|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
55. Amazing Spider-Man #578 (Januari 2009)
Ända sedan amerikanska Amazing Spider-Man #33 1966, till följd av en fight med Doctor Octopus i numret dessförinnan, så har en återkommande "grej" med Spindeln varit att han hamnar under diverse skitungt bråte som han med jävlar anamma lyckas pressa sig till att lyfta upp. Det illustreras som bäst med omslaget till ASM #578 från över 40 år senare tycker jag, även om det faktiskt stod mellan detta och just #33. Utöver själva bråtet svämmande för övrigt vatten över Spidde på omslaget från 1966. Omslaget till #151 är ett annat som för tankarna till #33 fast där körde man bara på vattenelementet, och det var också mitt andra alternativ för 55:e platsen. Att jag dock valde #578 som i sin tur alltså bara
kör vidare på "lyfta tungt-aspekten" och skippar vattnet beror mest på att man här varit så kalasfyndig med titelbokstäverna osv som hamnat i oordning under tyngden.
|
|
|
|
|
|
54. Amazing Spider-Man #113 (Oktober 1972)
När man talar om trollen. Eller bläckfiskarna... Eller nåt... ASM #113 bygger i vilket fall vidare på ännu ett 60-talsnummer med Doctor Octopus i rollen som skurken, fast ett där han både var med på omslaget och faktiskt medverkande i, #12 från 1964 närmare bestämt. I det numret avmaskerade Doc Ock vår vänlige kvartersspindel och precis detta gör han också i detta nummer, därav Spiddes mask upphängd med sådana där häftstift av sorten "push pins" på en sådan där anslagstavla i kork. Något som för övrigt inte bara är symboliskt för omslagets skull men även är med inuti. Så pluspoäng för det liksom. Tidningsurklippet med actionbilden på Spidde och Ock är dock bara symbolisk men det funkar fint i sammanhanget då gamle Peter såklart säljer sina bilder ur fighten i fråga till JJJ på Daily Bugle... Och just där hänger masken ända fram till #116. Bra omslag iallafall!
|
|
|
|
|
53. Amazing Spider-Man #593 (Juli 2009)
|
|
|
|
|
Här har vi ännu ett lite nyare omslag som dessutom användes i den svenska utgivningen av tidningen, på den tiden då det fortfarande fanns en Spindelmannentidning i Sverige, taget rakt av från- och bara året efter den amerikanska. Det är ett sådant där omslag som inte har ett endaste dugg med innehållet att göra, något som jag egentligen inte alls gillar. Däremot gillar jag då man emellanåt går utanför ramen och gör något unikt vad gäller t ex logotypen som man alltså har gjort här... Och på just det här omslaget så gillar jag även kaféneonskylten, dels då "kaffebönan" är ett gött fiknamn och dels då skylten skryter om "SINCE 1962" vilket ju var året när Spindelmannen gjorde sitt allra första framträdande i Amazing Fantasy #15. Och så jag ju något av en kaffetok, så en bild på min barndomshjälte med kaffekoppen i hand funkar för mig liksom. Den svenska versionen av omslaget är som ovan nämnt tagen rakt av från den amerikanska och en fördel gentemot jänkarnas är att den svenska streckkoden inte skymmer lika mycket av bilden... Men varför man istället tvunget skulle lägga till textremsan om Peter Parker i bara mässingen, det vete då självaste fan. Det skymmer ju bara en annan del av bilden helt i onödan! Nåväl. Allt som allt är detta omslag både fyndigt och charmigt.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
52. Amazing Spider-Man #583 (Mars 2009)
Ytterligare ett omslag från 2009 i USA och ytterligare ett smått fyndigt sådant med Peter Parker som värsta charmtrollet, tecknat i den gamla typiska 1960-talsstilen och allt. Coolers. "SPECIAL Tribute-to-Dating ISSUE!!" står det ovantill loggan. Kul. Men "ACTION IS HIS REWARD!" är vad som totalt knäckte mig alltså. Ett sådant här skojfriskt omslag var jag bara tvungen att ha med på listan. Och Peters pratbubblor lyder förresten: "Sorry, web-head, I'm taking the night off! Face it, cougars.. You've just hit the jackpot!" (som om man bara kan bortse från det faktum att han egentligen borde vara gängad med Mary Jane också är rätt kul). Det alternativa omslaget till amerikanska #583 pryds förresten med Barack Obama av någon anledning. Fast som tidigare nämnt så vägrar jag hålla på och gå igenom alla alternativa omslag. Det är de ordinarie som gäller banne mig!
|
|
|
|
|
|
51. Amazing Spider-Man #611 (Januari 2010)
In på 2010 är så långt som jag tycker att de bästa fantastiska Spidde-omslagen sträcker sig och det här är det första av dem. Omslagen från 2010 alltså. Både det första in på listan och ut i butik. Eller tja, "officiellt" är detta januari 2010-numret, men egentligen fanns det ute i butik redan från november 2009. Det låter väl knäppt för oss här... Om det t ex står mars 1996 på en tidning utkommen i Sverige betyder det att den tidningen kom ut i mars 1996... Om det står mars 1996 på omslaget (eller på insidan av) en tidning utkommen i USA betyder det dock att den gavs ut två månader innan och är "aktuell" fram t o m det sk omslagsdatumet. De gör så i USA helt enkelt. HURSOMHELST så diggar jag det här omslaget för Deadpool är med och det är kul liksom. Och i den andra upplagan av samma omslag så säger han "See Spidey? Everything was better in 1992!" i pratbubblan. ;p
|
|
|
|
|
50-49. Amazing Spider-Man #617 (Mars 2010) & #626 (Maj 2010)
|
|
|
|
|
Här så valde jag att göra livet lite lättare för mig genom att helt enkelt slå samman två placeringar till en presentation. Då båda har Rhino som motiv, är från ungefär samtidigt (de må vara hela sju nummer emellan men på den tiden kom man ut med 2-5 nummer i månaden) och ungefär lika bra i min mening. Jag gillar omslaget till #617 inte minst av den där anledningen att man skakar om loggan lite, och totalt späcker bilden i övre vänstra hörnet, i och med att gamle Rhino brakar rakt igenom den fjärde väggen typ i riktning mot läsaren. Och egentligen skulle jag ju inte ta notis om alla de där alternativa omslagen men vad gäller just #617 måste jag ändå medge att de har varit nog så fiffiga med detta. Alternativomslag A är bara den vita väggen med en fet spricka i. Loggan och bilden i övre vänstra hörnet är helt intakta. Och på alternativomslag B ser man Rhinos horn börja braka igenom men loggan och bilden i hörnet sitter fortfarande som de ska. Sedan kommer vi till det ordinarie omslaget där man då ser mer av Rhinos skalle som pajar loggan och bilden i hörnet i farten. Fräckt. Nästan lika fräckt är nästa Rhino-relaterade omslag i ordningen!
Jag gillar den knallgula bakgrunden som också skapar effekten av en SMÄLL mellan de båda noshörningarna. Detta omslag använde man även för svenska nr 2-2012. Där det amerikanska originalet var mer stilrent har man vad gäller den svenska utgivningen tydligen haft lite kul med olika rubriker på omslaget. "Onaturligt urval - Rhino vs. Rhino" kan läsas längst ned och så "Tjockhudade tjurskallar och stingsliga spindeldjur!" i den lilla textremsan högst upp. Jo, jag klagade lite över den där remsan om "Peter Parker i bara mässingen!" på tal om svenska nr 3-2010 tidigare men faktum är att man för den svenska utgåvans del haft dylika mer eller mindre "skojiga" textremsor högst upp på varenda omslag sedan 2008, vilket jag i ärlighetens namn lade märke till precis nu medan jag sitter här och skriver. Och jag har faktiskt inget emot den sortens smått subtila knasbollhumor så visst, tummen upp för det. Tummen ner dock för att den andra Rhinos horn hamnar bakom Spider-Man-loggan istället för framför som på det amerikanska omslaget. Ja, alltid är det nåt.
