Aktuellt

Arkiv

Fakta för fan

Lekcenter

Perspektiv & Retrospektiv

Topplistor

Topp-20:
Grönmonotona Game Boy-kassetter



Text och bild: Jan M. Komsa, 2010-09-28



Precis så lät det hela för 20 år sedan. Japp, tiden flyger och idag är det exakt 20 år sedan som Nintendos allra första Game Boy släpptes i Sverige... Stor och klumpig, driven med AA-batterier, med grönmonoton skärm och ingen bakgrundsbelysning. Tryckkänslig skärm och stöd för Internet då? Glöm det! Men saker och ting var betydligt enklare förr i världen och man blev lite gladare för mycket mindre än idag. Nintendos sk "tegelsten" blev en enorm succé världen över och levererade troget små men betydelsefulla spelupplevelser under sin drygt tio års långa livstid. Nu när det är hela 20 år sedan Sverigepremiären ska det såklart uppmärksammas. Å POPKORN:s vägar presenterar jag härmed vår 20-i-topp bästa grönmonotona Game Boy-kassetter!

(Siffrorna inom parantes gäller åren som spelet i fråga släpptes i första hand i Sverige, i andra hand i Europa och i de fall då spelen inte alls hittade till vår kontinent anges årtal för spel- släppen i Amerika och något regionslås för bärbara Nintendo-konsoler fanns ju inte på den tiden!)


==========================================================================================

Bubblare + Plats 20.

Teenage Mutant Hero Turtles I-II (1990-1992)

"Avskalade" är väl det snällaste som man kan säga om Konamis två första Turtles-spel till Game Boy. För visst är de rätt så slöa och fula. Men så är också igenkänningsfaktorn på topp! Turtles-ledmotivet från den gamla tecknade TV-serien är med och man känner igen alla fiender och bossar! Det ser ut, låter- och känns som Turtles helt enkelt. Denna speciella, nuförtiden nostalgiska, känsla ska man inte ta lätt på och det blir ännu lite bättre i tvåan med ett riktigt snyggt intro taget direkt från den tecknade TV-serien. Trean hade man högre ambitioner med vad gäller story och upplägg men dessvärre krånglade man bara till det i onödan. Det som gjorde de första två delarna så roliga att spela var just den avskalade, men ack så speciella, Teenage Mutant Ninja/Hero Turtles-känslan.


==========================================================================================

19.

Wario Land II (1998)

Just när sidoscrollade plattformspel var allt annat än på tapeten i och med 3D-revolutionen som kom med Nintendos eget flaggskepp Super Mario 64 och gamla färgmonotona Game Boy-spel dessutom var på väg ut för att bana väg för Game Boy Color återvände den då tämligen okände Wario... i ett nytt plattformspel i 2D... i svartvitt... Oj, oj, oj... Men istället för att lägga sig ner och dö så gjorde Wario precis tvärtom. Han dog inte. Någonsin. Han är nämligen odödlig i Wario Land II. Istället för att dö av sådant som fallande stenklumpar eller farliga eldflammor hamnar Wario i olika slags tillstånd såsom platt som en pannkaka eller ja, brinnandes obehärskat... Festligt finurligt är bara förspelet. Warios andra äventyr är visserligen inte lika roligt som hans mer traditionella skattjakt i föregångaren men är ändock både välgjort och underhållande.


==========================================================================================

18.

Super R.C. Pro-Am (1992)

"Det bästa racingspelet till Game Boy!" säger väl i och för sig inte så mycket men ja; så är det i alla fall. Kontrollen är enkel och har denna unika radiobilkänsla då man sladdar sådär lätt men det funkar och loppen blir ofta sådär lagom spännande jämna... Dessutom är det ruskigt kul att sladda runt oljefläckar samt skjuta missiler på de andra radiostyrda små bilarna och betänk nu att det här var ju innan Nintendos Super Mario Kart gjorde entré på racingbanan och lade beslag på hela konceptet. Efter att först ha provspelat det allra första Wave Race trodde jag inte det, men i och med Super R.C. Pro-Am blev jag snart övertygad om att racing visst kan fungera bra och vara riktigt underhållande även på Game Boy. Det är bara att gasa på, hänga med i svängarna och köra hårt.


