Vi på redaktionen tänkte göra något litet extra i samband med premiären av den nya Batman-filmen när det plötsligt slog oss att detta är inte bara den andra eller ens den tredje- utan faktiskt fjärde gången i filmhistorien som biobesökare haft chansen att se en Läderlappens Joker härja på vita duken, så...
för bättre perspektiv på detta samlade vi kort och gott ihop fyra skribenter till att se över alla fyra biojokrar i fråga, från den första långfilmens pajas till den senaste nytolkningen i ett av årets mest uppmärksammande filmhändelser.
Nu när "Batman börjar igen" (eller "The Dark Knight" som den må vara bättre känd som) har börjat visas även i Sverige
utgår vi förresten från att de med minsta gnutta intresse till att börja med tar sig tiden att se Heath Leadgers sista omtalade framträdande med egna ögon och därefter läser sig vidare till andras åsikter om saken runt om på nätet... Den som först vill ha ett eget första intryck av den nya Jokern har med andra ord chansen vid det här laget (och om det inte framkommer tydligt nog här mellan raderna är detta alltså att betrakta som en spoilervarning ;p) så utan vidare förbehåll låter vi er kära läsare få veta exakt vad vi tycker.
Biojoker #1: Cesar Romero
Känd från - Batman (1966)
Det stämmer, de gjorde faktiskt även en långfilm baserad på TV-serien med Adam West. Suck. Det som skiljer Jokern från en utklädd pajas är att Jokern under sitt pråliga yttre är en kallblodig mördare och psykopat. Cesar Romeros skildring däremot är den av en pajas och inget annat. Romero är mer som en hysterisk bebis än den Jokern vi främst känner till från serietidningarna och han lyckas med bedriften att se mest bekymrad ut filmen igenom. Behöver jag nämna att primadonnan Romero inte ens var villig att raka av sig mustaschen för rollen? Istället sminkade de bara över den. Ett bra exempel på professionell skådespelarengagemang där. /JMK
Panelens slutgiltiga omdömen
FCJ 
Väldigt tramsig version av Jokern och även om det säkert var meningen att han skulle vara mer som klassens clown än en skräckinjagande psykopat så blir det bara FÖR attans tramsigt. Hellre äter jag en hel gryta med kall curry än tvingas titta mer på den här stackars mannens desperata försök att spela rolig. Jag ger honom en extra smiley bara av medlidande för det var ju ändå inte hans fel att de körde med hela den här camp-stilen på 60-talet.
TDG 
Romeros Joker är "the clown prince of crime" med betoning på clown och hans "skådespel" är så mycket mer pinsamt än lustigt att de inte kunde bräcka hans tragikomiska snedsteg ens med den där dansscenen till Prince som jag älskar att hata från mer än 20 år senare. Jag gillar ju att spela häftig som dissar den "typiska" Jokern i filmen från 1989 men inte ens jag kan låtsas tycka bättre om gestaltningen från 1966. Det här ÄR den sämsta Jokern i leken.
MDJ 
Jag må vara dum och sakna förmågan att sätta mig in i någon annans situation (för varför bry sig om det inte direkt handlar om mig?) men jag undrar verkligen om gamle Cesar kunde se sig själv i spegeln när han kom hem efter jobbet som Jokern. Jag har själv svårt för det ibland, så mycket fuffens som jag har för mig skall väl medges, men då är det ändå saker som sker i det fördolda. Ingen som det påverkar vet ju om min roll i deras elände liksom... Cesar däremot, kan inte säga detsamma. Alla känner till hans roll i detta elände.
