Aktuellt

Arkiv

Fakta för fan

Lekcenter

Perspektiv & Retrospektiv

Topplistor

Plockat ur filmhyllan
De fem legenderna



Text: Jan M. Komsa, 2018-04-01


Originaltitel: Rise of the Guardians
Produktionsår: 2012
Längd: 97 minuter
Genre: Datoranimerad fantasy
Land: USA
Regissör: Peter Ramsey
Skådisar: Chris Pine, Jude Law, Alec Baldwin, Hugh Jackman, Isla Fisher

Handlingen i ett nötskal: Efter att ha legat lågt ända sedan mörkertiden dyker "Beck Svart" även känd som "Monstret under sängen" (dvs Boogeyman) upp på nytt i vår tid och det lagom till påsk med. Gubben i månen låter rekrytera Kung/Jack Frost för att tillsammans med påskharen, John Blund, tandfen och självaste jultomten slå tillbaka mot mardrömskungen.

Glad påsk allesammans! Ja, lustigt nog infaller den något tidiga påskdagen just den första april i år. Därmed får jag ju tillfälle att dra till med ett litet APRIL APRIL också. De fem legenderna är nämligen inte den bästa filmen som jag någonsin har sett... Inledningstexten på aktuelltsidan lurades lite alltså ('-_-). Fast bra är den här filmen i alla fall. På allvar. Men hur kommer det sig att jag gjorde ett såhär ganska udda val för plockat ur filmhyllan nummer två må någon undra? Jo, dels berodde det såklart på själva påsktillfället. För det finns ju hur många julfilmer som helst och likaså en myriad rullar med anknytning till Halloween men passande PÅSKFILMER är något som man däremot verkligen får leta efter... Så jag ville helt enkelt ta tillfället i akt till att tipsa om just en påskrelaterad film. Och dels ville jag passa på att skriva om en animerad film med såhär i början av hela det här plockat ur filmhyllan-segmentet, just för att tidigt visa att jag minsann inte tänker begränsas till enbart spelfilmer. Så en datoranimerad påskrelaterad film blev det alltså.

Detta är förresten inte första gången som De fem legenderna kommer på tal här på POPKORN. Filmen omnämndes kort i samband med utnämningen av årets tomte 2012 och är rätt omtyckt bland flera av oss på redaktionen. Jag vet att jag inte är ensam om att gilla den här alltså. Någon kommersiell framgång för DreamWorks Animation likt deras Kung Fu Panda, Madagaskar och då framförallt Shrek-filmer blev den dock dessvärre icke. Vilket är synd. Riktigt synd. Det är alltid tråkigt när det går dåligt för bra filmer. Men nu börjar jag sväva ut lite för mycket. Åter till saken som gäller alltså. De fem legenderna är regisserad av Peter Ramsey och är den första storskaliga animerade produktionen under regi av en afrikan-amerikan. Bara lite kul att veta. Det är också hans första och i skrivande stund fortfarande enda långfilm under bältet. Vilket får en att tycka lite synd om snubben... Men han är dock åter aktuell i år som medregissör till den kommande datoranimerade Spider-Man: Into the Spider-Verse. Vilket faktiskt får mig att se fram emot den filmen lite mer med tanke på de minst sagt svindlande actionscenerna här i De fem legenderna.

Tittare bosatta i Sverige har väl såklart den svenska utgåvan närmast till hands och då detta är en animerad film finns här lika självklart en svensk dubb tillgänglig. Jag skulle dock råda alla att välja det engelska originaltalet med svensk text till. Anledningen är att man annars missar en fullkomligt stjärnspäckad föreställning. För har ni sett vilka som egentligen bidrar med sina röster på engelska? Chris Pine (dvs den nya kapten Kirk i Star Trek-filmerna samt Steve Trevor i Wonder Woman från häromåret), Jude Law (dvs den nya doktor Watson i Sherlock Holmes-filmerna med Robert Downey Jr i titelrollen och också bioaktuell nu i år som den nya professor Dumbledore i Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott), Alec Baldwin (sedan tidigare kanske mest känd för bl a Beetlejuice och Jakten på Röd Oktober och numera helt klart mest känd för sin parodi av tokfan Donald Trump på Saturday Night Live), Hugh Jackman (fucking Wolverine) och så den förvisso mindre kända Isla Fisher (som hade en roll i spelfilmatiseringen av Scooby-Doo och The Great Gatsby för att nämna några). Pine röstskådespelar som Frost, Law som skurken Svart, Baldwin som jultomten, Jackman som den Wolverine-liknande och uppenbart australienska påskharen, Fisher som tandfen och John Blund, eller "Sandman" som han kallas på engelska, pratar inte utan han kommunicerar med sin egen form av teckenspråk typ.

