Hej och varmt välkomna till ännu ett sprillans nytt inslag här på POPKORN! Vadan detta? Jo, jag tänkte typ "gadgets and stuff" eller mao något liknande toybloggen fast för allt annat än just leksaker. Och då menar jag heller inte just teknikprylar. Smått prylgalen som jag är gillar jag alla möjliga slags prylar. Men gadgets and stuff på svenska blir ju prylar och grejer... Vilket väl låter lite lika. Prylar på svenska är mer synonymt med grejer än engelskans gadgets är med stuff. Så stoff fick det alltså bli. Stoff som i material. Som i vad som helst egentligen. Någon gång kanske jag vill skriva några rader om någon film vi fångar på bio. Stoff! Så ja, pryl- och stoffbloggen blev det sålunda. Vilket förkortas PS-bloggen som jag också finner passande nog. Därmed blir detta som ett stort "PS" till vad som redan var ett utvidgat gott och blandat-ställe här på sidan. Dvs ännu mer random grejer än vad som samlas i arkiv X. Eller rättare sagt random grejer som det inte görs någon stor enskild grej av. Lite allt möjligt smått och gott alltså!
Med början 2020-02-04: Nya kaffekoppar
Uppdaterat 2020-05-04: Några nyckelringar
Uppdaterat 2020-07-04: Dr Pepper-hyllning
Uppdaterat 2020-10-04: Fyra random prylar
Nya kaffekoppar
Okej, då kör vi. Och vi börjar med kaffekoppar! Ingen ny topplista utan bara ett urval av några av mina senaste koppar. Ja, jag skaffar alltjämt på mig nya koppar. Något av en samlare är jag. Häromåret... Var det då inte. Inte förförra året heller. Jisses vad tiden går fort. För NÅGRA år sedan satte jag samman en hel kaffekopptopplista nämligen. Topp-10 av mina egna favoritkoppar. Om jag hade gjort den listan nu så hade den dock antagligen sett lite annorlunda ut och det just för att ja, jag skaffar ju alltjämt på mig nya koppar. Men istället för att göra nya hela listor eller hålla på och uppdatera den första listan för jämnan, vilket i sådana fall hade varit typ varenda gång jag får en ny kopp som platsar på toppen, tänkte jag presentera olika nya koppar, och inte bara toppenkoppar, lite i taget. Ingen rangordning eller nåt utan här har ni dem bara!
Först på tur ser ni min stora Donkey Kong-tunnekopp. Ni vet tunnorna i Donkey Kong? Eller kanske mer specifikt DK-tunnorna i Donkey Kong Country-spelen? Här är en sådan i form av en kaffekopp. Eller vänta nu... Här är en kaffekopp i form av en sådan snarare. Denna syntes till redan i det första inlägget av toybloggen här om året och redan då fick jag den här idén också, dvs att göra något bloggartat som handlar om andra saker än sådana man leker med. Redan då passade jag därför på att plåta ett par extra bilder med just koppen i åtanke. Massiv är den. Rymmer ungefär lika mycket som två koppar i "vanlig" storlek. Helt klart en av mina nya favoritkoppar. Och så något litet extra. Ett av mina Doctor Who-koppunderlägg. Liksom det där Lego-Doctor Who-setet ihop med minifiguren som jag nämnde i fjol fick jag en bunte sådana här i gåva av en här på redaktionen.
Raskt vidare då. Denna Transformers-kopp fick jag som en av premierna ihop med min prenumeration på en serie G1-album. Allt som jag ville ha egentligen var en nyckelring. Utöver själva albumen som kom varje månad fick jag dock två nyckelringar, en T-shirt och den här stilrena kaffekoppen. En trevlig överraskning, minst sagt. Och inte minst för att jag verkligen kom att gilla koppen! Den kryssar i flera rutor för mig. Till att börja med gillar jag koppar som har motiv från båda sidorna av örat. Så att oavsett från vilken sida man håller koppen så ser man bilden framför sig samtidigt som andra ser bilden på koppen från framför en. Dessutom gillar jag att det är olika motiv, med Megatron på den ena sidan och Optimus Prime på den andra. Snygg spegling av serierna liksom. Pricket över i:et, något som f.ö är ganska ovanligt bland kaffekoppar av den här sorten, är att denna har något på undersidan med. Även om det bara är logotypen med copyright av Hasbro så är det ändå en kul detalj som får koppen att sticka ut. Även sett upp och ner från ovan.