JMK
När jag ser Cesar Romero agera pajas med mustaschen sminkad över så undrar jag om de verkligen trodde att detta framträdande var en bra idé i någon som helst bemärkelse eller om de faktiskt försökte vara helt rakt igenom korkade med flit. Att själva stilvalet är sk "camp" betyder inte att något ska vara urbota idiotiskt. Titta bara på den tecknade TV-serien Teen Titans eller för den delen The Batman som tydligen är på sin sista säsong i år. Alltså undrar jag. När de gjorde detta och tanken var att göra det hela cheezy och kitschigt osv, trodde de då att det här var något bra med de riktlinjerna i åtanke eller var de snarare av uppfattningen att "camp" bara är skit ändå och därför hade för avsikt att göra något helt utan hjärna?
Biojoker #2: Jack Nicholson
Känd från: Batman (1989)
Thomas: "Varför dansar och tramsar han till Prince?"
Janne: "För att det är coolt, det är 80-tal, det är galenskap."
Där åsikterna går som mest isär frodas de skönast fyndiga kommentarerna. Medan somliga i panelen (och med somliga menar vi tvivlaren Thomas) tyckte att Jack Nicholson presterar sin Joker så väl "flamsigt" som "fånigt" kunde andra (dvs alla vi andra som är normalt funtade mellan pannbenen) inte nog hylla denna banbrytande rolltolkning av Batmans gamle nemesis. Nicholson är verkligen en utmärkt skådis i största allmänhet och en som hävdar motsatsen vet uppenbarligen inte vad den pratar om. Hans högst medvetet pompöst teatraliska kroppsspråk träffar mitt i prick här och det är ju i ovannämnda dansscen på konstmuseet som Nicholson framställer Jokerns karaktär som allra bäst. Han är oberäknelig, psykotisk, lekfull och blasé gentemot hela jävla världen. Precis rätt. Han behöver inte ha någon stor mästerplan heller. Helt plötsligt kan han bara få för sig att han vill ha sin bild på endollarssedeln. Han skämtar inte heller utan det verkliga skämtet visar sig vara hur han kan få så många människor som möjligt att betala med sina liv då han uppnår sitt spontana mål. Det kommer som från ingenstans och det funkar så bra just för att han ÄR Jokern. "Snarare en pajas än något annat!" svarar nejsägarna (hostthomashost) på detta utan att kunna eller vilja utveckla sig mer, men vi vet åtminstone vad vi snackar om. /MDJ
Panelens slutgiltiga omdömen
FCJ 
Jack Nicholson gör Jokern till en mycket mer passande avvikelse än sin föregångare och han gör det mycket, mycket bra med. Alla som hade sett Nicholson i The Shining visste redan hur läskigt hans maniska flin kan vara så det var ju klockrent att ha honom i rollen som den mordiska Jokern i en seriös och mer vuxen filmversion av Batman. Han var förmodligen det mest självklara valet för sin tid och står sig än idag, nästan 20 år senare... Inget illa menat om Ledger nu, som jag gillar minst lika mycket men jag undrar allt om man kommer kunna säga detsamma om honom i rollen som Jokern år 2027.
TDG
Flamsig och fånig kort sagt. Nog för att detta var 80-talet men Nicholson brer på för mycket. Behöver jag verkligen säga mer?
MDJ
Nicholson som Jokern är skär galenskap stöpt i rent guld. Han är hatisk och trött på livet men förmedlar också en slags entusiasm och tycks ändå vilja leva livet till fullo nu när han ändå är trött på det. Som att när livet ändå inte spelar någon roll längre, då kan han lika gärna passa på att leva ut vilka impulser han än kan tänkas få och oftast är det just sådant som få andra skulle kunna tänka sig och därför har de så svårt att förutse vad han ska ta sig till härnäst... Jag är helt såld. Nicholson ÄR Jokern.
JMK 
Tim Burton tar inspiration från Alan Moores klassiska The Killing Joke (publicerad på svenska i Batman nr 2/89 förresten) och låter Jack Nicholson framställa Jokern i precis rätt lyster. Han är helt enkelt så passande i denna roll. För en som faktiskt har läst en hel del Batman-serier i sina dagar (och det just från den här tiden och just då det begav sig också och det tillskillnad från vissa andra vars seriesmak snarare stannade vid Kalle Anka) är denna gubbe i lådan precis så obalanserad, sneddriven och makaber som den Joker man känner igen rätt från källmaterialet. Jack Nicholson som Jokern är precis så som Jokern bör vara, så enkelt är det. Genuin känsla för teater har han... Helt jävla tokig är han... Och som sig bör är man aldrig helt säker på vad som ska hända. Det är liksom själva grejen med JOKERN. Detta för att han, mycket riktigt, är Jokern.
