|
|
|
|
|
|
|
|
==========================================================================================
|
|
|
|
20. Odama (Vivarium, 2006)
| |JMK
|
|
|
Inte att förväxlas med Ikaruga som också släpptes till GC. Odama är ett strategiflipperspel som styrs med både handkontroll och den medföljande mikrofonen.
Varför skulle just jag få skriva om Odama. Tja, kan bero på att jag äger spelet ihop med micken. Och det är ju ett okej lir men ändå mest som ploj. Ett lagom kul påhitt som roar för stunden. Och det räcker trots allt för en placering på topp-20, som en udda kuriosa. Det är gott nog för vad det är men framförallt unikt nog. Ibland har man helt enkelt lust att prova på något annorlunda och då är man glad för spel som Odama. Producerat av Yutaka Saito, som tidigare skapade Seaman till DreamCast.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
|
|
19. Chibi-Robo! (Skip Ltd, 2006)
| |GWK
|
|
|
Funkar ihop med micken! Ett av bara fem spel totalt som stödjer manicken. Mickenmanicken alltså. De andra fyra är Karaoke Revolution, Mario Party 6 och 7 samt det ovanstånde Odama. Mickenmöjligheterna i Chibi-Robo är dock mer som små påskägg nästan. Man kan t ex ropa på Chibi-Robo eller skrika och skrämma skiten ur pysen. Det här är det första spelet i en serie som tyvärr aldrig riktigt lyckats slå igenom. Vilket är synd med tanke på hur charmigt och originellt spelupplägget är här. I rollen som roboten så ska man traska runt och lösa problem i det färgsprakande hushållet och samla happy points. Ett av de sista spelvärda titlarna i konsolens livscykel.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
|
|
18. 1080° Avalanche (Nintendo Software Technology, 2003)
| |JMK & TNT
|
|
|
Uppföljaren till 1080° Snowboarding till Nintendo 64. Den nya undertiteln skulle från början vara White Storm i och med att det släpptes parallellt med Blue Storm på Wave Race-fronten. Avalanche syftar annars på att sista banan i en cup inte är mot en annan åkare men just mot en hel jävla lavin bakom en. Sannerligen extremt.
Det här gjorde inte ett lika stort intryck som N64-spelet när det kom ut i slutet på 90-talet men är överlag ungefär lika bra och om ni trogna läsare tycker att allt detta låter välbekant så beror det bergis på att vi grävde fram detta spel ur kistan för bara lite mer än en vecka sedan. Så det så! ;p
|
|
|
==========================================================================================
|
|
|
|
17. Donkey Konga (Namco, 2004)
| |JMK
|
|
|
Hösten 2004. Det blir femton år sedan i år. Jösses vad tiden går fort... Jag minns det som om det vore igår. Vi var iväg på en spontan utlandsresa då jag köpte på mig ett exemplar av Donkey Konga inklusive bongotrummor. Vilket också var ett spontanköp. Jag hade inte ens någon egen kub då för bövelen! Vi på den gamla-gamla redaktionen hade dock en ståendes i vår dåvarande föreningslokal. Och det här spelet visade sig vara så kul att jag snart hade ett extra set trummor inköpta så att vi alla kunde spela mot varandra också. Donkey Konga är ett sk rytmspel. Ni vet sådana som blev så omåttligt populära i och med Guitar Hero. Och det här kom före.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
|
|
16. Donkey Kong Jungle Beat (Nintendo, 2005)
| |JMK
|
|
|
