Originaltitel: Rupan Sansei: Kariosutoro no Shiro
Produktionsår: 1979
Längd: 100 minuter
Genre: Action/äventyr
Land: Japan
Regissör: Hayao Miyazaki
Skådisar: Yasuo Yamada, Kiyoshi Kobayashi, Sumi Shimamoto, Taro Ishida
Handlingen i ett nötskal: Mästertjuven Arsène Lupin III och hans kumpan Jigen har precis gjort en stor stöt mot ett kasino bara för att upptäcka att pengarna är förfalskade... Följaktligen reser de till ett slott i det lilla furstendömet Cagliostro där man tydligen ägnar sig åt falskmynteri med sedlar i hela världens valutor. Men är det slottets enda hemlighet..?
Det blir en japansk film den här vändan också och en animerad sådan därtill. Hittills är det för övrigt bara andra gången en animé plockas ur filmhyllan. Senast var det den alldeles, alldeles för tidigt bortgångne Satoshi Kons Tokyo Godfathers och denna kikade jag också på just den här tiden på året, och jag ville säga förrförra året men 2018 var det ju, för tre år sedan. Jisses, vad tiden går fort alltså. Jag har ju alltid haft för avsikt att även täcka animéer här men nu är det snart fyra år sedan denna del av sidan startades och det har bara inte blivit några så när som på Satoshi Kons moderna julsaga...
Hög tid att skrida till verket! Och min första tanke var, naturligtvis... Akira. Katsuhiro Otomo odiskutabla cyberpunk-klassiker från 1988. För det är ju liksom DEN animé-filmen. Men sedan kom jag på andra tankar. Dels så hade jag inte riktigt lust att se om Akira nu i dagarna och dels tänkte jag att den hör väl inte direkt säsongen till heller. Och då kom jag att tänka på Castle of Cagliostro, eller Slottet i Cagliostro som titeln översattes till på svenska. Ett matinéäventyr som detta känns i alla fall mer passande nu runt jul och dessutom blir det lite av en uppföljning till Studio Ghibli-filmtopplistan som jag satte samman i våras. Och så fick det bli... Så spar jag Akira till något annat tillfälle.
Slottet i Caglistro är en gammal animé. Det är inte den äldsta jag har ståendes i hyllan men det är en av mina äldsta i alla fall. Det allra mesta jag har är från 80, 90- och 00-talen. Jag har inte så jättemycket inom animé från årtiondena dessförinnan. Slottet i Cagliostro har jag dock, uppenbarligen, och det t o m i två upplagor på DVD; den amerikanska från 2000 med både japansk och engelsk tal samt engelsk text och denna svenska från 2011 med japansk tal och svensk, finsk, norsk samt dansk text. Det var den svenska utgåvan jag såg om nu. Och ja, det dröjde till 2011 för den här filmen att officiellt komma ut i Sverige. Nästan 32 år efter den japanska premiären. Och första gången jag såg filmen var en tio år innan den kom till Sverige. Det var omkring 2001, då jag hade köpt den amerikanska DVD-utgåvan från 2000. Jag vill minnas att detta var en av mina första inköpta animéer på DVD. Fram till dess var det PAL-VHS:er som gällde.
Shit alltså... Jag kan inte låta bli att blicka bakåt och undra vart tiden tog vägen.
Slottet i Caglistro var ju en gammal animé redan då jag handlade in den för första gången, då den hade drygt 22 år på nacken. Och nu har det plötsligt gått ytterligare 20 år. Ja, detta är 20 år senare. Bara så där.
2001 var även året som Spirited Away hade premiär i Japan. Filmen som kom att bli Studio Ghiblis definitiva genombrott i väst när den gjordes tillgänglig för den engelskspråkiga marknaden 2002 och tog hem priset för bästa animerade film på den 75:e Oscarsgalan 2003.
Allt fler började då få upp ögonen för Ghibli som filmstudio och Hayao Miyazaki som regissör. Och man tittade såklart bakåt på vilka filmer som kom före. Slottet i Cagliostro var alltså långt innan Spirited Away. Det var långt innan Prinsessan Mononoke som åtminstone fick viss uppmärksamhet på 90-talet. Det var innan Totoro. Det var innan självaste Studio Ghibli ens bildades. Och det var t o m innan Nausicaä från Vindarnas dal. Det här var Hayao Miyazakis allra första långfilm som regissör... Snacka om en debut! Mannen hade förvisso suttit i regissörsstolen, typ, tidigare fast då bara för TV-serier. Han regisserade Future Boy Conan som ursprungligen sändes 1978. Tillsammans med Isao Takahata regisserade han dessutom merparten avsnitt av TV-serien om Lupin III från 1971. Slottet i Cagliostro är alltså en avstickare i långfilmformat på den tecknade TV-serien som i sin tur baserades på manga-förlagan av Monkey Punch som började 1967 och som i sin tur byggde på Maurice Leblancs böcker om den franske gentlemannatjuven Arsène Lupin, en karaktär som i sin tur inspirerats av den verklige Marius Jacob, från första halvan av 1900-talet.
