Originaltitel: Kung Fu Panda
Produktionsår: 2008
Längd: 88 minuter
Genre: Action, komedi
Land: USA
Regissörer: John Stevenson, Mark Osborne
Skådisar: Jack Black, Dustin Hoffman, Angelina Jolie, Ian McShane
Handlingen i ett nötskal: Po är en panda som älskar kung fu och drömmer om att bli mästare i kampsporten. Men är det tillräckligt för att bli den kämpe och beskyddare som de andra djurinvånarna i dalen där de bor behöver mot ett förutspått stort hot? Vem vet? Inte den jättegamla och visa kung fu-mästaren Oogway men han är åtminstone öppen för den möjligheten, olikt Poos lärare...
Har ni hört att everybody was kung fu fighting, those cats were fast as lightning, in fact, it was a little bit frightening, but they fought with expert timing... There were funky China men from funky Chinatow, they were chopping them up, they were chopping them down, it's an ancient Chinese art and everybody knew their part, from a feint into a slip and a kicking from the hip! Everybody was kung fu fighting...
Den tredje och sista kung-fu-filmen denna vinter blev alltså Kung Fu Panda. Så ingen spelfilm den här gången och ingen Hongkong-produktion heller, utan en datoranimerad amerikansk film, fast Jackie Chan har i alla fall en roll här i denna också för att typ ta oss full cirkel till varifrån vi började årets plockande ur filmhyllan. Han har inte någon av de ledande rollerna, men åtminstone en biroll som en av de fruktande fem kung-fu-djuren som inte är pandan i titelrollen. Och Lucy Liu hörs i biroll som ett annat djur. Hon, ormen.
De som hörs mest, vars antropomorfiska djur också syns mest, är dock Jack Black i titelrollen som pandan Po, Dustin Hoffman som kattbjörnen och stora läromästaren Shifu, Angelina Jolie som tigrinnan Tigrinnan och Ian McShane som antagonist i form av den dödliga snöleoparden Tai Lung. Seth Rogen och David Cross hörs också som de två återstående av de andra fem fruktande kung-fu-djuren, bönsyrsan och tranan, men precis som Jackie Chan som apan och Lucy Liu som ormen så är det bara biroller. Då hör man mycket mer av Randall Duk Kim som den gamla visa skölpaddsmästaren Oogway och James Hong som herr Ping, Pos pappa som själv är gås, så... Vad man väl kan förmoda är hans adopitvpappa då... Och ingen av de fruktade fem kung-fu djuren utom Po har några andra namn än djuret de är förresten, lagom lustigt nog. Så att tigrinnan heter bara Tigrinnan, apan heter bara Apan osv. Det är de enda djuren som inte har några egna namn. Det är kul.
Episkt
Filmen är alltså datoranimerad men inleds med en traditionellt tecknad drömsekvens. Det ser ut att vara åtminstone mestadels helt traditionellt tecknat i alla fall och är fan episkt. Väldigt, väldigt snyggt gjort...
Hela den här filmen är i slutändan episk. Det börjar så bra och håller hela vägen.
Det är en humoristisk film såklart, skämtsam, skojfrisk och allt det där, men den har ett visst känslosamt djup som man ärligt talat inte ofta finner inom västerländsk animation. Storyn är både allvarlig och en gnutta sorglig och filmen är överlag häftig.
Föreställningen är ca en och en halvtimme lång. Perfekt speltid för att de yngre tittarna inte ska hinna bli trötta men storyn är samtidigt så fyllig att det känns som att filmen är längre. Kunde ha svurit på att den var två timmar lång. Inte så att den känns utdragen, nej, inte det minsta, bara det att den känns så fyllande liksom, som en god måltid lämnar den en mätt på ett bra sätt liksom men utan att något känns som direkt utfyllnad heller. En välskriven historia helt enkelt!
Mycket trivsam och skoj, en hel del humor här alltså, men inget cringe ā la Disney. DreamWorks, de kan.
Under den skojfriska ytan handlar filmen om bl a intre frid och ens plats i världen. Tänkvärt. Det hela är riktigt stämningsfullt med mycket bra musik till. Kung Fu Panda är dessutom väldigt actionfylld! Helt orealistisk action men inte som tecknat våld som i Tom & Jerry utan ändå på blodigt allvar inom ramarna för denna värld, på liv och död, mer som i Dragon Ball.
