Originaltitel: Mortal Kombat
Produktionsår: 1995
Längd: 97 minuter
Genre: Action
Land: USA
Regissör: Paul W. S. Anderson
Skådisar: Robin Shou, Cary-Hiroyuki Tagawa, Linden Ashby, Bridgette Wilson
Handlingen i ett nötskal: Mortal Kombat är DEN turneringen som hålls en gång per generation. Världens bästa kämpar samlas för att delta, inklusive några särskilt utvalda få (av ödet eller nåt). Skulle den själslukande trollkarlen Shang Tsungs kämpar vinna hela den här turneringen så hade det inneburit tio raka segrar vilket hade lämnat jorden öppen för invasion. Det vore inte bra.
MORTAL KOMBAT!!! Orden förmedlas med ett närmast avgrundsdjupt vrål och med ens dånar det allra mest 90-taliga elekroniska techno-soundet som man kan tänka sig. Ja, året var sannerligen 1995. Det första intrycket görs komplett med eld och lågor kring ett helsvart drakemblem i bild. Och allt det här under de första sekunderna av föreställningen. Låt kombatterandet börja!
För denna double feature plockade jag fram ett par lagom kultiga spelfilmer baserade på videospel, för att Sonic the Hedgehog 2 här om månaden alltså, så häng med på denna återblick nästan 30 år tillbaka i tiden till Street Fighter samt Mortal Kombat.
Två av de tidigaste videospelspelfilmerna, båda baserade på populära fightingspelserier och båda från ungefär samtidigt i mitten på 1990-talet. Och då var ju såklart också frågan vilken adaption blev bäst..?
Vilket för övrigt får bli ett tillräckligt storslaget spörsmål för nummer 50 av Plockat ur filmhyllan. Följt av en konstpaus.
Istället för att ta en längre paus från filmplockandet under sommaren och återkomma först till hösten tar jag med andra ord en kortare paus nu efter #50, återkommer till denna del av POPKORN under sommarlovsmånaderna och tar sedan en kortare paus igen fram till hösten. Jag tror att det passar bäst så med tanke på filmerna som jag har planerat att täcka härnäst nämligen.
Men nu blir det MORTAL KOMBAT!!!
Inte bara en av de första spelspelfilmadaptionerna men även en av Paul W. S. Andersons första filmer. Senare mest ökänd för Resident Evil-filmserien med senare frugan Milla Jovovich och senast aktuellt med Monster Hunter-adaptionen, även den med Milla, och jösses vilket jävla sömnpiller den filmen visade sig vara. Mannen blev inte bättre med åren utan snarare raka motsatsen alltså. Tillskillnad från i Monster Hunter-filmen så blir man allt annat än sömning av Mortal Kombat i alla fall.
Filmen börjar direkt. Verkligen direkt. Noll minuter och noll sekunder in, då jävlar så gäller det redan... Snacka om att pumpa upp stämningen! Inte mycket mer än en halv minut in i filmen så pumpar adrenalinet för fullt. Och övergången sedan. Detta är fan stämningsfullt. Och smått skräckinjagande. På riktigt. Snyggt filmat. Bra atmosfär.
Raka motsatsen till hur Street Fighter-filmen med Van Damme började.
Där Street Fighter var mer "realistisk" (notera realistisk inom citationstecken...) är Mortal Kombat förresten allt inne på fantasy och övernaturliga inslag. Gudar, demoner, själar och diverse vidunerliga varelser typ.
Den stora grejen med Mortal Kombat-spelen, framför allt i arkadhallarna då, var hur överdrivet blodiga de var. Att den här filmen däremot gjordes PG-13 var därmed inte till dess favör bland fansen. Inte för att jag någonsin tyckte att det spelade någon stor roll. Detta är alltså ingen direkt blodig film men för mig handlade Mortal Kombat aldrig om blodmängden utan snarare om de häftiga karaktärerna och den mystiska mytologin och på de områdena lyckas filmen fånga spelen.