Vi hade tre trummspel i familjen mellan GC och Wii. Och att jag skriver i familjen beror på att det var spel som vi gärna spelade med barnen när de var små. Donkey Konga ett och två samt Jungle Beat. Och då är Jungle Beat ett bättre alternativ än Donkey Konga 2 att ha med på listan. Det är ett plattformspel. Som styrs med bongotrummorna! Innovativt och riktigt kul. Slå på vänster trumma för att gå vänster med allas vår Donkey Kong. Slå på höger trumma för att gå höger. Slå på båda samtidigt för att hoppa. Och klappa i mikrofonen på trumsetet för att klappa till fiendena. Helt klart ett lika finurligt som totalt otippat spelkoncept. Funkar kanon.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
|
|
15. Animal Crossing (Nintendo, 2004)
| |JRA
|
|
|
Det var här allt började! Det här är det första Animal Crossing-spelet! Eller tja, Dobutsu no Mori, eller "Animal Forest" rakt översatt, gjordes från början till 64DD men 2001 släpptes det istället på vanligt vis till Nintendo 64 (och inte till tillsatsen) men bara i Japan och senare samma år konverterades det också till GameCube i Japan. Det släpptes till GC i Amerika 2002 men här i Europa fick vi då Goshin the Giant istället, ett annat tidigare Japan-exklusivt 64DD-spel. Denna sockersöta livssimulator kring en by fylld med gulliga små chibi-knubbiga djur kom i alla fall ut till GC i Australien 2003 och till slut äntligen även i Europa 2004.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
|
|
14. Fire Emblem: Path of Radiance (Intelligent Systems, 2005)
| |GWK
|
|
|
Fire Emblem baby! Nintendos egen episka strategirollspelserie numero uno, utvecklat åt dem av gamla pålitliga Intelligent Systems. Samma spelmakare som tidigare också berikat Nintendo med sådana titlar som Tetris Attack, Paper Mario och Advance Wars. Det här var det nionde Fire Emblem-spelet. Mest anmärkningsvärt för oss i väst är dock att det också var det första stationära spelet i serien som släpptes utanför Japan. Ja, det dröjde ju bara 15 år för vår del. Den som är inne i strategirollspelgenren känner absolut igen sig i Path of Radiance. Upplägget engagerar, de för serien nya 3D-perspektiven funkar fint och spelet ser alltigenom bra ut.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
|
|
13. Eternal Darkness: Sanity's Requiem (Silicon Knights, 2002)
| |JMK
|
|
|
"This... can't... be... HAPPENING!" Åh, jo. Eternal Darkness är något av en episk skräckis typ. Med inte mindre än hela tolv spelbara karaktärer utspridda genom tid och rum, från 26 f.Kr ända fram till år 2000. Storyn hoppar alltså mellan olika tidsepoker. Ungefär som i Highlander. Spelets mest utmärkande inslag är dock de sk "sanity-effekterna", eller snarare INsanity-effekterna. En del av dessa är liksom inuti själva spelet, som att det droppar blod från taket eller att man hör något banka i dörren, men de mest skruvade är sådana som strular med vår egen verklighet som att TV:n tycks stängas av eller att hela ens minneskort verkar raderas! Rena SKRÄCKEN.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
|
|
12. Tales of Symphonia (Namco, 2004)
| |JRA
|
|
| Alt. Baten Kaitos: Eternal Wings and the Lost Ocean (Monolith Soft, 2005)
|
|
|
Tales-serien har en lång utgivningshistoria på många olika format. Det första spelet, Tales of Phantasia, kom till Super Famicom i Japan 1995 och serien pågår fortfarande, med den senaste delen, Tales of Berseria, som kom ut till PS4 i väst 2017. GC-spelet bjuder på söt dockliknande manga-stil och fina animé-filmsekvener.
