|
|
|
|
|
|
|
|
==========================================================================================
|
|
|
10. WarioWare: Do It Yourself Showcase (Intelligent Systems, 2010)
| |GWK
|
|
|
Alla gillar väl WarioWare? Wario och gängets galna minispelsamlingar till diverse format. Janne har ju tidigare varit lyrisk över både WarioWare, Inc: Minigame Mania till GBA och WarioWare: Touched! till DS och vi täcker dessutom WarioWare: Smooth Moves till Wii nu i samma veva som den här listan kommer upp.
WarioWare: Do It Yourself släpptes ännu senare till DS:en och var fram tills bara häromåret faktiskt den senaste delen i serien att komma ut i butik (WarioWare Gold släpptes till 3DS sommaren 2018). WarioWare: D.I.Y. Showcase är typ en utökning av DS-spelet. Showcase betyder ju ungefär uppvisning på engelska och det här WiiWare-WarioWare-spelets syfte är just det, dvs att visa upp DS-spelet. Det är alltså inget nytt spel helt i sin egen rätt utan ett komplement till DS-titeln. Tänk typ Pokémon Stadium till N64:an. Största behållningen med det var att se GB-spelen komma till liv i TV-rutan. Och det är precis vad WarioWare: D.I.Y. Showcase gör, nämligen låter en överföra ens egna minispel från DS-spelet med undertiteln D.I.Y. till TV-rutan. Coolt. Likt Pokémon Stadium har dock även Showcase ändå eget godis att bjuda på, så som just egna minispel. Var vecka kunde man dessutom ladda hem ännu mer nya grejer. Men mestadels är det här som en utökning av WarioWare: D.I.Y. till DS som ovan nämnt. Och att man egentligen bör ha ett annat spel till en annan konsol inköpt för att få ut allt av detta är också varför WiiWare-liret inte hamnar högre upp än så här på listan. Hur kul vi än har haft det med Wario genom åren.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
|
9. Space Invaders Get Even (Taito, 2008)
| |GWK
|
|
|
Alla känner väl till Space Invaders? Arkadspelet från 1978 som sades ha orsakat myntbrist i Japan på sin tid. Ett av spelvärldens första stora klassiker. Detta är alltså en uppföljare till det gamla klassiska Space Invaders från hela 30 år tidigare. Men istället för att spela mot de invaderade rymdvarelserna så spelar man som dem och mot mänskligheten den här gången. Kul idé. Simpelt skoj. Man styr sitt UFO eller vad fan det är med styrspaken på Nunchukun, pekar med Wiimoten vart man vill svärma sina pixliga rymdgubbar och anfaller med den stora A-knappen. Avtryckaren skiftar mellan olika slags anfall och C-knappen aktiverar specialare. Och fastän rymdinkräktarna fortfarande är pixliga så är resten av grafiken modern.
Så långt allt gott men här kommer haken. Laddade man hem detta fick man bara två banor och en styck boss med. Resten av spelet fick köpas hem seperat. Den som ville ha hela spelet fick därmed punga ut en hel del extra Wii-poäng och med allt extra upptar det ca 700 block. Det är rätt så mycket. För de flesta andra "stora" spel tar nämligen bara upp som mest runt 300 block. Space Invaders Get Even är alltså mer än dubbelt så stort. Är det verkligen värt lika mycket plats som 2-3 andra titlar hade upptagit? Tveksamt. Det här var alltså ett spel som man skyfflade undan till SD-minneskortet för att göra plats för annat när man väl var färdig med det. Och där stannade det. Därför hamnar det inte högre upp än så här.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
|
8. Defend Your Castle (XgenStudios, 2008)
| |JMK
|
|
|
Ett mindre slående lir för WiiWare-tjänsten. Kort sagt går spelet ut på att försvara ditt slott från de angripande streckgubbarna. Ett sk tower defense- dvs tornförsvarspel alltså. Och inledningsvis förefaller det vara väldigt simpelt som sådant. Med Wiimote-pekaren kan man helt enkelt plocka upp gubbarna och slunga iväg dem eller bara släppa ner dem från en hög höjd för att ha ihjäl de små liven. Vilket är lagom kul till en början men ganska så snart börjar man bli smått less på detta.
