|
|
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
|
3-D Tetris (T&E Soft, 1996 - NA)
|
Tetris. Hur kan man misslyckas med det? Tja, utvecklarna på T&E Soft fann en väg. 3-D Tetris är mer eller mindre ospelbart. Jag hatar det här spelet. Jag hatar det verkligen... Allting från de fula levande Tetris-blockgubbarna till det här totalt förvirrande spelupplägget!
3-D Tetris försöker vara Tetris i 3D där man ser blocken falla ner från ovanifrån. Finns någon form av radar till höger om spelplanen men nej, nej, nej. Jag blir bara inte klok på det här spelet och ger upp att ens försöka.
Om man tvunget vill spela Tetris på Virtual Boy så är det Japanexklusiva V-Tetris ett mycket bättre alternativ.
|
|
===============================================================================================
|
|
Waterworld (Ocean, 1995 - NA)
|
Åh, boy... Oceans Waterworld. Baserat såklart på filmen Waterworld, det gigantiska magplasket med Kevin Costner. Spelet är någon form av shooter i alla fall...
Vilket som av styrkorsen styr både båten man spelar med samt till viss del kameran (lagom förvirrande nog). Höger och vänster vänder skutan i de riktningarna och upp åker man framåt med medan ner zoomar tillfälligt ut kameran. A och B är likaså bara framåt och skjuter gör man med L och R.
Vad spelet konkret går ut på verkar vara att bara skjuta ner en jävla massa snubbar som åker runt på vattenskotrar. Grafiken är hemsk och musiken går en på nerverna.
|
|
===============================================================================================
|
|
Virtual Fishing (Locomotive Corporation, 1995 - JP)
|
Ett virtuellt fiskespel. Ingen ovanlighet där borta i soluppgångens land dock. Virtual Fishing börjar harmoniskt nog men eftersom detta bara släpptes i Japan och praktiskt taget all text i det här hyfsat texttunga spelet är på japanska kan jag egentligen inte bedöma det helt. När man väl får igång själva fiskandet är det dock... Tja... A-knappen kastar och vevar in, R drar upp linan direkt. Man kastar ut linan, man väntar, man vevar... Och ibland får man napp. Det är inget som jag orkar sitta med längre stunder. Det kolsvarta vattnet ser åtminstone bättre ut här än det gjorde i Oceans Waterworld. '-_-
|
|
===============================================================================================
|
|
Virtual League Baseball (Kemco, 1995 - NA)
|
Ett baseballspel alltså. Och här finns en massa olika landslag att välja mellan så som USA, Japan och eh... Singapore och Saudiarabien. Nu är inte baseball min grej. Typ inte alls. Så jag har ingen aning egentligen. Saudiarabien är kanske världskänt som en baseballnation, vad vet jag.
Det här spelet är inte helt dumt i alla fall. Musiken är bra och grafiken och animationerna är relativt imponerande. Det känns dock aningen skumt att perspektivet alltid är detsamma oavsett om man styr den som slår eller kastar. Och jag får inte riktigt till ett spel som klickar. Nä, det här är helt enkelt ingenting för mig.
|
|
===============================================================================================
|
|
Golf (T&E Soft, 1995 - NA)
|
Det mest imponerande med Golf på Virtual Boy är nog titelskärmen... Golfbollen ser verkligen ut att vara där framför en... Whoa liksom! Stabil 3D-effekt i menyerna också. Grafiken i själva spelet funkar och musiken är lagom munter.
När man sedan väl slår är det ju föga förvånande timingen som spelar mest roll.
Ett litet plus i kanten också för att musiken inte loopar exakt samma få toner hela tiden utan att det faktiskt är en hel melodi liksom. Låter lite J-RPG:ig. Några FLER olika melodier hade dock suttit fint...
