Originaltitel: Monty Python and the Holy Grail
Produktionsår: 1975
Längd: 88/92 minuter
Genre: Komedi
Land: Storbritannien
Regissör: Terry Gilliam, Terry Jones
Skådisar: Graham Chapman, John Cleese, Eric Idle, Michael Palin
Handlingen i ett nötskal: Oj, handlingen? Det finns väl en sådan någonstans där i bakgrunden. Kung Arthur "rider" land och rike runt för att rekrytera riddare till, ja, riddarna av Runda bordet i Camelot. Men när de väl kommer fram till Camelot inser de att det är ett "fånigt ställe" och drar vidare, varpå Gud uppenbarar sig och talar om för dem att hitta den heliga Graalen.
En minut och tjugonio sekunder. Detta vet jag för att jag pausade just då och kollade sedan hur mycket av speltiden som hade gått. Längre än så tog det inte för den här filmen att knäcka mig. Jag var tårögd av skratt inte ens hela två minuter in i filmen alltså. Och detta var bara under förtexterna! Vit text mot svart bakgrund! Det var allt. Ok, musik hördes också. Och det bidrog faktiskt till humorn genom att skapa kontraster. Den gravallvarliga musiken i kombination med de till synes sedvanliga förtexterna som egentligen kantades av rent nonsens. Hur hade jag lyckats missa detta tidigare? För det här var då inte direkt första gången jag såg den här filmen. Jag brukar inte gilla komedifilmer. Faktum är att jag kan vara tämligen svårroad. Det är t ex inte ofta komedier får mig att skratta rakt ut. Monty Python och den heliga Graalen, eller snarare "Monty Pythons galna värld" som den egentligen heter på svenska, är dock ett av de relativt få undantagen. Och det är t o m en av mina personliga favoritfilmer. Som sådan är det en film som jag har sett många gånger förr. Och ändå var det här första gången jag lade märke till att de gjorde sig till redan under förtexterna! Ett tips alltså, till er som måhända ämnar se filmen till följd av denna text som tidigare inte sett den eller, som jag; har sett den tidigare fast heller lagt märke till detta som jag nu dillar om: Sitt inte och dröm eller snacka eller pilla med telefonen eller håll på med annat under förtexterna utan häng med! Det är riktigt røligt.
Men ja, det blev alltså en brittisk film den här gången. Jag skulle ju ta en längre paus från amerikanska filmer, inte engelskspråkiga filmer... Planen var ju "mindre Hollywood-produktioner och mer resten av världen", så det här går då alldeles utmärkt.
Jag blev halvt om halvt sporrad av James Bond-filmer som jag sammanställde en topplista kring häromveckan. Bland andra välkända brittiska filmproduktioner finner vi nämligen Monty Python! Och Monty Python känns också sådär matiné-aktigt vilket jag alltid förknippat med något påskigt. Så då passar ju det här alldeles utmärkt även av anledning till den just nu pågående påskhelgen. Den heliga Graalen i sig är ju dessutom påsktema typ så ja, det kändes som ett ganska givet val. Och nu något om speltiden...
Bilder först förresten! Sedan något om speltiden. Och bilderna är på, öh... Saker som händer.
För jag måste nämna något angående speltiden eller hur? Ok, Monty Python och den heliga Graalen, vilket för övrigt är vad JAG tänker referera till den som (och vet ni att ibland så kallar jag den t o m för "Monty Python och jakten på den heliga Graalen" [ja, på riktigt!] ;p), ska enligt uppgifter på internät vara 1 timma och 32 minuter, eller 92 minuter som det även brukar skrivas. Den nordiska, eller rättare sagt den svensk-norsk-dansk-finländska, utgåvan som vi har är dock bara 1 timme och 28 minuter lång. Trött på att ofta missa några minuter beställde jag hem ett andra exemplar av filmen på DVD, den här gången en brittisk utgåva. En sådan om någon borde väl ändå vara helt komplett resonerade jag. Och ja, den hann komma med posten i tid för vi planerar ju trots allt vad som ska komma upp åtminstone ett par månader i förväg. Jag visste alltså redan för flera månader sedan att jag skulle göra en bästa Bond-filmtopplista vilket redan då sporrade mig att välja Monty Python som dagens film. Men HUR SOM HELST, fatta, BEGRIP, min irritation då DVD:n damp ner i brevlådan och det sedan visade sig att denna BRITTISKA UTGÅVA i sin tur endast är 1 timme och 26 minuter lång, dvs ännu kortare än den där vi redan hade! What DA fuck liksom?!