Jet och Spike, erhm, Jigen och Lupin menar jag!
Detta var varken den enda eller ens den första långfilmen med Lupin III men det var den här som regisserades av Miyazaki vilket är vad som gör den mest intressant i största allmänhet och inte bara för fans av just Lupin III. Man behöver heller inte ha sett den förra filmen i serien eller något av TV-serien för att kunna hänga med och uppskatta denna. Slottet i Cagliostro står mycket stadigt på egna ben. Precis som med en James Bond-film är det en helt fristående berättelse som utspelas här. Det är bara huvudpersonen och några andra karaktärer som återkommer. Huvudpersonen är då Arsène Lupin III, som ska föreställa den förste Arsène Lupins barnbarn och gentlemannatjuv likt sin farfar. Kumpanen och bästa vännen Jigen utgör den andra delen av radarparet. Lupin har också två andra bekanta som dyker upp senare. Samurajen Goemon som ska föreställa ättling till den historiske Goemon, samma Goemon som i Konamis spelserie för övrigt, och femme fatale-figuren Fujiko som både samarbetar med Lupin och har sin egen agenda. Och jag måste bara säga... Spike, Jet och Faye från Cowboy Bebop, den tecknade TV-serien som ursprungligen sändes 1997-1998, känns väldigt mycket som framtida versioner av Lupin, Jigen och Fujiko från den här filmen! Ja, som de ser ut, Jigen och Jet med det där skägget och allt, och som de beter sig, t o m sättet de röker cigaretter på... Jag som först såg Cowboy Bebop under samma epok som den här filmen, jag köpte de amerikanska DVD-volymerna strax efter de gavs ut 2000-2001, gjorde den här kopplingen direkt. Och då Cowboy Bebop var min favoritserie under den här tiden så gjorde det Slottet i Cagliostro ännu mysigare att se. Så har man sett Cowboy Bebop och gillar den är det ju något att tänka på.
En viss kommisarie Zenigata, som även den som inte har sett TV-serien lätt kan förmoda är något av Lupins nemesis därifrån (typ konstapel Dribble till Top Cat) spelar också en roll i filmen. Mer centrala roller har dock prinsessan Clarisse som damen i nöd och greven Cagliostro som den hänsynslösa skurken. Sedan kan man ju undra... Är det inte liiite klichéartat med en prinsessa för hjälten att rädda och en samvetslös onding utan nyanser? Jo. Lite. Men så var det här också Miyazakis debutfilm, som därtill gjordes på fucking 70-talet. Därmed har jag överseende med det.
Titeln på filmen förresten, nu när jag ändå nämnde greven... Titeln refererar ju till ett slott, grevens slott; The Castle of Cagliostro. Den svenska titeln, Slottet i Cagliostro, stämmer dock också. Båda stämmer. Slottet i Cagliostro är också Cagliostros slott. Det är greve Cagliostros slott som befinner sig i furstendömet Cagliostro.
Detta med att storyn kretsar kring ett stort och mystiskt slott är sååå Miyazaki förresten. Faktum är att många senare ganska typiska Ghibli-inslag är närvarande redan här. Slottet, naturbilderna, en utmärkande flygmaskin, efterlämningar av en gammal civilisaton... Tillskillnad från Nausicaä så brukar Cagliostro inte alls räknas med retrospektivt i Studio Ghiblis katalog men nog sjutton känns detta som en tidig Ghibli-film.
Filmen börjar direkt. Verkligen direkt, med en kasinokupp som våra antihjältar precis genomfört. Bytet? Fem miljarder i omärkta sedlar som de dumpar rakt in i en pytteliten Fiat 500 och sätter gasen i botten. Men knappt hinner de ut på motorvägen innan Lupin lägger märke till att kosingen består av sk getpengar. Falska mao. På statens kasino! Vi snackar kasinot i Monte Carlo, Monaco. Som av allt att döma ligger inom rimligt köravstånd från Cagliostro som därtill förefaller vara relativt nära Vatikanstaten. För Cagliostro är ju då fiktion. En påhittad mikrostat någonstans i Europa. Med bara 35 000 invånare förklaras det vara den minsta staten inom FN. Vilket, okej då. Jag älskar hur som helst hela sekvensen under förtexterna. Detta är typ min favoritintrosekvens. Ever alltså. Av alla filmer som jag någonsin sett och då menar jag inte bara animéer.