|
|
|
|
|
|
|
|
48-47. Amazing Spider-Man #619-620 (Mars-April 2010)
|
|
|
|
|
Jag kör två till placeringar i en vilka för övrigt råkade komma ut emellan de ovanstående två med Rhino. Dessa är dessutom två nummer på raken, dvs att det ena följer direkt efter det andra. Och det är ingen mindre än Mysterio som är skurken... Jag har alltid tyckt bra om Mysterio-omslag. Själva karaktären är liksom som sådan att omslagen kan göras härligt underliga och bisarra men ändå återspegla vad som faktiskt händer inuti tidningen på ett fullkomligt adekvat sätt. Man kan alltså få till helt vansinniga omslag som ändå är typ "på riktigt" i förhållande till vad som händer inuti tidningen. Och amerikanska #619-620 är inga undantag för den regeln. Det gillar jag. Dessutom leker båda dessa med loggan på varsitt eget lilla sätt som jag ju också tycker så väldigt mycket om... Den röda färgen från Spider-Man-texten som rinner likt blod över vår handfallne hjälte på #619 respektive den röda dimman som täcker delar av hela loggan på #620. Sannerligen effektfullt. För den svenska utgåvan skippade man dock det blodiga #619-omslaget till förmån för #618 och #620 för nr 4 och 5-2011. Fast #618 var ett så mycket tråkigare Mysterio-omslag än de här båda som följde. Nåja. Svenska nr 5-2011 tog iallafall vara på #620 med "Tätnade rökridåer, luriga lögner och jakt på blod!" som fyndig text i den där remsan. "Krossade illusioner!" funkar också bra som sensationsrubrik att sälja tidningen med. Men varför, åh varför, var man så tråkiga att ändra den för just det här omslaget unika stilen på loggan från den suddiga pga rökridån till vanlig gul solklar text? Den amerikanska versionen vinner lätt.
|
|
|
|
|
|
|
|
46. Amazing Spider-Man #514 (Februari 2005)
|
|
|
|
|
Under år 2005 bestämde jag mig för att ge Spindelmannen en chans till, efter att först ha hoppat av tidningen i slutet på 1990-talet till följd av den förbannade jävla klonsagan!! Jag hoppade då rakt in igen i Sins Past-följetongen i svenska nr 6-2005. Denna avrundades i amerikanska #514 som ingick i svenska nr 8-2005 som också använde samma omslag. Och man fattar ju varför, det är ett snyggt omslag. Förvisso ett i raden av sådana där som inte har ett dugg med innehållet i tidningen att göra men någonstans går det faktiskt en gräns för när ett omslag är tillräckligt snyggt att det inte spelar någon roll att det bara är titelkaraktären i någon random cool position. Och det här är just ett sådant omslag. Det ÄR en snygg bild med Spindeln hängandes där i fönstret. Det totala mörkret från insidan skapar ett starkt intryck i konstrast till ljuset från staden där ute. Och så är jag svag för persienner som kastar skugga, persienner i skugga o.d i bilder. Den svenska tagningen med spindelnätet i bakgrunden högst upp funkar fint men jag önskar bara att man hade haft stake nog att utelämna sensationsrubriken i det här fallet.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
45. Amazing Spider-Man #272 (Januari 1986)
En vanlig grej som serietidningsomslag kör med är pratbubblor. Vissa tycker inte om det av någon anledning. Själv har jag då aldrig ägnat det mycket eftertanke. Är omslaget bra så är det bra liksom. Ibland kan pratbubblor förvisso tyckas överflödiga men det är inget som jag tycker stör direkt. En annan grej som serrietidningsomslag kör med ibland är då att dela upp sidan i rutor. Så själva omslaget blir en sida med serietidningsrutor alltså. Detta tycker vissa heller inte om och just det är jag mer av samma åsikt av faktiskt men för varje regel (minst) ett undantag vilket leder oss till amerikanska #272. Och det är ju bara sådär härligt knasigt att jag inte kan låta bli att tycka om det. Slyde är en karaktär som introducerades i detta nummer och det hela var bara en rolig random one-off typ. Slyde sågs visserligen till igen i Web of Spider-Man året därpå men ändå.
|
|
|
|
|
44-43. Amazing Spider-Man #250 (Mars 1984) & #251 (April 1984)
|
|
|
|
|
Jag fortsätter göra det lite lättare för mig med amerikanska #250-251 då detta trots allt är en topp-fucking-55 som jag sitter och spinner på här. De tillfällen jag ser att göra listan lite mer kompakt, de kniper jag alltså. Spindelmannen har hursomhelst haft flera stycken ärkefiender nummer ett från årtionde till årtionde. Långt bakåt på 1960-talet var Spiddes första mest dödliga återkommande fiende tveklöst Doctor Octopus. Och på 90-talet var det såklart Venom som var den farligaste och mest ikoniske ärkefienden för årtiondet. Under 80-talet fylldes den platsen däremot av Hobgoblin! En för den eran mer modern och mindre löjlig tagning på gamla GRÖNA trollet. Och förresten så kallades Hobbe från början för "Gula trollet" i den svenska tidningen. Spindelmannen hade i vilket fall många, många sammandrabbbningar med den första Hobbe från 1983 och framåt vilket såklart resulterade i många, många omslag dedikerade åt det nya häftiga trollet. Och då det här var den rådande storskurken i dramat var det ju klart att amerikanska milstolpenumret 250 ägnade omslaget åt honom. "Behold the face of Death! Behold... Hobgoblin!" står det att läsa nedtill. Och för bara detta speciella tillfälle så byttes den lilla bilden på Spindeln i övre vänstra hörnet ut mot Hobbes grinande nylle, som i sin pratbubbla har "It's great! Steal it!" att säga om tidningen. Bra fräckt.
Den direkta uppföljningen, som trots vad omslagen lovade i både USA och hemma i Sverige med "Endings!" respektive "Slutstriden!" inte alls var nån upplösning för hela Hobgoblin-sagan, kom också direkt efteråt i #251 som ingick i svenska nr 10-1986 som alltså använde det omslaget med. Dvs det från #251 där Spidde håller Hobbes mask i näven som om han hade segrat. Vilket också gör ett starkt intryck, speciellt med New Yorks skyskrapor som syns där i bakgrunden. Notera också att vår hjälte gick från att vara helt omgiven av eld på omslaget till #250 till vatten på omslaget till #251, med helt svart i bakgrunden på #250 till helt vitt i bakgrunden på #251. De båda omslagen spelar liksom av varandra. Och här ser vi för övrigt den vanligaste variationen som de svenska omslagen gjorde gentemot de amerikanska, nämligen färgsättningen. Man hade alltså för vana att ändra på färgerna för de svenska omslagen. Oftast på gott faktiskt men ibland på ont. Och i just det här fallet föredrar jag den amerikanska färgsättningen som helt enkelt känns mycket kyligare än den svenska. Tänk så stor skillnad färgvalet kan göra.
|
|
|
|
|
|
|
|
42. Amazing Spider-Man #276 (Maj 1986)
|
|
|
|
|
Liksom med Green Goblin på 1960-talet var Hobgoblins "riktiga identitet" okänd för läsare under större delen av 80-talet. Det här var dock INTE numret som avslöjade hemligheten... Tekniskt sett är väl omslaget inte "fejk" i den bemärkelsen att det som avbildas faktiskt händer inuti tidningen men personen som Spindeln drar av masken på är ju såklart inte den riktiga Hobgoblin så det hela är ändå bara ett stort retstickeomslag liksom... Och texten som de lagt till längst ned på det amerikanska omslaget är därtill bara fuckin' bullshit. "At last! The FACE beneath the MASK!" my ASS liksom! Så just DEN biten är 100% fake news så att säga. Och då köper jag hellre den svenska tidningen där man helt har skippat detta lurendrejeri! Och faktum är att det gör själva bilden bättre också då man ser den längre skuggan som den kuvade figuren i kåpa kastar medan snutarna för bort honom... Nätskallens repliker i pratbubblorna låter dessutom mindre konstlade fritt översatta till svenska och den svenska streckkoden täcker mindre av omslaget (inte minst delen med själva Hobgoblin-masken för fan!) än den amerikanska motsvarande rutan. Fejkfaktorn vad gäller avslöjandet åsido är det här ändå ett bra omslag men det är alltså främst de svenska finjusteringarna som verkligen gör det värdigt att vara med här på listan. T o m skenet av "ljussättning" (om man t ex tittar på Spiddes knutna näve) är snäppet vassare i den svenska varianten.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
41. Amazing Spider-Man #413 (Juli 1996)
Mark Bagley. Den regelrätta tecknaren för Amazing Spider-Man efter Erik Larsen som i sin tur följde efter Todd McFarlane... Och en av de i särklass bästa Spidde-tecknarna någonsin enligt mig. Han ritar inte typ slarvigt eller överdrivet "cartoonigt" nämligen. Mannen tecknar kristallklart och tydligt, snyggt och överskådligt. Jag gillar alltså Bagleys stil. Skarpt. Faktum är att den sista spiken i kistan när jag slutade läsa Spidde i slutet på 90-talet efter den avskydda klonsagan var att Bagley inte längre stod för teckningarna i the Amazing. Alla de andra Spidde-titlarna såg redan ut som skit men Bagley som tecknare i den huvudsakliga tidningen är vad som höll mig kvar så länge och när även han lämnade över (96 i USA och 98 i Sverige) fick det vara nog för min del med. Detta var ett av de sista numren och omslagen till som han tecknade och är sådär kalasskoj som jag tycker om. Men så det ju också ett Mysterio-nummer!
|
|
|
|
|
|
40. Amazing Spider-Man #306 (Oktober 1988)
Det första McFarlane-omslaget in på listan. Todd McFarlane var ju bara DEN definitiva Spidde-tecknaren och slog verkligen en home run med bl a de större ögonen på Spindelmasken, nätet och Mary Janes 80-talsfrissa...