Biojoker #3: Mark Hamill
Känd från: Batman: Mask of the Phantasm (1993)
Mark Hamills Joker i såväl den animerade TV-serien som Mask of the Phantasm (som faktiskt är den enda tecknade Batman-film som har gått upp på biograferna) är uppenbarligen baserad direkt på Jack Nicholsons Joker i spelfilmen från 1989. Bättre förebild kan man knappast finna, så på det stora hela är denna Joker ganska roande. Det blir många vanvettiga skrattanfall, mordiska utspel och samma typ av överdimensionerade teaterkroppsspråk. Synd då att Jokern endast fick en biroll i denna film, men han lyckas ändå ta över lite mot slutet som storskurk. Och ja, det är samma folkkära Mark Hamill som spelade Luke Skywalker i Stjärnornas krig. Bara en sån sak liksom. /JCF
Panelens slutgiltiga omdömen
FCJ
Mark "Luke Skywalker" Hamill bevisar än en gång att kan vara så mycket mer än en rymdhjälte från svunna tider. Mycket bra röstskådespel. Hans Joker är lagom psykotisk och med smak för rå humor. Det är en välkommen fortsättning på Jack Nicholsons exemplariska tolkning av Jokern i spelfilmen från 1989. De gjorde helt rätt som följde den filmens goda exempel på hur Jokern ska vara och jag tycker att Luke gör ett lika bra jobb som sin förebild.
TDG 
Mark Hamills Joker slår på stort och skrattar som en äkta tok. Han både skrämmer och roar. Det är så här Jokern ska vara och under lång tid var det här också min favorit, inte för att det var någon konkurrens direkt när de enda andra i leken länge bara var Romero eller Nicholson...
MDJ 
Mark Hamills främsta sedan Stjärnornas krig. Lyckas skrämma inte bara de allra minsta. Men hur tänker Thomas egentligen? Han ogillar alltså 1989 års filmversion av Jokern men tycker samtidigt om den här versionen som hör till den tecknade TV-serien men den serien är ju i grund och botten baserad på filmen från 1989 så vad fan Thomas?
JMK
Det är väldigt kul grej i sig att Mark Hamill spelar Jokern även om det "bara" är röstskådespel. Att han gör det för den tecknade TV-serien (och i förlängningen alltså denna filmen i fråga) ger hela produktionen lite extra stjärnglans om ni förstår vad jag menar. Att han sedan gör det hela riktigt hyggligt också gör det bara ännu roligare. Tummen upp, om än inte hela vägen upp.
Kul att veta för övrigt är att Mark Hamill, innan han blev Jokern, var med i en annan TV-serie baserad på en DC-hjälte; The Flash (som därtill även den har ledmotiv av Danny Elfman), där han spelade ingen mindre än Trickster som är i princip som Jokern fast fiende till The Flash då... Mark Hamill var med i två avsnitt i rollen som Trickster, som sedan klipptes ihop till filmlängd på hyrvideo under titeln "The Flash 2". Fanns att hyra på Videorent minns jag. Goda tider.