Låten i bakgrunden, sången, solnedgången, när de stannar på vägen för att äta och Lupin läser kartan, när de väntar på att ett tåg ska passera och Jigen då passar på att slå en sjua precis där vid järnvägskorsningen, när Lupin tänder en cigg i nattmörkret och när de båda bara röker ute i den friska luften. Inte för att de inte röker i bilen också. Askfatet i bilen är proppfullt. Och sedan när man ser hur det ser ut inifrån bilen också, med alla konservburkar de har i baksätet, det är så mysigt! Och så till slut när de får punka också.
Biljakten sedan! Och musiken därtill! Resan tar dem till Cagliostro varifrån Lupin sedan tidigare misstänkt att sedlarna kommer.
En sanslöst stämningsfull äventyrsfilm.
Filmen börjar mycket starkt alltså och håller tittaren intresserad ända till slutet. Animationen är skarp. Kristallklar. Speciellt vad gäller omgivningarna. Här är härliga miljöer, fantasifulla och fantastiskt animerade. Parat med ljuv musik, spännande action, en intressant story och inte minst karismatiska karaktärer. Jag har nästan bara lovord för den här alltså. Nästan. Mina enda klagomål är nitpicks egentligen. Filmen är i action- och äventyrsgenren. Med en nypa slapstick. Bara en nypa. Men ibland blir det nästan lite för mycket... Det som händer är inte alltid helt realistiskt, man får liksom acceptera att detta trots allt är en tecknad film, men för det mesta är detta ganska jordnära för just en tecknad film som då inte är helt allvarlig. Miyazaki lyckas hålla en god balansgång här och det går aldrig riktigt över gränsen... Bara märkbart nära den.
Sedan har vi kommisarien Zenigata och hela Interpol där alla snackar flytande japanska. Och alla äter nudlar också. Vilket liksom... Detta ska faktiskt utspela sig någonstans i centrala Europa och med folk från USA, Tyskland, Frankrike, Italien osv. Men filmen är ändå japansk så då får man ju ha överseende med att den är gjord ur ett japanskt perspektiv. Miyazaki kommer helt runt denna problematik i sina senare filmer som utspelar sig i Japan eller i olika fantasivärldar. Här är det dock något man kan nitpicka på.
En del spy gadgets sticker också ut. Men då får man tänka på att det här gjordes i precis samma era som The Spy Who Loved Me.
Något annat som sticker ut är ju den helikopterpropellerplanliknande flygmaskinen. Är detta en fantasikonstruktion tro? Nä, den är faktiskt helt verklig. En autogiro kallas grejen. Kolla upp det, vet jag. Riktigt häftigt. Det här är i alla fall inte en felfri film. Och jag får väl nämna att en del bagage kommer den trots allt med från TV-serien. Som tidigare nämnt måste man inte ha sett den för att kunna hänga med i filmen, vilket jag kan gå i god för (för fastän jag faktiskt har någon volym av TV-serien på DVD så har jag ännu inte tagit mig tiden att titta på denna...), men kommisarien och de andra två stödjande karaktärerna är uppenbarligen sådana som man bara ska känna igen från serien om man är bekant med denna. Bruden och samurajen får inte någon som helst presentation här. Det är ju lätt att härleda att de är några Lupin och Jigen känner från förr helt enkelt men ändå. Detta är dock endast petitesser som gör att jag inte delar ut full pott. För så mycket tycker jag alltså om filmen i övrigt. För det finns ju så mycket att tycka om här!
Själva slottet fullt med lönngångar, rörliga plattformar, falluckor och andra fällor.
Det faktum att Sovjet inte drar sig för att beställa falska amerikanska dollar medan CIA beställer rubel...
Massor med lurendrejerier på gång. Fucking ninjor! Nämnde jag att allt är verkligen välanimerat också?
Slottet i Cagliostro är allt en charmig film. Det är dess stora styrka. Lite overklig, men bra. Och mer än bara bra. Mycket bra. En mycket bra film.
Rekommenderas varmt om man aldrig sett den, oavsett om man är nykomling vad gäller animé eller om man har sett mycket annat men av någon anledning förbisett den här.
Betyg: Fyra av fem unika och gåtfulla guldringar med getemblem.
|