Lustigt nog, apropå åldersgränsen, så är Mortal Kombat-filmen, enligt DVD-fodralet framför mig, dock från 15 år i Danmark och Finland samt från 18 år tillika barnförbjuden i Norge och Sverige. Så är det. Hur blodlös den än är, och filmen är faktiskt inte helt blodlös men så gott som, är den alltså ändå BARNFÖRBJUDEN i Sverige. Tänka sig... Inte för att det stoppade oss knattar i femman på mellanstadiet på den tiden från att se den om och om igen. Det var tider det.
Filmen är hur som helst baserat främst på det första spelet men med en del plockat från tvåan också. Jaxx, Kitana och Shao Kahn, även om han bara kallas för kejsaren, är med här och hela Outworld-ploten, Liu Kangs flygande cykelspark och dylikt är taget rakt ut det andra spelet. Kung Lao nämns också vid något tillfälle.
Robin Shou som spelar Lui Kang passar verkligen utmärkt i den rollen. Bridgette Wilson som Sonya Blade med.
Skulle tydligen ha varit Cameron Diaz från början men hon fick dra sig ur pga en skadad handled.
Linden Ashby passar även utmärkt som Johnny Cage. Och för den rollen så ville de tydligen ha Van Damme från början. Han avböjde dock för att göra Street Fighter året innan och tur var väl det. Karaktären Johnny Cage må ha varit baserad direkt på just Van Damme men det spelar ingen roll. Dynamiken hade blivit helt annorlunda med Van Damme i rollen och knappast till det bättre och jag kan tänka mig att Van Damme dessutom hade dragit ner filmen rejält, som han gjorde just med Street Fighter. De undvek verkligen en kula som inte fick Van Damme.
Linden Ashbys Johnny Cage har däremot karisma och klarar därtill av att både interagera med andra och framföra sin dialog på ett naturligt sätt. Van Damme kunde sparka högt men lite annat, speciellt på den tiden då han var som mest nerknarkad. Han hade inte bidragit till den här filmens framgång utan kunde tvärtom mycket väl ha inneburit dess undergång.
Självaste Highlander som Rayden blev istället den mest kända och kostsamma skådisen i rollistan. Christopher Lambert alltså. Men bara för att han har top billing innebär ju inte att han har större roll i storyn än de tre nämnda utvalda hjältarna eller ärkeskruken själv och då fick de alla komma före när jag själv listade för filmen mest relevanta skådisar högst upp.
Lambert gör i vilket fall ett bra jobb som Rayden.
Och Cary-Hiroyuki Tagawa är helt fucking fenomenal som skurkaktiga Shang Tsung.
Och den alldeles för tidigt bortgångne Trevor Goddard som Kano gjorde verkligen karaktären sin egen.
Våra huvudpersoner introduceras i rask takt. Här går det undan. Och den här musiken, alltså, musiken lyfter verkligen filmen. Lätt ett av de mest minnesvärda filmsoundtracken ever och jag är faktiskt allvarlig. Alla tre ninjorna; Scorpion, Sub-Zero och Reptile, är fräcka som fan och Goro, som till största del realiserades med hjälp av praktiska effekter, funkar också. Alla spelbara karaktärer från originalspelet representeras och en del från tvåan är också med på ett hörn. Och vad den här filmen gör mest rätt, tillskillnad från Street Fighter-filmen, är att den inte krånglar till det utan att storyn faktiskt kretsar kring kampturneringen i titeln... Vad handlar filmen om? Att den goda sidan vinner i Mortal Kombat.