==========================================================================================

17.

The Legend of the River King GB (1998)

Efter två stationära delar som aldrig släpptes utanför Japan fick vi rundögon äntligen chansen att prova på den här fiskespelserien. Ja, det stämmer bra... Fiskespel. Med inslag av rollspel därtill. Lillasyster är sjuk så det är självklart bara att dra fram med fiskespöet och fånga den legendariska firren som sägs kunna bota henne. Legend of the River King är ett välgjort spel men det krävs ju att man vet vad det egentligen är som man ger sig in på här. I grund och botten är detta en fiskesimulator med RPG-inslag alltså. Man bör t ex vara beredd på att det lätt blir passivt medan man sitter och väntar på att fisken ska nappa, men det är charmigt som tusan och ett kul koncept för den som kan tänka sig uppskatta fiske i kombination med rollspel. Tänk vad japanerna kan hitta på alltså. ;p


==========================================================================================

16.

Final Fantasy Legend II (1991)

Inte att förväxlas med den ordinarie Final Fantasy-serien då Legend-spelen i själva verket är delar i SaGa-sagan; en för Game Boy helt ny spelserie som därefter fortsatte med mer kända titlar som Romancing SaGa till SNES och SaGa Frontier till PlayStation. Den allra första delen i SaGa-serien, som alltså döptes om till Final Fantasy Legend i Amerika, är dock alltför primitivt för att vara annat än av videospelhistoriskt värde och trean, som förvisso må vara den starkaste delen audiovisuellt, har också mindre intressant story och saknar dumt nog vissa inslag som gjorde tvåan så speciellt, främst det snillrika memo-systemet (tänk anteckningsblocket i Shenmue fast tio år tidigare!) som passar perfekt till ett bärbart format där man inte alltid spelar längre sammanhängade perioder. Kort sagt; om man bara ska spela ett enda importerat SaGa/Final Fantasy Legend-spel till Game Boy så gör man säkrast i att satsa på del II.


==========================================================================================

15.

Castlevania II: Belmont's Revenge (1992)

Långt innan Castlevania blev ett respektabelt namn inom Ninendos portabla kretsar på både Game Boy Advance och Nintendo DS så fanns det redan ett bärbart spel i serien väl värt att känna till... Konami följde upp det mediokra Castlevania Adventure från två år tidigare med en riktig rysare. Att hoppa mellan plattformar, slänga vigvatten på zombier och få svinga piskan mot allt möjligt är riktigt kul när allt det fungerar så bra som här. Mest anmärkningsvärt är dock musiken som är helt fantastisk för att komma från en gammal Game Boy. Det är nu kanske den allra bästa bitpopen som någonsin har hörts pumpas ut ur de små högtalarna. Högt tempo mellan momenten, fräcka bossar och t o m lite story-element cementerar spelets plats på topplistan och om det är någon titel som gör det lönt att ha en Super Game Boy, så att man kan spela på TV:n och turas om med en vän, så är det detta.


==========================================================================================

14.

Bionic Commando (1992)

Jag gillade aldrig Bionic Commando till NES och väntade mig inte mycket av Game Boy-spelet. Tillskillnad från vad man kan tro är detta dock inte endast någon nedbantad version utan snarare ett helt nytt spel i serien. Bionic Commando till GB utspelar sig i framtiden som är att föredra från NES:ens dåtida samtid, har bättre integrerad story och helt nya banor. Precis som i förlagorna användes puffran i kombination med gripklon för att på ett mer elegant sätt kunna ta sig vidare istället för att enbart "kuta-skjuta" och "studsa-hoppa" runt. Det blir istället en sorts hybrid mellan hjärngympa ā la Lemmings och plattformshopp ā la Super Mario vilket fungerar förvånansvärt snyggt samt smidigt i just denna här, för övrigt förbisedda, upplagan av Bionic Commando.


