Topp-10:
Nintendo 3DS-spel

Text: Jan M. Komsa, G.W. Kong, Totaka N. Talisa, 2020-03-03


Vi utser de bästa 3DS-spelen! Och kan ni fatta konsolen är inne på sitt tionde år? Vi snackar Game Boy-nivåer av varaktighet. Eller är det uthålighet? "Staying power" liksom. 3DS:en visade sig vara ett ovanligt långlivat format är vad vi vill ha sagt. Men nu är loppet över. De senaste spelen till formatet som ens kom på tal för topplistan var WarioWare Gold och Yo-Kai Watch 3, båda från 2018. Hela 2019 passerade utan några som helst fler nämnvärda releaser. Så oavsett vad Nintendo själva än hävdar kan man nog lugnt räkna ut 3DS:en vid det här laget. Tiden för en topplista var alltså mogen. Och vilket bättre tillfälle än så här på denna tredje dag av den tredje månaden av det tredje årtiondet av det tredje årtuseendet? Och det därtill tre månader efter den förra topplistan dök upp här på sidan? I år är det dessutom tio år sedan en DS-topplista sattes samman för POPKORN. Ett årtionde och en konsolgeneration senare står nu 3DS:en på tur.

===============================================================================================
	10. Animal Crossing: New Leaf (Nintendo, 2013)		|TNT
	Lätt topp-10-material! Ett superskoj, supersött och speciellt litet spel. Som själva titeln förtäljer är detta ett nytt blad i sagan om Animal Crossing. Gamla spelare känner säkert igen sig. Man bor i en stad där man lekar borgmästare. Man kan ge staden en egen hymn och man kan rusta upp och bygga nytt i staden och få in pengar genom att t ex fiska och fånga kryp. Man kan också plocka upp nästan vad som helst från marken, skaka om träden och gräva hål i marken och gräva ner saker och hålla på så. Massa småpyssel. Som Zelda utan fiender.
Animal Crossing handlar uteslutande om att pyssla. Vilket alltid är kul att göra. Detta är alltså ett äventyr i vardagsliv. Det är också coolt att man kan designa egna kläder i det här spelet. Att leka modedesigner är nog en av mina favoritsysslor här. Jag gillar också att man kan skriva brev och skicka presenter till djuren som bor i byn. New Leaf är åtminstone än så länge mitt favoritspel i serien. Det är kort och gott ett nytt Animal Crossing-spel, efter originalet till Nintendo 64 i Japan som sedan portades och även släpptes på engelska till GameCube, efter Wild World till vanliga DS och efter City Folk till Wii. Och fram tills att New Horizons kommer ut på Switch senare den här månaden är New Leaf faktiskt fortfarande det senaste spelet i serien, inte räknat med spin-offs. Den som bara inte kan hålla sig i en två-tre veckor till och råkar sitta på en 3DS och av någon konstig anledning inte redan har kollat in det här spelet tidigare... Vad väntar du på?!
===============================================================================================
	9. New Super Mario Bros. 2 (Nintendo, 2012)		|JMK & GWK
	Man kan väl ifrågasätta hur "nytt" grejen med nya Super Mario Bros egentligen var dryga sex år efter då det verkligen var en ny grej. Och med ytterligare ett "nytt" spel till Wii däremellan. Vilket såklart innebar att detta egentligen inte ens var det andra utan faktiskt det tredje "nya" SMB-spelet. Väl in på 2010-talet kändes det här inte särskilt nytt längre. Däremot kan man heller inte förneka hur sabla kul det ändå är när man väl sitter där med spelet. Hur mycket man än av ren princip vill ogilla detta så går det inte.