Baten Kaitos, ett annat Namco-utgivet RPG, petades förresten bort från topp-20-listan i slutspurten. "För brunt" sades det vara... Men jag fick åtminstone in det i form av ett alternativ till det mer färgglada Tales of Symphonia.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
|
|
11. Killer7 (Grasshopper Manufacture, 2005)
| |GWK
|
|
|
Ett av titlarna i "Capcom Five", dvs fem spel utgivna av Capcom som från början skulle vara GameCube-exklusiva men sedan ändå portades till andra format. Och de andra fyra spelen var P.N.03, Dead Phoenix, Viewtiful Joe och Resident Evil 4. Av alla dessa var det dock bara P.N.03 som verkligen blev exklusivt för formatet och det var ändå mest meh. Dead Phoenix lades ner ironiskt nog och de återstående tre spelen släpptes förr eller senare också på PS2. Killer7 var inte det mest populära av dessa tre men det har sin egen stil och charm och banade väg för Grasshopper Manufactures och Goichi Sudas mer lyckade No More Heroes två-tre år senare till Wii.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
|
|
10. Beach Spikers: Virtua Beach Volleyball (Sega-AM2, 2002)
| |JMK
|
|
|
Som ett lugnare, mer avslappnat men ändå fartfyllt nog och framförallt sexigare Virtua Tennis. Typ. Beach Spikers var ett av de första spelen som Sega lät producera för något annat än ett av sina egna format efter att det gick som det gick med DreamCast. Och det var inget som tidigare fanns ute till DC som bara portades vidare till GC, som t ex Crazy Taxi, utan en helt ny konvertering av ett av Segas aktuella arkadspel på den tiden. Beach Spikers är, som den långa undertiteln förtäljer, ett spel som handlar om strandvolleyball. Tillskillnad från vanlig volleyball är det alltså två spelare per lag. Och så är det bara damer med här. Mums.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
|
|
9. F-Zero GX (Amusement Vision, 2003)
| |JMK
|
|
|
Här går det undan! Det kan ni lita på. Ännu ett Sega-utvecklat spel till en Nintendo-konsol. Och vad som var ännu skummare då var att det var ett Sega-utvecklat spel i en Nintendo-serie! Att vi skulle få uppleva dagen då SEGA fick lov att göra ett eget F-Zero. Spelvärlden var upp och ner liksom. Amusement Vision var en avdelning inom Sega förresten.
F-Zero GX är smockfullt med grejer. Här finns en story mode komplett med cutscenes och hela köret. Grymt soundtrack med.
F-Zero är gudfadern till futurisk racing och personligen har jag alltid föredragit den här serien framför framförallt Wipeout.
Fortfarande det senaste stationära F-Zero-liret.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
|
|
8. Paper Mario: The Thousand-Year Door (Intelligent Systems, 2004)
| |JRA
|
|
|
Detta är det fjärde Mario-rollspelet; efter Super Mario RPG, Paper Mario samt Mario & Luigi: Superstar Saga, men den första uppföljaren till just Paper Mario som alltså blivit sin egen spin-off-serie i spin-off-genren till Super Mario. Som såklart är en plattformshjälte först och främst. Mario har dock alltid varit en all-round-karaktär och lika duktig på att hoppa mellan olika genrer som över avgrunderna i sina plattformsäventyr. Här återser vi knubbisen i pappersformat bland andra urgulliga figurer såsom Goombella, en supersöt tjej-Goomba! Skojfriska strider och idéer som pappersflygplan-Mario bidrar också till spelets stora charm.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
|
|
7. Pikmin / Pikmin 2 (Nintendo, 2002-2004)
| |JRA
|
|
|
Pikmin? Alltså, Pik-min? Inte Pikimin? Jag som ALLTID har sagt Pikimin. Så pinsamt. Dessa udda realtidsstrategispel är i alla fall ungefär som trädgårdspyssel fast aningen mer spännande. Pikmin-serien är Mariopappan Shigeru Miyamotos senaste älskning. Ettan var en väldigt tidig GC-titel, tvåan släpptes under höjdpunkten av konsolens livstid och trean... Kom till Wii U nästan ett årtionde senare. Här gäller det hur som helst att i rollen som en liten rymdgubbe styra sina olikfärgade Pikmin-varelser till att plocka upp och bära grejer och kämpa mot lika skumma fiendevarelser, under tiden som man uforskar den vackra världen där allt utspelar sig.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
|
|
6. The Legend of Zelda: Twilight Princess (Nintendo, 2006)
| |JMK & TNT
|
|
| Alt. The Legend of Zelda: The Wind Waker (Nintendo, 2003)
|
|
|
Den riktiga uppföljaren till gamla Ocarina of Time. Bättre än Wind Waker från tidigare till GC och bättre (enligt somliga!) än Skyword Sword från senare till Wii.
Och en sak ska vi ha klart för oss... Twilight Princess är ett GC-spel från första början. Inte ett Wii-spel. Här i GC-originalet slipper man den förbannade viftkontrollen från Wii-versionen och spelaren har själv kontroll över kameran. Dessutom är hela äventyret rättvänt och inte spegelvänt som på Wii. Link är vänsterhänt och tuffare än någonsin.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
|
|
5. Super Smash Bros. Melee (HAL, 2002)
| |JMK
|
|
|
Jag har en liten bekännelse. Jag gillade aldrig Super Smash Bros.
