Originaltitel: Scooby-Doo! Pirates Ahoy!
Produktionsår: 2006
Längd: 68 minuter
Genre: Tecknad äventyrskomedi
Land: USA
Regissör: Chuck Sheetz
Skådisar: Frank Welker, Casey Kasem, Grey DeLisle, Mindy Cohn
Handlingen i ett nötskal: Bajs!!! Här trodde jag att allt var klappat och klart dagar innan det skulle upp på nätet så visar det sig att jag totalt glömde bort att beskriva handlingen i ett nötskal! Panik! Öh... Kort sagt så... Det är ett mysterium! Ja, just det. Spökpirater och annat mysko som händer i Bermudatriangeln. Med Scooby-Doo och Mysteriegänget på spåret!
Vad, åh vad, skulle jag se och skriva om för film den här gången? Jag tog en kvick titt på vilka filmer som hittills hade plockats ur hyllan och bara sex filmer in har jag då redan hunnit plöja igenom flera stycken från både 1990- och 2010-talet men ännu inget från årtiondet däremellan och så ansåg jag att det även började bli på tiden att ta en till titt på något animerat. Senast var det alltså en datoranimerad rulle så nu fick det ju bli en traditionellt tecknad sådan... Och så Scooby-Doo av allt möjligt, ja. Helt allvarligt! Antar att jag befann mig i Hanna-Barbera-banor efter förrförra veckans topplista. Tankebanor då. Vad som tekniskt sett räknas som en piratfilm därtill går väl bra ihop med förra månadens sjöfararäventyr dessutom. Eller är det bara jag som är helt ute och seglar nu? Men vänta, galenskaperna i mina resonemang slutar inte där heller för september är också månaden för den årliga internationella prata som en pirat-dagen! Den 19/9 är dagen i fråga och under den veckan brukar vi samlas framför rutan och kika på ett urval piratiga filmer. Förra året var det t ex Disneys tecknade Peter Pan, spelfilmen med samma namn från 50 år senare och Steven Spielbergs egen tagning ā la Hook som gällde. Vad det blir i år vet jag än ej, men jag hade iallafall ingen lust att vänta i typ två veckor till med Scooby-Doo och piraterna. Dessutom har vi en del planerat för senare den här månaden men hade inget annat på gång för nu så Scooby-Doos anspråkslösa lilla piratäventyr fick det alltså bli.
En kort historiegenomgång. Hanna-Barbera som självständigt företag upphörde för hela 20 år sedan varpå vad som var kvar av den gamla studion blev en del av Warner Bros Animation. Hanna-Barberas sista egna produktion var Powerpuffpinglorna åt Cartoon Network. Scooby-Doo och piraterna, såsom allt annat baserat på deras gamla varumärken tecknat fr o m 1998, är mao egentligen producerat av Warner Bros alternativt Cartoon Network Studios som i sin tur var en del av Hanna-Barbera som senare ombildades till en egen studio.
Namnet eller märket Hanna-Barbera lever liksom bara kvar i anden nuförtiden. Och nu över till Scooby-Doo-delen av historiken. Gamla goa Scooby-dooby-doo känner väl de flesta ändå till sedan barndomen och det helt oavsett om en växte upp på 1960, 70, 80- ELLER 90-talet. Någon närmare introduktion för Scooby-Doo i sig känns inte lite överflödig. Otaliga repriser åsido var dock det sista vi såg av jycken den där serien med honom som valp. Det var en pågående trend på den tiden. Där fanns sådant som Flintstones Kids, Tom & Jerry Kids, ja, ni hajar haken. Nya avsnitt av Scooby-Doo som valp gjordes in på 1991, sedan var det slut. Tydligen gjordes en TV-film med några år senare men annars var det inte förrän 1998 som vi åter såg gamla Scooby i den definitiva renässansen som var den första av många tecknade Scooby-filmer att komma ut direkt till video, nämligen Scooby-Doo på Zombieön. Denna var verkligen en höjdare vars framgång då inte bara ledde till en hel serie med nya tecknade filmer direkt till video och en helt ny tecknad TV-serie men som därtill direkt inspirerade spelfilmen med bl a ingen mindre än Sarah Michelle "Buffy" Gellar i rollen som Daphne.
Säg hej till Daphne Blake gott folk. Scooby får väl också vara med på ett hörn.
Bland alla de tecknade filmerna som kom ut direkt på DVD till följd av Scooby-Doo på Zombieön fanns just denna lilla pärla; Scooby-Doo och piraterna, eller "Scooby-Doo! Pirater i sikte!" som den egentligen heter på svenska. Det är faktiskt den tredje bästa Scooby-Doo-produktionen genom tiderna törs jag påstå, näst efter ovannämnda Zombieön och den ännu nyare TV-serien "Scooby-Doo! Mysteriegänget" från 2010. Och ja, jag är fortfarande fullt allvarlig med detta! Ni som tvivlar uppmanas verkligen att ge den här en chans. Den är faktiskt överraskande bra. Ja, för vad den är alltså. Vilket är en ovanligt uppfriskande färsk tagning på de äldre avsnitten av Scooby-Doo med busarna utklädda till spöken och liknande samt våra fem hjältar mysteriet på spåren. Redan under inledningssekvensen anar man små stordåd. Musiken av Steven Argila är helt enkelt fenomenalt bra parat med ett mäkta tjusigt bildspel visandes Bermudatriangelns många mystiska försvinnanden... Däribland de fem Avenger-stridsplanen som försvann spårlöst över Bermudatriangeln år 1945 och bulkfartyget USS Cyclops som försvann i området 1918. Och detta i verkligheten alltså. Spoooky. Presentationen är kort sagt riktigt stämningsfull. Hatten av för snubbarna på WB för det och det är alltså just i området för Bermudatriangeln och på en kryssning färdandes dit som hela filmen utspelar sig. Även det är lite friska tag. Snarare än att ha Scooby-gänget körandes runt i deras skåpbil och snubblandes över något mysterium som de lika gärna bara hade kunnat köra ifrån igen, så är de alltså fast där ute till sjöss. Känslan av direkt utsatthet är alltså mycket större.
