Topp-25:
Sega DreamCast-spel

Segas sista stora drömprojekt var ett 128bits monster till spelskonsol - tidigare känd under arbetsnamnen White Belt, Black Belt, Dural och Katana, slutligen drömskt döpt till just DreamCast. Maskinen släpptes redan 1998 i Japan och året därpå hade SEGA spridit drömmen över hela världen inklusive Sverige. Tanken var då att främst konkurrera ut Sonys PlayStation2, vilken inte släpptes förrän en bit in på år 2000, men den här gången skulle SEGA visa sig vara alltför snabba för sitt eget bästa... Marknaden var helt sonika inte redo för dem vid den tidpunkten. Numera är dock DreamCast vida hyllad som långt före sin tid och banbrytande inom inte minst online-spel över konsol. Fastän produktionen av konsolen upphörde redan 2001 släpptes de sista visuella novellerna 2005 och de sista kommersiella spelen kom ut så sent som 2007, medan hemmagjorda spel fortfarande kommer ut. DreamCast har nu, bara drygt tio år efter sin födelse, uppnått kultstatus och är som varumärke i sig en populärkulturell ikon väl värd att ses vidare in i.

När det gick som det gick med Segas sista stora satsning konverterades många DreamCast-spel över till andra plattformar. Liksom föräldralösa syskon som splittras upp för att bo hos flera olika fosterfamiljer splittrades även spelen till DreamCast upp på flera olika format. En del landade på PlayStation2, andra på Xbox eller GameCube och fortfarande släpps det nya konverteringar till Wii... Många av dessa versioner är dock mindervärdiga originalen och sedan är det kanske inte så jättekul att behöva köpa på sig fyra seperata stationära konsoler för att då få uppleva en icke-fullständig lineup. Bättre då att investera i den riktiga varan och ha alla drömlika spel samlade till ett och samma format. Den här hösten var det tio år sedan Segas drömprojekt introducerades i Sverige. Detta högtidlighöll vi genom att som del av årets julkalender lista de 25 allra bästa titlarna (inklusive alternativ och delade placeringar) till svanesången som var DreamCast. Listan sammanställdes som del av tre stycken evenemang signerade SPPS under året som gått och ett stort Tack vill vi rikta till alla engagerade medlemmar som hjälpte till med detta.

När vi satte ihop topplistan tog vi hänsyn till samtliga kommersiella spel som översattes till engelska och släpptes i Europa eller USA medan titlar som var exklusiva till Japan uteslöts både för enkelhetens och enhetlighetens skull. Ja, vi är ju medvetna om att det finns många både fina och intressanta DreamCast-spel som aldrig släpptes utanför Japan, däribland olika shooters så som Ikaruga, Radilgy och Zero Gunner 2 men även senare upplagor av King of Fighters, Capcom vs SNK och inte minst Samba de Amgio bara för att nämna några - och från början tänkte vi faktiskt räkna med dem också... Där fanns dock på tok för många nominerade Japan-exklusiva titlar varför vi fattade beslutet att lägga de japanska spelen åt sidan tills vidare... En andra topplista över de bästa DreamCast-liren som aldrig släpptes utanför Japan är dock redan på planeringsstadiet så håll ut! Samtidigt har vi en hel uppsjö av suveräna spel som faktiskt släpptes i väst. Det här har varit en av de roligaste topplistorna som vi sammanställt i samfundet helt enkelt eftersom så många spel har varit så förbaskat roliga, knäppa, välgjorda och estetiskt tilltalande. Efter att ha ägnat hela tre stycken evenemang på någonstans mellan ett- och tvåhundra olika titlar kände vi oss både nöjda och säkra. Det här är vår topp-25: Bästa DreamCast-spel.

==========================================================================================

25.