Titeln dock... New SMB Wii vore ju mer passande om det hette NSMB2 med kopplingen till vårt SMB2 i och med de fyra valbara spelkaraktärerna. Och kom igen Nintendo, ni kunde väl för fan haft med prinsessan där! Det här hade sedan i sin tur passat att kallas NSMB3 med kopplingen till SMB3 i och med flyglövet som här gör en comeback. Och det senare NSMBU till Wii U kunde då gott och väl heta (trumvirvel...) "New Super Mario World" i och med att det spelet har en helt sammanhängande världkarta precis som i just Super Mario World. Det hade varit klockrent med de titlarna. Logiskt. Istället valde Nintendo att vara trista som fan med dessa titlar. NSMBU minsann. U som i Fuck U eller? New Super Mario World och Super Mario 3D World hade då dessutom passat ihop som syskontitlar till samma format. Jävla slentrianmässigt det här... Men självklart kan man inte låta bli att spela detta från början till slut, först bara varva liret, sedan hitta alla hemliga vägar och samla alla stjärnmynt och sedan samla ihop mer än en hel miljon guldmynt, vilket är något av det här spelets gimmick, och ha riktigt roligt under tiden. För det är riktigt roligt så länge det varar. Spelet drar in en. Det lyckas det med. Det är lätt att dissa detta innan man ens spelat det eller ett tag efter att man spelat det men under tiden som man faktiskt sitter med spelet kan man inte förneka att man mer än gärna spelar vidare... Detta är gammal beprövad hopp och lek liksom och för en gångs skull finns det alltså en mening med att ta alla vanliga mynt på banorna. Man kan vara bekväm och använda fuskhjälpmedel eller klara allt själv. Detta är ett skoj spel. Ibland räcker det så.
===============================================================================================
	8. Tomodachi Life (Nintendo, 2014)		|TNT
	Tomodachi Life! Hade jag bara kunnat skriva detta med små hjärtan istället för prickar ovanför i:en så hade jag såklart gjort det... Ett jätteroligt spel såklart. Man skapar sina egna Mii-gubbar och gummor som bor där i spelet. Och så får man se efter dem sedan, engagera sig i deras virtuella liv liksom, köpa mat och kläder till dem osv. Var detta Nintendos svar på The Sims tro? Eller något mer åt The Sims ifrån tidigare nämnda Animal Crossing också utvecklat av Nintendo själva? Det har den där speciella Nintendo-magin iallafall.
Det finns förresten en konsertarena i det här spelet. Och denna gillar jag speciellt mycket i och med att man kan skriva sina egna sånger som Mii-folket sedan sjunger högt. Även om det låter ganska cringe att lyssna på sina gamla verk sedan... Men det gäller såklart att kunna skratta åt sig själv med! Det finns en hel del att syssla och pyssla med i det här spelet. Man kan klä upp sina Mii-figurer i olika kläder och hattar och med sk "Quirky Questions" kan man fråga ut dem, som vem gillar den varpå den som gillar den eller den lyfter upp handen. Bara en sån sak är ju hur charmigt som helst! Och poängen med detta? Jo, dina Mii-invånare kan nämligen gå och gifta sig med varandra och t o m få barn tillsammans. Kalas. Här finns mycket att hitta på alltså. Och man har roligt mest hela tiden. En gömd pärla till 3DS:en.
===============================================================================================
	7. Story of Seasons / SoS: Trio of Towns (Marvelous, 2015, 2017)		|TNT
	Ännu ett spel som jag gillar jättemycket. Efter både Animal Crossing och Tomodachi Life kanske ni som läser detta börjar ana ett mönster i exakt vad för slags spelupplägg som jag ofta faller för förresten? Story of Seasons är den första delen i en ny serie av samma företag som tidigare egentligen hade utvecklat Harvest Moon-spel åt Natsume. Och det är just det också. Som Harvest Moon alltså. Fast under ett annat namn då. Liksom i Harvest Moon spelar man i rollen av en bonde som precis flyttat ut till sin alldeles egen bondgård och allt det.
Också liksom i Harvest Moon och i enighet med titeln på det här spelet är det fyra årstider här och man odlar såklart olika saker olika tider på året. Och såklart finns det en hel del grödor att odla. Men såklart är det inte det enda som finns att göra i spelet! Man har också djur. Man kan ha kossor, kycklingar, kaniner, får, lamor, alpackor, katter, hundar... Sedan så kan man hitta värdefulla saker ute i det vilda som man säljer för stora summor pengar och man kan fiska och laga mat och t o m göra sina egna kläder här med. Man kan också träffa den rätta och gifta sig och ha barn. Ja, den som tidigare har spelat något Harvest Moon-spel känner helt säkert igen sig för detta är alltså som en inofficiell uppföljare i den serien. Ett av de 3DS-spelen som jag ägnat allra flest timmar åt och så finns det en uppföljare från två år senare som också kom ut till 3DS:en. Trio of Towns. Och det var inte bara en fyndig undertitel som de hittade på för att konsolen heter som den gör utan de gjorde då verkligen en grej av att lägga upp spelet kring tre olika städer. Jag skulle dock rekommendera att man i alla fall börjar med det första Story of Seasons, speciellt om man är helt ny till serien, innan man eventuellt går steget längre över till Trio of Towns.
