Plockat ur filmhyllan #35
Stormvarning utfärdad

Originaltitel: Key Largo
Produktionsår: 1948
Längd: 96 minuter
Genre: Kriminaldrama
Land: USA
Regissör: John Huston
Skådisar: Humphrey Bogart, Edward G. Robinson, Lauren Bacall, Claire Trevor

Handlingen i ett nötskal: Krigsveteranen Frank McCloud stannar till på ett hotell i Key Largo för att hälsa på ägaren som är far till en han tjänst-gjorde med som dog i kriget och dennes änka som också jobbar där. Hotellet har egentligen stängt för säsongen men en grupp gäster, som visar sig ha suspekta motiv, tilläts ändå stanna... Och under tiden slår en storm till.

Okej. Detta är den sjätte och sista filmen ur min samlingsbox med Humprey Bogart-rullar på DVD. Likt Sierra Madres skatt som jag också plockat fram till i dag är det här en till film i regi av John Huston. Och därtill ytterligare en av de filmer jag sett för att skriva om i år där Bogart spelade gentemot den dåtida hustrun Lauren Bacall. Stormvarning utfärdad. Key Largo på engelska. Kort titel. Mycket kortare titel än The Treasure of the Sierra Madre. Klockar in på blott strax över en och en halv timme, 1:36:18 närmare bestämt. En betydligt kortare film också alltså. Och det här var också en som jag inte redan hade sett någon gång sedan innan. Nu såg jag den direkt efter Sierra Madres... Och jag måste medge att jag blev ganska besviken. Inte inledningsvis men ju längre filmen pågick, desto mer tappade den i min bok. Jag förde faktiskt anteckningar i en liten svart bok när jag nu såg de här så att ja, den tappade bokstavligt talat poäng i min bok.

Stormvarning utfärdad, och ett litet plus i kanten för den svenska titeln som faktiskt är bättre och mer relevant till storyn än den engelska, kom ut samma år som Sierra Madres skatt men wow så mycket äldre Bogart ser ut här så proper och renrakad genom hela filmen. Bogart spelar McCloud, inte Fox dock. Nästan hela händelseförloppet är förlagt till ett hotell på ön Key Largo söder om Miami, USA där McCloud stannar på vägen vidare till Key West. På så sätt känns hela filmen som en slags flaskepisod. Bacall spelar här änkan till den McCloud kände under kriget och ser ut att både hjälpa till att driva hotellet och själv bo där tillsammans med den rullstolsbundne ägaren som också var hennes svärfar, gestalat av Lionel Barrymore. Och sedan har vi de sex gästerna som anlänt tillsammans innan McCloud och fått stanna på hotellet trots att stället ska vara stängt för säsongen. Av dessa så får vi till en början bara möta fem då den sjätte typen "mystiskt" nog håller sig på sitt rum. Och än så länge tänker man väl ok, jag nappar...

Vadå gangstrar?

Det är dock inte direkt svårt att räkna ut att alla dessa gäster som egentligen inte ens borde ha fått vara där är skumma typer. Wise guys alltså... Busar mao. Ett gäng gangstrar helt enkelt! Och visst, till en början tänker man att detta är en intressant premiss men det håller dessvärre inte särskilt länge. En av skurkarna visar liksom sin hand väldigt tidigt och resten av filmen som kunde ha varit riktigt nervkittlande blir istället mycket slätstruken. De tämligen distinkta skummisarna kommer inte till användning utan smälter mer och mer in bakgrunden till förmån för den stora skurken som till slut tågar ut ur sitt rum och tar över hela föreställningen. Och det, enligt mig, inte på ett bra sätt alltså... Storskurken, Rocco, gestaltas av den gamla stjärnan Edward G. Robinson och därtill har Claire Trevor en av de mer framträdande rollerna som busens alltmer ålderstigna flamma. Bacall däremot, som ju var ett av de tre största namnen i rollistan, är mest bara där utan att ha något att säga eller göra... Och faktum är att t o m Bogart känns som bortkastad i den här filmen. Den typiskt trista anständige killen som bara råkar vara där.