Han tog över strax efter bröllopet mellan Peter och Mary Jane, utifrån den svenska utgivningen, och gosse vilket härligt röj det kommande dryga året var med Toddan som tecknare och David Michelinie som författare. Lätt det bästa Spindelmannen-året evah så det så! Vi snackar fr o m svenska nr 3-1991 t o m 5-1992. Och han lämnade sin egen touch på omslagen med, iochmed den nytecknade lilla bilden på Spidde i övre vänstra hörnet och så diverse andra roliga små bilder i svartvit i vad som annars är utrymmet för streckkodrutan i det nedre vänstra hörnet. Och #306 här till vänster är ju såklart en homage till Action Comics #1 från 50 år tidigare. Kalaskul!
|
|
|
|
|
39. Amazing Spider-Man #39 (Augusti 1966)
|
|
|
|
|
Nu backar vi långt bak i tiden alltså. Ända tillbaka till det första numret och omslaget tecknat av John Romita, efter Steve Ditkos tack och adjö. Det här var alltså startskottet för den lite nyare gamla Spidde-eran signerad Stan Lee och John Romita. Stan "The Man" fortsatte att författa Spindelmannen fram t o m amerikanska #100 medan Romita tecknade vidare t o m #75. Men det här var alltså det första numret de båda herrarna emellan. Och vilket nummer sedan! Här höjer gamla Green Goblin, eller "Gröna trollet" som han hette på svenska förr i världen (eller "Gröna masken" som han uppenbarligen hette i Sverige ännu längre bak i tiden), för första gången upp insatserna så att säga och denna "chockerande" bild vi ser på omslaget illustrerar vad som faktiskt sker i tidningen. Rubriken nedan är också på riktigt typ. Den engelska såväl som den svenska. "Spidey and the Green Goblin... Both unmasked!" & "Gröna masken överlistar Spindeln och avslöjar hans hemliga identitet!" stämmer bra. Spindeln var förresten inte bara typ "smeknamnet" på Spindelmannen utan det var faktiskt vad karaktären och tidningen hette här från första början. Och så en eloge antar jag, att dåtidens serieläsare inte behövde vänta längre än till 1967 innan Spindeln började komma ut på ren svenska. Första gången jag fick tillfälle att läsa det här numret var dock in på 1994, då Spindelmannen började komma ut varannan vecka i Sverige och man i nästan varje nummer ägnade andra halvan av tidningen åt klassiska Spidde-serier i repris. Först ut var Amazing Spider-Man #39 som gick i repris i svenska nr 2-1994.
|
|
|
|
|
|
|
|
38. Amazing Spider-Man #347 (Maj 1991)
|
|
|
|
|
Venom skapades av David Michelinie ihop med Todd McFarlane som först bara ritade dit ett par vanliga tänder som trädde fram på den levande ansiktsmasken... Allteftersom gjordes både tänderna och den där tungan mer och mer överdrivna och allra mest fucking crazy blev det med Erik Larsen som tecknare som för övrigt gärna spexade till ögonen också. Större trut än såhär har Venom nog aldrig haft. Och så det där dreglandet med. Det var faktiskt för mycket för min del. För jävla överdrivet. När Mark Bagley sedan tog över (från slutet på 1991 i USA och slutet på 1993 i Sverige) tonade han ner truten och tungan och allt det där. McFarlanes egen Venom var ju ändå allra bäst. Bagleys en god tvåa. Larsen monstruösa tolkning var alltså långt ifrån min favorit... Men jag måste ändå medge att omslaget till #347, 5-1993 i Sverige, är jävligt grymt. Även om den svenska upplagan den här gången var den som lade till en bullshit rubrik. Venom dödar såklart inte Spindelmannen. Han bara tror det. Också synd att dödskallen hamnar bakom den svenska loggan och inte framför som på den amerikanska. Men den är å andra sidan bättre färglagd på det svenska omslaget.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
37. Amazing Spider-Man #307 (Oktober 1988)
Ännu ett rätt fyndigt Todd McFarlane-omslag som dock gått oss som läste tidningen i Sverige på den tiden om intet. Faktum är att man samlade amerikanska #304-307 i svenska nr 7-1991, som var ett extra tjockt sommarnummer, och använde omslaget från amerikanska Marvel Age #90 som förvisso tecknades av McFarlane det med som ett slags generiskt omslag för hela alltet. Vilket inte var så tokigt det heller. Vi fick alltså ett annat omslag tecknat av Toddan till en helt annan publikation istället för någon från de fyra numren av Amazing som utgjorde det svenska samlingsnumret. Fast nog är detta omslag med Chameleon fräckt! Titta bara på honom. Jag diggar också den där streckkodrutan nedan till vänster som Toddan här fyllde ut med en bild på Spidde viftandes nätskjutargesten typ. Det är humor det.
|
|
|
|
|
|
36. Amazing Spider-Man #317 (Juli 1989)
Ännu ännu ett Todd McFarlande-omslag! Amerikanska Amazing #317 utgjorde den andra halvan av det svenska nr 1-1992 och var den andra "hela episoden" så att säga med allas vår Venom. Och jag var faktiskt lite fundersam om jag skulle ha med omslaget till detta nummer eller det föregående, som för övrigt var det som användes i Sverige, eller båda. Men det blev alltså bara detta till slut. Todd själv lär vara nöjd med omslaget till #316 med Eddie Brock som Venom helt enkelt ståendes över en nedslagen Spindelmannen då detta återkommit som homageomslag till Spawn men jag tycker att #317-omslaget är betydligt mer intressant. Främst för hur Todd tecknar själva symbioten. Konsistensen är liksom mer styv, inte så mycket flytande slemmigt utan mer som utsträckta gummiband. Det gillar jag. Det är så symbioten ska se ut liksom! Och det är också kul med Thing med på ett hörn.
|
|
|
|
|
35. Amazing Spider-Man #364 (Juli 1992)
|
|
|
|
|
Mark Bagley tog över som regelbunden Spidde-tecknare fr o m Amazing #351 september 1991. Dock hoppade man i Sverige över hans tio första nummer och gick rakt på Carnages stora debut i amerikanska #361-363 för svenska nr 12-1993. Amerikanska #364 följde naturligtvis i svenska nr 1-1994 och då, dvs efter årsskiftet 93-94, hände det grejer för vår del. Man gjorde om den svenska tidningen på flera olika sätt, både utseende- och innehållsmässigt. Istället för ett nytt nummer om månaden kom Spindelmannen fr o m nu ut varannan vecka i Sverige och för att inte råka hamna i förväg för den amerikanska Amazing-upplagan fylldes den svenska tidningen ut med äventyr i repris från 1960-talet, om än inte i varje nummer. Insändarsidorna med "Heta nätet" gjordes om och mest direkt märkbart var såklart alla små ändringar som omslagen skyltade med.
När förlaget Red Clown gav ut Spindelmannen i Sverige i mitten på 1970-talet var det sällan två nummer på raken hade helt enhetliga omslag. Den lilla Spidde-bilden som brukar vara i övre vänstra hörnet ändrades från första numret till andra och sedan igen till det tredje, ibland hette det bara "Spindelmannen" och ibland "Den fantastiske Spindelmannen", hur "Den fantastiske" stod skrivet ovanför "Spindelmannen" när det var det var i sin tur inte alltid konsekvent från ett nummer till nästa osv och då ska man veta att Red Clown kom ut med bara 13 nummer innan tidningen lades ner. När Atlantic återupptog utgivningen från 1978 såg det dock annorlunda ut. Några ändringar av logotypen åsido såg layouten av omslagen i princip likadan ut så länge utgivningen varade fram t o m 1984. Och när sedan Semic och därefter Satellitförlaget tog över höll man sig till samma layout i åratal åt gången och det t o m de båda förlagen emellan. Och när man ändå ändrade på något perioden 1984-1993 så var det alltid en sak åt gången. Logotypen från 1984 ändrades t ex i och med svenska nr 1-1990. Och när hela den där lilla rutan i övre vänstra hörnet gjordes om i och med svenska nr 1-1992 och sedan igen med nr 1-1993 så förblev loggan densamma.