Min nya totally random favoritkopp. En kopp som med andra ord inte har något med något annat att göra egentligen. Det är bara en normalstor vit kopp som det står något på och jag gillar texten. Home is where the heart is. Hemma är där hjärtat finns alltså. Det låter fint tycker jag och det får mig att tänka på ett liknande talesätt, det som säger oss att hemma är där en hänger hatten. Hatt har man ju såklart fast det känns ju inte lika nödvändigt i vardagen nu för tiden kanske... Men då tänker jag mig att hemma är där man har sin kaffekopp. Denna kopp får en att känna sig hemma helt enkelt. Också pluspoäng för att den likt Transformers-koppen har något på undersidan minsann. Där står det HAPPY med feta bokstäver. Tänk att man faktiskt kan bli glad för så lite.
Ovan till höger ser ni en annan kopp. Det är en med Super Mario World-motiv och det är ännu en sådan där värmekänslig kopp som alltså fyller i bilden utanpå när det är varmt kaffe (eller vad som helst egentligen) inuti. Likt Too Much Coffee Man-koppen som var med på min kaffekopptopp från för några år sedan. I det här fallet dyker Mario på Yoshi mot en blå bakgrund upp. Som ni ser på bilden. Den blå bakgrunden ska alltså sträcka sig hela vägen upp bakom SMW-loggan men då koppen bara var halvfull när fotot togs så stannade "effekten" strax ovanför mitten. Och jovars, jag gjorde så med flit för att typ visa hur det funkar. Utan något som helst varmt i syns alltså bara SMW- samt SNES-loggan och det är helt svart däremellan. Vilket känns rätt så meh faktiskt. Helt ärligt skulle jag nog hellre ha en vanlig vit kopp med SMW-motiv som inte försvinner.
Grädden på moset för den här jungfruresan av prylar- och stoffbloggen. Bygg din egen klassiska Super Mario Bros-banakoppen! Fett lätt att den här koppen hade hamnat med på listan om jag bara hade haft den då. Efter att ha blivit smått besviken på den tidigare nämnda Super Mario World-koppen spontanköpte jag en sådan här och ja, den här har jag bara lovord för minsann! Det är en panorama med SMB-motiv. Som man själv sätter ihop. På en yta av en kopp att dricka ur. Tänk bara om Super Mario Maker var en kaffekopp. Vilket koncept! Vem kom på det här egentligen? Personen måste ju vara ett geni! Och här gick jag runt och trodde att jag hade sett allt de kunde tänkas hitta på med kaffekoppar bara för att råka stöta på den här inne på en Media Markt.
Det roliga med den här koppen är att hela grejen med den funkar verkligen. Även om det såklart bara blir en liten bit av en hel bana som man får plats med på den glansiga ytan så funkar det verkligen! Man får relativt många valmöjligheter med olika Mario-sprites, olika fiender så som goombas och diverse koopas, flera rör, diverse block, mynt, power-ups och andra bakgrundsobjekt. Det är ju som Super Mario Maker i kaffekoppformat alltså! Huruvida det kan tänkas finnas andra sådana här koppar med annan bakgrund eller med helt andra Mario-spelstilar vet jag inte säkert men en snabb sökning på google indikerar att det verkar inte så. Nåja, det gör ju bara den här koppen ännu mer speciell. Och ja, det går bra att diska den och allt. En kanonkopp helt enkelt.
Några nyckelringar
Jag har ju redan, vid ett och annat tillfälle här på sidan, nämnt både min gamla Rook-nyckelring samt två andra Transformers-nyckelringar jag fick som premie med en prenumeration på seriealbum, de sistnämnda här ovan apropå den där Transformers-kaffekoppen. Så nu... Utvecklar jag det. För att varför inte?