Men åter till gangsterbossen som framstår nästan som en karikatyr. Och "nästan" är vad jag först skrev i mina anteckningar. Definitivt en karikatyr är dock vad jag skriver nu. Ej för att dissa Robinson, vars skådespeleri säkerligen var ett barn av sin tid, men att se och höra honom i den här rollen känns ju som något ofrivilligt komiskt. För som han ser ut... Och som han snackar... "I don't want any trouble now, see?" med äkta tillgjord gangsterröst som rakt ur en tecknad film och inte undra på att det var just den tanken som slog mig. Jag känner ju igen den här typen från gamla tecknade Looney Tunes som jag såg på Cartoon Network som barn... Nog för att Robinson spelade gangstern Rico i Little Caesar redan 1931 men detta var trots allt nästan två årtionden tidigare i tiden och vid tiden då Stormvaring utfärdad var aktuell på bioduken hade Looney Tunes redan gjort komedi av den här gangsterstereotypen. Racketeer Rabbit med gangstern Rocky, baserad på just Robinson som gangster, kom ut 1946 dvs två år före Stormvarning utfärdad. Och här spelar Robinson gangstern Rocco alltså. Om Rocky var en medveten parodi på Rico så känns ju denna Rocco i högsta grad som en omedveten parodi på den tecknade Rocky, tagen rakt ur Looney Tunes.

Bogie och Bacall i deras fjärde och sista film tillsammans.

Robinson som Rocco ska ju representera filmens största fara. Dess största orosmoment. Och det funkar bara inte. Man har extremt svårt att ta den här typen på allvar då han går runt i badrock halva tiden och med cigarren i truten hela tiden och med sin fåniga gangsterröst droppar löjliga gangsterfraser, eller inte ens fraser utan bara ord som "Yeah." och "See?". Och så "Ey, Ziggy!". Rocco är heller ingen stark karaktär utan framstår som en slusk och en ynkrygg. Han går runt i fullkomlig fasa för att det regnar och blåser lite utomhus. Jävla mes. Stormvarning utfärdad är egentligen ett enda långt gisslandrama. Tyvärr landar inte dramat riktigt. Är folket som hålls av gangstrarna dumma eller? Bara sitt ner och håll käften. Spänningen känns tillgjord till följd av folkets otroliga dumhet alltså. Och frågan som tittaren verkar ställas inför tre kvart in i filmen; ska han skjuta eller ej? Såklart inte... Att pistolen inte var laddad kunde man ju också lätt räkna ut. Om det där verkligen var menat att vara en twist så funkar inte det heller.

Helt plötsligt får McCloud spel och låter precis som om han vore Rick i Casablanca. Oavsett om det berodde på Hustons regi eller Bogart själv funkar inte det heller. Det är för övrigt många indianer med på ett hörn och man kan lugnt ifrågasätta hur de porträtteras... För detta är ingen gammal western. Filmen utspelar sig i samtid år 1948. Det här folket ska ha levt som amerikanska invånare i hela sina liv. Ska vi då VERKLIGEN tro på att de inte kunde prata flytande engelska? "Ugh, him friend to Indian." och "You no friend to Indian!" hör man. WTF? Jag vet inte, utan att se vidare in i detta verkar det mer troligt som dåtida vardagsrasistiska stereotyper. Och är den där snuten i slutet helt blåst eller? Han skjuter ihjäl två av indianerna, verkar som att han skjuter dem i ryggen, och visst ångrar han sig sedan då han fått reda på att de var oskyldiga men detta viftas ändå bort. Typ som i ja, det var ju trist men vad ska man göra? Åh, jösses.

Jag har för mig att jag har läst någonstans att Huston lyfte dialog direkt ut Broadway-pjäsen med samma namn likt han lyfte dialog direkt ur boken med samma namn till Sierra Madres skatt. Saken är den att en del av dialogen här är bara dum. Som "Varför sprang han inte?". Va? Du gav honom pistolen damen! Därför sprang han inte! För du gav honom pistolen som han uppenbarligen avser att använda istället för att springa och bli skjuten i ryggen! Varför är du så förvånad över detta? De sista tio minuterna plockar filmen upp sig lite men det känns då också som ett väldigt hastigt slut. Man kan ju undra vad som gick snett med denna.. Sierra Madre hade premiär januari 1948. Stormvarning utfärdad hade premiär juli 1948. Så tog den senare filmen bara ett halvår att göra tro? Det är faktiskt mycket möjligt. Denna film ska i vilket fall ha varit en mycket billigare produktion än Sierra Madre och det märks ju också. Det är en märkbart billigare produktion alltså. Det är också möjligt att Huston var helt slut efter mastodontproduktionen som var Sierra Madre... Stormvarning utfärdad är inte Hustons bästa. Jag ger ändå filmen godkänt i slutbetyg. Nej, detta är inte alls i samma liga som Sierra Madre. Men det är ändå en okej film.




Betyg: Två av fem tecknade bilder på en Looney Tunes gangster, see?