|
|
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
|
Bubblare: Me & My Katamari (Namco, 2006)
|
|
Den här helknäppa spelserien där man rullar bollen över grejer startade på PS2 och har sedan dess spridits över alla möjliga format. Xbox 360, mobiltelefoner mm. Och det var väl självklart att Sonys egen handhållna skulle få sin egen del i serien också. Själv är jag dock inte helt såld på denna upplaga av Katamari...
Musiken, nynnandet, estetiken, allt det klaffar. Problemet är bara att speluppläget utformades med två analoga spakar i åtanke medan en PSP, dumt nog, utrustats med bara en spak... Och det funkar ändå... Men bara så där. Därav bara en tröstplacering.
|
|
===============================================================================================
|
|
10. Wipeout Pulse (Studio Liverpool, 2007)
|
|
Wipeout Pulse var inte det första spelet i svävarracingserien till PSP. Pure var före. Pulse är dock en mycket renare upplevelse än Pure. Det är mycket mer slickat och har mycket mer flyt överlag. Pure känns uråldrigt i jämförelse. Har man Pulse blir Pure totalt överflödigt. Därför räcker det med bara Pulse på listan anser jag. Wipeout Pulse är märkbart bättre helt enkelt. Ok, om spelet. Tänk om man hade vapen och prylar i F-Zero. Det är Wipeout. Som om F-Zero mötte Mario Kart. Peppra motståndarna med kulsputa, bomba, kraftfälta upp och boosta förbi rakt in i mål. Kanon.
|
|
===============================================================================================
|
|
9. Lumines II (Q Entertainment, 2006)
|
|
Alt. Lumines: Puzzle Fusion (Q Entertainment, 2005)
|
|
Något pusselspel borde vara en grundsten i varje portabel spelmackapärs katalog. Da OG GB hade såklart DET pusselspelet. Tetris. Segas GG hade sedan Columns. Och för PSP är det Lumines som gäller. Tvåan är bättre. Det är fräschare, smidigare och känns lättare att komma in i.
Men ettan är i alla fall ett alternativ.
Lumines är som Columns fast med 2x2 stora klossar istället för kolumner som faller ned och hipp technopop istället för arabiska natt som inramning. Och det liras mer på bredden än höjden.
|
|
===============================================================================================
|
|
8. Prinny 2: Dawn of Operation Panties, Dood! (Nippon Ichi Software, 2010)
|
|
Alt. Prinny: Can I Really Be the Hero? (Nippon Ichi Software, 2009)
|
|
Prinny-spelen är spin-offs i 2.5D hack 'n slash-actionplattformsgenren till Disgaea-rollspelen och aktuella för Switch-portning nu till hösten.
Som plattformarslir betraktade är dessa ganska stiffa men det är härligt ös i svärdsvingarattackerna och alltid lika buskul att dubbelhoppa rakt upp i luften och i bästa DMC-anda peppra projektiler mot fienden medan man hänger kvar där. Vilket rus. Tvåan är mer av samma men mer polerat. Också trosor. Någon har knyckt den onda tjejens trosor. Det är storyn!
|
|
===============================================================================================
|
|
7. Patapon (Sony, 2008)
|
|
Patapon kombinerar strategi med rytmspel. Du är den allsmäktiga trumman och de små skuggfigurerna marscherar i takt till trummandet. Och sjunger i kör... Pata, pata, pata, pon! Charmigt. Väldigt snart måste man hålla koll på vad för rytm man ska trumma, en för marsch framåt och en annan för attack på den sidoscrollade spelytan. Patapon är kul för vad det är och tillräckligt engagerande för originalspelet att knipa sjundeplatsen på listan men konceptet håller inte för tre hela spel. Jag behövde mao inte de två uppföljarna till samma format, inte ens som alternativ.
|
|
===============================================================================================
|
|
6. LocoRoco (Sony, 2006)
|
|
Alt. LocoRoco 2 (Sony, 2008)
|
|
Lever upp till sitt namn. Helt loco är det. Fullständigt trippat. Och barnsligt skoj... Musiken, färgerna, formerna är som ur That 70's Show. LocoRoco är en sidoscrollad pusselplattformare med rundklumpar där man dock inte styr dem direkt utan världen i sig. L och R-knapparna lutar hela banan åt vänster eller höger. Genom att hålla in en axelknapp och trycka på den andra får man sin klump(samling) att hoppa åt ena eller andra hållet. Kom även ut en tvåa till PSP men man bör börja med ettan.
|
|
===============================================================================================
|
|
5. Mercury Meltdown (Ignition Entertainment, 2006)
|
|
Ett roligt rulla kulan-spel. Eller rulla kvicksilverklumpen-spel rättare sagt. Kvicksilverklumpen kan delas upp i flera mindre klumpar och färgas i olika färger för att man på så sätt ska pusselbalansbrädspela sig fram till mål. Detta är alltså ett rulla kulan-spel med en del problemlösning inblandat på vägen.
