Originaltitel: Tim Burton's The Nightmare Before Christmas
Produktionsår: 1993
Längd: 76 minuter
Genre: Stop motion-animerad mörk fantasy-musikal
Land: USA
Regissör: Henry Selick
Skådisar: Chris Sarandon, Danny Elfman, Catherine O'Hara, Ken Page
Handlingen i ett nötskal:
I högtidernas värld, i staden av Halloween bor skelettmannen Jack, utnämnd till pumpakungen av invånarna. Varje år jobbar alla i staden hårt för att se till att Halloween-firandet blir lyckat. Men ett år tröttnar Jack på samma gamla rutin och med siktet inställt på julen låter han kidnappa tomten och påbörja sin egen tagning på julhelgen.
Glad Halloween allesammans! Vi går tillbaka till 1990-talet och mer specifikt 1993. Åtta filmer in och det här är den tredje titeln jag plockar ur hyllan från det året i fråga men så är det ju också just 25 år sedan så... Det blev ju lätt hänt bara av den anledningen. Fast 1993 var även ett sjuhelsikes starkt filmår. Med å ena sidan banbrytande rullar som
Jurassic Park och å andra sidan blivande kultklassiker som
Måndag hela veckan. Och däremellan filmer som Schindler's List, Jagad och Cliffhanger... Och icke att förglömma Tim Burton's Nightmare Before Christmas såklart. Vilket passar mig bra, inte bara för att det är ett självklart val på Halloween och inte bara för att filmen firar 25 år i år men även för att jag gärna fortsätter på spåret med olika typer av animerade filmer. Datoranimation och traditionell animation har vi redan berört. Nu kommer vi till stop motion-animation, ibland kallat "dockfilm", den tredje vanliga typen av animerad film.
Nightmare Before Christmas har tagits upp tidigare här på POPKORN och som jag skrev sist är det sannerligen ironiskt att den i särsklass bästa Tim Burton-filmen inte regisserad av honom själv. Men den bygger ju ändå på Burtons originella alster och är både skriven och producerad av honom och följaktligen alltså även marknadsförd som en av hans egna filmer. Vad gäller den egentligen regissören Henry Selick så har han senare rönt framgångar med titlar som James och jättepersikan samt Coraline och spegelns hemlighet, även de stop motion-animerade filmer. Bara apropå...
Detta skulle förresten ha varit en officiell och numrerad Disney-klassiker från början men mushuset fegade ur i slutändan. De var rädda att filmen var för läskig för småbarnen och därför var den ursprungligen utkommen genom Touchstone, ett filmbolag inom Disney. Och till Sverige kom filmen för övrigt först året efter, november 1994, men jag går ju efter året för världspremiären här.
Jack och Zero...
Första gången jag såg Nightmare Before Christmas var hursomhelst ett par år senare än så, medan jag gick i högstadiet under andra halvan av 1990-talet. Sedan dess har det dock inte gått ett år utan att jag sett om den i samband med Halloween. Ibland så låter vi den inte rulla men snurra (för filmer på filmrullar eller kassettband rullar medan filmer på skiva snurrar!) i bakgrunden och lyssnar bara på de klockrena låtarna. Sedan man blev pappa har det även blivit en del av vår egen familjetradition. Som Kalle Anka på julafton är för många, så är Nightmare Before Christmas på Allhelgonaafton för oss. Ett givet inslag liksom.
"This is Halloween... This is Halloween..." Äkta mysvarning utfärdas. Danny Elfman, tidigare frontsångare och sångskrivare i Oingo Boingo och senare mer känd som den näst efter självaste John Williams mest kända filmmusikkompositören i vår tid med titlar som Tim Burtons Batman och Sam Raimis Spider-Man på meritlistan, står här för musik och lyrik samt även sångrösten till Jack själv.
Låtarna avlöser varandra i rask takt. Underbart fräcka sångnummer är det. I vanliga fall, i "vanliga" Disney-filmer så himlar man ju mest med ögonen åt alla jävla sånger men inte här inte... Här känns det då inte alls skohornat in bara för att det är en Disney-film. Detta ÄR filmen liksom!
