Format: PlayStation
Utvecklare: Psygnosis
Utgivare: Psygnosis (1997)
Genre: Action / Strategi
Arr, me mateys! Vi leker sjörövare och lirar Overboard! till PlayStationEtt. Är dettanågot att segla bort mot solnedgången med såhär i samband med sommarlovets slut?
Kan detta lilla piratspel vara en av de, antagligen, många förbisedda pärlor som inte heller fann sig placerade någonstans på vår egen 25-i-topp förrförra veckan ens som alternativ till något annat? Den som läser vidare får väl se. Overboard! utvecklades och gavs ut av brittiska Psygnosis som fram till dess redan hade gjort ett namn för sig själva på PlayStation med egenutvecklade spel så som Colony Wars, G-Police och framför allt Wipeout samt Wipeout 2097. Psygnosis gav dessutom ut lir som Formula 1 och Destruction Derby av andra utvecklare. De var helt enkelt rätt så stora och kända då, under den andra halvan av 90-talet. Och fastän de egentligen ägdes av Sony på den tiden hindrade det inte dem från att göra enstaka spel för konkurerande konsoler, mest notvärdigt Wipeout 64 till, kan ni gissa det, Nintendo 64. År 2000 gjordes de dock om till Sonys egna Studio Liverpool och fick därefter inte göra annat än nya Formel 1- samt Wipeout-spel till just Sonys diverse format. År 2012 lade Sony ned studion helt. Deras sista spel blev Wipeout 2048 som kom ut det året.
Men nu backar vi bandet en 15 år bakåt i tiden från dess, till en trevligare era för dåvarande Psygnosis, då de ännu kunde ge utlopp för sin kreativitet. Året var alltså 1997. Och Overboard! var ett av över 20 spel som utvecklades och/eller gavs ut av Psygnosis. Bara DET året alltså... Så... Vad var det som fick det här spelet att stå ut från mängden? Jomen, det var ju just det. Den där kreativiteten alltså. För om det är något Overboard! kan stoltsera med så är det att spelet sannerligen skiljer sig från mängden. Det är kreativt. Spelidén är annorlunda.
Ja, detta är faktiskt så pass unikt att det fanns bara inget annat vi kunde trycka in det som alternativ till på den där listan. En kompromiss var att gräva fram spelet ur kistan... Och här är vi nu. Såhär beskrivs liret på baksidan av fodralet: "Ett spännande och smått vansinnigt spel fyllt med vilda strider och sjöslag. Ladda kanonen och dela ut en extra romranson innan du ger dig i kast med farorna på de sju haven. Upp till fem stycken deltagare kan plundra och skövla sig genom detta spel med hjälp av en Multi Tap."
En, ehm, väldigt fri översättning till svenska från engelska. Och inte helt korrekt. Några andra vilda strider utöver just sjöslag förekommer inte... Och upp till fem deltagare kan heller inte plundra och skövla sig genom hela spelet då multiplayer-delen är sin egen grej, ett battle mode. Nåja. Enspelarläget är det hela kampanjen kretsar kring. Vad spelet går ut på då är att, öh, ja, jo, tja... Man styr ett piratskepp, va? Man spelar alltså SOM skeppet. Och man ska ta sig igenom banor. Ja, banor. Till sjöss. Från början till slutet av banorna ska man segla, undvika hinder, utkämpa strider och plocka upp allt man ser flyta ovanför vattenytan, power-ups och sånt. Allt detta ur relativt utzoomade tredjepersonsperspektiv.
Overboard! är väldigt videospelsuppdelat. Här finns fem världar med fyra banor per värld, inklusive en stor bossfight i slutet av varje värld. Bossarna varierar från sjöodjur till människobyggda grejer som någon slags dreadnought. Och så sista bossen, som för tankarna till Jafar när han är ande. Bakgrundsstoryn i manualboken nämner något om uråldrig egyptisk häxkonst så ja, det har väl med det att göra.
Världarna består av karibisk miljö, någon gammal civilisation typ grekisk eller romersk eller något i den stilen, arktisk, vad som onekligen ser ut att vara ångpunk och arabisk..? Eller kanske just egyptisk?