Scorpion vs Johnny Cage
Ja, de exakta reglerna för turneringen lämnas avsiktligen väldigt diffusa. Har de enda fighterna fram till att Goro börjar banka skallar varit de som man har fått se med Lui Kang, Johnny Cage och Sonya Blade? Varpå Goro sopar golvet med alla andra randos från lag jorden eller vad är det som händer här? Hade ingen annan innan Lui Kang och Johnny Cage mött Scorpion och Sub-Zero eller fick vi bara inte se de fighterna? Den allra första fighten är mellan Lui Kang och någon random rastakille som ryter som ett lejon. En för filmen påhittad karaktär. Jag har inga klagomål på det för det var en bra fight men man undrar ju, var det inga fler fighter mellan random snubbar från alla besökarna och de på Shang Tsungs sida?
Art Lean är en annan karaktär som de hittade på bara för filmen. Han är okej. Spoiler: Goro bankar honom till döds. Vilket förvisso är otrevligt men varför reagerar just Sonya så starkt på att denna Art Lean, en för henne total främling som hon hade inga som helst interaktioner med, biter i gräset? Det hade varit betydligt mer vettigt om de hade haft Jaxx i den rollen. Goro kunde t o m ha gjort en sliter av armarna-avslutning...
Det är rätt bra kemi mellan Sonya och Johhny Cage annars. Kul banter dem emellan. Lätt ett plus.
Den här filmen har faktiskt många små plus som liksom addas upp. Scorpion och Sub-Zero, när de först kliver in på scenen liksom. Det är häftigt. Sub-Zero fryser sönder Sonyas pistol, Scorpion har sin levande varelse som harpun som kommer ut rakt ur handflatan, det är fan coolt alltså.
Visst har man tagit sig konstnärliga friheter, visst är det inte exakt som i spelen, men här är det för det bättre i min mening. Och den här filmen hade ärligt talat inte tid att gå in på hela Scorpion vs Sub-Zero-grejen. En replik från Shang Tsung, om att de är de dödligaste av fiender egentligen men slavar under hans makt, räcker ju verkligen.
Det är bra flyt från scen till scen och inte alls många sega stunder.
Vissa kallar Mortal Kombat ett skyldigt nöje men filmen är mer än så... Mer än ett skyldigt nöje. Den här filmen är faktiskt rätt så bra på riktigt. Bättre än vad den egentligen har någon rätt att vara kan man tycka...
Ta bara en sådan sak som hur många riktiga platser de spelade in på, verkligen on location alltså, som t ex Wat Phra Si Sanphet, Wat Chaiwatthanaram och Rai Leh i Thailand. Det ser verkligen bra ut. Alla miljöerna men även hur allt är filmat. Filmen är bra filmad helt enkelt.
Och ja, ja, det är inte en massa blod men so what. De som gillade Mortal Kombat endast för blodet måste ärligt talat ha varit några ena ytliga jävlar.
Fighten mot Scorpion är ändå lagom brutal och läbbig. Och Sub-Zero får faktiskt en isspets rakt genom magen. Det minns jag att jag berättade om i matsalen i skolan en gång då på mellanstadiet. Då blev fröken upprörd. Då visste man att man var badass.
Filmen representerar källmaterialet bra, avsaknaden av litervis med blod till trots. När turneringen väl satt igång så är det verkligen fight efter fight efter fight, vilket uppskattas. Precis vad man vill se ju. Och musiken alltså. Soundtracket förtjänar verkligen all beröm det har fått genom åren.
Manuset är inte helt genomtänkt men filmen är på det stora hela ändå tillräckligt välgjord, tillräckligt stämningsfull och framför allt tillräckligt underhållande för att vinna över en.
Men visst, rätt ska vara rätt så jag får väl även dissa filmen lite till på de punkter där den dissas bör.
Våra tre utvalda hjältar är alltså utvalda, okej, men varför exakt är Shang Tsung så mån om att få dem till turneringen? Borde det inte snarare vara Raydens bekymmer..? En del saker går bara inte ihop.
Lui Kang får slåss mycket. Märkbart mycket mer än de andra.
Lui Kang kämpar mot rastakillen, mot Kitana, mot Sub-Zero, mot Reptile och mot Shang Tsung. Totalt fem fighter.