Är det verkligen allt tänker man efter ett tag. Som tur är handlar detta spel om lite mer än så. Allteftersom kan man nämligen skaffa mer och mer försvarsfunktioner mellan de aktiva spelmomenten för poängen man har samlat ihop. Sedan kan man t ex befästa sitt slott eller förse det med bågskyttar, magiker och dylikt. Och genast blir det då mer intresant igen. Grafiken har en skönt enkel stil och spelet är lagom lättsamt underhållande. Det här var f.ö ett flashspel på nätet innan det gjordes om för att släppas via WiiWare. En av sakerna man gjorde om var just den grafiska stilen och multiplayer co-op för upp till fyra spelare samtidigt är ju också en trevlig bonus.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
|
7. Final Fantasy: Crystal Chronicles - My Life as a King (Square Enix, 2008)
Alt. Final Fantasy: Crystal Chronicles - My Life as a Darklord (Square Enix, 2009)
| |JMK
|
|
|
Det här följer faktiskt upp Final Fantasy: Crystal Chronicles till GameCube, som för övrigt var en big deal då det släpptes. Final Fantasy: Crystal Chronicles till GameCube alltså. Square hittade liksom "hem" till Nintendo igen, efter alla de långa åren då de var monogama med Sony. Jag var hur som helst bara tvungen att ha My Life as a King så snart jag såg det. Detta var alltså ett av de första WiiWare-titlarna som jag spenderade mina Wii-poäng på då det begav sig. Och visst, det är ett trevligt spel. Man springer runt och riktigt myser i sin egen lilla stad liksom. Och sedan kom My Life as a Darklord också. Vilket förvisso är en direkt uppföljare till My Life as a King men kuriosa nog i en annan genre...
Där My Life as a King var ett stadsbyggarspel är My Life as a Darklord ett tornförsvarspel. Och här ska man i rollen som dottern till skurken från det första spelet skydda sitt onda högkvarter från de sabla hjältetyperna som inte vet bättre än att hålla sig borta. Beroende på vilket av de båda speluppläggen man föredrar kan man för all del ha vilket som av liren som proper placering kontra alternativ. Själv tycker jag att My Life as a Darklord förvisso är en roligare spelidé men så är jag mer nostalgisk för My Life as a King. För även om det bara skiljer ett år de båda titlarna emellan så var det trots allt My Life as a King som var ett av de första spelen jag någonsin tankade hem och jag kan inte hjälpa att gilla det mer.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
|
6. Final Fantasy IV: The After Years (Square Enix, 2009)
| |GWK
|
|
|
För den som vill ha ett mer klassikt eller typiskt Final Fantasy-spel än Crystal Chronicles: My Life as a dittan och dattan kom som på beställing The After Years. En direkt fortsättning på gamla Final Fantasy IV, eller "Final Fantasy II" som det hette i väst på den tiden, till Super Nintendo. Den som väntade i 18 år på att få reda på hur det gick sedan för Cecil och gänget fick alltså sin önskan uppfylld med det här spelet. Släpptes från början på japanska mobiltelefoner 2008, dvs 17 år efter fyran till SNES och handlingen i spelet utspelar sig likaså 17 år senare. Kul för oss som uppskattar sådant. När det går lika många år i storyn som det har gjort i verkligheten mellan olika delar i en serie, må det vara film eller spel eller vad som helst. Den som gillar Final Fantasy IV uppskattar säkert det här. Grafiken är finare än i det gamla SNES-spelet fastän stilen är densamma och musiken lika bra som alltid. Spelupplägget är i princip också så som man minns det. En charmig retrotripp det här.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
|
5. Excitebike: World Challenge (Monster Games, 2010)
| |GWK
|
|
|
