Originaltitel: Once Upon a Time in Mexico
Produktionsår: 2003
Längd: 98 minuter
Genre: Action
Land: USA
Regissör: Robert Rodriguez
Skådisar: Johnny Depp, Antonio Banderas, Rubén Blades, Eva Mendez
Handlingen i ett nötskal: Barillokartellen i Mexiko står bakom en general Marquez att döda landets president och Johnny Depp, amerikansk CIA-agent, lejer en viss mytomspunnen mariachi som är bra på att skjuta folk för att döda Marquez så att inte han griper makten, men först därefter eftersom de faktiskt också vill bli av med presidenten av någon anledning... Oh, boy.
Den sista filmen i vad som blev känt som regissören Robert Rodriguez sk "Mexico-trilogi", eller helt enkelt Mexikotrilogi på ren svenska, efter Desperado och El Mariachi. Ja, det är lika bra att avrunda detta nu!
Har alla tre i en slipcase som står i raden på hyllan med plockade filmer så det var lika bra att gå vidare direkt till denna också. Fast inte direkt-direkt, jag dröjde lite med att se om denna efter att tidigare i år ha sett om El Mariachi och Desperado, bara för att det likaså dröjde längre tid mellan Desperado och Once Upon a Time in Mexico i verkligheten. Nästan tio år emellan. Antonio Banderas hade hunnit bli Zorro vid det här laget. Förunderligt nog verkar det dock inte som att han har huvudrollen här. Fokus är för fan mer på Johnny Depp.
Detta var strax efter den första Pirates of the Caribbean, under tiden Johnny Depp började bli helt överspelad. Och jag fann även att han spelade över här, inte alls olikt hans Jack Sparrow. Han spelar lite quirky, lite knasig, vilket kom att bli så typiskt för Johnny Depp liksom och så tröttsamt i längden...
Men både Antionio Banderas och Salma Hayek är tillbaka i alla fall. Typ.
Danny Trejo återvänder också, men i en helt ny roll då hans karaktär från Desperado definitivt dödades i den filmen.
Vidare är det inte så mycket bara action som senast. Rodriguez tryckte in mer story. Och det låter bra på pappret men är dessvärre inte särskilt intressant att se...
Rullen är snyggt filmad i alla fall, som man hade kommit att förvänta sig av Rodriguez, och med mycket skarp och ren bild samt bra ljud och musik. En mycket välgjord film rent tekniskt alltså.
Det snackas också mycket mer spanska mexikanerna emellan i denna än i Desperado. Det är bra, det gillar jag. Rubén Blades har en relativt stor roll som en pensionerad FBI-agent som dras in i intrigerna av Johnny Depps CIA-agent. Men Willem Dafoe som Barillo själv, dvs högsta hönset för knarkkartellen, är fan knappt med i filmen. Och Gerardo Vigil som general Marquez, som är den allas vår mariachi vill åt den här gången, är heller knappt med... Eva Mendez spelar snut och ser inledninsvis ut att få ha en större roll men icke så i slutändan. Även hon används sparsamt. Och Mickey Rourke, kartellbossens högra hand, som är en av de fyra skådisarna med top billing i denna, är heller inte med särskilt mycket. Men han har en chihuahua i alla fall... Filmen är spretig. Den som verkar vara med mest är faktiskt fucking Johnny Depp.
Mycket som återberättas, många tillbakablickar, känns ofta som att man inte är i nuet liksom.
En del kul actionscener. Kreativa stunts och så. Att en del saker dock makes no fucking sense till förmån för att kunna få till just dessa kul och kreativa actionscener lämnar lite tradig eftersmak.
En mari amerikansk agent i Mexiko.
Det är fortfarande mycket pang pang i denna, åtminstone emellanåt. Och det är fortfarande lika kul att se Banderas slänga sig och svinga runt och hålla på. Men Johnny Depps roll tar för stor plats i den här filmen. De gör en grej av att Depps rollfigur byter kläder tillika förklädnad från scen till scen. För att roligt? Iögonfallande är det i alla fall. Och han säger att han ska skjuta kocken på något hak i en scen för att blabla, han säger det skämtsamt men nej, sedan så går han verkligen ut i köket och skjuter kocken precis som han sa att han skulle göra, oj, vad roligt. Inte alls tillgjort och krystat.
Jag vet inte, detta är ju utan tvekan den mest polerade och välgjorda filmen i hela trilogin men jag tror ändå inte den här har åldrats lika bra som de tidigare. Båda 90-talsrullarna var liksom anspråkslösa, de visste vad de var, actionfilmer, och försökte inte vara mycket mer än så. Denna är mer ambitiös däremot och inte nödvändigtvis till dess fördel.
Statskupp och grejer, jag vet inte, känns som att Rodriguez bet av mer än han kunde svälja den här gången.