Var kommer då piraterna in i bilden? Jo, det är typ "spökpirater" som härjar
i Bermudatriangelns vatten helt enkelt. Vad det egentligen rör sig om är såklart hela mysteriet i sig så det ska jag faktiskt heller inte spoliera. Utan att gå in på detaljer hamnar våra hjältar mitt i smeten när semesterkryssningen som de är bjudna till råkar ut för spökpiraternas framfart. Jodå, jag gillar denna film. Den har definitivt sin charm med små doser av skön subtil humor utspridda här och var. Att våra hjältar är med på denna kryssning är t ex med anledning av gamle Freds födelsedag, och i början av filmen frågar Velma honom hur många år han fyller egentligen. Och svaret kommer som en chock till alla; 43. Skämtet har typ dubbel mening. För det första så lyssnade Fred inte på vad Velma sa utan tänkte bara högt medan han letade efter piren där de skulle borda fartyget. Och pir nummer 43 var det alltså. Men för det andra är 43 närmare till vad Freds riktiga ålder borde vara om man går efter att han ska ha varit i tonåren 1969 när den ursprungliga TV-serien började så det blir liksom kul av den anledningen. Helt genomtänkt är det ju inte. Hade han dock sagt 53, då vore det verkligen klockrent. Men lite kul är det allt ändå. För han borde alltså vara närmare 40 än 20 så skämtet går ändå hem. Animationen är klart över medel så jag har inget att direkt klaga på där... Daphne är en äkta pingla och den kåta kattkostymen som hon springer runt i sådär halvvägs genom filmen är mumsigt ögongodis. Velma utklädd till Kleopatra är också rätt fin och för övrigt ännu ett kul litet skämt för de insatta då den direkt föregående filmen i serien var Scooby Doo och Kleopatras förbannelse, med Velma som Kleopatra. Fred som cowboy ser heller inte så dum ut förresten, för den som gillar sådant. ;p
Spana in kattan och mys. Fred som cowboy och Velma som Kleopatra går också an.
Låt oss snacka röstskådespelare... När det gäller de engelska talangerna har vi först och främst veteranerna Frank Welker som Scooby och Fred samt Casey Kasem som Shaggy. Samma typer som gjorde rösterna åt Fred respektive Shaggy redan i originalserien från 60-talet! Den gamla Scooby-rösten Don Messick gick dessvärre bort 1997 varför Welker fick ta över denna rollen också. Rösterna för Daphne och Welma har däremot inte varit desamma ens igenom den första TV-serien och görs här av de nyare förmågorna Grey DeLisle respektive Mindy Cohn. Och så har vi bl a Ron "Hellboy" Perlman i en av gäststjärnrollerna. Allt det förutsatt att man överhuvudtaget ser denna med det engelska originalspåret vill säga. Eftersom detta faktiskt är en renondlad "barnfilm" talar oddsen kanske för att det blir den svenska dubben istället. Speciellt om man, som jag, i första hand ser den i egenskap av att vara förälder och ihop med sina yngre barn. Vilka de svenska röstskådisarna är, det har jag däremot inte tagit mig tiden till att kolla upp och tänker, måhända fräckt nog, inte göra det heller. Främst för att jag själv inte bryr mig så mycket om svenska lokalkändisar.
Jag har gillat den här filmen ända sedan vi först såg den med kidsen för jag vet inte hur många år sedan. Och det är en sådan där film som kidsen brukar vilja återkomma till så då ser jag den någon gång varje år. Ett tag var sonen riktigt förtjust i filmen och skulle se den varje dag... Så ja, jag har alltså typ "sett" den här många, många gånger. Och jag var faktiskt inne på att dela ut en full trepoängare. Men jag antar att jag trots allt aldrig tidigare gett rullen min odelade uppmärksamhet... För när jag nu verkligen såg igenom hela filmen med kritiska ögon så kan jag inte direkt stå för ett så högt slutbetyg. Filmen är rolig och med gamla Scooby-Doo-mått mätt ovanligt välgjord men den har sina brister. Det finns t ex en hel del hål i handlingen om man bara tänker efter. Helhetsintrycket är ju ändå positivt men kräsen och principfast som jag är drar jag alltså av ett halvt poäng. Med tanke på att det trots allt rör sig om en "billig" produktion, som i en i mängden av tecknade Scooby-Doo-filmer som släpptes direkt till hemvideo, är dock ett allmänt medelmåttigt slutbetyg ändå relativt högt vill jag påstå.
Betyg: Två och ett halvt Scooby-tassavtryck av fem möjliga!
|