===============================================================================================
	6. Kirby Triple Deluxe / Kirby: Planet Robobot (HAL, 2014, 2016)		|GWK & TNT
	Kirby Triple Deluxe är det första Kirby-plattformspelet till 3DS:en och lätt ett av de bästa i serien genom tiderna. Och Kirby-spel är ju bra till att börja med. Det som gör Kirby så speciellt är dock uppskruvat till max här. Vi gillar Triple Deluxe. Det är ett kul spel. Kirby sportar många nya fräcka förmågor och här finns ett och annat man inte ser varje dag i andra spel. Dessutom innehåller det flera spel i spelet. Ungefär som i Kirby Super Star, eller Kirby's Fun Pack som det hette då det först släpptes till SNES:en i Europa.
En förmåga, Supernova, är i synnerhet supercool. Kirby glufsar då upp superstora saker, va? Barnsligt roligt är det. Som ni ser valde vi att sätta det andra Kirby-plattformspelet till samma format på en delad placering. Planet Robobot alltså. Där kan man, gissa vad, styra en stor robot som Kirby. Japansk mecha + Kirby = Planet Robobot. Även här bjuds man dessutom på flera spel i spelet. Ett av dessa är Team Kirby Clash. Där man fightas. Vilket är kul. Som man nog kan förvänta sig är spelen rätt så lika varandra annars. Det är ju två spel i en och samma serie trots allt. Där Kirby för övrigt är sitt vanliga runda rosa jag. Inget "episkt" tyggarnstreckgubbetjofräs här inte. Spelen är väl ungefär lika bra också. Vi har visserligen båda varsitt eget favoritspel men Janne hade egentligen inte spelat tillräckligt mycket av något av dessa dundertitlar för att vilja kasta en utslagsröst. Så det blev delad placering. Och den enda anledningen till att Triple Deluxe framgår på bilden ovan och att vi nämner det i första stycket är för att det kom ut först helt enkelt.
===============================================================================================
	5. Pokémon Sun & Moon (Game Freak, 2016)		|TNT
	Jag gillar Pokémon. Jättemycket. Jätte, jättemycket! Jag gillar animé-serien, filmerna, nallarna, leksakerna, prydnadsfigurerna, prylarna och såklart spelen. Inte minst sol och måne-generationen här. Själv valde jag månvarianten. Kändes coolare. Jättekul spel. Med många nya häftiga fickmonster att fånga och samla på sig att strida med och träna upp. Återkommande monstertyper från tidigare generationer är också alltid uppskattat och det är också alltid coolt att se nya utvecklade former av gamla favoritarter.
Sol och måne känns nästan ovanligt fräscht för att vara en ny "vanlig" Pokémon-generation till ett gammalt format, som 3DS ju hade hunnit bli redan vid tiden för den här releasen. Det gör ett mer episkt intryck också. För sol och måne känns liksom mer grandiosa än svart och vitt eller guld och silver eller ja, svärd och sköld om vi ska vara riktigt ärliga här. Därmed blir det lite som den stora finalen för Pokémon-spelen. Detta går även hand i hand med att animé-serien gjorde något av en mjuk omstart efter X, Y och Z-episoderna i och med sol och måne. Om man bara ska ha en ny del i serien till 3DS rekommenderar jag alltså någon version av sol och måne i första hand. Fler Pokémon-spel än så lät de ändå inte mig trycka in på listan. Bland mina andra personliga favoriter är annars Omega Ruby och Alpha Sapphire men då dessa egentligen är remakes från GBA-generationen så fick den stora äran för bästa Pokémon-spel till formatet gå till sol och måne här. Några större invändingar mot det har jag dock inte för det här är också en väldigt lyckad Pokémon-generation.
===============================================================================================
	4. Super Mario 3D Land (Nintendo, 2011)		|GWK
	Tänk er ett nytt bärbart Mario-plattformspel. Coolt, va? Tänk er ett nytt Mario-plattformspel i 3D. Coolt, va? Kombinera de båda. Tänk er ett nytt bärbart Mario-plattformspel i 3D... Whooaa!! Och fastän det här egentligen är mer så som ett New Super Mario Bros i 3D än ett Super Mario Land i 3D får Nintendo ändå tummen upp för själva titeln som så fyndigt anspelar på det gamla Game Boy-liret och 3DS-namnet. Men, ja... Fasta kameravinklar åsido var den stora grejen med detta år 2011 att det var ett Mario-plattformspel i 3D i bärbart format.
