Originaltitel: Predator
Produktionsår: 1987
Längd: 103 minuter
Genre: Action, science fiction
Land: USA
Regissör: John McTiernan
Skådisar: Arnold Schwarzenegger, Carl Weathers, Elpidia Carrillo, Bill Duke
Handlingen i ett nötskal: Ett specialförband under ledning av biffige major Dutch får i uppdrag att bege sig till centralamerikanska djungeln och rädda en amerikansk minister som uppges hållas gisslan av gerillan där nere. Hur det än ligger till med det är den biten enkel för dem. Det svåra visar sig vara att ta sig helskinnade därifrån sedan...
Det är den, Predator, med han... Deadpool. April, april? På sätt och vis. Den här filmen är dock verklig. Predator på DVD med Deadpool på omslaget dvs. Detta är på riktigt. Det var så här att i samband med Deadpool 2, som del av hela PR-jippot kring den filmen liksom, så gavs en drös med äldre kända filmer ut på nytt fast med Deadpool på omslaget. Bara som en kul, dum grej liksom. Och då kunde jag inte låta bli att köpa en av dessa, bara för skojs skull, vilket blev Predator trots att jag redan hade en utgåva av samma film på DVD sedan tidigare.
Eftersom påskhelgen i år hamnar ganska exakt mittemellan de datum som vi i vanliga fall hade lagt upp nya inslag och vi har något typ påskrelaterat på gång väljer vi förresten att tidigarelägga allt med några dagar den här månaden och då passade det här bra som ett litet aprilskämt tänkte jag. Så att... Ni som verkligen föll för detta på ett eller annat sätt innan ni klickade er vidare hit, kanske en del trodde det var total bullshit men icke ty Deadpool är trots allt med på omslaget vilket i sådana fall gör skämtet att det faktiskt inte är helt osant ändå, kan väl känna er som dumma sillar då!
Predator, eller Rovdjuret som filmen tillika monstret faktiskt kallades på svenska förr i tiden, är ju en modern klassiker. Fast föreställninggen rullar igång på ett sätt som egentligen förtar från mystiken senare i storyn. När man ser om filmen så framstår den första början som något som skohornats in helt i onödan. Detta gjordes också i efterhand, under postproduktion, även om det enligt regissören själv faktiskt alltid stod med i manuset. Men... Jag kan egentligen inte vara så kritisk mot detta eftersom man faktiskt hinner glömma bort den korta inledningssekvensen när skiten väl går ner längre in i filmen. Man tänker inte på det längre.
Detta är råbarkad action. Arnold spelar majoren Dutch med cigarr i truten. Det är som en rökridå när han går förbi. Ty det är manligt. Det är även i denna rulle som man beskådar det manligaste handslaget i filmhistorien mellan honom och självaste Apollo, eller Dillon här då, som spelas av Carl Weathers. Fuck yeah!
Detta är en av både Arnolds och Carls mest väsentliga filmer, en av de mest väsentliga filmerna från 80-talet och en av de mest väsentliga actionfilmerna genom tiderna. Skoj som fan att se!
Manlighet, rå manlighet
Bakgrundsstoryn är simpel. Ett specialförband under ledning av Dutch ska till centralamerikanska djungeln och rädda någon gisslan. Och de bara råkar korsa en tredje parts väg... Resten handlar om överlevnad.
Stämningsfullt som fan. Skitbra actionfilm och tekniskt sett även science fiction men kan likväl ses som en skräckis. Fucking A den här filmen.
Som omnämnt tidigare här på sidan är det ju som en slasherfilm i förklädnad när man tänker efter. Men istället för några tafatta ungdomar, helst kjoltyg, så är det en grupp tungt beväpnade elitkommandosoldater till biffiga machomän som jagas och dödas ute i skogen, en efter en, tills det bara är Arnold kvar att möta monstret mano a mano, öga mot öga, på tu man hand i vad som blir det ultimata mandomsprovet...
Carl Wheathers karaktär Dillon är annars en av dessa alfahannar och vi får flera minnesvärda scener med honom, inte minst det där handslaget. Här visade Weathers att han sannerligen hade vad som krävs för att vara en äkta actionhjälte och biffade tydligen upp för rollen vilket sägs ha sporrat Arnold att biffa upp ännu mer (som om det behövdes). Arnold inspirerade i sin tur Wheaters till att börja röka cigarr under inspelningen. Manligt? Svar: Ja.
Bland övriga alfahannnar ser vi Bill Dukes karaktär Mac som är en av dem som utmärker sig mest, Sonny Landham som Billy som också är cool och gör ett intryck, Jesse Ventura som en självutnämnd sexuell Tyrannosaurus med minigun och även Richard Chaves och Shane Black som egentligen är mest känd som manusförfattare.
