Originaltitel: The Land Before Time
Produktionsår: 1988
Längd: 66 minuter
Genre: Äventyr
Land: USA
Regissör: Don Bluth
Skådisar: Gabriel Damon, Candace Hutson, Judith Barsi, Will Ryan
Handlingen i ett nötskal: En stor torka har dragit in över den del av landet för längesedan där Apatosaurusen Lillefot levde med sin familj. Liksom andra växtätare ger de sig ut på en lång, ödesdiger vandring i hopp om att finna "den stora dalen" där grönskan håller i sig... När han kommer bort från sin flock måste Lillefot fortsätta ensam. På vägen finner han dock nya kamrater.
65, som i för 65 miljoner år sedan, har premiär på biograferna den här månaden. Så jag valde att ta en titt på en annan film som också utspelar sig för lika länge sedan. För förra mars plockade jag ju förresten fram de två första Jurassic Park-uppföljarna ur hyllan, så det passade bra med en till dinosauriefilm för denna månad av även den anledningen resonerade jag.
Under förra året plockade jag förresten fram flertalet animé-filmer... Men det är ju inte bara japansk animation som jag har tänkt täcka här för plockat ur filmhyllan varför jag därtill tyckte att det var på tiden med en till västerländsk animerad film.
Landet för längesedan här är en film av Don Bluth. En välkänd tidigare animatör för Disney som lämnade företaget för att starta eget. Bland hans andra kända animerade filmer efter Disney-åren är The Secret of NIMH (Brisby och Nimhs hemlighet på svenska) och An American Tail (Resan till Amerika på svenska). Liksom den sistnämnda rullen medproducerades Landet för längesedan av Amblin Entertainment som ett alernativ till Disneys animerade långfilmer på bio, med självaste Steven Spielberg med på ett hörn bakom kulisserna.
Landet för längesedan är en kort långfilm. Bara en timme och sex minuter lång. Det är mycket som hinner hända under den tiden dock.
Det är en film som jag med spänning såg redan i barndomen, på videokassettband i början på 90-talet. Det var faktiskt en av relativt få filmer som vi ägde på köpvideo från vad jag kan minnas. Missade alla fjortonhundra uppföljarna som kom direkt på video men det var nog lika bra.
Men apropå dem så... Jo, nu har jag ju originalfilmen på DVD och en lustigt sak är att på insidan av fodralet gör man reklam för att "Hela serien finns nu på DVD!" och där är totalt tio filmer... Denna DVD-utgåva är från 2005. Samma år kom film nummer elva ut också och sedan dess har ytterligare tre långfilmer kommit direkt till DVD. Den senaste delen, Landet för längesedan 14 - De modigas resa, kom ut 2016. Mm, Landet för längesedan 14 alltså... Jag har inte sett någon av uppföljarna och har heller aldrig haft något som helst intresse av dem. Filmerna började pumpas ut på löpande band, mestadels så ofta som årligen, efter den första uppföljaren 1994 och vid det laget var jag, vid tio års ålder, faktiskt lite för gammal för att bry mig... Året innan såg jag ju Jurassic Park på bio, så 1994 var jag snarare mer intresserad av att ha den filmen på VHS. Hm, nu när jag tänker efter så... Det dröjde trots allt sex år från Landet för längesedan och den första i uppsjön av uppföljare direkt till video. Och den första uppföljaren kom alltså ut 1994. Året efter Jurassic Park... Det var knappast en tillfällighet.
Landet för längesedan är också av Universal som moderbolag förresten.
Bambi kan slänga sig i väggen.
Av vad jag har hört om de senare filmerna så är de tydligen rätt barnsliga i kontrast till denna som har en mycket dystrare, mörkare och mer vuxen ton. Ytterligare en anledning till att jag har noll intresse av att ägna någon tid åt att själv kolla in dem... Don Bluth hade heller inget att göra med någon av uppföljarna. Vadå cash crabs liksom? Okej, nog om det nu.
Vi börjar denna film stämningsfullt nog i havet. En sekvens som typ ska symbolisera evolutionens gång ser det ut som. Starka E.V.O: Search for Eden-vibbar om man har lirat det.
Vi ser snygg animation och hör pampig musik... Och en berättarröst.
Så... Löven försvinner av någon anledning i den del av världen där storyn utspelar sig och växtätarna måste marschera bort till den mytomspunna stora dalen där det tydligen fortfarande ska finnas grönska kvar. Det är premissen alltså. Okej då.
Dinosaurierna är inte atropomorfiska här. Filmen animeras realistiskt i enighet med vad man visste på den tiden. Tänk den där dinosauriedelen i Fantasia. Men dinosaurierna här pratar ända med mänskliga röster med varandra, har namn osv. Tydligen var det från början tänkt att filmen skulle vara ännu mer realistisk och helt utan tal men denna idé övergavs uppenbarligen.
Alla pratar såklart svenska i denna utgåva om man så önskar. De engelska originalrösterna är såklart också med. Lite surt dock att det inte finns någon text till, inte på något språk. Nåväl.
Vi följer en ung Apatosaurus, eller långhals som de kallas i den här världen, vid namn Lillefot på väg till dalen med sin familj. Snart lär vi även känna en envis liten Triceratopshona, eller trehorn som de kallas, Cera. Filmen kommenterar lite kring rassegregation? Trehorn umgås inte med långhalsar t ex och därmed basta. Intressant.