Och vem fan har huvudrollen här egentligen? Det borde ju vara Antionio Banderas som mariachin... Och nu har jag inte direkt suttit och klockat detta men det verkar verkligen som att Johnny Depp har mer skärmtid alltså.
Och hela den här storyn är inte särskilt intressant att följa. Ge mig ren action med Banderas bara... Istället för Johhny Depp med olika solbrillor, i flera roliga hattar och med den ena påklistrade fejkmustaschen efter den andra.
Vår main mariachi har två andra mariachipolare den här gången. Var hittar han de här typerna..?
Detta är ändå en kul nog actionfilm. Bara inte lika kul som sina föregångare. Det är för mycket snack och trams mellan actionmomenten. Som helhet gör det denna segare än de andra. Filmen känns slöare trots att den bara är strax över en och en halvtimme.
Mariachin är FORTFARANDE ute efter hämnd dock. Vilket han fick redan i första filmen. Och som han sedan fick igen i andra filmen. Alltid ute efter hämnd för vad som hände någon av hans brudar. Och återigen hittar de på en ny större skurk som nu helt plötsligt sägs ha haft att göra med en karaktär från sist. Jo, säkert.
Här är en random observation. Chihuahuan heter Moco. Vilket är en kul referens till El Mariachi. Den filmen var som en frisk fläkt förresten. Desperado var sedan en kul och fräck "reimagining" av denna. Men Once Upon a Time in Mexico känns överflödig tyvärr. Om man ser denna utan att ha sett någon av de tidigare så är man förmodligen ganska lost och det i tron att man missat mycket från de filmerna, att man borde ha sett dem innan denna alltså. Men nej, egentligen inte. Precis som det kändes som att det saknades en film emellan den första och andra känns det också som att det saknas en film mellan den andra och denna.
Jag kan därmed inte säga att denna funkar bra nog på egna meriter, som film i sig, för ser man bara denna så ges man intrycket att man ser en del tre som direkt följer upp händelser i en tidigare film. Men ser man denna efter att ha sett de tidigare så blir man varse om att storyn filmerna emellan helt enkelt är ganska osammanhängade.
En mari amerikansk agent i Mexiko. Fortfarande.
Once Upon a Time in Mexico är trots allt välgjord nog för ett betyg över bara godkänt men story-mässigt och tempomässigt, samt med en skohornad in Johnny Depp som det verkar vara mer fokus på än självaste huvudpersonen, känns filmen trist nog ganska tröttsam. Jag skulle inte rekommendera denna framför vare sig Desperado eller El Mariachi. Båda de filmerna funkar även gott att se såväl var för sig som efter att ha sett den andra filmen. Man kan se bara El Mariachi, man kan se bara Desperado utan att ha sett El Mariachi innan och man kan se Desperado efter att ha sett El Mariachi samt El Mariachi efter att ha sett Desperado.
Once Upon a Time in Mexiko däremot... Den funkar inte solo, jag kan bara tänka mig hur mycket man kan tro sig ha missat om man inte sett de förra filmerna, fast den är heller inte helt lyckad som uppföljning till de filmerna. Allt som allt funkar den bara inte riktigt.
Mariachin själv är förresten knappt med till slut. Det är som om han försvinner ur filmen. Och Salma Hayek är knappt med överhuvudtaget. Bara kort i flashbacks. Vad fan är hon utsmetad över omslaget och har nästhögst billing i rollistan för? Eva Mendez har fan en större roll än Hayek. Men mest verkar det alltså handla om Johhny Depp... Så åt helvete med allt vad top billing heter, de fyra skådisarna som jag själv listar högst upp för denna text är de som jag anser har störst roller i filmen.
Jag kan i slutändan inte sätta ett lägre betyg än två och en halv av fem... Men jag kan heller inte sätta ett högre betyg än två och en halv av fem. Och Johnny Depp blir Daredevil with guns lagom till slutstriden. Hur? Varför?!
Men hey, en sak som jag efterlyste i förra filmen är med här i alla fall. Eldkastare i gitarrfodral. Alltid något.
När allt kommer omkring är denna den minst intressanta delen i Rodriguez sk Mexikotrilogi. Trots mycket pang pang och en del bra actionscener.
Jag var redo för filmen att vara över med nästan en hel kvart kvar av speltiden.
Jag såg den här när den först kom ut på hyrvideo för drygt 20 år sedan och sedan när jag köpte boxen på DVD men det var nog det. Fram tills nu i år hade jag nog inte sett om den fler gånger sedan dess.
Från vad jag kan missas tyckte jag denna var mest meh när jag först såg den och när jag först såg om den då för drygt 20 år sedan... Jag trodde, eller hade hoppats på åtminstone, att jag skulle tycka bättre om den nu. Som med Kiss Kiss Bang Bang. Men nej. Tyvärr måste jag konstatera att Once Upon a Time in Mexico är en besvikelse, om än ändå bättre än bara godkänd.
Betyg: Två och en halv håglösa Johnny Depp av fem möjliga... Meh.
|