Vissa kallar det för ett av de bästa spelen till Nintendo 64 och nämner det i samma andetag som Super Mario 64, GoldenEye och Zelda: Ocarina of Time. Och på åtminstone just den punkten finner jag dessa människor att vara fullständigt tokiga. Det första SSB var då en kul ny idé men utförandet lämnade mycket att önska tyckte jag. Grafiken var långt under Nintendos egen höga standard dessutom. Året var 1999 och jag var inte imponerad. Tre år senare fick jag dock ge med mig... SSB Melee både utvidgade och polerade vad som var det ursprungliga spelet till närapå perfektion.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
|
|
4. Resident Evil 4 (Capcom, 2005)
| |GWK
|
|
|
Efter att ha etablerat en ny genre med Resident Evil och följt upp det med en av spelvärldens bästa uppföljare kom Capcom av sig lite. Del tre var fortfarande bra men det var inte bäst tillskillnad från både ettan och tvåan då de kom. Resident Evil 4 var däremot en ny formtopp!
Och nej, vi har inte spelet på fjärde plats bara för att det är del fyra i serien. Hade vi följt den logiken så skulle också Killer7 som jag skrev om längre bak ha hamnat på sjunde plats men det gjorde det inte eller hur? Själv så hade jag t o m sett Resident Evil 4 bland topp-3 men kompromisser ni vet. Och att det hamnade med bland topp-5 är väl heller inte fy skam.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
|
|
3. Viewtiful Joe / Viewtiful Joe 2 (Capcom, 2003-2005)
| |JRA
|
|
|
Skojfriska sidoscrollade beat 'em up från Capcom med en väldigt distinkt stil.
Men är de här spelen verkligen bättre än Resident Evil 4 undrar ni kanske? Saken är den att ett skräckspel som RE4 är inte för alla. Så även om samtliga av oss kan hålla med om hur välgjort det är så tycker somliga av oss att det helt enkelt är roligare med knäppa spel som Viewtiful Joe.
Det kan förresten vara bra att veta för samlare att det finns två fodral i Europa. Ett med chockrosa bakgrund på framsidan och gul bakgrund där bak och ett med gul bakgrund på framsidan och rosa på baksidan. Och jag tycker då att det ser fräckare ut med rosa i bakgrunden där framtill.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
|
|
2. Metroid Prime / Metroid Prime 2: Echoes (Retro Studios, 2003-2004)
| |GWK
|
|
|
Jag minns skeptikerna... Jag var själv en av dem... Ett Metroid-spel ur förstapersonsperspektiv, kunde det verkligen funka? Och varför förstöra vad som i så många år varit en sån fulländad trilogi? Och det utvecklat av en AMERIKANSK studio dessutom? En NYBLIVEN amerikansk studio t o m?! Men Retro Studios visade spelvärlden var skåpet skulle stå. Tji fick vi tvivlare... Och man var inte sen med att följa upp denna nytändning för Metroid-serien med en nästintill lika kritikerrosad andra del till samma format. Samus Aran är bara den tuffaste spelhjältinnan genom tiderna och tack vare Prime-spelen är hon lika relevant idag som på NES/SNES-tiden.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
|
|
1. Super Monkey Ball (Amusement Vision, 2002)
| |JMK
|
|
|
Nyligen spelade jag lite Super Monkey Ball: Banana Splitz, den senaste riktiga delen i serien och gosse vilken besvikelse. Glöm alla alternativa kontrollmetoder och annat trams som utfyllnad. Super Monkey Ball var helt enkelt bäst som det var redan från start. Så därför har vi också bara med det första spelet i serien och skippar t o m den direkta uppföljaren till kuben. För precis som med Segas Crazy Taxi 2 kontra originalet så är mer inte alltid bättre. Rulla bollarna med aporna från början till slutet av banorna utan att trilla över kanten. Använd styrspaken till detta. Och det är allt man behöver. Äkta arkadkänsla. Ett av de bästa spelen ever.
|
|
|
==========================================================================================
|