I mångt och mycket är detta upplagt som ett Mario-spel vore i 2D fast det är 3D. Om det där låter vettigt. Man hoppar på koopa-skal och möter typ Bowser på broar ovanför lavan i borg efter borg och så ska man hoppa på en flaggstång i slutet på varje vanlig nivå, ni hajar. Och likt i NSMB-spelen samlar man tre stjärnmynt som är gömda per bana. Plus i kanten för att det finns så många extra världar här att ta sig igenom. En del jäkelskaper som vi lika gärna kunnat vara utan finns också. Som banorna med en gäckande skugg-Mario som jagar en. Men det är ändå mestadels en kul tid man har med det här spelet. Och det är också alltid kul att spela igenom alla banor med både Mario och Luigi. Vilket man f.ö måste göra för att låsa upp allt i spelet. Men det här är alltså inte som Super Mario 64 med fokus på utforskande. Super Mario 3D Land är mer från punkt A till B mao. Att bara klara banorna från början till slut, att samla de saker som trots allt finns att hitta på banorna och göra alla banor i tur och ordning. Lika gammalt hederligt skoj som NSMB fast nu i 3D. Och lite duktig känner man sig allt när man hittat och samlat alla stjärnmynt. Janne låter hälsa att det var det här spelet som han ville ha en 3DS för. Och man fattar ju varför. Själv har jag faktiskt inget eget exemplar men jag har spelat och maxat hans fil. Ingen orsak mannen. ;p
===============================================================================================
	3. Yo-kai Watch 1-3 (Level-5, 2016, 2017, 2018)		|TNT
	Jag älskar Yo-kai Watch-spelen och har såklart hela trilogin till 3DS:en! Min personliga favoritdel är tvåan och därför ville jag highlighta just den, här jämte. Liksom många Pokémon-spel släpptes detta först i två olika versioner för att sedan följas upp med en tredje "definitiv" version, Psychic Spectres, som är vad jag äger. PAL-utgåvan av denna titel med engelsk text på omslaget är nog det mest sällsynta spelet i serien förresten. Och jag har två exemplar av det. Ett som jag spelar och ett som ligger inplastat.
Yo-kai Watch är hur som helst rollspel i stil med Pokémon. Nej, det är inte precis så som Pokémon men ja, okej då, det är faktiskt i stil med Pokémon får jag väl trots allt medge. Men vad gör väl det när de här spelen t o m lyckas överträffa sina förebilder? Yo-kai Watch känns som en ny och fräschare tagning på idén med Pokémon. Eller som ett Pokémon för nästa generation spelare som inte växte upp med de urgamla Game Boy-spelen. Med rysliga gastar i riktiga världen istället för djur i en påhittad Pokémon-värld att fånga och kämpa med. Man väljer mellan två karaktärer, Nate-pojken och Katie-flickan, och man har en klocka på armen för att se yokais runt om i staden där man bor. Dessa kan vara knepiga att fånga. Knepigare än Pokémon. Yokaien måste nämligen välja att vilja vara med dig... Det blir liksom mer hjärngympa när man får smöra upp dem. Ge dem deras favoritmat och sånt. Story-element kryddade med både tids- och tågresor är nog varför jag gillar tvåan allra mest men jag uppskattar också vissa repriser i tvåan från ettan. Ungefär som de gjorde i Pokémon generation två, att man fick återse och åter spöa gymledare från ettan. Yo-kai Watch 3 är jag faktiskt lite, lite sur på för att man inte kan spela som Katie där, som alltså är mitt eget förstahandsval, men det finns såklart mycket att gilla med det spelet också. Och om man redan har investerat så mycket speltid i ettan och tvåan som jag hade så vill man ju spela färdigt hela trilogin liksom. Därmed fick det bli en delad placering för alla tre spelen.
===============================================================================================
	2. Super Mario Maker for Nintendo 3DS (Nintendo, 2016)		|JMK & TNT
	Ja. Många verkar tycka att den här versionen av banmakarspelet är meningslöst men vi gillar det allt. Skarpt. Faktum är att de mer begränsade online-möjligheterna åsido så föredrar vi t o m det här spelet till 3DS:en framför originalutgåvan till Wii U från året dessförinnan. Det känns liksom mindre klumpigt att sitta med båda skärmarna precis framför nosen när man knåpar ihop nya banor. Att kunna hålla allt i ena handen liksom. Det känns kort sagt mycket smidigare. Och så har detta den fördelen att faktiskt vara bärbart.