Spännande hojspel i världsklass. Excite-serien är allt lite underlig, som redan nämnt i Wii-listan på tal om Excite Truck. Här är det alltså återigen hoj som gäller. Efter truckar och djurbaserade fordonrobotar gick man tillbaka till gamla hederliga hojar. Detta blev det femte Excite-spelet men bara det tredje hojspelet i serien och också lustigt nog det tredje spelet i serien till Wii. Fast vi surt nog inte fick hit Excitebots. Här gick man förresten också tillbaka hela vägen till NES-eran. Fast i modern tappning. Detta är alltså i princip precis som NES-spelet fast med ny 3D-grafik. T o m baneditorn från NES-spelet är med igen! En högst välkommen make over. Fler sådana här titlar hade varit toppen. Tänk bara ett nytt Mario Bros. eller Wrecking Crew i den här stilen. Eller varför inte ett nytt Ice Hockey?! Det här träffade i alla fall mitt i prick för oss som lätt blir nostalgiska över urgamla Nintendo-spel men samtidigt vill ha nya och visuellt uppdaterade spelupplevelser.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
|
4. Mega Man 9 (Capcom, 2008)
| |JMK
|
|
|
Det är ju höjden av ironi att jag nu ska behöva skriva något gott om det här spelet, efter att ha dissat skiten ur skiten då det begav sig. Men vet ni vad, Mega Man 9 har faktiskt vuxit på mig. Som förutspått redan då följde Capcom upp nian med en oinspirerad sk del "10" inte långt senare. Som knappt någon brydde sig om... Trenden var alltså överspelad relativt snabbt. Sedan dröjde det åtta långa år innan ett spel med titeln Mega Man 11 dök upp på den rådande generationens konsoler och inte fan var det något 8-bit-blip-blop heller. Elvan är istället snyggt, nytt och modernt och jag gillar det. Men ja, lagom nynostalgisk för nian har man väl också blivit såhär mer än ett årtionde senare. Vad jag ogillade allra mest med Mega Man 9 är att det i grund och botten handlar om fucking trial and error. Så det spelar mao ingen roll hur duktig man är eller hur mycket erfarenhet man har av plattformshoppande i allmänhet. När man spelar en bana i Mega Man 9 för första gången, då kommer man ta stryk och så är det bara. Efter bara ett par försök memorerar man dock var alla fiender dyker upp t ex och plötsligt blir det hur lätt som helst att ta sig förbi. Man automatiserar spelandet typ.
Kombinerat med det störtsköna soundtracket tycker jag dock inte att detta nödvändigtvis är en så dålig grej nu i mina något äldre dar. Faktum är att jag nu kommit på mig själv flera gånger med att ha kört igång Mega Man 9 bara för skojs skull när jag t ex haft lite dötid mellan olika grejer och Wii:t ändå varit inkopplat till dumburken. Så för all del. Det här spelet är kanske inte så tokigt trots allt får jag lov att medge... Över tio år senare...
Mega Man 9 släpptes för övrigt för nedladdning även på PS3 och Xbox 360. Faktum är att detta är det enda spelet som vi räknar med för den här listan som inte var konsolexklusivt för Wii när det gavs ut. Men ett nytt Mega Man-spel i samma stil som spelen till Nintendos 8-bitare känns såklart som mest rätt på just en Nintendo-konsol med Wii-moten på sniskan motsvarandes NES-kontrollen. Sonic the Hedgehog 4 kan man lika gärna spela på PS3 eller Xbox 360. Det är t o m att föredra om man vill ha den fullständiga upplevelsen med tanke på att Wii-versionen av den andra episoden ställdes in. Därför har vi inte med Sonic 4 på den här listan. Men det här är helt enkelt som gjort för att spelas på "en Nintendo" som man sade förr i världen.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
|
3. LostWinds / LostWinds: Winter of the Melodias (Frontier Developments, 2008-2009)
| |JMK
|
|
|
De smått finurligaste samt rent presentationsmässigt mest påkostade spelen man kunde köpa genom WiiWare som därtill inte återfinns på någon annan konsol. LostWinds har härligt mysig grafik och stämingsfull musik som tillsammans skapar en alldeles säregen rogivande atmosfär. Styr den lilla pojken till spelhjälte med spaken på Nunchukun i vänster hand och självaste vinden med Wiimoten i höger hand. Eller rättare sagt vindanden typ. Tryck A och dra till lagom hastigt med pekaren för att skapa vindpustar starka nog att lyfta upp spelkaraktären. Vilket alltså är grejen med de här spelen. Så det är med vindens hjälp man plattformshoppar sig igenom äventyret. Tacksamt nog behöver man inte vifta som en tok. Det räcker gott att vicka med handleden. LostWinds 2 kom ut bara året efter ettan och kör en Batman återkomsten med vintertemat gentemot dess föregångare. Vilket f.ö Donkey Kong Country: Tropical Freeze också kom att göra ett halvt årtionde senare. Hmm... Kommer jag bara på några fler exempel på detta, dvs frostiga uppföljare, så kan jag ju göra en hel topplista om saken. ;p