Varför heter det nyckelringar förresten? Okej, det är ju en ring som fästes vid nycklar men bara "nyckelring" fäster ju ingen notis vid prylen på andra änden av kedjan. Man kan i och för sig ha enbart en ring, utan kedja och utan pryl till alltså, men borde det inte finnas något annat namn för ring med kedja plus pryl? Eller låter typ "nyckelaccessoar" kanske lite väl krystat? Äsch, whatever... Jag har hur som helst haft en hel del olika nyckelringar genom åren. En mini-Rubiks kub har jag haft. En guldfärgad LEGO-kloss som souvenir från Legoland. En rörlig chibi-Batman-figur. Men nu skulle det här handla främst om Transformers-relaterade nyckelringar. Och att jag ens kom på tanken att göra något av det till sidan... Jo, jag kollade igenom gamla foton på datorn. Bara skummade, tänkte att jag borde väl ändå ha några foton från förr på ja, toys eller andra prylar och grejer som kunde vara kul att lägga upp här. Och rätt som det var stötte jag på ett foto på min nyckelknippa från omkring 15 år sedan. Lite suddigt dessvärre men det fick duga då det var nyckelknippan inklusive just den där Rook-nyckelringen som jag vet har kommit på tal någon gång de senaste månaderna så relativt nyligen i alla fall. Kanon. Detta fick bli en grej alltså och då passade jag på att plåta min nuvarande nyckelknippa också. Där har jag en annan Transformers-pryl fäst nämligen. En av nyckelringarna jag fick med albumen såklart.
Rook som nyckelring... Detta hade egentligen varit något för toybloggen. För det är sannerligen en leksak. Men de andra nyckelringarna är då inte det... Och allt detta hänger ju ändå ihop... Jag tänker i vilket fall inte stycka upp saken och göra två seperata inlägg i två olika delar av sidan. Vissa grejer överlappar helt enkelt. Rook som nyckelring är visserligen en leksak men med tanke på det mer "pryliga" sammanhanget har jag bestämt att denna trots allt är något för prylar och stoff. Okej, Rook som nyckelring var från början exklusiv för BotCon Europe 2002-konventet. Nyckelringen gavs ut till de som förreggade sig. Nej, jag närvarade inte själv. Senare kunde man dock även beställa en över nätet och det var så jag fick tag på en. Rook är en blågrå redeco av Windcharger, baserad på den ursprungliga leksaken från 1984, i nyckelringversion. Kort sagt är det en ommålad sådan med en extra plupp framtill bilformen tillika ovantill robotformen till för att hålla i kedjan till själva nyckelringdelen av nyckelringen. Den här Rook ska vara en egen karaktär och likaså en Autobot men det är ju svårt att inte göra kopplingen till G2-karaktären med samma namn från den kortlivade Marvel-serietidningen som också var typ helgrå. Om inte annat så lär denna Rook ha varit direkt inspirerad av Rook från Simon Furmans G2-serie för det finns ingen chans att nördarna bakom BotCon EJ skulle ha känt till denna karaktär utan helt oberoende bara "råkat" hitta på en helt ny karaktär med samma namn och i samma färg. Och jag har faktiskt själv blivit kallad Transformers-nörd förresten så det är lugnt, jag "får" använda det ordet. ;p
Rook agerar inte längre min nyckelring. Tids nog lossnade kedjan från den där plastpluppen på bilen tillika figuren (och ja, det här är en tvättäkta TF-minifigur, en som kan förvandlas mao) och då åkte han ner i en låda med andra figurer där han ligger än.