18 Wheeler: American Pro Trucker

|JMK

18 Wheeler: American Pro Trucker representerar både det allra bästa och det allra sämsta med spelutbudet till DreamCast... Å ena sidan är det en tjusig och fartfylld arkadkonvertering som bygger på en lika annorlunda som enkel spelidé (som bra arkadspel bör göra) men å andra sidan så är det varvat och avklarat efter bara fyra st banor. Fast något så fyndigt som ett lastbilspel där man verkligen får köra tunga last från stad till stad längst amerikanska motorvägar är trots allt festligt underhållande så länge det varar och hur kortlivat det än må vara så tycker vi ändå att det är ett roligare tidsfördrift än ytterligare något knasigt fighting-lir i mängden. Audiovisuellt och kontrollmässigt sett är 18 Wheeler så välgjort som man ska kunna förvänta sig av en arkadtitel signerat Sega och själva konceptet är ju precis så ovanligt och så fängslande att det håller hela vägen, de få banorna till trots. Det enda som vi egentligen saknar i DC-versionen är den jättestora ratten från arkadkabinetten.


Vyn från insidan av lastbilen är komplett med backspegel samt en massa lösa prylar som åker fram och tillbaka på instrumentbrädan. Kalas. Det enda som saknas är alltså den där stora ratten från arkaden...

==========================================================================================

24.

Bangai-O

|MSD

Treasure var länge ett företag som stod för otroligt välgjorda spel som aldrig blev riktigt kända. Okej då, måhända undantaget Gunstar Heroes som i och för sig blev en given klassiker till Mega Drive, men titlar som Dynamite Headdy, Alien Soldier och Yu Yu Hakusho: Makyo Toitsusen fick aldrig någon nämnvärd kultstatus. Hur bra deras spel än må vara så når Treasure sällan ut bortom de innersta kretsarna verkar det som. Likaså har väl gemene gamer heller aldrig hört talas om charmiga Bangai-O, som först släpptes Japan-exklusivt till Nintendo 64 men som bara några månader senare även kom ut till DreamCast och det är just den versionen som även gavs ut över hela världen till slut. Spelet handlar om syskonparet Riki och Mani. När deras pappa blir anfallen av de elaka "SF Cosmo Gang" kräver Riki och Mani hämnd. Eftersom Mani är en hacker lyckas de få fram data på en stridsrobot och så börjas det.

Bangai-O kan liknas vid vilken välgjord sidoscrollad shooter som helst förutom att man hela tiden kan röra sig fritt genom banorna. Man kan även när som helst byta vem av syskonen som är piloten, vilket ger olika typer av skott. Riki är lite målsökande tillskillnad från Mani som skjuter laser som studsar på väggar. Självklart finns det också bomber med i spelet som spränger mer eller mindre allting på skärmen. Också intressant är att man skjuter antingen upp, ner, höger eller vänster med de olika knapparna, en knapp för varje skjutriktning mao. Totalt finns 44 st korta men väldigt intensiva banor att plöja igenom. Pluspoäng för humorn i dialogerna som dyker upp när man t ex börjar närma sig bossarna samt den sköna bilden man får se varje gång en ny continue används (och tror mig att den får man se mycket av ;p).


Ovan kunde vi ha visat ett par exempel på fullkomligt kaos som uppstår när man har typ en miljon skott svepandes över skärmen och studsandes på väggar och allt möjligt men istället väljer vi den sköna humorn i dialogerna och den omtalade Game Over-skärmen. Mycket nöje.

==========================================================================================

23.

Phantasy Star Online / ver. 2

|MSD

Det allra smartaste ur ren marknadsföringssynpunkt med Phantasy Star Online var kanske själva speltiteln. Med den kunde Sega tilltala fans av den klassiska spelserien till Master System och Mega Drive samtidigt som de vågade satsa på någonting helt nytt, så som ett online-RPG till konsol, något som var extremt häftigt år 2000 då spelet släpptes... Phantasy Star Online utspelar sig fortfarande i science fiction-miljö så som de gamla spelen, men här är vi inte längre i solsystemet Algol utan istället befinner vi oss på något rymdskepp som färdas till en helt ny planet och det blir upp till spelarna att åka i förväg och utforska omgivningen.

Det första man får göra är att skapa sin egen karaktär. Det finns tre olika raser att välja från. Humans är den balanserade rasen, Newmans är bäst med magier och Androider är starkast men kan inte alls använda magi. Dessutom finns det tre olika typer av yrken att ägna sig åt och alla yrken har även tre stycken underklasser och så får vi också en mängd olika kläder, frisyrer etc att välja mellan. Därefter fungerar det precis som man kunde förvänta sig med. Man slåss och går upp i level och lär sig nya magier och så vidare. Förutom huvuduppdraget kan man såklart även göra olika sidouppdrag.