Kort och gott handlar det hela om kampen mellan just gott och ont. I en värld där diverse figurer ur människans mytologi och folktro faktiskt finns i verklighen har vi även gamla Boogeyman, på svenska inte känd under något annat namn än det sk "Monstret under sängen" (eller i garderoben). Här går han dock även under namnet "Pitch Black" eller "Beck Svart" rakt översatt till svenska och är därtill känd som kungen av mardrömmar. När filmen kör igång på riktigt i modern tid får vi veta att Beck är sur eftersom han typ livnär sig på människors rädsla men folk har slutat tro på honom sedan "the dark ages" dvs den mörka tiden (eller mörkertiden som jag föredrar att kalla det på svenska helt enkelt då jag tycker att det låter coolare). Så tydligen har han legat lågt sedan den tidiga medeltiden, dvs i dryga tusen år, men under tiden som gått har han visst legat i också och samlat krafter och sånt och nu jävlar så tänker han ställa till det alltså. Och han slår såklart till mot de mest oskuldsfulla, dvs världens barn. Uppe på Nordpolen får ingen mindre än jultomten nys om Becks återkomst och på uppmaning av... Gubben i månen (som agerar likt Zordon i Power Rangers typ) samlar tomten ihop de andra rådande väktarna utöver honom själv; John Blund, tandfen och påskharen, för att slå tillbaka mot Beck och bespara världens barn hans mardrömmar... Men först ska de välja en femte väktare till superhjältegruppen och därav den svenska filmtiteln!


Här snackar vi verkligen episka strider mellan gott och ont. De fem legenderna är
tillräckligt magisk och spännande för barnen och underhållande nog för vuxna med.


Vem ska det då bli, vem ska det bli... Leprechaunen kanske? För vilken det för övrigt HELLER inte finns något riktigt namn på svenska. Och vad falls förresten? Varför finns det i svenska språket inga ord för sådant som "boogeyman", "gargoyle" eller "leprechaun" liksom..? Fast å andra sidan finns det inget ord på engelska för solkatt t ex så man får väl förespråka flerspråkighet helt enkelt. Och återigen känns det som att jag börjar sväva ut här... Leprechaunen blev det hur som helt inte. Bara det inte blir det där murmeldjuret säger påskharen (och den som inte känner till grejen med murmeldjuret kan gott och väl kolla in den förra filmen som plockades ur hyllan). Men nej, såklart är det ju Jack Frost som blir den utvalda. Jack Frost är en sagofigur som framställs som en personifikation av själva vintern och nordanvinden. På engelska är han även känd så som "Old Man Winter" och på svenska som Kung Frost, Kung Vinter eller Kung Bore. Men för enkelhetens skull kommer jag att hänvisa till honom enbart som Jack Frost hädanefter. Det är för övrigt Jack som spelar huvudrollen i filmen. Det är alltså hans inre resa vi tas med på. Hans perspektiv vi får följa. Men det är (som sig bör..?) ändå tomten som är "the Big Kahuna" här. Storfräsaren mao. Det är ju tomten som är typ ledaren. Det är han som är gruppens egen Optimus Prime alltså. Och så utspelar det mesta av filmen sig i anknytning till påskfirandet. Vilket jag alltså tycker är rätt kul faktiskt just av den anledningen att det finns inte direkt jättemånga dedikerade påskfilmer.

Jag menar, visst finns det ett visst utbud att utgå från. Vi har t ex bibelfilmer med anknytning till uttåget ur Egypten, som t ex den klassiska De tio budorden från 50-talet eller DreamWorks egna, f.ö traditonellt tecknade, Prinsen av Egypten från 90-talet. Och så har vi betydligt mer dramatiska och svårsmälta filmer som The Passion of the Christ från 00-talet eller mer lättsmälta alternativ som Studio Ghiblis tecknade Kikis expressbud från det gamla 80-talet eller varför inte spelfilmatiseringen med samma namn från det nya 10-talet som båda passar bra med skärtorsdagen i åtanke i Sverige. Men uttalade påskfilmer är en annan femma. De fem legenderna är däremot just en sådan femma vill jag påstå. Filmen utspelar sig klart och tydligt i samband med påsk och de gör verkligen en stor grej av påskfirandet också. Påskharen är en av de centrala karaktärerna och det målas påskägg och anordnas äggjakter så... Ja. Det här är i princip den perfekta påskfilmen för hela familjen. I grund och botten är det ju en barnfilm men så snyggt och stämningsfullt som de har ramat in det hela och så fartfyllda och spännande som de har fått till actionscenerna är det allt bra underhållande för såväl stora som små tittare. Faktum är att det t o m kan bli nästan lite FÖR läskigt för de allra minsta! Beck Svart och hans mardrömsdemoner är ju rena skräcken!