Annars är det bara mindre skillnader de båda upplagorna emellan. Om man tidigare bara spelat Super Mario Maker till Wii U så sitter man inte direkt rådlös med det till 3DS och tvärtom. Kärnan i liret är ju själva banbyggandet. Att agera spelmakare och inte bara spelare alltså. Man kan sitta i timmar och bygga vidare på en bana som sedan tar blott minuter att spela igenom från början till slut. Det säger nog sig självt att allra roligast blir det när man är flera som turas om att bygga och sedan spela igenom varandras hinderbanor. Och såklart får hindren inte lov att vara omöjliga att passera heller. Banorna måste ju gå att klara så en tumregel är att den som byggt en bana själv ska kunna klara den. Man väljer grafikstil med tillhörande spelkontroll och andra element ur Super Mario Bros. och Super Mario Bros. 3 till NES, Super Mario World till SNES eller New Super Mario Bros. U till Wii U och så bygger man bara på! Och man kan byta stil när som helst. En av de roligaste sakerna med Mario Maker är att experimentera och prova sig fram med olika sk "klossar" och fiender och annat vad där finns och möjligheterna är verkligen många. Så även utan hela online-biten är detta i grund och botten ett väldigt, väldigt roligt och givande spelkoncept som f.ö passar med stylus.
===============================================================================================
	1. The Legend of Zelda: A Link Between Worlds (Nintendo, 2013)		|JMK
	Det är Zelda III-2! Och ja, det är vad jag tänker kalla det minsann. Den smått fyndiga undertiteln kan annars antas återspegla inte bara en länk tillika Link själv mellan två världar i spelet utan även en länk mellan världarna som i en länk mellan oss som då växte upp med trean till SNES och den yngre generationen vars första Zelda-spel må ha varit just detta. Och det är så här man följer upp något hyllat med mer än 20 år på nacken... Med kärlek och respekt för originalet. Vilket inte på något sätt hindrar detta från att vara innovativt!
Det här spelet är faktiskt uppfriskande nyskapande för att vara ytterligare en del i en och samma sedan 1980-talet pågående serie och en som dessutom är en regelrätt uppföljare till en tidigare titel som utspelar sig i exakt samma värld. Eller ja, världar rättare sagt. Det är Ljusvärlden och Mörkervärlden från Zelda III det handlar om alltså. Och då är det inte bara en ljus version och en mörk version av ytterligare en helt ny tagning på Hyrule utan det är samma Hyrule, dvs samma övergripande världskarta som man sist såg i Zelda III till SNES... Att kunna återbesöka exakt samma platser från det gamla äventyret är ju som bäddat för ett superhärligt nostalgirus. Att därtill kunna ta steget in i den tredje dimensionen på 3DS:en och för första gången få se hur det ser ut på baksidan av det där eller det där huset i byn Kakariko t ex är ju, det är, alltså... Jag saknar ord. Ja, bara. Ja, tack. Utöver detta är spelet väldigt fritt upplagt. Inte längre begränsas man av att först behöva hitta specifika föremål i grottorna för att kunna klara de grottorna och lite i taget ta sig vidare fram på världskartan. Här får man tillgång till hela uppsjön med de mer eller mindre nödvändiga prylarna redan från start och kan själv välja i precis vilken ordning man tar sig igenom grottorna samt åt vilken riktning man vill fortsätta utforska de länkade världarna. En ovanlighet för ett Zelda-spel före Breath of the Wild och ja, jag vågar t o m gå så långt som att säga att det spelet verkar ha byggt vidare på Zelda III-2 just i den bemärkelsen. Det enda som egentligen hindrar det här från att vara det bästa Zelda-spelet genom tiderna är att det till så stor del bygger på just länken till det förflutna dvs A Link to the Past. Det är inte bara pricken över i:et men en stor anledning till att det här nya äventyret är så bra. Nostalgifaktorn. Att man känner igen sig. Men det är ju ett mycket bra spel i sin egen rätt också. Vilket de som varken vuxit upp med eller hade spelat igenom hela Zelda III innan de gav sig i kast med detta faktiskt kan vittna om. På min personliga Zelda-topp-3 är det hur som helst med, tillsammans med just trean och Breath of the Wild. Av de spelen som hamnade på topp-3 för formatet här på denna sida är det dessutom det enda som vi alla tre som satte ihop listan kunde vara överens om förtjänade att vara så högt upp i toppen.
===============================================================================================