Den som utmärker sig allra mest är dock titelkaraktären. Varelsen är ikonisk. Det är ju inte för intet som den är med på min topp-13 moderna filmmonsterlista. Den slutgiltiga designen har vi legenden Stan Winston att tacka för, som även Oscarsnominerades för bästa specialeffekter i den här filmen. Och ja, dessa effekter var sannerligen speciella i en era innan allting var CGI. Inte minst hur de lyckades förverkliga varelsens optiska kamouflage. Mycket fräckt. Kevin Peter Hall spelar för övrigt monstret, efter att det inte alls funkade med fucking Jean-Claude Van Damme i den rollen. Bara lite kuriosa där. Filmen klipper ofta över till POV ur varelsens perspektiv, vilket innan man ens är varse om att det är en varelse är väldigt effektfullt. "WTF händer?" tänker man liksom. Just det här minns jag som väldigt spännande och härligt obehagligt från när jag såg, och gärna såg om, filmen i barndomen.
Uppseendeväckande effekter och coola klor
Alla har säkert inte mage för denna. Här är en del vidriga scener. Skinnade kroppar, inälvor, dödskallar och sånt.
Jag var nog en åtta år när jag såg denna på TV för första gången några år efter premiären på stora duken. Den sändes på TV3 minns jag. Den gick också ganska ofta på TV från vad jag kan minnas och då passade jag på att spela in den någon gång. Det var en sådan där film som man sedan ibland tittade på tillsammans med kompisarna, då i låg- och mellanstadiet. Roliga minnen.
En sådan här film kunde inte ha gjorts idag. Först och främst så filmades detta verkligen på plats ute i djungeln, vilket ska ha varit något av en mardröm men det gör så mycket för inlevelsen att omgivningen verkligen är grön djungel och inte grönskärm.
Men även att det hela började som bara en film. Någon eller några hade en ny idé för en film liksom. Inte mer. Sedan utvecklades det till en hel fucking franchise, från det bästa årtiondet att skapa sådana.
En brud är förresten också med för att det inte ska vara en total korvfest. Elpidia Carrillo i rollen som en viss Anna. Hon gör bra ifrån sig och behöver inte vara någon "flickboss" för att ändå kunna ta vara på sig själv och ja, vara tuff nog helt enkelt. 80-talet rockade fan fett!
Lägg på bra och mycket passande musik av Alan Silvestri, tidigare gjord tidlös för hans bidrag till Tillbaka till framtiden. Här låter det äkta macho, blandat med djungeltrummor. Det hela bidrar tveklöst till stämningen, både att få en pumpad för action liksom men även för att skapa en känsla av osäkerhet.
Själva ljudet därtill får också nackhåren att resa sig och måste nämnas. Varelsens grymtanden och liksom klickande ljud. Det är jävligt ballt och det är ingen mindre än Peter Cullen, självaste Optimus Prime, som gör rösten till varelsen och som själv kom på idén att göra dessa läten som numera har blivit synonyma med dessa varelser.
Filmen är ju stundtals lagom ostig annars, som när våra hjältar skoningslöst mejar ner gerillasoldater, Arnold kastar sin enorma kniv som går rakt igenom bröstkorgen på en man och fastnar i en stolpe bakom vilket spikar upp honom där och Arnold droppar "Stick around!".
Det är också i denna som han senare yttrar, nej; vrålar de välkända orden "Get to da choppa!!". "You're one ugly motherfucker." är heller inte att förglömma.
Den allra bästa repliken från denna, också levererad av Arnold själv, är dock enligt mig "If it bleeds, we can kill it." Iskallt och väldigt sant.
Detta är bra filmat och har bra tempo. Det är inte bara en dum actionfilm. Verkligen inte dumt alls det här. Detta är en sådan där film som egentligen inte behövde några uppföljare. Tvåan var B som fan tyckte jag redan som kid på den tiden, Alien vs Predator-filmerna ska vi inte tala om, The Predator, den med The i början av titeln alltså, var så jävla öh, glömbar..? "Forgettable", motsatsen till minnesvärd som verkar sakna ett eget ord på svenska såvida jag själv inte glömt det också. Jag hade verkligen glömt att jag köpt den, THE Predator alltså, på DVD och sett den och kom ihåg det först när jag såg klipp ur skiten på youtube. Och Predators av Robert Rodriguez däremellan... Var faktiskt helt okej, men även den inte direkt något som stannade med en. Bara Predator däremot, den här originalfilmen, är bra på riktigt. Så bra.
Blypumpande action blandad med genuin skräck. Definitivt en film att se, må det vara för sig själv, med polare eller med familjen. Då Rovdjuret i fråga tagit plats som en välkänd ikon inom vår populärkultur skulle jag gå så långt som att säga att den här filmen är allmänbildning. Något som man ska ha sett alltså.
Jag var först inne på en trea. Bara bra. Men nä, denna är faktiskt snäppet vassare än så...
Betyg: Tre och en halv av fem Spidde-liknande Deadpool-skallar.
|