Johnny Cage får möta Scorpion och sedan Goro. Bara två matcher. Varför hjälpte inte Johnny Cage till vid fighten mot Reptile egentligen? För just det var ingen match som del av turneringen så liksom, hallå där..?
Apropå Goro får vi bara se två hela fighter med honom, först mot Art Lean och sedan den mot Johnny Cage.
Och så har vi Sonya mot Kano i en match. Och alla andra nämnda fightades bara den fighten som redan nämndes.
Lite väl mycket vilar alltså på Lui Kang. Jag hade gärna sett en lite jämnare fördelning faktiskt. Men det är ändå inte dåligt att vi får så många hela en mot en-fighter och detta utöver diverse ytterligare fightscener.
Goro funkar som sagt var. Visst är han lite... Hög. Men "figuren" funkar ändå. Och detta var på riktigt alltså. Ingen jävla CGI här inte. Eller inte så mycket kring just Goro då... Scorpions handharpunvarelse och Reptile i hans reptilform är CGI däremot... Och det ser inte bra ut alls. Lätt vad som har åldrats mest märkbart med denna film. Speciellt Reptile då. Som något rakt ur Beast Wars, den datoranimerade Transformers-serien från 1996. När han är osynlig, som Predator, så ser det dock inte så illa ut.
De borde ju bara ha visat den formen. För när han är fullt synlig datoranimerad ödla så är det PSX-grafik typ.
Så ja, några anmärkingar på effekterna och några frågetecken kring storyn.
Detta är ingen djup film direkt. Men det är en underhållande actionfilm och till dags dato fortfarande en av de bästa spelfilmadaptionerna som gjorts av ett videospel.
Mycket inspiration har uppenbarligen tagits direkt från Bruce Lees Enter the Dragon. Hela grejen med ön och turneringen och t o m en sådan sak som en uppvisningsmatch som avbryter en stor måltid innan turneringen börjar på riktigt. Mortal Kombat-filmen är väldigt mycket som Enter the Dragon med övernaturliga element. Inte mig emot.
Sub-Zero är cool. Min favoritgubbe. Synd bara att just hans fight mot Lui Kang inte är bland de bästa.
Lui Kang vs Shang Tsung
Hade ytterligare några fler fighter gjort filmen ännu bättre tro? Hm, tja, om de ändå tryckte in Kitana i den här storyn så kunde väl Milena också ha fått vara med och fightas antigen mot henne eller mot Sonya när gänget kommer till Outworld?
Ge Johnny någon mer fight kanske? Säg släng in Baracka för Johnny att slåss mot i Outworld under tiden som Lui Kang fightas med Reptile, vilket också hade förklarat vad fan Johnny gjorde under den tiden annat än att bara titta på och rulla tummarna?
Speltiden får man dock ha i åtanke. Fler fighter hade såklart gjort filmen längre. Då blir jag lite tveksam. Inget känns direkt out of place eller att det gott kunde ha klippts bort så fler fighter hade gjort filmen längre och grejen är den att runt 1 timme och 40 minuter som den är känns som en ganska perfekt speltid faktiskt. Möjligen korta ner fighten mot Reptile och klipp över till Johnny mot Baracka under den tiden?
Att dock ändå låta Sonya ha en andra fight, mot säg Milena, så att hon inte är den av de tre med bara en fight under bältet och för att hon annars också lite trist nog går från att vara kick-ass till damen i nöd för grabbarna att rädda i slutet. Och det efter en rätt god fight mot Kano.
Och jag nämner just Baracka och Mileena då det är de enda spelbara karaktärerna från de första två spelen som inte alls är med i filmen (Kung Lao är heller inte med men nämns åtminstone vid namn). Känns som att de kunde och kanske borde ha tryckts in på slutet i Outworld även om det hade förlängt speltiden med 5-10 minuter.