==========================================================================================

13.

Kid Dracula (1993)

Något så kuriosa som en parodi på Konamis egen Castevania-serie med stora fina figurer och bakgrunder, snygga samt rörliga mellansekvenser, smidig och mångfacetterad kontroll med tillgång till olika specialförmågor utan onödigt meny-meckande och så en stor portion charm borde väl ha blivit ganska uppmärksammat... Men nej, ändå har Kid Dracula lyckats hållas väl under radarn. Detta är märkligt eftersom Konami faktiskt lyckades bättre med Kid Dracula än något av sina "riktiga" Castlevania-spel till Game Boy, inklusive den ovannämnda formtoppen Belmont's Revenge. Mm, parodiskt nog så är alltså just Kid Dracula det bästa spelet i "serien" till formatet. Det är ett stabilt och framförallt roligt plattformsäventyr väl anpassat till spelpojkens (trots allt) befintliga begränsningar.


==========================================================================================

12.

Gargoyle's Quest (1991)

Från ett gotiskt äventyr över till ett annat. Gargoyle's Quest är såklart föregångaren till det mer kända NES-äventyret med den heta lille demonen Firebrand från Ghost 'n Goblins i huvudrollen. Det är faktiskt ganska så synd om Firebrand ska ni veta... Det är som om han från början var dömd att aldrig kunna lyckas som huvudperson trots att alla hans spel blir så bra man kan tänka sig. Gargoyle's Quest är snyggt, stämningsfullt och det blandar på ett intressant sätt äventyr med sidoscrollad action. Dock är det även relativt svårt och ett lösenordsystem istället för sparfunktion kändes inte ens 1991 direkt upphetsande. Därför når Firebrands bravader heller inte högre upp än så här, men skam den som underskattar gnistan i hans spel!


==========================================================================================

11.

Mystic Quest (1993)

Vi fortsätter från gotik, vidare till mystik. Det är här Mana-serien har sina rötter. Det här är precis samma spel som i Amerika går under titeln Final Fantasy Adventure och som först släpptes i Japan som Seiken Densetsu och är alltså föregångaren till vårt Secret of Mana till SNES, dock inte att förväxlas med Mystic Quest till SNES som både är något helt annat och bäst förblir obskyrt ('-_-). En remake under titeln Sword of Mana kom ut till Game Boy Advance år 2004 men där denna lämnade mycket att önska och kändes mest bortkommet i sin lummiga flummighet så är originalet perfekt anpassat för sin tid, genre och sitt bärbara format. Blandningen äventyr med j-rollspel är väldigt grundläggande här men av denna anledning också väldigt funktionell och berättelsen lagom fängslande.


==========================================================================================

10.

The Chessmaster (1991)

Schack är ett perfekt tidsfördriv under långa stillasittande perioder. Därmed är det även ett perfekt bärbart spel för resande och något som är ännu bättre än de där små magnetiska brädvarianterna är Chessmaster till Game Boy... Det är ju som gjort för det bärbara formatet. Ett schackspel som är lätt att ha med sig, snabbt att köra igång och inte kräver någon mänsklig motståndare. Oavsett om man så reser land och rike runt eller om man så bara pendlar till- och från arbetet kan man ju lita på att ett parti schack kommer att hålla en sysselsatt... Det gäller bara att kunna se potentialen med en bärbar digital schacksimulator. Ja, det här är på fullaste allvar alltså. Chessmaster till Game Boy är faktiskt det spelet som har hängt med mig ut i fält flest gånger för just sådana situationer så som jobbiga jobbresor, sena nattskift osv och bara av den anledningen förtjänar det helt klart en placering på tio-i-toppen.


==========================================================================================

9.