Heck, jag tror inte att jag har kvar en enda nyckel från den där knippan. Detta var för dryga 15 år sedan alltså. Vi har hunnit flytta fyra gånger sedan dess. Bland mina nya nycklar finner man i alla fall Autobot-emblemet! Det var alltså detta jag ville ha, det jag tecknade den där prenumeration för. Okej, jag ville ha själva albumen också. Men mest av allt var det faktiskt nyckelringen som lockade. Stilren som fan. Impulsköp, genom att skicka in en fucking lapp med snigelpost som på den gamla goda tiden, direkt. Och jag läste inte ens igenom ordentligt vad exakt det var man skulle få. Därmed blev jag glatt överraskad av att få hem ännu mer prylar i brevlådan. Som tidigare nämnt fick jag inte bara en nyckelring, utan två. Jag trodde att man bara fick Autobot-märket men ett Decepticon-märke fick man också! Plus en T-shirt plus en kaffekopp på köpet. Kanon. Decepticon-märket använder jag visserligen inte. Jag ville egentligen bara ha ett Autobot-märke och att ha båda på samma ring vore typ kaka på kaka. Decepticon-märket damp därför ned i skrivbordslådan fylld med prylar här bredvid mig. Men det var ändå en trevlig bonus. Och ja, som ni kan se på bilden ovan i mitten har jag lite annat där med. En lika stilren OG Game Boy-nyckelring och en Budweiser-kapsylöppnare. Och själva mittringen, den som håller ihop alla nycklar och alla andra nyckelringar, det är faktiskt sprinten från en handgranat. Från min första spräng i lumpen.
Random Dr Pepper-hyllning
Jepp. Så är det. Ni förstår kära läsare, jag har en väldig massa foton sparade på datorn som har hängt med i filflyttarna sedan flera datorer tillbaka, både bärbara och stationära. Vi snackar mappar med mappar med diverse digitalbilder daterade så långt bakåt som 2003. Då borde det väl finnas en hel del materiel som kunde vara kul att använda för något här på POPKORN tänkte jag. Och det gör det. Det var vid en sådan virtuell "fisketur" som jag råkade snubbla över den där bilden jag tidigare laddade upp på loading, den på några gamla loppisfynd som ju var som klippt och skuret för toybloggen. Något som jag för övrigt märkte var ett återkommande motiv medan jag satt och skummade igenom hundratals gamla foton var just detta. Dr Pepper. Gamla goda hederliga Dr Pepper. Min förkärlek för denna kolsyrade koladryck ledde tydligen till flertalet bilder med läsken i fokus. Här är fyra av dem. Bara några totally random Dr Pepper-bilder alltså.
Vad är bättre än en iskall Dr Pepper att släcka törsten med en stekvarm sommarnatt? Inte mycket. En iskall, och vi snackar verkligen iskall, Dr Pepper på flaska och olika uppdruckna burkar från svunna tider. Minns ni när burkarna såg ut som amerikanska fotbollar t ex? Man kan ju se de här bilderna som en kul påminnelse. Också, andra bilden från vänster på första raden. Där har vi ju en tvättäkta pryl med. En Dr Pepper-väggklocka. Ja, så mycket gillar jag Dr Pepper att jag en gång i tiden faktiskt beställde hem en sådan. Den hängde i vårt kök då, på den tiden. Och något som inte direkt framgår på bilden är att det är ingen vanlig väggklocka. Det är en neonklocka. Ja, den lyser alltså upp rött. Coolt? Nja... Grejen är den att klockan gick på vanliga batterier men neonlysröret runt omkring fick pluggas in i ett vägguttag för att fungera. Och det såg inte längre lika stilrent ut att ha en Dr Pepper-klocka uppsatt på köksväggen när en stor fet svart sladd hängde ner från klockan... Dessutom hade jag importerat denna från Amerika och ja, de har ju annan spänning och helt annorlunda strömuttag och allt det där... Vilket innebar att då fick sladden gå från klockan till en strömadapter som sedan i sin tur gick till ett vanligt svenskt vägguttag. Neonskimret var inte värt det. Ganska så snart åkte både strömkabeln och adaptern i någon låda och vi använde klockan som den var, utan neonbelysning vill jag minnas.
Fyra nya random prylar
Här kommer fyra random prylar till såhär i årets fjärde PS-blogginlägg för typ så fyndig är jag.
Först ut är min senast inköpta pryl och... Nämen, allvarligt? Den där blicken. Det är ju som om självaste katten dömde mig. Kolla bara. Hon tog en titt på vad jag hade köpt och sedan fick jag den där blicken. Som om hon tänkte "Är du på riktigt människa?" ('-_-).