Orka 18 hål med det här. Blir för enformigt. Och lite väl ansträngande för ögonen.
|
|
===============================================================================================
|
|
Red Alarm (T&E Soft, 1995 - NA)
|
Ännu ett T&E-spel. Red Alarm är en 3D-shooter med fucking wireframe-grafik. Ser inte helt dumt ut ändå. Ett plus för att man kan välja att spela ur ett förstapersonsperspektiv också. Riktig grym musik. Bra ljud med. Samplat tal och allt.
Jag vill tycka om det här. Men det går bara inte med den här grafiken. Känslan av fart infinner sig inte alls typ och ibland flyger man in i vad som tydligen ska vara fasta väggar utan att liksom registera detta, likt en fluga som om igen flyger in i en fönsterruta. Det är svårt att se överhuvudtaget något av vad som försiggår. Jobbigt spel. Men fuck vad fräck musik!
|
|
===============================================================================================
|
|
Virtual Bowling (Athena, 1995 - JP)
|
Bowling som videospel brukar vara kul. Eller bowling inom videospel åtminstone. Monkey Bowling i Super Monkey Ball, bowlingminispelet i WarioWare Touched och bowlingdelen av Wii Sports, jag tittar på er!
Det här var inget bra dock. Virtual Bowling känns stelt och tråkigt. Liret saknar allt vad charm och egen karaktär heter.
Som bäst är det godtagbar grafik och ett hanterbart men också ganska udda system för timing. Jag förväntade mig faktiskt lite mer av ett spel i just den här sportgenren. Dessvärre måste jag konstatera att Virtual Bowling är en huvudvärksframkallande besvikelse.
|
|
===============================================================================================
|
|
Virtual Lab (J-Wing, 1995 - JP)
|
Virtal Lab är ett pusselpussel. Ett sånt där det faller ner pluppar från ovansidan av skärmen. Här är det pulserande pluppar som gäller. Som bultande hjärtan men inte pepparkakshjärtformade utan verkligen så som mänskliga organ. Nästan lite motbjudande faktiskt. Det finns olika sorters pluppar, likt korta rör, med en eller flera öppningar åt olika sidor.
Med endera styrkors styr man vart på den platta ytan som de fallande plupparna ska landa, som i Tetris, och med A eller R roterar man plupparna medurs. Förunderligt nog kan man inte rotera dem moturs också. B och L gör alltså ingenting. Både skumt och dumt.
|
Spelet går ut på att pussla ihop plupparna så att det inte finns några öppningar kvar i den konstruktionen som mynnar ut i den öppna ytan. Alla pluppar behöver inte länkas med varandra utan man kan få till både större och mindre strukturer, så försvinner den ena sammanhängade pluppkombinationen efter den andra. Typ som i Yoshi's Cookie... Ligger pluppar med öppningar mot markytan eller ytterkantväggarna så räknas det som att de är stängda. Eliminera samtliga pluppar på spelplanen för att komma vidare till nästa nivå. Råka nå taket med plupparna och spelet är över. Virtual Lab är ett okej pusselspel men det fångar inte direkt mitt intresse och jag spelar faktiskt mycket hellre något annat i genren, även till den här konsolen.
|
|
===============================================================================================
|
|
Space Squash (Tomcat System, 1995 - JP)
|
Men ååh, ännu ett sportspel tänker man kanske. Space Squash är dock något i den lite mer annorlunda riktningen och därtill överraskande spelbart och faktiskt ganska kul. Åtminstone till en början.
Spelet släpptes endast i Japan så alla menyer är på japanska vilket ju kan vara lite knepigt för den som inte kan språket i fråga, ja. Man får liksom prova sig fram och tillbaka. Själva spelet är hur som helst typ som Pong i 3D. Kameran är positionerad rakt bakom ryggen på ens söta lilla chibi-robot till karaktär. Som i ett tennisspel.
