Originaltitel: Siu Lam juk kau
Produktionsår: 2001
Längd: 86 minuter
Genre: Sport, komedi
Land: Hongkong
Regissör: Stephen Chow
Skådisar: Stephen Chow, Ng Man-tat, Zhao Wei, Patrick Tse
Handlingen i ett nötskal: Guldfot var en gång i tiden en lovande fotbolls-spelare men är nu en krympling och föredetting. Han vill komma in i matchen igen, i alla fall som tränare. Stålben är kung-fu-mästare som önskar att lansera kampsporten för den breda massan på något sätt. En vacker dag möts de båda herrarna. Och går skilda vägar. Sedan möts de igen. Nu jävlar så.
Den där de sparkar bollen. Eller gräset om man ska tro på den tagline som står att läsa överst på DVD-omslaget. Också känd som Shaolin Soccer i andra delar av världen. I regi av Stephen Chow som även spelar huvudrollen och som några år senare både regisserade och spelade huvudrollen i Kung Fu Hustle också, en annan kultfavorit.
Och nä, det handlar ju inte om någon vintersport nu men en sportfilm i allmänhet passar väl ändå såhär med sportlovet i åtanke tänkte jag och även en till kung-fu-film från Hongkong efter förra månadens Rumble in the Bronx, perfekt ju. Härmed förklarar jag detta som kung-fu-vintern 2025 för Plockat ur filmhyllans del av POPKORN! Så att jo, jag har redan planerat att avrunda med en tredje kung-fu-film nästa månad men den som lever får se vad det blir... Här och nu vänder vi dock åter uppmärksamheten till den här månadens val som alltså kombinerar kung-fu med fotboll och det föga förvånande på ett komiskt sätt då.
Kung Fu Soccer är med andra ord en sportkomedi men mer än så... Det här en parodi, en sådan där helt overklig komedi som om i en annan värld där det overkliga inte höjer några ögonbryn, något i stuk med Den nakna pistolen. Rumble in the Bronx, även om den filmen heller inte var särskilt trovärdig, skulle liksom ändå utspela sig i vår verklighet, som om på riktigt. Kung Fu Soccer är något annat, detta har egentligen mer gemensamt med Dragon Ball än vår egen värld.
Somliga har svårt för sådant här. Jag diggar det dock och det behöver inte vara realistiskt för att jag ska kunna köpa det som trovärdigt inom ramarna för den här verkligheten liksom.
Enligt Stephen Chow själv inspirerat av gamla Captain Tsubasa och man får onekligen lite av de vibbarna här.
Enligt Edgar Wright för övrigt i sin tur tydligen en av inspirationskällorna till hans spelfilmadaption av Scott Pilgrim vs the World och ja, jo, det ser man också tydligt med den vetskapen.
Snygg spark
Storyn är på det stora hela egentligen mycket simpel. Det goda kung-fu-utövande laget, bestående av bl a Stephen Chows karaktär Sing, även känd som Stålben, samt hans fem kung-fu-lärda bröder, ska uppnå framgång genom att spela fotboll och i slutändan vinna en turnering i Hongkong mot det onda laget. Genom denna framgång hoppas Stålben dessutom att sprida läran om kung-fu vidare till allmänheten. Helt i linje med Bruce Lees filmambitioner för den delen. Det onda laget heter... Team Evil. Ingen subtilitet här inte. Deras ägare och tränare, herr Hung, har gammalt groll med kung-fu-lagets tränare som i sin tur är mest ute efter pengar och ära. Mer än så behöver man egentligen inte veta och faktum är att den här versionen som jag äger på DVD t o m klippt bort delar av bakgundshandlingen som gav karaktärerna lite mer djup till förmån för en mer svartvit och mer direkt rakt på sak historia. Detta är lite synd men nåväl... Mer om detta senare.
