|
|
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
|
Bubblare: Wipeout 2048 (Studio Liverpool, 2012)
|
|
Som tidigare nämnt när vi grävde fram piratskeppspelet Overboard! från den gamla spelskattkistan var Wipeout 2048 Sony-ägda Studio Liverpools, tidigare Psygnosis, sista spel innan Sony supertrist nog lade ner hela studion. Och detta är väl ungefär lika bra som det förra spelet i serien till PSP... Bara det att jag kände inte att jag behövde ännu ett bärbart Wipeout, därav bubbelplatsen på denna lista till förmån för Orgarhythm.
|
|
===============================================================================================
|
|
10. Orgarhythm (Acquire, 2013)
|
|
Strategi och fältslag kombinerat med rytmspel, hmm, var har vi sett det förut? Jo, Orgarhytm gör nästan det för Vita som Patapon gjorde för PSP. Fast här marscherar man fram i 3D med sina trupper. Och styr hela spelet med pekskärmen.
Och utöver att "bara" vara en mer annorlunda upplevelse från Wipeout har Orgarhythm en annan fördel gentemot racingsvävarspelet:
Betydligt kortare laddningstider. Detta passar Vitan bättre än Wipeout.
|
|
===============================================================================================
|
|
9. Lumines Electric Symphony (Q Entertainment, 2012)
|
|
Lumines Electric Symphony är... Ännu ett Lumines-lir helt enkelt. Utöver de första två spelen till PSP hade serien spridits vidare till Xbox 360, PS3 och mobiltelefoner vid det här laget. Tillskillnad från alla de där versionerna som baserades på originalet är dock detta verkligen en helt ny del i serien. Och det fortsätter göra det Lumines gjorde bäst och är mao ungefär lika audiovisuellt häftigt som kul för stunden att pussla i.
|
|
===============================================================================================
|
|
8. Sorcery Saga: The Curse of the Great Curry God (Zerodiv, 2014)
|
|
Knasbolltokigt. De som uppskattar gammal slapstick-animé som Slayers, Dragon Half och Those Who Hunt Elves borde då känna sig hemmastadda i Sorcery Saga, med ursköna undertiteln The Curse of the Great Curry God. Och spelet kretsar kring curry, ja.
En dungeon crawler till rollspel, med en nypa strategi, som känns som action men är egentligen tur och ordning-baserat. Det är lättsamt, det är skämtsamt och det är trivsamt.
|
|
===============================================================================================
|
|
7.
New Little King's Story (Konami, 2012)
|
|
Baserat på Wii-spelet men är det en remake, är det en uppföljare, det vete fan. Det här "nya" spelet presenteras nämligen som en uppföljare men följer sedan exakt samma spelmoment som det förra så... En sån där sk "reimagining" då? Grafikstilen är helt omgjord i alla fall och den lilla kungen ser nu mer ut som en ung vuxen än ett barn. En mycket god tagning av Konami på realtidsstrategilivssimulatorrollspelsäventyret.
|
|
===============================================================================================
|
|
6. Touch My Katamari (Namco Bandai, 2012)
|
|
Me & My Katamari till PSP var ett av de sista spelen Namco gjorde innan sammanslagningen med Bandai. Ifall det nu spelar någon roll... Därefter följde inte färre än sju "olika" spel i serien till alla möjliga format inklusive mobiltelefoner åren 2007-2011. Och sedan kom detta till Vita. Som typ satte punkt för serien. Det här fungerar dock mycket bättre än PSP-spelet. Tänk vad stor skillnad en extra analog styrspak kan göra...
|
|
===============================================================================================
|
|
5. Little Deviants (Bigbig Studios, 2012)
|
|
En releasetitel till konsolen som tar vara på Vitans många nya unika egenskaper såsom den främre pekskärmen, den bakre pekplattan, kameran, rörelsekontrollen och hela augmented reality-gimmicken.
Kort sagt en bunte minispel som kör med olika kontrollmetoder. Mest lyckat är en helskoj variant på ett rulla kulan-spel där man styr som om man hade petat upp höjder från under ett täcke. Kan var galet skoj periodvis.
|
|
===============================================================================================
|
|
4. Uncharted: Golden Abyss (Bend Studio, 2012)
|
|
Sista spelet som Amy Hennig var inblandad under utvecklingen av. Henning både författade och regisserade originaltrilogin på PS3:an... Hon var i mångt och mycket kvinnan bakom spelen. Och kanske därför känns detta mer som ett äkta Uncharted-spel än den senare fyran till PS4:an. För det var något med fyran sedan som inte kändes riktigt rätt. Tempot var helt fel. Golden Abyss är faktiskt det bästa Uncharted-spelet i denna generation!
|
|
===============================================================================================
|
|
3. Dokuro (Game Arts, 2013)
|
|
Sidoscrollad pusselplattformare och egentligen ett eskortuppdragspel men välgjort som satan, stämningsfullt och riktigt roligt. Förmedlar väldigt starka Tim Burton-vibbar. Det är mörkt och makabert. Grafiken kör på en slags "svarta tavlan-stil". Det ser liksom ut som om någon hade skrivit med vit tavelkrita och sedan suddat ut allt med bara en skumgummisvamp så att det blivit sådär dimmigt utsmetat över hela ytan. Mycket fräckt.
|
|
===============================================================================================
|
|
2. LittleBigPlanet PS Vita (Tarsier Studios, Double Eleven, 2012)
|
|
LittleBigPlanet var kul nog på PS3:an men just detta pussel-och-pyssel-plattformsspelkoncept känns verkligen som hemma på en Vita där de nya utvecklarna för övrigt dragit nytta av t ex kameran och pekskärmen. Det enda jag stör mig lite på är vad spelet heter. Konsolens namn i slutet på speltiteln? Seriöst? Kunde de verkligen inte komma på något bättre? Typ "VeryLittleBigPlanet" eller "LittlestBigPlanet" eller dylikt? Nåja.
|
|
===============================================================================================
|
|
1. Tearaway (Media Molecule, 2013)
|
|
LittleBigPlanet-spelen gjordes ursprungligen av Media Molecule. När de gick vidare från den serien gjorde de Tearaway.
Liksom Little Deviants tar Tearaway vara på Vitans många unika egenskaper men här bakas detta in i ett redigt härligt plattformsäventyr. Så roligt och mysigt som jag har haft med Tearaway har jag inte haft med en helt ny 3D-plattformare sedan Banjo-Kazooie från 15 år tidigare. Inte illa MM. Inte illa alls.
|
|
===============================================================================================
|
PS Vita var Sonys andra och av allt att döma i dagsläget även sista portabla spelkonsol. För Sony gjorde bort sig med Vita. Vilket verkligen var synd efter att PSP varit en sådan framgång. Ett stort misstag de gjorde tror jag var PSP Go. När Vita sedan kom ut hajade jag inte ens att det då rörde sig om ett helt nytt format nämligen. Jag trodde att det bara var ytterligare en ny PSP-modell. Och jag som verkligen, verkligen var ett fan av PSP också. För Sony att då inte nå ut till mig som konsument med att detta var ett helt nytt format, det var ju bara dåligt av dem. Vad fan ska "Vita" betyda egentligen? Hade de bara döpt konsolen till PSP2 eller PS2Go eller bara nåt med en 2:a i namnet så hade nog fler fattat vad denna pryl faktiskt var för något. PS Vita minsann.. Vadå PS-Livet eller? Det är ett lika kasst namn som Wii U, som lustigt nog kom ut i ungefär samma veva som Vita...