Med nr 1-1994 gjorde man dock om hela köret. Den där lilla rutan högst upp till vänster gjordes om, den runda Spidde-skallen (som förvisso försvann redan 1993) byttes ut mot en nyritad liten helbild på Spidde i egen hög person, logotypen gjordes om och man lade till en textremsa högst upp som från början bara löd "Nu varannan vecka!" varje varannan vecka men som man senare in på året även började användas till sådant som "Vinn jätteposters!", "Är du redo för Spindelmannen 2099?!" och dylikt. De satsade stort på att verligen förnya den svenska tidningen 1994 alltså. Vilket även gick hand i hand med svenska Marvelklubben nr 300 och Bagley som den nya regelbundna tecknaren. Och avslöjandet av Peters föräldrar i själva berättelsen för den delen! Vilket också i sin tur sammanföll med Spindelmannens 30årsjubileum (1962-1992) i USA som refererades till i streckkodrutan under större delen av hela året i fråga. Det var uppfriskande tider att vara Spidde-läsare... Måhända är jag lite väl sentimental när det gäller svenska nr 1-1994 och kanske är det då därför jag har detta omslaget med här och såpass relativt högt rankat därtill men så går jag ju faktiskt mestadels på känsla med hela den här listan. Ett actionspäckat omslag är det ju ändå!
|
|
|
|
|
|
|
|
34. Amazing Spider-Man #416 (Oktober 1996)
|
|
|
|
|
Vi går från ett av Mark Bagleys allra första omslag (iallafall för oss svenska läsare som missade hans tio första nummer då det begav sig) rakt på mannens allra sista för Amazing. Amerikanska #416 tillika svenska nr 6-1998. Slutet på en era. Vilket något passande nog sammanföll med slutet på "Onslaught-händelsen" i Marvel-serietidingarna på den tiden och hela Fantastiska Fyrans, Captain Americas, Iron Mans och Thors sk "bortgång". Det var nog inte en jävel som verkligen trodde att någon av dessa hjältar skulle förbli död men ändå. Ett mäkta fint tributomslag blev det ju. Och Bagleys sista för Amazing som redan nämnt... Det var också mitt sista nummer av tidningen på den tiden. Mark Bagley tecknade inte ens insidan nämligen. Hans sista helnummer var det föregående, dvs amerikanska #415. Och till #416 gjorde han bara omslaget. Vilket, som tidigare nämnt, alltså var den sista spiken i kistan för min del... Efter att David Michelinie slutade författa Amazing i och med #388 (sv nr 14-1996) så blev tidningen bara sämre och sämre men jag höll ändå ut genom Spiddes emo-period och genom hela jävla klonsagan. När också Bagley lämnade Amazing och även den tidningen tecknades som skit därefter fick det dock vara nog... Men ett fint sista omslag lämnade han alltså efter sig åtmnstone.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
33. Amazing Spider-Man #439 (September 1998)
Jag har inte full koll på Marvel-serier från den här perioden men kan dock tala om att det här omslaget inte har något att göra med hjältarnas återkomst efter Onslaught. Mig veterligen så hade de redan hunnit kommit tillbaka innan 1998 nämligen... Crossovern "Heroes Reborn" gavs ut redan mellan 1996-1997. Mm, man väntade alltså inte ens året ut innan allt gjordes ogjort igen och så undrar de varför alltfler läsare tröttnade alltmer allteftersom. Jag gillar hursomhelst det här omslaget. Det har inte mycket med innehållet att göra, utan anspelar bara på en generisk tillbakablick i en framåtblick inuti serien, men det är ett tufft omslag som visar Spindelmannen som den frontfigur han faktiskt är inom Marvels universum. Dessutom så diggar jag tabloidformatet typ med alla de där rubrikerna utspridda över hela omslaget. Det ser sådär härligt rörigt ut.
|
|
|
|
|
32. Amazing Spider-Man #340 (Oktober 1990)
|
|
|
|
|
Åter till en härligare Spidde-era med bättre berättelser och snyggare teckningar. Och här har vi ett annat bra exempel på Erik Larsens verk. Även om jag personligen föredrog både Toddan och Bagley över Larsen så var Larsen ändå en god fortsättning på Todds stil tyckte jag. Till en början var det t o m lite svårt att urskilja Larsen från McFarlane, men rätt så snart utvecklade Larsen en mer egen stil. En annan sak som var märkbar under den här tiden var att de blå delarna på Spiddes dräkt gick från att delvis skuggas svarta till att bara vara helsvarta. Vilket ju ger ett fräckt, lite annorlunda intryck. Men mestadels gillar jag damerna på detta omslaget. Spindelmannen har ett stort skurkgalleri. I svenska nr 4-1991 hade man t ex en kul liten grej med i form av en topp-30-lista över Spiddes värsta ärkefiender. Men inte en enda av dem var av det motsatta könet... Är det något som Spidde saknar i sitt originella galleri superskurkar så är det just kvinnfolk. Och det är ju lite trist. En konstig miss kan tyckas dessutom med tanke på hur många andra kvinnliga karaktärer som har varit med genom åren. Kvinnliga skurkroller har däremot varit ytterst få och långt utspridda. Så det var ju lite "Wow!" när man såg omslaget med Femme Fatales! Två av damerna, Bloodlust och Whiplash, sågs först till i titeln Marvel Comics Presents Wolverine and Spider-Man: Life's End som publicerades i svenska Spindelmannen nr 6-1991, och denna både tecknad och skriven av Erik Larsen förresten, medan Knockout och Mindblast var helt nya här. Den svenska versionen av omslaget är både bättre och sämre förresten... Som vanligt är det bättre färglagt än det amerikanska originalomslaget med bl a klarblå himmel i bakgrunden. Däremot har man lagt till för mycket text som täcker karaktärerna på omslagsbilden och helhetsintrycket blir onödigt plottrigt jämfört med jänkarnas version.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
31. Amazing Spider-Man #308 (November 1988)
Del ett av två av svenska nr 8-1991 då Mary Jane var kidnappad vilket slutade med att hon räddade både sig själv och Spindeln förresten. Starkt jobbat. Och detta var för 30 år sedan. Någon svensk version av detta omslag har vi i vilket fall som helst inte att jämföra med den här gången då det svenska numret i fråga använde sig av omslaget till amerikanska #309 istället. Och det var väl också ett ganska schyst omslag, och för övrigt MYCKET bättre färglagt i svensk upplaga, men själv tycker jag bättre om detta. Jag gillar den stora fullmånen som lyser upp en stor del av hörnet med en del av loggan i förgrunden där... Och jag gillar omgivningen i kyrkogården... Och så gillar jag Taskmaster, som jag alltid ville se mer av i serietidningarna. Det här är ett fräckt omslag helt enkelt!
|
|
|
|
|
|
30. Amazing Spider-Man #380 (Augusti 1993)
Maximum Carnage var en följetong som gick i de dåvarande, inte bara fyra men faktiskt hela fem, Spidde-tidningarna: Amazing, Spectacular, Web of, den sk "adjektivlösa" samt den från 1993 nya Spider-Man Unlimited... Hela 14 stycken amerikanska nummer lång som alltså samlades i sju stycken svenska nummer, från nr 22-1994 till nr 2-1995. Men ingen av dessa använde det här, från Amazing #380, tecknat av Mark Bagley och enligt mig det bästa omslaget i hela Maximum Carnage. Det nästbästa omslaget i följetongen från Amazing #379, och såklart också av Bagley, använde man förvisso till nr 25-1994 men inte det här. Nåväl. Det jag gillar bäst med detta är hursomhelst hur stora stygga Carnage symboliskt håller Spindeln och co likt marionettdockor i sitt grepp, med småtentaklerna från symbioten som trådar... För tankarna till Freddy Krueger i Nightmare on Elm Street 3.
|
|
|
|
|
29. Amazing Spider-Man #398 (Februari 1995)
|
|
|
|
|
Ett lite senare Mark Bagley-omslag och som ni ser ett som också användes för den svenska tidningen med. Och jag har egentligen inte så mycket att tillägga om det här omslaget... Det är en cool bild på Spidde vs Doctor Octopus och alldeles lagom svindlande som sådant. Den svenska versionen har återigen något varmare sken gentemot originalet och lyckas både skymma mindre med text och rutor än det amerikanska originalet på sina ställen och mer på andra ställen. Det är väl oftast såhär med olika versioner av samma omslag. Med både plus och minus för båda alltså.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
28. Amazing Spider-Man #406 (Oktober 1995)
Med en ny Doctor Octopus för 90-talet och en ny Spindelman, den "Scharlakansröda spindeln" närmare bestämt, var väl tanken att skapa ett nytt status quo för Spidde-versumet. Det gick ju inget vidare såklart... Och sedan dess har vi tvångsmatats med retcon efter retcon efter retcon... De dödade alltså den gamla Doc Ock och ersatte gubben med bruden här till vänster. Och de ersatte självaste Peter Parker med hans gamla klon som varit död sedan 70-talet som sedan visade sig inte alls ha varit död som sedan visade sig ha varit (suck) den riktiga Peter Parker egentligen som sedan visade sig inte alls ha varit det... Och den gamla Doc Ock har sedan dess såklart också kommit tillbaka medan den här versionen förföll i det obskyra så att säga. Jag typ gillade båda de här karaktärerna dock. Inte Ben som Spidde men som Scarlet Spider iallafall. Och jag gillar detta omslag.