Anledningen till att version 2 också kom med här på samma placering är att det är i princip samma spel som den första versionen - bara det att man har några fler ställen att utforska, mer vapen att tillgå, högre level att uppnå plus lite annat smått och gott att roa sig med. Med Phantasy Star Online gick Sega steget före alla andra och skapade världens första online-rollspel till en konsol. De var absolut före sin tid med det här. Spelets största styrka är dock även dess största nackdel. Allteftersom man har stängt ner servrar finns det nämligen inte längre någon möjlighet att spela det här online. Att det nästan tio år efter releasen fortfarande finns de som spelar det offline säger däremot en hel del.


"The world's first online multiplayer console role playing game is here" löd Segas slagord när Phantasy Star Online blev verklighet år 2000. Redan året efter kom expansionen i form av en "version 2".

==========================================================================================

22.

Space Channel 5

|MDJ

Vad vi har här är ett helgjutet musikspel. Det är kanske ingen lika solklar titel som forna taktkungen PaRappa the Rapper till Sonys PlayStation men i Space Channel 5 bjuder konstnärlige Tetsuya Mizuguchi (som senare skulle stå bakom sådana ljud och ljus-spelupplevelser som Rez och Lumines) in oss på en minst sagt agreabel rymdopera. Vi befinner oss in på 2400-talet då en rymdstation invaderas av utomjordingar som hypnotiserar människorna där, mot bakgrund av vilket spelaren i rollen som den surrealistiska TV-reportern Ulala (Ulala med ett U alltså, inte OhLaLa om ni trodde det!), utfryst för sin ignoranta approach till nyhetssändningarna, ska höja hennes rymdkanals tittarsiffror genom att rapportera händelserna live. Under tiden följer man rörelseinstruktionerna på skärmen för att med hjälp av Ulalas prima dansnummer (ja, ni läste rätt; dansnummer!) avhypnotisera människorna och besegra utomjordingarna.

Här krävs det taktkänsla och spelhjältinnans rörelser till techno-funken i de futuristiska miljöerna är lika förförande som liret självt. Den plastiga inramningen blir komplett då en viss Space Michael (gestaltad av ingen mindre än den riktige Michael Jackson!!!) visar sig efter ett räddningsuppdrag i spelets andra halva... År 2000 visade sig vara Segas starkaste under hela 128-bit-eran och denna väldigt egenartade titel visade tydligt i vilken riktning de var på väg med sin DreamCast. Att vi sedan inte har fått se många fler spel i stil med Space Channel 5 (uppföljaren släpptes inte ens utanför Japan till DC) är bara att beklaga.


Ulala är kaxigt sexig med tydliga groovy vibbar. Space Channel 5 är som futuristisk retro. Det är som om framtiden utspelade sig på 1970-talet. Spelet vinner mycket på dess utpräglade känsla och attityd.

==========================================================================================

21.

Sonic Adventure

|JMK

Vi förstod det inte då men det här var faktiskt början på slutet för Segas blå igelkott... Med undantag för det Dimps-medutvecklade Sonic Rush som kom i mitten av 2000-talet var detta det sista ansenliga Sonic-spelet. Kort sagt var det här det sista Sonic-spelet som man inte behövde lura sig själv att man gillade. Det var åtminstone för sin tid bra på riktigt. Till skillnad från en viss rörmokares första riktiga 3D-äventyr kom däremot Sonics dito med ett bäst före-datum. Där Super Mario 64 fortfarande anses vara bäst i genren enligt många spelare är det nog relativt få kvar som inte - måhända färgade av de själlösa uppföljarna och trams som Shadow the Hedgehog - bespottar Sonic Adventure idag.