Fast här springer man inte på planen utan svävar höger, vänster, upp och ner.
|
Som titeln förtäljer ser spelet ut att utspela sig i rymden så det ska väl vara zero-G eller något. Vänster styrkors styr spelfiguren och höger styrkors styr figurens armar. Höger med höger styrkors för att slå tillbaka med höger arm, vänster för vänster arm och upp för båda armarna samtidigt över huvudet. Det funkar. Och det är ju alltid kul när spelen till den här konsolen faktiskt använder de båda styrkorsen på någorlunda logiska sätt.
Space Squash är inte helt tokigt alltså. Men det kan vara lite väl svårt att få till smasharna, matcherna är ofta över innan man hunnit komma in i rytmen och i slutändan är spelet lite väl repetitivt.
|
|
===============================================================================================
|
|
Nester's Funky Bowling (Saffire, 1996 - NA)
|
Ett till bowlingspel men den här gången ett med han Nester, den amerikanska gamla Nintendo-tidningens egen maskot, i huvudrollen. Fast det är väl inte lika mycket kul för oss på den här sidan om Atlanten som för de där borta i Amerika.
Lite hetsigt tempo här... Såklart handlar det om timing men det är inte så att man kan vänta in mätaren här för när den fyllts till max en gång så är det kört. Man har bara en chans på sig. När man har positionerat Nester på banan och sedan tryckt förbi det timingmomentet som avgör i vilken riktning man kastar, då jävlar gäller det! You snooze, you loose.
|
De "roliga" animationerna när man kastat och träffat eller missat kunde jag ha varit utan. Och tvåspelarmöjligheten där det är meningen att man ska turas om utan att kunna se när den andra spelar känns inte helt genomtänkt. Att spelare två i det läget är en till Nester och inte hon tjejen är ju bara kasst dessutom.
Men själva spelupplägget är inte så dumt och man kommer snabbt in i spelet. Saken är att här finns så lite att hämta.
Som minispel eller del av något annat spel vore detta helt okej. Det är alldeles för innehållsfattigt för att vara sitt eget spel dock. Finns heller ingen möjlighet att avbryta pågående spel, ingen pausmeny. Störande nog. Detta är ett roligare bowlingspel än det tidigare Virtual Bowling åtminstone.
|
|
===============================================================================================
|
| Bubblare:
SD Gundam Dimension War (Locomotive Corporation, 1995 - JP)
|
Ah, Gundam. Gamla, goda Gundam. SD Gundam Dimension War får bli en bubblare här på "tio-i-botten" då det alltså inte är ett av de tio sämsta spelen till formatet. Blott det elfte sämsta... Eller tolfte bästa beroende på varifrån man räknar. Och som spel i sig förefaller det heller inte vara dåligt direkt. Av alla spelen på den här sidan av listan var detta det som var närmast att ta en tröstplacerig på tio-i-toppen. Det stod mellan detta och Innsmouth no Yakata. Så ja, nu blir det alltså en bubblare här på B-sidan av listan istället...
Spelet är snyggt och så där Japan-gulligt och har helt okej musik.
|
SD Gundam Dimension War är ett rätt texttungt strategispel. Med en massa menyer på japanska. Vilket är den främsta anledningen till att jag inte kan bedöma det helt. Varför jag dels för enkelhetens skull strök det från tio-i-toppen. Då detta är en genre där språkkunskaperna är liksom mer nödvändiga för att kunna spela spelet.
Men jag gillar alltså ändå det jag ser och det jag trots allt kan förstå av vad som händer i spelet.
Man förflyttar sina pjäser på ett rutbräde ute i rymden typ.
Och här är grejen. När det slår om till strid så är det inte bara tur och ordningsbaserat utan då skiftar hela spelet över till action! Med perspektiv både från bakom ens mecha, så att man skjuter inåt skärmen, samt sidoscrollat och då styr man med det ena styrkorset och attackerar med det andra.
Detta är ju helt klart ett välgjort spel. Problemet är ju bara att det krävs att man förstår språket för att kunna komma in det hela.
|
|
===============================================================================================
|
| Fortsätt till 10-i-toppen > >
|