|
|
|
|
|
27. Amazing Spider-Man #294 (November 1987)
|
|
|
|
|
Här har vi en gammal goding minsann. "Kraven's Last Hunt" hette den här numera klassiska följetongen i sex delar. I den svenska tidningen kallade man det för "Kraven-sagan". Det är den då Kraven fångar Spindeln, knarkar ner honom i en dvala och begraver honom levande medan ryske Tarzan själv iklär sig den svarta Spindeldräkten för att bevisa att han är bättre. Under tiden som Vermin ränner runt och äter folk på gatorna. Bra grejer. Gick i de tre Spidde-tidningarna som fanns då; Web of, Amazing samt Spectacular. Samlades sedan i svenska nr 9, 10 och 11 1990... Och det allra bästa omslaget i hela sagan tycker jag är det då Spindeln kommer upp ur sin egen grav. Svenska nr 10-1990 var det. Vilket också var baserat på amerikanska Web of Spider-Man #32. Och alltså inte någon nummer av Amazing och därmed inte kvalificerat att vara med på denna lista. Det näst
bästa omslaget i sagan var dock det från svenska nr 11-1990 tillika amerikanska Amazing #294. Och här är det alltså. Och återigen finner vi oss i ett läge där den svenska versionen är både bättre och sämre än den amerikanska. Sämre då texten "Kraven-sagan slutet" och "Domen..." skymmer så stora delar av bilden, däribland hela det där noshörningshuvudet i bakgrunden. Men bättre då Kravens gevärspipa inte går bakom- utan för en gångs skull faktiskt framför loggan på det svenska omslaget tillskillnad från på det amerikanska.
|
|
|
|
|
|
|
|
26. Amazing Spider-Man #375 (Mars 1993)
|
|
|
|
|
Ett till Mark Bagley-omslag som också är ett till Venom-omslag. Ja, tack liksom. Det här firade dessutom 30årsjubileumet för the Amazing Spider-Man #1 från mars 1963. Och så var det ju #375, så något av en milstolpe i sig alltså. Och visst sjutton ser det ut som att Bagley med detta omslag gjorde en liten homage till #250 fast här med Venom istället för Hobgoblin som Spiddes för tillfället i fråga dödligaste fiende? Ta ni en titt på omslaget till #250 (plats 44 här på listan) och bedöm själva vet jag. Det här är i vilket fall ett schyst omslag i sin egen rätt. Jag gillar Bagleys mindre överdrivna Venom och jag gillar både spindelnätmönstret i bakgrunden för det amerikanska omslaget och åsynen av Venom mot den helsvarta bakgrunden för det svenska omslaget... Båda funkar liksom på sitt sätt för mig. Den svenska rubriken "Venom hämnd!" låter dock lite väl intetsägande. Och så hamnar Venoms och Spindelns armar såklart bakom loggan i det svenska omslaget, vilket jag alltid tycker är ett minus i kanten.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
25. Amazing Spider-Man #633 (Juli 2010)
Och så hoppar vi långt framåt i tiden och in på 25-i-toppen av listan... Alltså, egentligen gillar jag ju inte Spindelmannen-serierna längre... Inte sedan de berövade Peter och Mary Jane deras barn och senare även äktenskap, grävde upp Norman Osborn Sr från de döda, började hora ut Spindeln för att vara mer lik filmversionen som ju ändå baserades på serietidningen osv, osv har jag gillat Spidde-serierna... Jag har förvisso gett dem en chans till in på 2000-talet och för sakens skull om inte annat har jag skummat igenom nyare nummer av tidningen här och där, men generellt har jag inte varit något fan av vad de har gjort med allas vår vänliga kvartersspindelman ända sedan Michelinie slutade 1994. Men så är det här en lista över bästa omslag och inte bästa innehåll och just omslagen måste jag ändå medge har varit riktigt bra både 2009 och 2010. Som det här asfräcka med Lizard släpandes på Spidde med en tugga tagen av loggan.
|
|
|
|
|
24. Amazing Spider-Man #48 (Maj 1967)
|
|
|
|
|
Och så susar vi hela vägen åter till 60-talet med Amazing #48. Som tidigare nämnt körde man alltså äldre Spidde-äventyr i repris fr o m svenska nr 2-1994... Och de nummer som då publicerades på nytt var från Amazing #39 och fram till #48, dvs just det här numret. Som jag störde mig något enormt på eftersom #48 slutar med en fucking cliffhanger! Och så för att riktigt strö salt i såren... 1991 gav man i Sverige ut en andra Spindelmannen-tidning just med titeln "the Amazing Spider-Man" som 1992 fortsatte med titeln "Spindelklassiker" och vad dessa tidningar bestod av var just det. Klassiska Spidde-äventyr i repris alltså. Såklart hade jag även dessa tidningar. Och såklart började den svenska Amazing nr 1-1991 med amerikanska Amazing #50. Det dröjde många år innan jag äntligen fick läsa exakt hur det löste sig för Spidde i #49.
Detta var innan jag började läsa amerikanska tidningar i någon form och de urgamla svenska tidningarna med "Spindeln" var långt före min tid. Mina äldsta baknummer var från 1981 medan den andra upplagan med "Gamens vingar" från Carlsen kom ut 1979. Apropå vilket så är Carlsens utgåva också den med den snyggaste versionen av omslaget här nedan. Man kapar inte bilden på något sätt och färgerna är starkast. Bilden i sig är såklart också värt sin plats på listan. Man ser att det är "Gamen" som gör sig redo att störtdyka ned mot Spindeln men man ser inte alls huvudet på skurken... Vilket hade varit en spoiler liksom. Fast som läsare har man ju ingen anledning att tro annat än att det är samma gamla gam. Väl spelat alltså. Väl spelat. Och jag gillar verkligen det svindlande perspektivet.
|
|
|
|
|
|
|
|
23. Amazing Spider-Man #67 (December 1968)
|
|
|
|
|
Ännu ett klassikt omslag av John Romita och det är ett Mysterio-omslag därtill! Jag är ju svag för Mysterio-motiven och det här var ett riktigt fräckt sådant med jättehänderna som sträcker sig över Spindeln och t o m täcker en bit av loggan. Något som togs tillvara på även i den svenska "Marvelserien" med "Spindeln" nr 27. "Skräckens nöjesfält" minsann... Passar Mysterio bra. Jag tycker även om den rastrerade gråa bakgrunden. Sådan där gammal hederlig tryck liksom.
|
|
|
|
|
|
|
|
22. Amazing Spider-Man #400 (April 1995)
|
|
|
|
|
Ett speciellt nummer på sin tid som säkert hade blivit ihågkommet för en av de allra mest avgörande händelserna i Spindelmannen hade de fantasilösa ynkryggarna på nya Marvel inte gjort det ogjort med en fucking retcon längre fram. Det här var nämligen numret då Peters faster May gick bort. Tanten dog alltså. På riktigt. Och det var ett riktigt fint nummer. Verkligen väl hanterat. Och snyggt tecknat av Mark Bagley. Och så med det här speciella omslaget till. Vilket alltså också var med anledning av Amazing #400. Sedan visade det sig såklart att faster May inte alls dog. Att det var en dubbelgångare eller utomjording eller något sådant jävla trams. Trams säger jag. TRAMS. Men det ändrar iallafall inte att omslaget var fint.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
21. Amazing Spider-Man #408 (Februari 1996)
Vi börjar väl så smått närma oss toppen, i bakvänd ordning, av listan nu med ännu ett omslag signerat Mark Bagley. Det här var från tiden då jag började tröttna alltmer på Spidde. Inte minst pga att man under den här tiden aldrig höll äventyren till en och samma tidning utan jämt fördelade allt över alla möjliga dåtida Spindelmannen-titlar; Amazing, Spectacular osv. Tidigare gjordes sådant endast emellanåt, som med Kraven-sagan och Maximum Carnage och då var det liksom något speciellt. Men efter Michelinies svanesång #388 började de göra det KONSTANT. Det gick inte längre att bara läsa t ex Amazing då ett nummer inte längre ledde vidare in i nästa. Den här "Media Blizzard" storyn började t ex i nya Sensational Spider-Man #1, fortsatte här i Amazing #408 och slutade i adjektivlösa Spider-Man #65. Fuck that shit! Men Bagleys omslag är iallafall coolt.
|
|
|
|
|
|
20. Amazing Spider-Man #521 (Augusti 2005)
Det här är från tiden då jag gav Spindelmannen en chans till då jag tyckte att serierna hade blivit något bättre sedan jag först slutade läsa tidingen i slutet på 90-talet. Publicerades även på svenska men man använde inte just det här omslaget då. Vilket jag tycker var lite synd för det är ju ett sjuhelsickes snyggt omslag, även om det är ett sådant random generiskt som inte har ett endaste dugg med innehållet i tidningen att göra. Det var en trend som jag egentligen inte alls gillade men just det här random generiska omslaget är ju såpass snyggt att det inte gör något. Bra stämingsfullt är det. En riktig fullträff. Och det mitt under en period då omslagen brukade vara fula och tråkiga utöver random generiska.