Man kunde givetvis redan där och då ifrågasätta logiken bakom att fokusera mer på handling och dialog i ett spel som egentligen bara borde gå ut på att springa fort, man kunde redan då ifrågasätta uppsjön övriga obligatoriska spelfigurer i ett spel där man egentligen bara ville vara titelkaraktären själv och man kunde redan då ifrågasätta alla sidospår och extra funktioner som ställer till det mer än de tillför. Men när man väl har kontroll över Sonic och springer där längst med soliga kuster, genom tredimensionella loopar och över vacklande bryggor med argsinta späckhuggare hack i häl, då känns det här som ett riktigt Sonic-spel för den nya generationen. Just där och då känns det som att Sonic Team har gjort allt rätt. Hade bara resten av spelet varit lika övertygande i sitt utförande så hade det lätt kammat hem en hög placering. Nu får det istället nöja sig med att "bara" ha hamnat med på listan, och det är ju heller inte fy skam.


Sonic Adventure hade chansen att bli en sann klassiker. Den första banan, Emerald Coast, träffade mitt i prick men sedan började de mer tveksamma inslagen att hopa sig... Sega tappade alltså fokus på vad som gjorde de äldre Sonic-spelen så minnesvärda så istället för en sann klassiker blev Sonics äventyr "bara" förhållandevis välgjort.

==========================================================================================

20.

Seaman (am)

|MDJ

De som hävdar att Grand Theft Auto-serien är bra TV-spel har aldrig spelat husdjurssimulatorn Seaman. Lyssna bara på Leonard Nimoys (Spock från Star Trek) lugnande berättarröst medan din TV-skärm förvandlas till ett akvarium innehållandes ett ensamt litet ägg. Använd styrkorset för att reglera temperaturen och vänta litet tag. Snart spricker skalet och akvariet fylls av åtta så kallade "mushroomers" men så kommer en bläckfisk snart att ha ihjäl ynglen genom att äta upp dem men vänta litet tag till och snart spricker bläckisen och humanoida fiskar dyker upp. Dessa är dina nya husdjur. Fiskar med männiksoansikten... Låter det tillräckligt påtänt för er GTA-pundare? Det blir ännu bättre.

Våra sjömän anammar snart väldigt mänskliga spädbarnsjoller. Med den tillhörande mikrofonen (pluggas in i luckan för minneskort) ska man så som den ömma modern eller fadern pyssla om dessa helvetesyngel. Snart kommer de att lära sig känna igen en på rösten(!0) och i takt med att intelligensen växer kommer frågorna. "När är du född? Hur mår du idag?" F-ff- freaky... Balanserar man temperatur och utfording rätt fortsätter de att växa och ganska så snart kommer också frågorna om både sport och politik. Det är rätt smart, mest läskigt samt helt annorlunda. I hemlandet släpptes till julen 1999 en specialutgåva av spelet med titeln Christmas Seaman som såldes tillsammans med en julfärgad DreamCast-konsol i endast 800 ex. Detta paketet är nu en av de största (och roligaste) rariteterna bland DreamCast-samlare.


Tyvärr släpptes Seaman aldrig i Europa och eftersom du också behöver den officiella DreamCast-mikrofonen för att kunna prata med dina människofiskar kan det bli ett dyrt köp här. Inte för att det hindrade oss.

==========================================================================================

19.

The King of Fighters '99: Evolution (am)

|JMK

Att DreamCast gick ur spelhistorien som fighting-genrens hemkonsol nummer ett torde inte ha gått någon spelintresserad förbi. Av de nära tvåhundra nominerade titlarna till DC-toppen var omkring en fjärdedel av typen virtuella slagsmål. Det är också genren som har tagit upp störst plats vid framställningen av listan. Ett helt evenemang fick fighting-liren alldeles för sig själva. Efter många, måmga ömma tummar och hesa stridsrop stod det till slut mellan Fatal Fury: Mark of the Wolves, King of Fighters '99 samt Last Blade 2: Heart of the Samurai och inga andra speltitlar orsakade lika heta dispyter som dessa tre. Varje ny konsoltopp brukar ha sådana stunder. När vi sammanställde SNES-topparna stod Zelda III och Chrono Trigger för en häftig slutspurt som heta duga, medan det i fallet Sega Mega Drive var Toki: Going Ape Spit som tydligt splittrade åsikter och nu när vi röstade fram de bästa DC-spelen var det alltså frågan om det sista fighting-spelet på listan som var den mest intensiva.