En mörkare film än de flesta animerade Disney-filmer är detta. Inte bara till tonen utan bokstavligt talat. Filmen är ganska mörk som i mörka färger och många skuggor. T-Rexen framställs som ett ursinnigt monster. Skarptand kallas den. Köttatarna ges heller ingen dialog. De är bara köttätande vildsinta rovdjur... Fighten mellan T-Rexen och lillefots mamma vi ser i början av filmen, redan under första kvarten, slutar inte väl för mamman. Detta att huvudkaraktärens mamma plötsligt går bort är inte en ovanlig trop i den här sortens berättelser men det fungerar likväl för storyn.
Sekvensen när hon sedan ligger döende och livsgnistan till slut lämnar henne... Det är något som man verkligen minns från denna film från barndomen. Det är något som gjorde att berättelsen verkligen träffade där den skulle. Bambi kan slänga sig i väggen alltså...
Detta är för övrigt en film som faktiskt har något att säga och lära barnen. Att döden är en del av livet. Att det behöver inte vara någons fel. Så är det bara. Man måste gå vidare. Filmen har ett budskap. Det är grymt men fint. Som livet självt.
Hela gänget samlat.
Nästan mer hjärtskärande än när hans mamma går bort är när Lillefot misstar sin egen skugga för sin bortgångna mamma. Stackars sate... Lillefot är inte den enda småttingen som genom diverse omständigheter kommit bort från sin egen flock. Vidare på vägen till den stora dalen finner han alltså flera kamrater av andra arter och de unga dinosaurierna måste gå vidare själva. Han och Cera finner varandra först. Cera är dock envis och vill inledningsvis inte slå följe med någon ur en annan art. En annan liten dino, en stortrut eller Saurolophus, Ducky, följer med Lillefot först. Sedan en liten flygödla som inte lärt sig flyga än. Sedan Cera. Sedan Spike, spiksvansen. En Stegosaurus. Spike pratar inte dock. Han är nykläckt. Det är vårt gäng på fem unga hjältar.
Förutom Skarptand som jagar dem måste dinosarna överleva en stor jordbävning och farlig terräng. Kyla och hunger är också faktorer. Nattscenen då hela gänget kurar ihop i ett gigantiskt fotspår är mycket mysig. Det förekommer även en del konflikter i gruppen. Mest pga Ceras tjurskallighet. Cera är ganska irriterande faktiskt. Ja, hon kommer runt i slutändan. Då det är tio minuter kvar av filmen. Hon är alltså mallig och taskig nästan hela speltiden... Man hade ju tyckt bättre om henne om vändingen kom tidigare.
Det känns som att hela filmen kunde ha varit lite längre också. Hela de sista fem minuterna ägnas dessutom åt eftertexter. Så själva filmen är bara strax över en timme lång. Även om det alltså är mycket som händer under denna korta speltid så ändå, lägg till en kvart eller så bara för att visa mer establishing shots av världen eller något...
Tydligen så var dock filmen längre. Men med bara ett halvvår innan premiären förmådde Spielberg Don Bluth att klippa i rullen eftersom han menade att den var alltför läskig och hade fått barn att gråta... Så att filmen fick en G rating, för alla åldrar, istället för en PG, som står för Parental Guidance Suggested. Någonstans mellan 10-15 minuter av filmen klipptes tydligen bort på Spielbergs initiativ för att göra den mer småbarnvänlig... Inte undra på att den är så kort då! Den skulle ha varit en timme och en kvart, tjugo minuter vilket hade varit en mer vettig speltid för en långfilm. Alltså, i det här fallet anser jag att Spielberg lade näsan i blött faktiskt.
"Barn kommer gråta" min rumpa... En intressant sak att notera är att Spieberg själv hade inga barn ännu på den tiden. Han blev inte förälder själv förrän 1990... Så att hans uppfattning om vad som hade gått an eller inte på den tiden kan i allra högsta grad ifrågasättas. För liksom, vi 80-talsungar kunde ju se allt. Varken jag eller någon av mina närmaste kompisar i samma ålder hade några direkta förbud mot annat än rena rama porrfilmer. Vi såg sånt som Alien, Rovdjuret, RoboCop, Den onda dockan... Det spelade liksom ingen som helst roll att alla dessa filmer var barnförbjudna egentligen. Våld, blod, skräck, splatter, vi 80-talister formades av detta. En mer skrämmande och våldsam tecknad film än den vi fick med Landet från längesedan hade lätt gått an. Gamle Spielberg tabbade sig i min mening och den här filmen blev antagligen sämre pga det.
Landet för längesedan är ändå en bra barnfilm och framför allt ett bra alternativ till dåtidens Disney-filmer. Detta var innan den sk Disney-renässansen som började med Den lilla sjöjungfrun år 1989.
Under åren fram till dess var Mästerdetektiven Basil Mus och Oliver & gänget liksom det bästa Disney hade att komma med. Filmer som Landet för längesedan fyllde därmed ett tomrum... Och idag minns man ju Landet för längesedan som en av de där sällsynta tecknade klassikerna av en annan västerländsk studio än Disney.
Det är en film som jag sett många gånger, om än mest i barndomen på VHS och bergis mest eftersom det alltså var en av filmerna vi ägde på VHS men ändå.
Hade jag inte tyckt om den hade jag ju ändå inte sett den fler gånger på den tiden. Tre av fem får den nu. Detta finner jag adekvat. Ett bra betyg åt en bra film. Trots tillkortakommandena.
Betyg: Tre av fem dinosauriefotspår från en svunnen tid. Bra film.
|