Bland planerade men icke skjutna scener var tydligen en fight mellan Sonya och Jade, en hemlig karaktär i tvåan som dock inte var spelbar förrän Ultimate Mortal Kombat 3. Och hantlangarna skulle tydligen vara Tarkatas som Baraka, vilket om jag minns rätt de också var i den uruselt traditionellt samt datoranimerade kortfilmen som medföljde på separat band när man köpte filmen på VHS på 90-talet.
Där var även Kung Lao med Oddjob-hatten med.
Men detta är alltså sådant som jag funderat på de senaste 27 åren som kunde ha gjort filmen ännu bättre. För det är ändå en bra film som den är i min mening.
Många läckra kameravinklar. Högt tempo. Fantasifull. Att det inte sprutar litervis med blod från kämparna varje gång någon får in en käftsmäll som i spelen, som om DET verkligen är realistiskt förresten, är faktiskt inget som man direkt tänker på. Detta är en bra och faktiskt väldigt trogen adaption av Mortal Kombat. Allt förutom just blodet då. Det mest ytliga. Något vi som bara spelade SNES-versionen av spelet när det begav sig dock ändå inte hade så...
Sitter man genom sluttexterna till filmen kan man finna koder till Mortal Kombat 3. Och jag hade Mortal Kombat 3 till SNES. Fick det när jag fyllde år i början på 1996. Lyckades aldrig få koderna från sluttexterna att funka i spelet dock. Vet inte om jag gjorde något fel eller vad. Kanske de inte funkade just till SNES-versionen?
Sluttexterna är värda att sitta igenom bara för musikens skull annars. Så jävla grymt soundtrack.
Vad mer ska man säga? Skådespelet här är mycket bättre än det var i Street Fighter. Dialogen är bättre, storyn är bättre, scenografin är bättre, musiken är mycket, mycket bättre, tempot genom hela filmen är bättre, detta är en mycket bättre film kort sagt.
Outworld, där sista halvtimmen av filmen utspelar sig, är något extra. Upphängda förmultnade lik, ruiner, överlag ond, bråd, död överallt. Kan tänka mig att det var just detta som gjorde filmen barnförbjuden i Sverige. Samt extra coolt för 10-11-åringar att se såklart.
Mortal Kombat från 1995 är förmodligen en av de tre filmer som jag har sett flest gånger i hela mitt liv. Och de andra två skulle jag tippa är Pulp Fiction och Måndag hela veckan. Så går man efter det, hur många gånger man sett, och ännu inte tröttnat på utan tvärtom fortfarande kan tänka sig att se om, en film så antar jag att det är just de tre som är mina egna personliga favoritfilmer. Pulp Fiction, Måndag hela veckan och Mortal Kombat från 1995.
Hade, har kvar egentligen om än nedpackat i någon låda någonstans, filmen på VHS från när det begav sig. Såg den 15 gånger samma år. Hade flera kompisar som också hade filmen på VHS. Och vi brukade samlas och se den hemma hos var och en. Och från runt mitten på 2010-talet kanske så började Mortal Kombat spelas på TNT/TCM eller vad det än hette/heter för tillfället. Vilket jag tyckte var jäääätekonstigt verkligen, för liksom, jag var ju så van sedan 1990-talet att det var kanalen för gamla filmer. Mest 60- och 70-tal så åtminstone en 20-30 år gamla. Så en gång räknade jag lite på det i huvudet och räknade ut att Mortal Kombat-filmen var en bra bit över 20 år då. Nu börjar den så smått närma sig 30 bast. Så jag antar väl att detta är en "gammal" film nu... Motsvarande filmer från andra halvan av 60-talet som gick på TNT då denna var ny. Och det är så gammal man själv har blivit? Shit alltså. Vart tog tiden vägen?
Betyg: Tre av fem stycken stilrent ikoniska Mortal Kombat-drakmärken
helt uppslukade av extremt datoranimerad eld från mitten på 90-talet!
|