Vid första anblicken verkar de båda utgåvorna vara praktiskt taget likadana. Nä, visst är bilden inuti ramen inte exakt likadan och vår typ nordiska utgåva har ett extra pappöverdrag men båda ska ju vara da "Extraordinarily Deluxe Edition" av filmen. Inte riktigt så. På baksidan ser man nämligen att den brittiska utgåvan är "The extraordinarily deluxe edition DVD of Monty Python & the Holy Grail" medan utgåvan för Sverige mm är "The ultimate definitive final extraordinarily deluxe edition DVD of Monty Python & the Holy Grail". Åh, herre... Vad som är riktigt skumt i sammanhanget är dock att den brittiska versionen är från 2009, medan den version som fanns att köpa i Sverige är från 2007... Rimligtvis borde ju en senare utgåva vara mer komplett men nåja. Av någon konstig anledning verkar det i varje fall som att vi fick en bättre utgåva än britterna själva fick två år efteråt. Och man ska ju inte skåda given häst i mun så... Allt hopp om att se den fullständiga filmen på 1 timme och 32 minuter var dock icke ute. Filmen finns nämligen för närvarande att se på Netflix där den är hela 1 timme och 32 minuter lång. Ni som har tillgång till Netflix fick precis ett gott tips alltså.
Mer bilder. Mer saker som händer. Animerat, på riktigt, dåtid, samtid, vad som helst!
Det blev en hel del svammel som rör speltiden, ja och den här gången försökte jag inte ens lägga band på mig själv. Anledningen är att jag egentligen helst undviker att skriva mycket om vad som händer i själva filmen eller varför jag tycker den är så skoj och bra. Det vore nämligen som att avslöja ett skämt i förväg. Man gör liksom inte det. För det blir inte roligt, eller åtminstone inte lika roligt... Klart att jag hade kunnat lovorda det fullständiga skogstokeriet kring t ex riddarna som säger "Ni" eller kaninen och den heliga handgranaten men nä, jag har redan avslöjat för mycket som blott nämnt det här nu nyss, tidigare i denna mening. Oftast skiter jag i vilket, men i just det här fallet vill jag verkligen inte spoila filmen för de som inte sett den men kan tänkas att göra det efter att ha läst detta. Den bakomliggande storyn framgår ju högst upp under handlingen i ett nötskal. Egentligen är denna mer som ett svepskäl till att filmen, mestadels, utspelar sig då den gör. Helt sammanhängande är storyn alltså ej. Dels hoppar filmen över hur Arthur egentligen värvar de flesta av hans riddare och dels delas storyn upp i vad som praktiskt taget är ett antal seperata sketcher med de olika riddarna innan alla möts upp inför slutakten.
Trollkarlen som vissa kallar Tim tycks förresten försvinna utan anledning ur handlingen. Vilket är synd då trollkarlen som vissa kallar Tim är en härligt knasig karaktär. Egentligen så beror det antagligen på att John Cleese som spelar Tim också spelar Lancelot och man kunde väl inte lika gärna låta Lancelot bara försvinna så... Ja, lite låg budget ligger ju över produktionen. Helt klart. Men det bidrar bara till filmens stora charm. Och också att man gör en grej av det. Att de inte har några riktiga hästar med i filmen utan bara låtsas rida till ljudet av tomma kokosnötskal som slås ihop beror t ex tydligen på att de verkligen inte hade pengar nog till riktiga hästar. Det SKULLE mao ha varit riktiga hästar om de hade haft råd till det... Men då hade filmen heller inte varit riktigt lika rolig... Det här med kokosnötskalen och att hästarna är på låtsas är en av de mest minnesvärda grejerna i filmen! Vidare i rollerna ser vi förresten framförallt Graham Chapman som framförallt kung Arthur, Eric Idle som framförallt sir Robin och Michael Palin som framförallt sir Galahad.
De båda regissörerna har också egna roller i filmen, och att de inte framgick bland de mest framträdande skådisarna högst upp beror på att de inte fick plats; Terry Gilliam som framförallt Arthurs tjänare och Terry Jones som framförallt sir Bedevere. Att jag skriver framförallt beror alltså på att de alla spelar andra roller också.
Och på tal om inget har tidigare läsare kanske uppmärksammat att jag gjort lite annorlunda med bilderna den här gången. Hittills har jag bara haft två stora bilder per text. Detta hade dock inte gjort just den här filmen rättvisa kände jag. Fler, om än mindre, bilder förmedlar bättre hur jävla mycket knas som det egentigen är här. Och då fick jag ju ändå välja bort en massa... Bilderna är tagna från Netflix förresten. Ifall detta nu spelar någon roll för någon. Jag tog gladeligen denna smidiga utväg framför att behöva koppla in skivläsaren till datorn och köra igång DVD:n där bara för att ta några bilder. Men annars så såg jag faktiskt om filmen på både Netflix och DVD inför den här texten. Monty Python och den heliga Graalen är iallafall en film jag rekommenderar och Netflix är alltså ett alternativ. Men jag rekommenderar också DVD-utgåvan då all extramatrial verkligen ger filmen mervärde. Eller mer värde? Eller mer mervärde... Ja, alltså, t o m de interaktiva menyerna är helfestliga! Kommentatorspåret är intressant och mitt bland allt extra godis, eller alla "påskägg" om man vill vara så fyndig med tanke på när detta skrivs och läggs upp, finns en ny tagning på ett sång och dansnummer ur filmen framfört i LEGO.
Betyg: Fyra av fem heliga handgranater! Kort sagt komediguld!
|