Kid Icarus of Myths and Monsters (1992)

Om Kid Icarus är ett av Nintendos mer förbisedda spelserier genom tiderna så är då i synnerhet Kid Icarus of Myths and Monsters ett av Nintendos mest förbisedda enskilda speltitlar... Som fansen länge har längtat efter en uppföljare till Pits allra första äventyr... Men hallå där..? Den som gillade Kid Icarus till NES har ju faktiskt inte behövt sitta och vänta i ovisshet på det spel som först nu, över 20 år senare, äntligen är på väg till Wii. Redan 1992 kom ju en direkt uppföljare som var minst lika bra som det första äventyret, men detta faktum tycks ha helt gått gemene TV- spelare om intet. Slipad spelmekanik tillika mer förlåtande sådan (därav mindre irritation och desto roligare att spela!!) och en högst välkommen sparfunktion höjer t o m till viss mån Pits andra mytologiska äventyr över det första.


==========================================================================================

8.

Metroid II: Return of Samus (1992)

Precis som fallet med Kid Icarus producerade den gamle Game Boy-pappan Gunpei Yokoi en direkt uppföljare även till Metroid, som var en annan av hans egna alster, för hans nya skötebarn Game Boy. I vanliga fall brukar bärbara titlar i en serie vara spinnoffs eller bara nedbantade versioner av det stationära spelet, så det är alltid lite extra kul att se bärbara spel i form av riktiga uppföljare. Det känns liksom som att de gäller då och i Metroid II gäller det för Samus att efter händelserna i det första spelet bege sig till metroidernas hemplanet för att utrota varenda en!! Äventyret är mer linjärt än de stationära delar som föregick respektive följde i vad som länge var spelvärldens givna trilogi men inte mig emot. För ett GB-spel anno 1992 är Metroid II så actionfyllt och stämningsfullt att det räcker och blir över. Dessutom är det den andra goda anledningen till att ha en Super Game Boy och få spela igenom äventyret på TV-skärm.


==========================================================================================

7.

Donkey Kong (1994)

Det här måste vara ett av Shigeru Miyamotos (och Marios) mest förbisedda titlar genom tiderna... Game Boy-versionen av arkadklassikern Donkey Kong från 1981 innehåller de fyra banorna från originalet (och är till dags dato faktiskt den enda utkomna konsolversionen som gör det bortsett från den konvertering som ingår i form av ett gömt bonusspel i Donkey Kong 64) + hela 97 stycken extrabanor! Det är om inte den slutgiltiga (fattas väl bara färgen samt svårighetsgraden från arkadkabinetten) så iallafall den ultimata versionen av den väldokumenterade spelkabinettens Donkey Kong... Spelmekaniska förbättringar, huvudbry i de nya strategiska momenten samt vågat plattformshoppande i dess allra renaste, råaste form... Kort sagt: Apbra.


==========================================================================================

6.

Wario Blast featuring Bomberman! (1994)

Bomberman är en av de största personligheterna på äldre tiders Game Boy och hans självbetitlade spelserie passar faktiskt utomordentligt bra på den portabla lilla maskinen. Det här är för övrigt egentligen det första Bomberman GB som i väst gjordes om till Wario Blast feuturing Bomberman! bara så att Wario skulle kunna tjäna en extra slant på det den fifflaren (således är vårt Bomberman GB i själva verket Bomberman GB2 i Japan...). Oavsett vilket är den galna katt och råtta-leken intakt och Warios extra insatta närvaro förhöjer faktiskt spelupplevelsen. Det är helt enkelt roligt att spela som honom alternativt ha honom som dödlig motståndare i en labyrint full med bomber. Lätt det roligaste spelet i GB-serien med Bomberman och så en kul parantes för Warios del som egentligen ganska så fräckt roffade åt sig strålkastarljuset.


==========================================================================================

5.