Fatal Fury åkte förvisso ut relativt snabbt men därefter hettade det verkligen till i valet mellan KoF '99 och Last Blade 2. Och det har nog aldrig varit så jämnt vid någon tidigare omröstning att självaste ordföranden i samfundet fick kallas in för att fälla utslagsrösten varmed den här upplagan av KoF slog sig in på listan... Likt sina medtävlande fanns KoF '99 ursprungligen portat till Neo Geo men just den här versionen är egentligen en remake (eller "evolution" om man nu vill vara så fyndig... '-_-) och skyltar med bl a helt nya banor och fler karaktärer än de som återfanns i Neo Geo-versionen av spelet... KoF-serien har alltid varit exceptionellt uppskattat bland fullt seriösa fighting-freaks och den som någon gång får tillfälle att sparka rumpa i denna upplaga, som för övrigt är den ena av bara två delar i serien att släppas utanför Japan till DreamCast, kommer utan tvekan att förstå varför.


KoF '99E bjuder på tjusiga 2D-animationer, skönt flyt i matcherna och obligatoriskt lättklädda tjejer.

==========================================================================================

18.

Ecco the Dolphin: Defender of the Future

|TDG

Det verkar vara många som har en gås oplockad med den här delfinen. Jag har aldrig riktigt begripit vad alla har emot vare sig Ecco eller det här, hans senaste äventyrsspel hittills (ett femte spel i serien var faktiskt på gång men lades ned). Visst, handlingen är ju rätt så... Ja, lyssna bara på det här. Det är det 30:e århundradet på Jorden och människor lever ihop i harmoni med delfinerna. Ja, jag vet. Hippie-varning for life eller hur?! Tillsammans utforskar de rymden och erbjuder fred till alla de stöter på, men så kommer den onda rasen Foe och beslutar sig för att ta över Jorden en dag. Och Ecco är den enda som kan rädda oss. Värt att notera är att storyn faktiskt skrevs av den mångfaldigt prisbelönade science fiction-författaren David Brin, så... Det så..? Antar jag?

Nej, flum är ändå flum säger jag. Och man kan ju förstå att dylikt flum säkert avskräcker en och annan... Men fastän handlingen är rätt så "långt där ute" så är Defender of the Future fortfarande ett oerhört trivsamt spel. För det första har vi väldigt vackra + öppna miljöer att kunna utforska. Kristallgrottor samt enorma korallrev väntar oss längst havsbottnen och ovanför vattenytan målas det upp en strålande klarblå himmel med en och annan ö skymtandes vid horisonten och det bara för att ta några exempel. Med detta följer ett lika långt som utmanande äventyr och vi har mycket pusslade framför oss, men det går också lika bra att ha kul med att bara tramsa och tricksa runt med Ecco under och- ovanför vattenytan.


Det nya Ecco-spelet är ett bra val både för den som törstar efter utmanande äventyr samt den som bara vill koppla av lite till den trivsamma stämningen som går hand i hand med det vackra havslandskapet.

==========================================================================================

17.

Grandia II

|TDG

Med tanke på att det första Grandia var ett av de mest hyllade speltitlarna till Segas egen 32-bitare Saturn var det väl självklart att förhoppningarna på uppföljaren till DreamCast var minst sagt grandiosa. Lyckligt nog visade sig Grandia II vara ett av de mest intressanta och kompetenta rollspelen till konsolen. Kort sammanfattat handlar det hela om att i rollen som legoknekten Ryudo resa världen runt för att stoppa den gräsliga ondska som har uppstått lite varstans, och som följe har man sin obligatoriska skara kamrater som man möter längst vägen såklart. Den rätt så typiska storyn kompenseras dock av ett förvånansvärt djupt meny- och stridssystem.

Striderna styrs av något liknande "Active Time Battle" från Final Fantasy men här kan man med taktiskt kunnande och rätt attacker försena- eller t o m avbryta fiendernas rörelser. Efter vunnen strid får man sina erfarenhetspoäng precis som vanligt men även skill- och magipoäng som utnyttjas till att förbättra sina olika förmågor. Dessa kan till exempel innebära att man rör sig snabbare i strid eller att specialattackerna blir mycket starkare... Allt detta medför ett mycket välkommet strategiskt inslag i striderna och får dem att kännas mindre stela och mindre stillastående. På det stora hela är Grandia II kanske lite väl mycket av en klyscha sett till storyn och den typiska fantasy-inramningen men det bjuder på tillräckligt många intressanta inslag för att ändå kännas som något friskt och annorlunda.