Vad det är frågan om? Jo, somliga kanske minns att jag i mars gjorde en text kring ett Switch-kortbyte då jag hade blott 5 GB ledigt utrymme kvar på mitt 64 gigs microSD-kort? Och att jag då resonerade som så att ett dubbelt så stort kort skulle vara tillräckligt? Ja, apropå det... Nä, det var inte tillräckligt. Bara ett halvår senare satt jag där igen med drygt 5 GB minne kvar.
För jag fortsatte såklart handla en massa digitalt. Till mitt eget försvar finns många titlar, som Mini Motor Racing X, inte tillgängliga fysiskt. Sega Mega Drive Classics-samlingen har jag dock digitalt av bara bekvämlighetsskäl och det är inte den enda. Castlevania, Contra, Mega Man, Secret of Mana, Grandia mm... Det blir många bäckar små... Och en del bäckar stora också.
Så jag gick alltså och köpte på mig ytterligare ett nytt kort och återigen ett dubbelt så stort som det förra. Och hey, om inte annat så är detta tekniskt sett just en teknikpryl. Då återstår det bara att se huruvida 256 GB verkligen kommer att
vara tillräckligt för mig eller om jag finner mig i exakt samma sits än en gång om ytterligare ett år, så fort som jag fyllde ut 128 GB.
Och nu över till andra prylar. Ett par verkligen mer random skulle jag tro. Spontaninköpta på en MediaMarkt båda två (och jag har verkligen börjat gilla den kedjan förresten). Den ena är en... The Legend of Zelda-grej... simojs... En "Hyrule Multi-Tool" enligt förpackningen... Om jag inte minns helt galet är det här Skyward Sword-loggan med Trekraften i mitten som en nyckelring ā la Schweizisk armékniv fast utan något knivblad. Där är dock en kapsylöppnare och två skruvmejslar. Helt ärligt talat är detta inget som jag någonsin ser mig själv faktiskt använda. Det är bara en rolig grej som jag impulsköpte för att jag tyckte att Zelda-märket såg coolt ut och prylen låg i reabacken för typ 20 spänn och i samma veva plockade jag även på mig... Ett gammalt kassettband!
Ett helt fabriksnytt gammalt kassettband alltså. Gammalt som i att det var minsann sådana här vi hade på 80- och 90-talen så av ingen annan anledning än nostalgi köpte jag ett styck sådant med. "Ett nytt gammalt kassettband kan alltid vara bra att ha!" övertygade jag mig själv med och bara för "shits and giggles" plåtade jag också min storslagna "unboxing" av kassettbandet. Varsågoda.
Och här presenterar prinsessan Zelda i egen hög person de båda prylarna. För att varför inte?
Okej, sist men inte minst i ordningen har vi den äldsta av de fyra prylarna för den här gången. Äldsta som i den jag själv köpte på mig först av dessa. Och det här är, som ni själva kan se på bilderna, något för kaffedrickarna. En rätt så stor och ganska fräck pumpaskallekopp. Jag köpte denna inför Halloween redan förra året men hade inte med den i mitt första PS-blogginlägg högst upp här, det om nya kaffekoppar, eftersom jag inte tyckte att en pumpaskalle passade i februari. Nu passar det däremot alldeles utmärkt så här har ni den. Notera handtaget, eller örat som det egentligen heter, på koppen. Det är nog ingen tillfällighet att det för tankarna till ormen ur The Nightmare Before Christmas. Och... Ja. Det var nog det hela. Två bilder på koppen tog jag, fast exakt varför jag plockade undan Transformers-bilarna och Beatles gula ubåt när jag tog den andra bilden, det minns jag för allt i världen ej. Föreställde jag mig att de var i vägen eller? Att de skymde koppen? För... Det gjorde de ju inte. Nåväl. Detta blir det sista PS-blogginlägget för i år i vilket fall. Och jag ville dessutom avrunda årets PS-bloggande på samma sätt som det startade. Kaffekoppsrelaterat. Cirkeln, för i år, är härmed sluten. Må gott och må kaffet smaka!
|