Uppföljaren till Archer Maclean's Mercury som också släpptes till PSP. Och det första spelet har jag inte med här, ens som alternativ, av den enkla anledningen att jag själv inte har spelat det. Men jag gillar hur som helst Mercury Meltdown. Det är bra coolt och kul.
|
|
===============================================================================================
|
|
4. Exit (Taito, 2006)
|
|
Alt. Exit 2 (Taito, 2007)
|
|
Hitta utgången-spelet som jag och Talla täckte tidigare här på POPKORN. Exit är en sidoscrollad plattformare av problemlösarsorten. En kluring alltså. Hjärngympa. Passar bra på det bärbara formatet. Spelet går ut på att ta sig ut ur t ex brinnande byggnader och rädda det folk som behöver hjälp på vägen. Hur man tar sig fram är det kluriga. Det kom en direkt uppföljare att fortsätta på men detta är också ett sådant fall där jag förordar ettan i första hand. Tvåan är mer för den som, ja, vill ha mer.
|
|
===============================================================================================
|
|
3. Metal Gear Solid: Peace Walker (Kojima Productions, 2010)
|
|
Alt. Metal Gear Solid: Portable Ops (Kojima Productions, 2007)
|
|
MGS-spel på PSP. Har man tiden och orken att verkligen sätta sig in i detta får man definitivt valuta för pengarna. Installationstider och laddningstider från helvetet åsido...
Spelar man däremot hellre något som man mer omedelbart kan komma in i och ha kul för stunden kortare stunder åt gången med så finns det bättre val, och då menar jag inte enbart nummer ett och två på den här listan utan bland de föregående placeringarna också. Detta är något av ett tveeggat svärd alltså...
|
Peace Walker låter oss veta att det är ett Hideo Kojima-spel. Men allt vad det nu innebär. Som mycket utdragna välregisserade mellansekvenser och skojfriskt fjärdeväggenbrytande att älska eller hata. Alternativet till Kojimas eget spel är Portable Ops från 3-4 år tidigare.
Och det märks ju att det spelet också hade höga produktionsvärden.
Båda liren är tekniskt sett väldigt imponerande, båda är direkta uppföljare till Snake Eater på PS2, båda utspelar sig på det hippa 70-talet och båda kör med slarvigt stylish stiliserade mellansekvenser.
|
|
===============================================================================================
|
|
2. PoPoLoCrois (G-Artists, 2006)
|
|
Baserat på två stycken PS1-rollspel som aldrig släpptes utanför Japan fast men en massa nytt material intryckt, inte olikt Shining Force CD.
PoPoLoCrois är ett av de mest angenäma rollspelen som jag varit med om.
Det är som en nypa Breath of Fire och en dos Suikoden med ett finurligt stridssystem som något ur ett strategi-RPG, typ Final Fantsy Tactics, där karaktärerna kan placeras omkring ett rutnät och olika attacker och tekniker har olika räckvidd men där striderna också äger rum direkt på vad jag gillar kalla ränna-runt-i-världen-skärmen likt Secret of Mana.
|
Bäst är dock atmosfären. Detta är ett fint äventyr med väldigt gemytlig stämning rakt igenom.
PoPoLoCrois är mysigt som få. Det är sagolikt. Fabulöst. Adjektiven räcker inte till för att beskriva hur det här spelet känns. PoPoLoCrois presenteras i kapitelformat, som en berättelse i en äkta sagobok. Ett underbart äventyr med söta små sprites till karaktärer. Och det är ett sant nöje att utforska den fantasifulla och framför allt levande världen med alla de charmiga och skruvade karaktärerna som man stöter på i PoPoLoCrois. Ett sant nöje. Mycket trivsamt.
|
|
===============================================================================================
|
|
1. Crisis Core: Final Fantasy VII (Square Enix, 2008)
|
|
Crisis Core var en del av Squares sk "Compilation of Final Fantasy VII" som började 2004 i Japan med Before Crisis till mobiltelefoner och sedan varade fram t o m just detta i samband med spelets tioårsjubileum 2007, även om det dröjde till in på 2008 innan detta kom ut även i Nordamerika och Europa. Där fanns hur som helst filmen, Advent Children, samt Before Crisis, Crisis Core och Dirge of Cereburus... AC, BC, CC och DC alltså.
PSP-delen är i alla fall en prequel som leder härligt bitterljuvt nog rakt in i FFVII. Verkligen. Crisis Core slutar precis där FFVII tar vid.
|
Man antar rollen som Zach, tidigare känd från Clouds tillbakablickar i FFVII. Crisis Core är dock inget textmenybaserat RPG som sin förlaga. Det är ett action-RPG. Fast tillskillnad från senare spel i den ordinarie serien så tycker jag att upplägget fungerar bra här. Det är en bra avvägning mellan action och RPG. Man växlar snabbt och enkelt mellan attacker och magier mm och det känns inte som något menlöst tryckande på kryssknappen bara. Storymässigt är det här helt okej. Det är urlöjligt på vissa ställen men när det är som bäst, när man känner igen sig i miljöerna till bekanta toner, då spelar det faktiskt mästerligt på nostalgisträngarna.
|
|
===============================================================================================
|
Japp, en PSP-topplista var det här! Dels då jag gärna fortsatte vidare på PlayStation-spåret efter förrförrförra veckans topp-25 PS1-spel och förra veckans framgrävda spel därefter men även för att den här veckan markerar 15 år sedan Sonys första handhållna konsol, den eleganta PlayStation Portable, gavs ut här i Europa. PSP var verkligen något annat från vad man tidigare hade sett på den handhållna spelmarknaden. Med dess utbytbara sk "UMD-skivor" vilket Sony föreställde sig skulle bli någon sorts ny standard för både film och musik utöver att bara vara till för spel, dess möjlighet att lagra ens vanliga foton, musik och serietidningar att bläddra genom på skärmen, dess rätt så omfattande onlinestöd inklusive möjligheten att köpa på sig gamla PS1-klassiker mm... Och konsolen var faktiskt en stor framgång med! Över 80 miljoner sålda enheter är inget att fnysa åt. Här är i vilket fall min egen topp-10 PSP-spel, inklusive alternativ och en bubblare.