Filmen gör ingen hemlighet av att man emulerar Bruce Lee speciellt i och med en karaktär. En av bröderna, Tomma handen, spelad av Danny Chan Kwok-kwan kanaliserar verkligen sin inre Bruce Lee. Såväl hans namn, en kombination av Jeet Kune Do och de berömda citaten av Bruce Lee om vatten, som hans roll i laget som målvakt anspelar på detta. Han gör faktiskt riktigt bra ifrån sig även om skådisen inte riiiktigt ser ut som Bruce Lee... Förutom ur vissa väl valda vinklar där han verkligen gör det. Och han är såklart iklädd den berömda gula sparkdräkten från Game of Death, för att sannerligen sätta pricken över i:et. Så allt som allt funkar det.
Störst fokus är det annars på Stålben själv men Zhao Wei har också en betydande roll som typ kärleksintresset som också utövar kung-fu i vardagen och som därmed måhända kommer till lagets undsättning när det verkligen gäller... Ng Man-tat och Patrick Tse gör också bra ifrån sig som de gamla rivalerna och aktuella tränarna. Den senare får inte lika mycket skärmtid men gör ändå ett intryck.
Den onda anfallaren kanaliserar all sin mörka kraft i skottet
Humorn i den här filmen består till viss del av cutaways, nästan lite som Family Guy. Annars är detta väldigt mycket slapsick. Det är ofta så dumt att det är svårt att inte skratta. Lägg på en del musiknummer, sång och dans och hela köret. Det är kul. Och det blir liksom som dessa avbrott ur verkligheten. Vid ett tillfälle avbryts detta av en person som t o m säger, eller skriker då, rakt ut "Ni är sinnessjuka. Tillbaka till verkligheten."
Det är den sortens humor. Inte sällan uppenbarligen helt avsiktligt så dåligt att det blir bra.
Dialogen är bara för härlig och bidrar mycket till komiken. Och nu kan jag ju inte bedöma någon form av kinesiska, vilket jag dock ändå såklart valde för inte en chans att jag kör med engelsk dubb om jag inte måste, men den svenska översättningen är klockren. Dialogen är så torr. Så absurd. Så bra.
Filmen tar även sig själv på stort allvar och samtidigt inte alls.
Mycket episka stunder blir ju bara i sig lustigt på köpet.
Filmen följer annars en beprövad formel för sportkomedier där ett osannolikt gäng med mer eller mindre missanpassade individer tränas upp från grunden, lär sig spelet, vi får se dem träna osv. Till en början är de faktiskt ganska kassa som lag då Stålbens brorsor är alla ur form men snart återvänder deras dolda kung-fu-krafter. Och vi snackar verkligen superkrafter här också... Det blir värsta animé-strider här på fotbollsplanen sedan.
Vi snackar eldbollar och grejer. Bollarna fattar bokstavligt talat eld. Som bollarna i typ Mario Tennis eller något.
Att förresten slå ut så många spelare att det andra laget måste ge sig för att de har för få spelare på plan annars är ju också ett sätt att vinna en fotbollsmatch på antar jag... Det blir praktiskt taget strider som om ur Dragon Ball alltså. Totalt bonkers.
Men det är också kul att kung-fu-laget efter lite träning sedan är bra redan från första matchen när de väl börjar spela på riktigt.
Drygt en timme in är det dags för den stora finalmatchen mot det onda laget. Då hela filmen inte ens är en och en halv timme lång utgör detta alltså en väldigt stor del av den totala speltiden.
Finns en längre version, och inte bara det att europeiska DVD:er är snäppet snabbare och klockar in en 4-5 minuter kortare fastän filmerna är "lika långa" i den bemärkelsen att alla scener är med...
Originalversionen är tydligen 112 minuter, vilket även om man räknar bort en fyra minuter ändå är bra mycket längre så what gives? Tja, det finns tydligen olika versioner på DVD där man har både klippt och klistrat lite olika i filmen. Den amerikanska Miramix-utgåvan från 2004 på DVD klippte bort mer än 20 minuter.
Själv äger jag den svenska Miramix-utgåvan från 2003 och där är klippningen lite annorlunda. Men oavsett så har ju mycket ändå klippts bort. Nåväl, detta är ett kaninhål som jag inte tänker trilla ner i ärligt talat. Det här är bara en text om en film som jag plockade ur hyllan och såg om en dag.
Baserat på denna utgåva är det ändå en bra film.
Betyg: Tre av fem fotbollar. En bra film. Rolig och allt.
|