Biojoker #4: Heath Ledger
Känd från: The Dark Knight (2008)
Det har skrivits mycket om honom i tidningarna månaderna innan premiären och det märks verkligen tydligt att Ledger går sin egen väg med den nya Jokern. Den förr så välklädde komikern är borta, kvar finns spillror av hans tidigare yttre med ett psyke så vridet att han ingjuter skräck även bland de värsta skurkar. Det är just den effekten han har på mig och jag är ju värsta skurken så nog vet jag vad jag snackar om. Denna Joker får mig att vilja springa för mitt miserabla liv och bokstavligt talat gå under jorden och det är inget skämt! Ledger är så rätt för den nya häftiga approachen till Batman! Efter att ha sett hur mästerligt han målar fram Jokern i den här senaste biorullen har jag svårt att tänka mig någon annan göra det på något annat vis. Ja, jag kanske bara är trångsynt och visst, jag kanske är kortsiktig också. Men jag skiter i vad som har varit sedan 20 år tillbaka eller vad som kan tänkas vara om ytterligare 20 år från nu! Jag är Thomas och jag lever för nuet. Om detta innebär att jag slösar en hel månadslön på läsk och TV-spel och sedan inte har pengar kvar till varken mat eller räkningar, so be it! Goda vänner som alltid har ställt upp för mig skiter väl jag i om jag inte har nytta av dem just nu. För ska jag verkligen behöva tänka mig för eller ta någon hänsyn till det förflutna? Nä, det berör mig inte det minsta och så som jag tänker är det också skit samma hur "betydelsefullt" eller "banbrytande" det var när Nicholson spelade Jokern år 1989 eller om den nya stilen på Jokern från i år kommer att visa sig lika tidlös i ett längre perspektiv. Hur det än blir med det är nog en sak säker iallafall: Vi kommer ändå att minnas detta som Heath Ledgers sista stora och välförtjänta triumfroll. /TDG
Panelens slutgiltiga omdömen
FCJ
En mycket annorlunda tolkning av Jokern, så annorlunda att man nästan inte kan jämföra denna med de tidigare... Nicholson var bra. Ledger är minst lika bra. Han kan t o m vara bättre... Jag kan t o m förstå om man tycker att han är mycket bättre. Men som sagt, denna Joker är så annorlunda att det är nästan som två helt skilda karaktärer och bara tiden kan egentligen utvisa om den här tolkningen anses vara lika bra i längden.
TDG
Nicholson hade sin tid i rampljuset men nu är han passé. Jokern har äntrat 2000-talet med en ny unik stil och det är helt lysande. Bu för 80-talet! Buu!! Och Hurra för allt som kom efter 1990!
MDJ
Någon som undrar hur det vore att byta ut Jokern mot någon annan som kallar sig Jokern? Heath Ledgers Joker definierar "Den ledsne clownen" snarare än "Den prydlige skämtartikelmördaren" som vi är vana vid. Hela hans yttre persona för tankarna direkt till A Clockwork Orange som säkert var meningen också och resulterar i en av 2000-talets mest anmärkningsvärda filmskurkar. Mig gör det heller inget att Ledgers karaktär är så annorlunda från den vanliga Jokern. Även om han inte är Den Jokern så är han ändå "en joker" som vänder upp och ner på allting och den egenskapen är egentligen det som är mest viktigt med Jokern.
JMK
Ledger är väldigt bra i skurkrollen. Han lyckas varva omsorgsfull kallblodiget med direkt läbbig galghumor vilket mycket riktigt känns som taget från A Clockwork Orange. Min enda invändning är att hur bra han än må vara i sin egen rätt så känns han helt enkelt inte som Jokern. Enligt mig bör Jokern vara mer impulsiv, oberäknelig och kaotisk. Trots sitt rufsiga yttre är Ledgers Joker lite för kalkylerande och rent ut sagt för stabil. Ja, jag tycker faktiskt det. Den här upplagan av Jokern har verkligen allt planerat i förväg och uträknat in i minsta detalj, vilket såklart inte direkt är kritik mot Ledgers agerande utan snarare mot Christopher Nolans pretentiösa regi. Jag får hur som helst inte känslan av att han skulle kunna explodera i ursinne vilket sekund som helst, något som jag tycker är huvuddraget hos Jokern. För min del förblir alltså Nicholson både den "rätta" och överhuvudtaget den bästa Jokern hittills.
|