Överlag är det här en cool film. Med riktigt coola effekter när Jack Frost bildar just frost och skjuter is runt omkring sig likt Iceman i X-Men. Och på tal om X-Men så har vi Hugh Jackman som påskharen ā la Wolverine alltså. Han t o m ser ut som Wolverine med samma slags "polisonger" typ och två sylvassa bumeranger istället för klor. Vilket därtill också är kul eftersom Jackman är just från Australien. Tomten sportar en machete förresten. Ibland två... Och så kan han skapa teleporteringsportaler genom att slänga snöglober. Och så har han en armé av Yetis som jobbar åt honom. Och då trubbel nalkas är han inte sen med att sparka röv som om han vore självaste Kratos från God of War! Vi snackar äkta hack and slash! Ja, det här är ju som en superhjälteactionfilm. Med hjältar som jultomten och påskharen i spetsen. Hur häftigt som helst. Men det är också en väldigt mysig film. Påskvärlden ser t ex verkligen helskön ut. Det växter mossa överallt och man kan riktigt känna värmen i det här stället. De stora levande stenäggstatyerna känns som något taget rakt ur Spirited Away. Det här är en lika delar häftig som härlig film. Får en att må bra. Och så är den lite läskig med. Vilken åktur.


Spana bara in den här lummiga påskvärlden och påskharen och de vandrande äggen och mys.


Hela biten med påskvärlden får mig att tänka tillbaka på de olika högtidsvärldarna i Tim Burtons Nightmare Before Christmas förresten. Likaså är det samma slags Nightmare Before Christmas-logik i den här filmen, dvs att det är tydligen inte föräldrarna till barnen som t ex byter ut tappade mjölktänder mot slantar under kuddarna utan det är verkligen tandfen som ligger bakom det. Men samtidigt så tror ju inte de vuxna på sådant, bara barnen, så... Undrar föräldrarna inte varifrån slantarna kommer i så fall? Äsch, det är helt enkelt bara något man får svälja, inte tänka för mycket kring utan njuta av filmen som den är liksom. Till en början är det mest synd om Jack som ju inte alls är lika folkkär eller ens -känd för den delen som framför jultomten och påskharen men även tandfen och John Blund. Barnen både känner till och tror på de andra sagofigurerna så mycket att de faktiskt kan råka se dem med egna ögon, men inte Jack Frost. Han är som ett spöke för både barn och vuxna. Och så har det varit de senaste dryga 300 åren sedan Jack Frost blev som han är. Jack försöker göra det bästa av sin situation dock. Vi är alltså framme vid modern tid då Jack flyger runt, osynlig för omgivningen, och skapar frost och snö så världens barn får vara med om hopp och lek med kälkarna framme och snöbollskrig i full färd och grejer. Och helt plötsligt dras han in i intrigerna rörande Beck Svart.

Det är en hel del kul meningsutbyten i den här filmen, inte bara mellan hjältarna och skurken men även hjältarna sinsemellan. Jack gör t ex sin beskärda del för världens barn menar han. Han gör ju t ex snödagar åt barnen så som han uttrycker det. Men det är väl inget mot ett hårdkokt ägg tillägger han sarkastiskt riktat mot påskharen. Som han dessutom refererar till som en känguru. Påskharen blir sur. "I'm a bunny." säger han. "The Easter... Bunny." och "Kids belive in me." Aj. Och Beck Svart är trött på att gömma sig under sängar säger han. Tillskillnad från Jack Frost som barnen aldrig riktigt trott på till att börja med så brukade folk vara rädda för "the boogeyman" förr i världen. Han vill detta igen. Och hans onda plan börjar med att få barnen att sluta tro på sina beskyddare. Så han kidnappar tandfens småfeer så att de inte kan samla in barnens tänder. När den delen av planen inte riktigt klaffar går han raskt över till nästa fas. Beck överrumplar John Blund och adderar en smula rädsla till "sandmannens" drömsand och förvandlar på detta sätt barnens söta drömmar till rena mardrömmar. Det här är en sådan film som känns betydligt längre än vad den egentligen är. Men på ett bra sätt. Handlingen hoppar runt över hela världen och det är kul att allt inte bara utspelar sig i det gamla goda US av A så att säga. Ett kul skämt är t ex det med en mus från den europeiska divisionen av tandfens globala verksamhet. Och de fick t o m in ett Crocodile Dundee-skämt vilket är kul också för oss lite äldre tittare. Humorn håller en bra nivå alltså. Och då det här inte är en Disney-film så slipper vi alla konstlade sång- och dansnummer. Skönt är bara förnamnet.