|
|
|
|
|
19. Amazing Spider-Man #403 (Juli 1995)
|
|
|
|
|
Ännu ett snyggt Mark Bagley-omslag, den här gången med Carnage som domare och bödel över Spidde ställd inför rätta bland alla galningar i Ravencroft-institutet, dvs Marvels eget lilla "Arkham Asylum". Som taget ur ett avsnitt av Batman the Animated Series liksom. Men det funkar och det funkar i synnerhet som motiv för ett riktigt fräckt omslag. Även om de enda fulingarna man känner igen utöver Carnage, både här på omslaget och inuti tidningen, är Chameleon, Vermin, Shriek och Carrion medan alla de andra bara är utfyllnad i brist på riktiga skurkar så funkar det. Storysmässigt funkar det mindre bra. Det här är också ett skräckexempel på när Spidde-berättelserna inte höll sig till en och samma serietidning. "The Trial of Peter Parker" storyn började i Web of #126, fortsatte här i Amazing #403, fortsatte vidare i adjektivlösa Spider-Man #60 och avrundades sedan i Spectacular #226... Vem fan orkade hålla reda på sånt här månad efter månad liksom?! Och även om alla delar i en sådan här "miniserie" samlades nätt och fint efter varandra i den svenska tidningen så gick det ju fan knappt att läsa ändå! Det var ju olika författare men mest märkbart olika tecknare alla tidningarna emellan och det var verkligen STOR skillnad på kvalitén alltså. Bagley var bäst, de andra sög babianarsel... Men även om man kunde vänja sig vid en annan tecknare så kunde man ju ändå inte det när de höll på att hoppa fram och tillbaka mellan helt olika stilar från nummer till nummer. Bah, men nu börjar jag bli sådär långdragen igen. Det här skulle ju bara handla om själva omslagen. Och Bagleys här är bra iallafall.
|
|
|
|
|
|
|
|
18. Amazing Spider-Man #252 (Maj 1984)
|
|
|
|
|
Amerikanska #252 introducerade Spindelmannens nya svarta dräkt och passade på att vara en homage till Amazing Fantasy #15, dvs Spiddes allra första framträdande, när man ändå var i farten. Resultatet är ett relativt stilrent omslag. Jag gillar det. Som vanligt gillar jag även färgerna i den svenska upplagan bättre, även om man var inte lite fräck med att kapa hela toppen av Empire State Building för att göra det enklare för sig vad gäller den svenska loggan och så... Notera också att den röda Spidde-skallen är utbytt mot en svart. Likaså hade de i Amerika bytt ut den lilla bilden på Spidde i hans klassiska rödblå dräkt i vänstra övre hörnet mot en ny liten bild på honom iklädd den svarta dräkten... Och även fast den svarta Spidde-skallen varade i bara två stycken nummer innan man i Sverige bytte tillbaka till den röda igen, så ska jänkarna ha cred för att verkligen ha hållit sig till sina pistolera så att säga... Då den svarta dräkten först introducerades var det nämligen verkligen tänkt att det skulle vara den nya standarddräkten och det blev den också i hela fyra års tid. Och således var den lilla Spidde-bilden i hörnet oförändrad ända fram till juninumret 1988. Men mer om det senare. ;p
|
|
|
|
|
|
|
|
17. Amazing Spider-Man #237 (Februari 1983)
|
|
|
|
|
När jag först började sammanställa den här listan i huvudet så visste jag redan att vissa omslag bara skulle vara med. Och då tänkte jag ju främst utifrån de svenska omslagen. När jag sedan såg vidare in det hela och kollade igenom alla svenska omslag så var nr 11-1985 inget som jag fäste någon större uppmärksamhet vid. Eller rättare sagt så fäste jag ingen uppmärksamhet överhuvudtaget vid det... Men när jag luskollade igenom alla de amerikanska omslagen och kom till #237 skrev jag direkt upp det på listan. I det här fallet slår det amerikanska omslaget den svenska versionen med hästlängder. Texten över svenska omslaget skymmer ju bara bilden och förtar det hissnande intrycket som åsynen av Stilt-Man skapar. Och en stor del av vad som gör originalomslaget är såklart att skurken blåser iväg loggan och annat från förgrunden. Jag småfnissar t o m åt rubriken där nere på det amerikanska omslaget. "High & Mighty!" minsann. Jag gillar ordlekar och torr humor alltså.
Ett annat amerikanskt omslag som jag för övrigt lade märke till från ungefär samtidigt är #222 med Speed Demons första framträdande. Tänkte bara nämna det i förbifarten då de var sådär roliga med loggan på det omslaget med. Att jag dock valde att inte alls ha med #222 i slutändan beror främst på att man där också pajade en relativt stor del av omslaget med högst iögonfallande annonsruta för en tävling där dåtidens kids kunde vinna en cykel.
|
|
|
|
|
|
|
|
16. Amazing Spider-Man #312 (Februari 1989)
|
|
|
|
|
Hösten 1991. Då en sjuårig jag fick Spidde nr 10 för året i fråga och tyckte det var hur satans häftigt som helst. Inferno crossover. Det var fan grejer det. Och jag kan såhär i efterhand bara tänka mig hur äldre fans på den tiden reagerade vid åsynen av Green goblin vs Hobgoblin på omslaget! Hur JÄVLA häftigt som helst alltså... Och BÄST tecknat av ingen mindre än Todd McFarlane själv. Men i just det här fallet klår ändå det svenska omslaget dess amerikanska förlaga på flera punkter. Titta på färgläggningen ā la "ljussättningen" på Green Goblin i det svenska omslaget kontra det amerikanska säger jag bara... Det är ju som natt och dag. Det svenska omslaget är överlag mer färgstarkt men den stjärnklara blå himmeln i bakgrunden och allt. Och även fast den svenska upplagan har två textremsor som skymmer lite av bilden där nere så är det inget mot den röda utropsbubblan som ju täcker nästan hela Hobbes batarang typ. Det är ju långt värre liksom! Men det allra bästa med den svenska versionen av omslaget är att vi får se hela Green Goblin så som Todd tecknade honom. En del av hans huvud hamnar inte bakom loggan på det svenska omslaget utan som sig såklart bör framför.
|
|
|
|
|
|
|
|
15. Amazing Spider-Man #325 (November 1989)
|
|
|
|
|
"The Final Chapter!" minsann. Såklart menade man av "The Assassin Nation Plot" miniserien men detta var i princip Todd McFarlandes tack och adjö från den primära Spidde-tidningen. Så det med. Hans eget sista kapitel alltså... Toddan tecknade förvisso ett nummer till av Amazing, #328 där hans egen gråa Hulk gästspelade, innan Erik Larsen tog över helt men... Omslaget till #328, fastän det var sådär fiffigt med loggan, missade han målet med då det ser ut som att Spindelmannen gör en uppercut rakt upp i kuken på gråa Hulk. Då är alltså det här ett mycket "värdigare" omslag att avrunda Todds fantastiska Spidde-tid. Att han lämnade över Amazing betyder dock inte att Todd var helt färdig med Spindelmannen vid den här tiden. För det var han inte. Än. Efter Amazing fick Todd nämligen sin alldeles egna tidning, den sk "adjektivlösa Spider-Man" som han stannade på från augusti 1990 till #14, september 1991 innan han lämnade Marvel bakom sig helt och hållet för att göra sin helt helt egna grej med Image och Spawn fr o m 1992. Men det är en helt annan historia... Åter nu till det här omslaget och så bara några få ord om de små variationerna den svenska och amerikanska versionen emellan. Och som vanligt föredrar jag färgläggningen på det svenska omslaget. Däremot tycker jag att placeringen av textrutorna är bättre på det amerikanska.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
14. Amazing Spider-Man #29 (Oktober 1965)
Nu går vi riktigt långt bakåt i tiden. Till då det bara fanns en enda månatlig serietidning ute med Spindelmannen och denna därtill fortfarande gjordes av de båda skaparna Stan Lee samt Steve Ditko. Sannerligen klassiska klassiska tider alltså. Och fastän detta såklart var långt före min tid och det dessutom skulle dröja många, många år efter att jag först började läsa tidningen innan jag fick tillfälle att själv faktiskt läsa de här supergamla äventyren också har jag ändå länge varit bekant med omslagen iallafall. Och jag har alltid gillat det här. Ett av Ditkos mer snillrika omslag i min mening. Jag tycker att de flesta av Ditko-omslagen är rätt kreativa, var och en på sitt eget sätt, men för mig som heller inte har några nostalgiska minnen av dem så känns de dessvärre ganska daterade också. Men inte detta! Det här är banne mig tidlöst. Så bra är det.