Frågan vem som ska bli "drakkrigaren" (tänk jobb i rollspel som förmodas ge kung fu-magi) är apropå drakar och sånt något av en katalysator här. Po är från början en anspråkslös och lite klumpig panda som jobbar på ett nudelhak med sin gåsfar. En dag ska mästaren Oogway utse drakkrigaren för att skydda Fridens dal, där alla de snälla djuren bor, mot den fängslade Tai Lung som han förutsett kommer att återvända.
Därifrån följer vi den beprövade storyn om en osannolik hjälte; som verkar vara oduglig från början men trotsar oddsen och blir bäst eller som bara har något extra från början som har förbisetts men som ger honom en fördel, en edge, om man bara kan ta vara på det. Alltså, det är ju egentligen inget som man aldrig sett förr, men det är så himla välgjort här!
Komiskt
Dynamiken mellan Po och mästaren Shifu är så bra och mästare Oogway är så cool och droppar många såväl roliga som kloka repliker. "One often meets his destiny on the road he takes to avoid it." är t ex en urgammal klassiker om mannen som flyr Bagdag för att lura Döden när Döden redan hade ett bestämt möte med honom på den plats dit han flydde.
Dialogen är bra alltså. Genomtänkt samt välbalanserad mellan filosofisk och komisk men även komiken är väl avvägd. Meningsutbyten mellan mästarna Shifu och Oogway är några av filmens komiska höjdpunkter. Medan de bara står och pratar med varandra liksom. Och interaktionen mellan Shifu och Tai Lung sedan då, snacka om dramatisk! Dialogen känns. Den träffar. Väldigt bra röstskådespel.
Jack Black gör också ett kanonbra jobb som Po. Jag har förresten den svenska utgåvan på DVD. Alla talar svenska också i denna men glöm det att jag någonsin slår om till det ljudspåret. Repliker som "Legend tells of a legendary warrior whose kung fu skills were the stuff of legend!" fungerar liksom bara på originalspråket med Jack Black som levererar dem. Och dialogen matchar ju annars animationen också så...
Det hela är såklart mästerligt animerat också. Så snyggt, så smidigt, så uttrycksfullt, så bra. Filmen närmar sig 20 år och har åldrats extremt bra.
Tai Lung är en exeptionellt bra antagonist, väldigt kraftfull, återigen; tänk Dragon Ball, men inte helt oslagbar utan får onekligen kämpa, och man förstår ju mycket väl varifrån han kommer. Hans flykt från fängele är mycket välgjort samt genuint spännande, likaså alla hans strider därefter.
Lägg till vackra miljöer och många känslosamma stunder. Man får fan gåshud under vissa scener. På riktigt.
Träningen Poo får till slut och slutfighten sedan, det är bra grejer. Mycket bra grejer. Jag var så positivt överraskad av den här filmen när den kom ut på DVD och jag spontanköpte den en dag och såg den helt själv, det var en av mina pausfilmer under pluggtiden, att jag visste att denna måste jag visa för både hela familjen där hemma och för polare, för att sprida ordet liksom.
Det här är inte bara en bra barnfilm, den passar alla åldrar! Perfekt flyt från scen till scen, både underhållande och engagerande, så lätt att fastna framför och tål att ses om och om igen.
Och såklart avslutas hela filmen med Kung Fu Fighting, låten då, över eftertexterna som man för övrigt likaså gladeligen sitter igenom, inte bara för den funky låtens skull utan även eftersom de kör den där grejen där det spelas upp animerade klipp och visas stillbilder tecknade i annan stil under tiden. Något som bl a Wreck-it Ralph och Sonic the Hedgehog-spelfilmerna sedan dess också gjort. Sådant är alltid coolt och motiverar även kidsen att sitta kvar för eftertexterna! Från början till slut, från en liten kung fu-gubbe som gjorts del av DreamWorks-loggan och kung fu-hoppar upp på månen i loggan, till de trivamma eftertexterna är det här en ren fröjd att se.
En mycket bra animerad film från väst om öst. Oväntad bra. Var en mycket trevlig överraskning.
Betyg: Fyra av de fruktade fem. Sannerligen mycket bra.
|