Wario Land: Super Mario Land 3 (1994)

Efter att ha agerat ärkeskurk och sista boss i Super Mario Land 2 gav sig girigbuken Wario ut på ett eget (anti)hjältemodigt äventyr... Att stjäla en skatt från pirater och plundra deras land på så mycket $ som möjligt längst vägen!!! Varmt välkomna var vi därmed till Wario Land, den mest polerade och fulländade delen i Super Mario Land-serien och Warios första riktiga roll som videospel(anti)hjälte, ja. Det här var långt innan vår favoritfetknopp gjorde karriär med sina minispelsamlingar i WarioWare och vad vi nu har framför oss här är snarare ett relativt traditionellt, men oerhört välgjort, plattformspel. Wario är större och rör sig klumpigare än Mario men då är det bara att tackla ihjäl fienden och sno åt sig allt deras guld, muahahaha!! Eldblomman bytts ut med krokodileldkastarkepsen, Warios power-up för att flyga är raketdriven och stark som en viking krossar han allt som står i hans väg. Heja Wario!


==========================================================================================

4.

Kirby's Dream Land 2 (1995)

Glöm alla bollplank- och flipperspel i "serien" för det är som hjälte i sitt eget plattformsäventyr som Kirby verkligen utmärker sig. Det första spelets barnsjukdomar är alla borta... Kirby har nu fått rosa färg på kinderna och snappat upp sin karaktäristiska "kopiera förmågor-förmåga". Vidare så har man både skruvat upp utmaningen och sträckt ut längden på äventyret till en acceptabel nivå samt kryddat det hela med ännu fler finurliga inslag därtill. Här finns tre djurvänner som hjälper Kirby att ta sig fram på land liksom i luften samt under vattenytan och som alla dessutom kan kombineras med hans olika andra förmågor. Sedan är grafiken fin och musiken käck. Det här är det tredje plattformspelet med Kirby i huvudrollen sedan debuten i Kirby's Dream Land 1992 (här- och däremellan kom Kirby's Adventure till NES!) och det var visst tredje gången gillt för utvecklarna på HAL. Ett kanonspel kort och gott.


==========================================================================================

3.

Tetris (1990)

Tetris är utan tvekan det spel på listan som jag har haft allra svårast att skriva en text kring... Jag menar, VAD i hela världen kan jag skriva om det som DU som uppenbarligen är så pass intresserad av videospel att du läser det här inte redan känner till. Alla med minsta intresse för videospel vet exakt vad Tetris är för något. Det är ett pusselspel. Det går ut på att para ihop block som faller ner från ovansidan på skärmen så att blocken bildar rader nedifrån och upp. Konceptet är helt genialt och galet beroendeframkallande. Det är fortfarande, efter mer än 20 år, totalt överlägset i sin genre. Det håller längre än alla nyversioner och liknande titlar som har kommit ut sedan dess... och det är som gjort för Game Boy.


==========================================================================================

2.

The Legend of Zelda: Link's Awakening (1993)

Vår hjälte Link lider skeppsbrott och spolas upp på en mystisk ö. Där får han veta att den som vill lämna ön först måste väcka den mytomspunna vindfisken. Men är ön överhuvudtaget verklig eller existerar den bara i den magiska fiskens dröm? Och vad skulle i så fall hända med öns alla invånare om Link lyckas med uppdraget och vindfisken vaknar ur sin dröm? Link's Awakening har ovanligt intressant story för att vara ett Zelda-spel och det introducerar även flera numera klassiska inslag i serien såsom fiske, byteshandel och placering av olika föremål på olika knappar. Det kryddar dessutom allt detta med sidoscrollade actionmoment ā la Zelda II till NES. Det här är ett stort litet äventyr onekligen värdigt sin plats som en "riktig del" i den legendariska serien och väl värt att notera är även musiken som formatet till trots (överraskande nog) hör till seriens allra bästa. Spelet finns även i sk deluxe-version till Game Boy Color.


==========================================================================================

1.