Jack finner en oväntad själsfrände i den levande trasdockan Sally, röstad av Catharine O'Hara. Det är mest Jack som sjunger själv igenom filmen men Sally får också in ett fint solonummer plus en underbart kort liten duett med Jack mot slutet. Spökhunden Zero är förresten riktigt cool. Så sug på den Abu, Sebastian och alla ni tröttsamma sidekicks tillika comic reliefs i alla vanliga Disney-filmer. Det är så här man fyller den sortens roll rätt. Halloween-staden bebos av många olika varseler och varenda en är verkligen uttrycksfull. Och allt är alltså gjort med dockor som man har poserat och flyttat lite, lite i taget och bytt ut ansiktsuttrycken på och filmat live på så sätt att skapa illusionen av rörelse. Wow. Att titta på bakom kulisserna till Nightmare Before Christmas är allt en upplevelse i sin egen rätt. Jag har inte för vana att gå in på all eventuell bonusmaterial till filmerna plockade ur hyllan, för det är alltså filmen i sig som bör vara i fokus och inte vilken utgåva det rör sig om, men jag tänkte bara nämna det där.
Jack är något av en informell ledare bland Halloween-folket som även stadens borgmästare lyssnar på utan att ifrågasätta. Och vi snackar underbart vridna varelser. Den tvåansiktade (ej hövade) nyssnämnda bormästaren, den galna vetenskapsmannen med plåtskalle som kan lyfta på locket för att bokstavligt talat klia sig i hjärnan, häxorna, vampyrerna, varulven, mumien, monsterclownen,
matrjosjkadockmännen med cylinderhattar med flera. Tillskillnad från Jack som verkligen frossar i sitt nyupptäckta julfirande hajar de inte riktigt grejen med julen men Jack kör glatt på ändå. Först introducerar han bara julkonceptet för dem fast han själv inte helt kommit till underfund med meningen med julen men så kommer uppenbarelsen, i samband med ännu ett grymt bra sångnummer. Jack inser att det här med julen kanske inte är så komplicerat egentligen samt att alla borde kunna ta del av julfirandet, inklusive skräckfigurer som honom för även han kan väl klä en gran! Så detta år ska de minsann ta över julen proklamerar han entusiastiskt. Alla får ett uppdrag.
Jack läser...
Detta leder oss till Lock, Shock och Barrel, Halloween-stadens fräckaste "trick-or-treaters" dvs "bus-eller-godisare" och en av de mest minnesvärda styckena i filmen: "Kidnap Mr Sandy Claws!"
Jag gillar verkligen världen de har bygggt upp runt omkring Halloween-staden med pumpafälten, den spöklika skogen, den där krökta kullen, de höstiga färgerna, allt. Den groteska och typiska Tim Burton-atmosfären är på topp. Fastän det då inte är han som själv stod för regin då karln visst var för upptagen med Batman återkomsten för att hinna med att stå bakom kameran för denna rulle också. Pingvinens anka på hjul från just Batman återkomsten syns förresten till här. Ormen från Beetlejuice med för den delen. I form av små påskägg alltså. Kul. Jag har alltid uppskattat den sortens skojiga detaljer. Då Sally försöker varna Jack om att det han gör inte kommer att gå som han tänkt sig vill han såklart inte lyssna på henne och snart är förberedelserna inför julen i full färd bland Halloween-stadsfolket. Det blir morbida julklappar åt barna, farliga t o m. De menar ju väl, de här otäckingarna, men vet inte bättre helt enkelt. Någon som däremot inte menar väl är Oogie Boogie Man i skurkrollen... Jo, det finns faktiskt en konventionell antagonist till Jack snarare än bara benranglets egna missriktade ambitioner. Å ena sidan så känns det väl lite onödigt men å andra sidan så är Oogie Boogie en sådan härligt knasig karaktär att man trots allt inte har något emot honom.
En sak som jag alltid undrat dock, och som jag alltid stört mig lite på... I den här sagovärlden existerar alltså tomten som far fram med sina flygande renar för att dela ut klappar åt barnen och det är då ingen hemlighet heller. Alla de vuxna människorna i den riktiga världen är liksom med på noterna och jag hajar hur de i Julstaden "gör" julen så att säga. Och så finns det alltså flera olika världar med varsin högtid. Thanksgiving, påsk osv. Men hur exakt påverkar Halloween-stadens invånares årliga sång- och dansföreställning Halloween-firandet i den "riktiga" världen? Det är något som jag tog upp redan i påskas då jag plockade fram De fem legenderna ur hyllan... Jag blir helt enkelt inte riktigt klok på filmens interna logik på den punkten. Nåja.
Det här är hursomhelst en modern klassiker till såväl jul som Halloween. En fräck härlig högtidscrossover. Filmen utspelar sig alltså från Allhelgonaafton och fram till julafton. I år har vi bestämt att se den sist av alla, som en avslutning på Allhelgonaaftonen tillika startskott för nedräkningen till julafton. Men såklart såg jag den i förväg också, inför just detta plockande ur filmhyllan.
Betyg: Fyra utav fem av våra egna utskurna pumpalyktor från de senaste fem åren!
|