|
|
|
|
|
13. Amazing Spider-Man #204 (Maj 1980)
|
|
|
|
|
Ah, Svarta katten. Vilken pingla. Det här är inte Felicias första framträdande, för det var tio amerikanska nummer innan i Amazing #194, men det svenska nr 7-1981 är det äldsta baknumret som jag personligen har med henne. Långt innan jag även började läsa ännu äldre amerikanska nummer var detta alltså den tidigaste tidningen jag hade med Katten. Och det är det fortfarande. På svenska åtminstone. Ett härligt charmigt äventyr det här. Omslaget är också härligt charmigt tycker jag. Och återigen tycker jag att färgerna är bättre på det svenska omslaget men att placeringen av textrutorna är bättre på det amerikanska, som för övrigt har den fördelen med att de inte kapade bort en stor del av bilden där uppe.
|
|
|
|
|
|
|
|
12. Amazing Spider-Man #318 (Augusti 1989)
|
|
|
|
|
Ett till omslag med Scorpion men ett långt senare sådant. Illustrerat av självaste Todd. McFarlande alltså. Toddan. Som, om det inte redan framkommit (vilket det har), jag tycker är den absolut bästa Spidde-tecknaren genom tiderna... Och här har vi ännu ett snyggt och lagom actionspäckat men framförallt roligt omslag signerad den där bästa Spidde-tecknaren genom tiderna. Men liksom fallet var med #312 (plats 16 här på listan) så är det faktiskt de justeringar man gjort till den svenska versionen av omslaget som gör det extra bra. Än en gång är en helvit bakgrund utbytt mot en fin klarblå himmel och än en gång är en grön superskurkfigur betydligt bättre färglagd... Titta bara på Scorpys rustning i den svenska versionen som bokstavligen överglänser den amerikanska! Den svenska versionen av omslaget är alltså snyggast. Men allra bäst och roligast är de extra textrutepilarna som man lagt till speciellt för det svenska omslaget. "Det här är vår hjälte!" och så "Den här ska han passa sig för!" är ju KLOCKRENT. Så skön subtil humor liksom. Jag minns i början på 1992, när jag först såg detta, att jag tänkte typ: "Japp, det här är min favorittidning."
|
|
|
|
|
|
|
|
|
11. Amazing Spider-Man #410 (April 1996)
Sjukt snyggt omslag av Mark Bagley och det första man någonsin såg av den sk "Spider-Carnage". Detta är alltså Ben Reilly som Spindelmannen i den, av Mark Bagley själv, nydesignade dräkten kombinerat med Carnage-symbioten. Som Bagley för övrigt också varit med om att skapa. Todd gjorde liksom Venom, medan Bagley stod för Carnage. Den här "hybriden" är alltså på sätt och vis den ultimata Mark Bagley-kreationen... Och visst, nog för att detta bara var ett simpelt jävla jippo på sin tid men det ser faktiskt för jävla fräckt ut! Idiotiskt nog så använde man sig inte av det här skitsnygga omslaget för den svenska tidningen. Nä, svenska nr 10-1997 använde omslaget från Spectacular #233 istället. Ett mycket tråkigare val. Nåväl.
|
|
|
|
|
10. Amazing Spider-Man #401 (Maj 1995)
|
|
|
|
|
Ännu ett supersnyggt Mark Bagley-omslag. Ett som också användes till den svenska upplagan av tidningen som ni kan se. Och för en gångs skull tycker jag att de båda versionerna är praktiskt taget helt likvärdiga. Bilden i sig säger mycket såklart. Man fattar premissen direkt och jag gillar symboliken med den där stora Spidde-skuggan som gamle Peter kastar. Jag gillar också de skarpa röda konturerna mot den svarta skuggan. Det är riktigt slående helt enkelt. Mark Bagley var dock inte först med den här idén. Faktum är att Steve Ditko gjorde detta redan på omslaget till Amazing #28 hela trettio år tidigare. Han var en sann innovatör. Men man kan heller inte förneka att Bagley får till det mycket snyggare.
|
|
|
|
|
|
|
|
9. Amazing Spider-Man #342 (December 1990)
|
|
|
|
|
Vidare in på tio-i-toppen med ett till toppen omslag av Erik Larsen. Vet ni, jag brukar tycka ganska bra om omslag med såväl Black Cat som Scorpion i fokus så ett omslag med dem båda får liksom båda tummarna upp från mig. Det här är inte ens det enda Amazing-omslaget med både Black Cat och Scorpion, men det är det bästa. Med dem båda med alltså. Det här är från den där tiden då Spiddes dräkt ofta såg ut att vara röd och svart snarare än röd och blå, och Larsen ritade dessutom gärna dräkten rivas sönder under fighterna. Något som illustreras utmärkt på just det här omslaget. Ett rätt spännande och actionpackat omslag. Den svenskapublicerade versionen har som vanligt mycket varmare färger och är överlag att föredra enligt mig. Notera dock att man i det svenska omslaget suddat ut ett av New Yorks vattentorn där precis bakom Katten. Antagligen för att man ville ha bort textrutan och då var det väl enklast att bara ta bort hela vattentornet med.
|
|
|
|
|
|
|
|
8. Amazing Spider-Man #196 (September 1979)
|
|
|
|
|
"Är detta slutet?" undrade man alltså år 1981 i Sverige. Nej, såklart var det inte det... För mig var det dessutom bara början. Svenska nr 4-1981 är lite speciellt för mig vet ni. Det är nämligen det allra äldsta baknumret i min samling av svenska Spindelmannen. Då jag hade alla mina serietidningar i högar med de äldsta numren högst upp var det därmed just det här omslaget som alltid låg överst i den första högen... Sentimentalt värde åsido är detta även ett mycket kraftfullt omslag. Det träffar precis där det ska verkligen. Peters knutna nävar parallellt med den spöklika bilden av Spindeln med knutna nävar i bakgrunden och de där röda skarpa konturerna som jag alltså tyckte så bra om även i Bagleys omslag till #401 (och som jag redan noterat att Steve Ditko var först med till #28). Typ spoiler nu förresten men faster May var såklart inte död egentligen. Tanten lär vara minst 150 år vid det här laget... Och de har "teasat" hennes död i flera årtionden! Jag tyckte att det började bli löjligt mot slutet av 90-talet och det är ju för fan 20 år sedan nu!! Nåväl, det ändrar iallafall inte att omslaget till Amazing #196 är riktigt bra. Och vad som ger omslaget det lilla extra är att det faktiskt representerar vad som händer inuti tidningen utan att spoila skurken. Vilket jag tänker göra nu. Mysterio. Faster Mays död är alltså ett Mysterio-påfund. Vilket ju tekniskt sett gör detta till ett Mysterio-omslag också.
|
|
|
|
|
|
|
|
7. Amazing Spider-Man #142 (Mars 1975)
|
|
|
|
|
När man talar om trollen. Eller... Mystiska gubbar i rutiga gröna trikåer och lila kappor med ögon på och en fiskskål över huvudet? Mysterio! Den direkta fortsättningen på svenska nr 4-1981, som innehöll amerikanska Amazing #196-198, var såklart i nr 5-1981. Fast detta använde inte omslaget av det följande amerikanska #199 som också var ett Mysterio-omslag, eller omslaget till det mer speciella #200 för den delen, utan man tog ett omslag för ett helt annat Mysterio-nummer från långt tidigare, amerikanska #142 alltså, och använde bara detta istället för det "riktiga" Mysterio-omslaget från #199. Och jag kan förstå varför. Omslaget till #142 är så sjukt bisarrt bra att om de missade tillfället att använda det då det egentligen kunde ha används (förmodligen till svenska nr 3-1978) så är det ju inte så konstigt att de tog tillvara på det när ett nytt tillfälle uppenbarade sig liksom. Och amerikanska #142, som alltså egentligen hör till vad som händer på det här omslaget, gick för övrigt i repris på svenska i Spindelmannen Special nr 2-1996. Så det var där jag för första gången läste om hur den här Mysterio såg ut att lyfta på sitt eget huvud som han gör på omslaget. Synd bara att Mysterios pratbubbla ser ut att komma från typ kroppen och inte det lösa huvudet. Det är bara den lilla detaljen som kunde ha gjorts bättre.