Pokémon Red/Blue (1999)

Pokémon är mer än "enbart" ett fenomenalt rollspel. Det satte stommen för hela samla, träna och tävla med monster-konceptet som i princip blev sin egen nischade genre och skapade en hel industri. Och allting började med ett Game Boy-spel i två stycken versioner, röd och blå (grön i Japan), där vardera kassett hade vissa monster som inte återfanns på den andra. För att samla alla 150 små fickmonster skulle man med hjälp av länkkabel koppla ihop sin Game Boy-enhet med en annan och byta arter med en ägare till den andra versionen av spelet. Vips, så var en genial spelidé född. Sedan har vi ju även ett propert narrativ att följa i spelet, som om det inte vore nog att traska runt och leta upp, fånga, träna samt tävla med de virtuella små liven. Det hela är lika fängslande som fantasifullt och hur mycket Nintendo än lyckades slita ut varumärket under alla dessa år som följde så håller Pokémon-spelen röd och blå ändå än idag.


==========================================================================================

Ang. topp-3: "Tetris vs Zelda IV vs Pokémon" - Hur har jag resonerat?

Det är svårt att placera Tetris på en topplista... Å ena sidan är Tetris DET perfekta pusselspelet och ett av världens mest fulländade spel alla kategorier för den delen. Det känns som en givetvis självklar titel att ha med skulle man t ex lista världens bästa videospel någonsin. Det är kanske det enda gamla Game Boy-spelet som skulle platsa på en sådan lista och detta just för att det är fullkomligt i sin genre. Men å andra sidan, så vet jag i fan. Jämte Pokémon och Zelda IV liksom... De spelen är ju roligare att spela när man väl spelar dem. Med detta menar jag att nej, man har ju inte alls lika stor lust att plocka fram i synnerhet Zelda IV lika ofta som Tetris. Zelda IV kan man liksom inte bara plocka fram när som och spela lite hur som. Det måste man vara på rätt humör för att spela. Det är inte så med Tetris. Det har den fördelen att man kan plocka upp det när som och var som och spela lite hur som. Man kan sitta fast med det i timmar, dagar, hela veckor eller spela fem minuter och sedan lägga det men ändå ha fått ut något av det - så i den bemärkelsen är det ett bättre spel.

Men (och det här är ett stort jävla men...) när man väl är på det där humöret att man vill spela Zelda IV och man börjar köra det och man kommer in i det och man kan inte sluta spela, DÅ har man ofantligt mycket roligare ihop med Link så sett ur det perspektivet är Zelda IV ett bättre spel... Men då är ju ändå Pokémon allra bäst. För det har lite mer av den där casual ā spela lite när som, långa eller korta stunder-grejen nere liksom Tetris, samtidigt som det är ett stort underhållande äventyr liksom Zelda. Det bästa ur båda världarna alltså. Plus att det har ju en del egna och för sin tid unika egenheter för sig, som hela samlargrejen. Och det är en kul grej att göra spel av, ett väldigt lyckat spelkoncept helt enkelt. Jepp och det är faktiskt precis så här jag resonerar. Jag hjärnstormar detta rakt av, ord för ord så som jag i skrivande stund kommer fram till det och därmed hamnar Pokémon i toppen, följt av Zelda IV och Tetris på listan över världens bästa GB-spel.

- - - - - - - - - - - - - - - -
| Till toppen av sidan |

Till arkivet!
Allehanda
Multipopulärkulturella
Mångpopulärkulturella

Videospelrelaterade
|- Topp-20 NES-kassetter
|- Topp-100 NES-spelen…
|- Topp-16 SNES-spel etc
|- Topp-20 SNES-tillskott
|- Topp-10 Nintendo 64-lir
|- Topp-20 Game Boy-lir
|- Topp-10 DS-spel/idéer
|
|- Topp-25 Sega MD-spel

|- Topp-25 Sega DC-spel
|- Topp-25 Sony PS2-spel
|
|- Topp-5 Mega Man-liren

|- Topp-10 BS i VS-spel…
|- Topp-10 Par i spel
|- Topp-10 Tennispel

POPKORN bedrivs som en helt fristående ideell sysselsättning och är inte del av något
annat samfund, samarbete eller liknande. Ansvarig uppläggare för sidan är Jan Komsa.