|
|
|
==========================================================================================
|
|
|
2. World of Goo (2D Boy, 2008)
| |JMK
|
|
|
Ett av mina favoritspel från 2008 vid sidan av de Blob som släpptes på skiva till Wii och en annan viss WiiWare-titel som jag går in på strax efter denna placering... Det här spelet går i alla fall ut på att samla upp eller "rädda" minst ett bestämt antal slemklumpar per bana. Det finns en grej, ett rör eller nåt, som suger upp dem och det är målet liksom. Mållinjen alltså. Som flagstången i SMB. Men slemklumparna måste vara i närheten av grejen för att den ska kunna suga upp dem så då får man hålla på att bygga broar eller torn med dem dit bort... Det är bara att peka, klicka, hålla in och släppa med Wiimoten. Hur enkelt som helst. Och bygga gör man just med slemmet i fråga. Slösar man för många slemklumpar på bygget räddar man inte tillräckligt många för att klara banan. Inte helt olikt som i gamla Lemmings. Där skulle man också rädda minst ett bestämt antal lämlar per bana och för att klara av det så fick man offra en del för att de andra skulle kunna ta sig vidare fram på banan. Och så höll man på bana för bana. Utförandet är såklart helt annorlunda här men principen är densamma.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
|
1. Toki Tori (Two Tribes, 2008)
| |JMK
|
|
|
Och det roligaste som vi haft med något spel till WiiWare har varit med Toki Tori! Det här är dessutom som gjort för att styras med Wiimoten. Liret blir så mycket smidigare då. För ni förstår, tre av spelen som vi har med här på listan har sedermera kommit ut igen till nyare format. Ett av dem är just Toki Tori. De andra två är World of Goo och Defend Your Castle. Så vad jag gjorde nu i dagarna var att jag köpte om alla tre digitalt till Switch, bara för att kunna testa och jämföra med WiiWare-utgåvorna. Både World of Goo och Defend Your Castle funkar finfint till Switch. Istället för att peka och klicka med Wiimoten på TV-rutan kan man använda pekskärmen på Switch och det funkar t o m bättre. Annat är det med Toki Tori. För i Toki Tori till Switch styr man fågeln på vanligt sätt med styrspaken. Och det funkar väl också... Men inte lika bra som det gjorde med pekaren till Wii. Det här är alltså ett spel som jag faktiskt föredrar att spela med en Wiimote.
Liksom i de allra flesta bra Wii-spel är det heller ingen fördömd viftkontroll i Toki Tori, utan peka och klicka-kontroll. Man pekar helt enkelt vart man vill att Toki Tori ska springa och klickar på stället så tar han sig dit raskt som bara den. Spelet är likaså ungefär som Lemmings med olika förmågor att skifta mellan för Toki Tori att använda för att kunna ta sig fram. Som t ex förmågan att bygga broar. Istället för att rädda alla lämlar ska man rädda alla kycklingäggen. Vilket man gör genom att bara ta sig runt på hela banan och samla dem. Och undvika fiender och annat som kan ställa till det för en längst vägen såklart. Fem år efter WiiWare-versionen av Toki Tori (för spelet kom från början till Game Boy Color 2001!) släpptes Toki Tori 2 till Wii U och sedan lite mer än ett år bakåt finns även det ute till Switch. Fast själv är jag inte alls såld på uppföljaren som mest bara spexar till det hela. Detta var dock en riktig fullträff. Länge leve WiiWare-versionen av det första Toki Tori!
|
|
|
==========================================================================================
|
< < Återvänd till föregående sida och Wii-skivtoppen
|
|
|