Sett på ytan är Grandia II ett rätt så typsikt japanskt konsol-RPG. Fantasy blandas med lite sci-fi och smått deformerade äventyrare med udda hårfärger ska ut och rädda världen. De mest intressanta inslagen upptäcker man när man sätter sig in i spelet och dess förvånansvärt djupa och smidiga stridssystem.

==========================================================================================

16.

Sega Marine Fishing (am)

|JMK

Det går ju inte att komma ifrån att fiske i form av videospel underligt nog är ett tämligen populärt fritidsintresse borta i Japan. De allra flesta konsolerna har sitt eget urval av fiskespel (och nu snackar vi inte två-tre spel per konsol här utan verkligen hela kataloger med olika titlar... '-_-) och DreamCast är då inget undantag. Fiskespelen till Segas sista konsol bevisar dessutom att Nintendo var långt ifrån först med rörelsekänsliga kontroller på marknaden. Luta dig tillbaka i TV-soffan - eller ställ dig för all del upp för total inlevelse - ta sats, kasta ut linan, vänta in firrarna och veva in. Den skönaste känslan är att man med hjälp av den officiella fiskespökontrollen verkligen kan få till sina drömkast. När man sedan vevar in fiskarna är det inte bara att ta i för allt vad man är värd utan här krävs både kraft och precision för att fisken inte ska komma undan samtidigt som linan inte ska brista! Upplägget är ungefär detsamma i flertalet fiskespel till DreamCast men vår egen absoluta favorit är ändå SEGA Marine Fishing (som dessvärre aldrig släpptes i Europa) där man kan få upp allt från svärdfiskar till hajar! Kalla det innovativt eller kalla det ploj men i vilket fall som helst gillar vi det.


Välj ditt bete, se dig omkring, ta sats, kasta ut linan, var tålmodig med att vänta in firrarna och veva sedan in de jävlarna! Kanske är det för att vi sakta men säkert börjar bli gamla gubbar men några av de allra roligaste spelsessionerna under tiden vi sammanställde DreamCast-toppen var faktiskt med de olika fiskespelen och allra bäst var SEGA Marine Fishing.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Alt.

Sega Bass Fishing

|JMK

Bass betyder abborre så SEGA Bass Fishing går, som namnet antyder, ut på att fiska abborre... Bara abborre alltså, några andra fiskar existerar inte i dessa vatten. Vad ska man säga då. Själva fisket är nästan lika roligt som i Marine Fishing men frånvaron av andra arter gör det hela betydligt mindre intressant och mindre fängslande i längden. Till skillnad från Marine Fishing släpptes dock Bass Fishing även i Europa och är således ett relevant alternativ för den som inte vill beblanda sig med olagliga nedladdningar, bemöda sig med sällsynta boot- skivor eller behöva lägga ut en massa pengar på importerade amerikanska konsoler och spel. Dessutom är Bass Fishing fiskespelet med störst kultstatus. Det släpptes redan 1999, i samma veva som själva konsolen. En uppföljare dök upp två år senare men likt Marine Fishing hittade inte heller Bass Fishing 2 till Europa. Del två var därtill lite väl seriöst och därmed inte alls lika roligt att spela som det nu kultförklarade originalet. Den som inte har möjlighet att skaffa sig Marine Fishing rekommenderas alltså att ge det första Bass Fishing en chans... Att kasta ut linan och veva in fiskar fungerar nästan lika bra här som i Marine Fishing och till skillnad från den stympade konverteringen till Wii som kom häromåret får man verkligen veva in fisken här.


Ja, alltså... Ni ser själva att de är ändå rätt lika, de här fiskespelen... Vi föredrar som sagt Segas mer marina fiske men att få napp är alltid lika spännande. Även om man bara fiskar efter abborre...

==========================================================================================

< < Vänd runt om till slutet och 5-i-toppen!

Fortsätt till nästa sida och plats 15-6 > >