|
|
|
|
|
|
|
|
6. Amazing Spider-Man #256 (September 1984)
|
|
|
|
|
Ett riktigt tjusigt omslag av den dåtida Spidde-tecknaren Ron Frenz. Vi ser Spindelmannen i sin svarta, och vid den här tidpunkten även levande, dräkt. Han är uppenbarligen skadad och med Puma smygandes fram från skuggorna. Och det här var även numret som introducerade typen, vilket bara gör omslagsbilden ännu bättre. Att man visar men ändå inte visar upp den nya karaktären på omslaget alltså. Dessutom är det förenligt med karaktären att hålla sig i skuggorna så det framstår inte alls tillgjort. Allt som allt ett mycket bra omslag. Spindelsinnet som reagerar, ljusskenet som skapar en väldigt fin effekt... Ja, allt. Den svenska versionen av omslaget är som vanligt på den gamla goda tiden annorlunda färglagt, men den här gången inte nödvändigtvis till det bättre. Här funkar det nämligen kanon med färre färger. Fast jag gillar det mer färgstarka svenska omslaget med. Lika mycket t o m. Vad som i slutändan dock höjer det svenska omslaget snäppet över det amerikanska är de utplacerade textrutorna, som mest bara är i vägen för bilden, på det sistnämnda.
|
|
|
|
|
|
|
|
5. Amazing Spider-Man #314 (April 1989)
|
|
|
|
|
Jag gillar verkligen det här mysiga julnumret... Ett julnummer som där borta i USA alltså fanns ute mellan februari och april månad. I Sverige kom det ut rätt i juletider däremot, december 1991. Och omslaget är ju bara för härligt. Det illustrerar vad som faktiskt äger rum inuti tidningen, dvs att paret Parker blir vräkta från sin lägenhet i Bedford Towers och detta strax innan jul, men gör det dessutom både symboliskt och komiskt, med Peter i Spidde-kostym som bokstavligt talat blir sparkad ut på gatan, Mary Jane som sitter där på dörrtrappan och tomten som bara står där och allt. Men fastän jag gillar den transparenta rutan med Spidde-skallen i hörnet högst upp till vänster på det svenska omslaget, helt enkelt eftersom jag gillar när man ibland gör dessa rutor transparenta, jag bara gör det, så måste jag säga att det amerikanska omslaget är det överlag bättre den här gången. Mest av allt då det snöar för fullt på det amerikanska omslaget och snön t o m landar på the Amazing Spider-Man-loggan medan det tristare nog inte snöar alls i den svenska upplagan. Och varför bemödade man sig ens med att sudda man ut texten med "The Bedford Towers" från det svenska omslaget? Men pricken över i:et för originalomslaget är såklart den lilla bilden i övre hörnet till vänster, med Spidde i tomtemössa!
|
|
|
|
|
|
|
|
|
4. Amazing Spider-Man #13 (Juni 1964)
Det äldsta omslaget på listan och vidare in på fem-i-toppen uppenbarligen, utan något snack om saken, ett av mina absoluta favoritomslag genom tiderna. Såhär långt bakåt var det såklart tecknat av ingen mindre än Steve Ditko själv, som tillsammans med Stan Lee alltså var den som skapade Spindelmannen i början på 60-talet. Jag nämnde någonstans tidigare här på listan hur kreativ jag tycker Ditko var men att jag även finner hans verk vara något för daterade för min egen smak. Jag föredrar alltså egentligen framförallt Todd McFarlanes mer moderna Spidde-stil och det som sedan följde i hans spår. Men just det här Ditko-omslaget håller jävlar mig måttet än idag. Dynamiken i bilden är ju helt fantastisk verkligen. Och det ser ju hur fräckt ut som helst med nätet som löses upp direkt i luften sådär. Allt fungerar med det här omslaget, t o m de mer skojfriska rutorna längst ned. Och så är det ju ett Mysterio-omslag också!
|
|
|
|
|
3. Amazing Spider-Man #258 (November 1984)
|
|
|
|
|
Tillbaka till "framtiden" på 1980-talet och ännu ett superbt omslag av Ron Frenz. Det här är så jävla bra alltså. Det uppfyller typ alla mina kriterier för vad som gör ett riktigt kanonomslag. Det är först och främst snyggt tecknat och det visar vad som försiggår inuti tidningen på ett alldeles lagom kryptiskt sätt som man väl skulle kunna se som symboliskt bara för omslagets skull men som faktiskt också avbildas i själva serierutorna senare. Så själva bilden av Peter fast mellan hans gamla och nya utstyrsel med allt vad det innebär. Intressant nog har man inte bara finjusterat färgerna på den svenska upplagan av omslaget men gått så långt som att byta ut hela bakgrundsbilden. Och här är det heller inget snack om saken att det svenska omslaget ser mycket, mycket bättre ut med den bakgrunden.
|
|
|
|
|
|
|
|
2. Amazing Spider-Man Annual #21 (September 1987)
|
|
|
|
|
Det nästbästa amerikanska the Amazing Spider-Man-omslaget evah ingick inte i den vanliga numreringen av tidningen då det var en annual, ett årligt utgivet seriealbum, som hörde till titeln. Och som ni kan se på omslaget var det här det stora bröllopsspecialnumret... Vilket också kom ut med en annan variant på omslaget. Och som redan nämnt tidigare skulle jag ju inte ta någon notis om olika omslagsvarianter, men just det här fallet blir alltså också det stora undantaget. Dels för att olika varianter på omslagen inte alls var någon återkommande grej på den här tiden så det här var verkligen unikt. Faktum att man brukar säga att det var just det här numret som typ startade hela den senare tröttsamma trenden. Och dels för att båda varianterna av detta omslag faktiskt fanns tillgängliga i Sverige också. Det ordinarie omslaget med Peter som Spindelmannen och alla skurkar mot hjältar i bakgrunden var det som fanns att köpa ute i butiker. Det andra omslaget med Peter i frack och parets vanliga bröllopsgäster där bak var å andra sidan det som svenska prenumeranter fick i brevlådan. Och själv köpte jag såklart på mig båda i efterhand i andrahandhandeln. Det är ett mycket fint omslag iallafall som representerade en vacker händelse i serien... Gick i svenska nr 2-1991 och direkt efter detta började även den bästa perioden i Spidde-historien, med David Michelinie och Todd McFarlane vid rodret.
|
|
|
|
|
|
|
|
1. Amazing Spider-Man #300-301 (Maj-Juni 1988)
|
|
|
|
|
Och på delad förstaplats finner vi det egentligen exakt likadana omslaget för amerikanska Amazing Spider-Man #300 och #301, som "översattes" till svenska nr 4 och 5-1991. Som jag ser det är det inte två olika omslag utan snarare del ett och två av ett och samma omslag för som ni själva kan se med så är omslagsbilden för det andra numret i praktiken bara en "palette swap" av det direkt föregående men det är ju också hela poängen med det! För det var däremellan som nätsvingaren bytte ut sin svarta dräkt mot den rödblå igen. Dessutom är det en väldigt bra Spindelmannenbild i sig. Ikonisk liksom. Tecknad av Todd McFarlane. Såklart... Den fångar karaktären så bra att det är inte undra på att det var just den här bilden nissarna på Marvel använde i den lilla streckkodrutan på de amerikanska omslagen i samband med Spiddes 30årsjubileum. Som random standardbild på Spidde betraktat så är det helt klart kanonbra avbildat.
Ett annat särskilt tillfälle för jänkarnas del var såklart att detta var det 300:e numret av Amazing. Vilket också framgick i bakgrunden på omslaget med det där 300-tapetmönstret. Då detta inte alls hade verkat vettigt på den här sidan av Atlanten är dock "300" utbytt mot "VENOM" på omslaget för vårt nr 4-1991. För det här var alltså också det första hela numret med stortruten i fråga! Och själv tycker jag faktiskt mycket bättre om den svenska versionen av omslaget. Det ser bättre ut med den bakgrunden helt enkelt. Även bakgrunden där i cirkeln med Spidde gjordes då bättre i vår del av världen. Även bakgrundsfärgerna i nr 5-1991 ser bättre ut kontra det amerikanska #301. Den enda fördelen med jänkarnas två sidor av detta omslag är då ögat för detaljer vad gäller den lilla Spidde-bilden i hörnet där uppe till vänster, som alltså ändras från att vara i svart till rödblå dräkt ihop med resten av omslaget, medan man i Sverige alltså hade den rödblå Spidde-skallen hela tiden.
Nr 4 och 5-1991 kommer hursomhelst alltid att vara extra speciella för mig personligen... Jag började nämligen läsa Spindelmannen just 1991 och dessa två nummer var då mina allra första för det året. Nr 1, 2 och 3-1991 har jag såklart också inköpta men dessa skaffade jag alltså på mig först i efterhand, runtom på loppisar eller i serietidningsbutiker. Men nr 4 och 5-1991, det var de tidigaste numren som jag (eller rättare sagt min mamma) köpte medan de ännu var nya... Båda hade alltså hunnit komma ut då jag en dag såg jag dem ute i handeln, ståendes jämte varandra i tidningshyllan. Och så fick jag båda. Samtidigt. Detta är alltså mina två första nyinköpta nummer av Spindelmannen. Vilket också alldeles säkert påverkar mitt omdöme men när jag tänker "bra Spindelmannenomslag" så tänker jag direkt på dessa och då är det väl självklart att de kniper förstaplatsen på min lista.
|
|
|
|
|
|