De fem legenderna är alldeles lagom känsloladdad. I början av filmen är det lätt att få intrycket att man kommer få följa de mänskliga barnen men tacksamt nog så ligger fokus hela tiden på våra fem superhjältar kontra Beck Svart. Efter ett par svidande motgångar satsar gänget helhjärtat på påsken för att sprida nytt hopp bland världens alla barn. Och påskharen är tydligen den som ansvarar för att äggen blir målade och ser till att sprida ut dem i världen så att det finns något för barnen att hitta under de årliga äggjakterna... Och återigen tänker jag, hur tänker egentligen föräldrarna i den här världen? För det är alltså barnen och inte de vuxna som tror på påskharen. Så undrar inte de vuxna varifrån alla målade påskägg kommer ifrån om det inte är de själva som ligger bakom? Nåja. Hursomhelst är det en hyfsat bra story i denna film. Och fastän det som tidigare nämnt egentigen är Jacks berättelse så får de andra ändå bra med skärmtid tycker jag. Och det blir riktigt mörkt till slut, med Beck som antyder att han ska mörda en pojke som fortfarande tror på påskharen mf. Men ändå lyckas man sedan vända detta till något lekfullt. Det går aldrig helt över gränsen för de minsta tittarna alltså. Fastän mardrömsdemonerna kommer bra nära får jag medge... Ett litet minus, förutom den bristande logiken i att de vuxna inte alls ifrågasätter sådant som varifrån julklappar, påskägg osv egentligen kommer ifrån, är att det kan vara ganska folktomt på sina ställen i filmen. I synnerhet i slutfighten som utspelar sig mitt i en amerikansk stad. Var är alla människor liksom? De fem legenderna är mao inte en perfekt film. Men bra nog. Och den känns uppfriskande liksom. Det är också ett gott val för en tidig påsk då det fortfarande kan vara lite frostigt ute. ;)




Betyg: Tre stycken trippat trippande påskägg av fem möjliga!

- - - - - - - - - - - - - - - -
| Förstasidan |

Till arkivet!
Spelrelaterat
Framgrävt ur spelkistan
Frispel
För eller emot

Säsongsspecialare
|- Årets tomtevalde 2006
|- Årets julkalender 2007
|- Årets julkalender 2008
|- Årets julkalender 2009
|- Årets jultomteval 2010
|- Årets sena tomte 2011
|- Årets sena tomte 2012
|- Årets sena tomte 2013
|- Årets sena tomte 2014
|- Årets jultomteval 2015
|- Årets jultomteval 2016
|- Årets julkalender 2017
|- Årets jultomteval 2018
|- Årets jultomteval 2019
|- Årets jultomteval 2020

Övriga överblickar
Arkiv X
|- 4 Biojokrar x 4 Åsikter
|- Godzilla fyller 55 år
|- Mina manga-memoarer
|- Min egen animé-odyssé
|- POPKORN-resumé
|- Rogue One ...
|- Star Wars Episode IV
|- Star Wars Episode V
|- Star Wars Episode VI
|- Star Wars Episode VII
|- Star Wars Episode VIII
|- TMN... Turtles! (del 1)
|- TMN... Turtles! (del 2)
|- Vi i Tokyo: 1:a intrycken
|- Vi i Tokyo: Andra intryck
|
Plockat ur filmhyllan

|- De fem legenderna
|- Jurassic Park
|- Måndag hela veckan
|- Super 8

POPKORN bedrivs som en helt fristående ideell sysselsättning och är inte del av något
annat samfund, samarbete eller liknande. Ansvarig uppläggare för sidan är Jan Komsa.