Hela äventyret utspelar sig på vatten. Det är dock mer en sammanhängande samling insjöar och floddrag snarare än öppet hav. Men å andra sidan hade ju spelet inte funkat annars, utan något ramverk för banorna som gör dem till just banor. Annars hade det ju bara varit mest öppet hav överallt liksom. Presentationen i Overboard! brister i vilket fall. Vad exakt spelet går ut på, det får man liksom bäst haja själv medan man sitter och spelar. Någon direkt förklaring ges ej. Inte heller finns här egentligen någon direkt handling att följa. Alltså, inte egentligen. Ja, man får se någon kort filmsnutt i början men det hela är väldigt diffust och sedan så sätter spelet bara igång. Exakt vad det är för piratskepp man styr eller vad för mål man har, det är förpassat till manualen där det också är en extremt sparsam historia. Man är någon pirat som tydligen tar sig an någon annan pirat. Och detta gör man då alltså genom att ta sig från start till slut på banorna och besegra en boss i slutet av varje värld. Liksom... Jaha?
Men ok, whatever, ett starkt narrativ kanske heller inte riktigt var poängen med det här spelet. Fokus verkar ligga på da gameplay, själva spelupplägget alltså. Tänk Bomberman. Till sjöss. Med ett piratfartyg som spelfigur istället för liten gubbe med bomber. Det är ungefär så det känns. Om det låter vettigt. Banorna är nämligen utformade nästan som labyrinter som man ska navigera igenom och fiendefartyg undanröjes genom att först positionera ens ett eget fartyg rätt, så att de hamnar i skottlinjen och då avfyrar man kanonerna. Lite såsom när man strategiskt placerar ut bomber i Bomberman för att fånga motståndare i sprängradien.
Man styr med styrkorset, duh, men i den bemärkelsen att man med korset blott vänder skeppet i den riktning man vill fara åt. För att faktiskt få vind i segeln trycker man in R1, dvs den första högra axelknappen. Vänster axelknapp nummer 1 får fram kartan. X skjuter från babords sida och O från styrbord... Dvs från vänster respektive höger sida av skeppet utifrån aktern, dvs den bakre delen av skeppet, rumpan alltså!
L2 och R2, dvs de bakre axelknapparna växlar mellan vapnen. Man kan också hålla i fyrkant och ändra vapen direkt med styrkorset. Trekant gör ingenting utanför menyerna.
Till att börja med har man bara två vapen att välja mellan. Kanonsalvor att avfyra från endera sida av skeppet eller en singel kanonkula som kan avfyras från fören dvs rakt framåt från nosen. Så småningom får man dock tillgång till fler och fler vapen. Allting från luftvärnsmissiler och minor till eldkastare och en blixtattack... Senare i spelet får man också tillgång till en blimp som lyfter fartyget rakt upp i skyn. Detta är mao inget realistiskt sjökrigföringsstrategispel. Detta är fantasy. Rent visuellt ser dock vattnet man far fram på riktigt bra ut. Så där halvt transparent och allt. Och skeppet är t o m lite gulligt. Spelet har definitivt sin charm alltså. Ibland hamnar det män överbord (som i titeln på spelet! ^_^) varpå man kan segla fram och plocka upp dem ur vattnet och skulle seglen på skeppet börja brinna och det finns vattenfall i närheten så kan man segla där under för att släcka elden fortare. Sådana detaljer ger spelet karaktär.
Och även om kontrollen inte känns helt intuitiv kan man väl knappast klaga på den för mycket då man i alla fall kan ställa om knapparna själv för att passa en bättre. Start pausar och select skiftar mellan perspektiv. Tre olika pespektiv får man varav två statiska; det typ sedvanliga fågelperspektivet som känns igen från spel som t ex Zelda och just Bomberman, ett mer ovanifrån perspektiv likt i de första GTA-spelen till samma konsol samt ett fullfjädrat 3D-perspektiv där kameran alltså hänger med aktern och roterar med vilken riktning man än vänder skeppet åt. Den där kompassen i övre högra hörnet? Den som alltid tycks peka mot norr så vad är då ens meningen med den kan man undra? Jo, det är när man spelar ur det tredje perspektivet, som är det riktiga 3D-perspektivet, som den kommer i spel. Men gosse vad knepigt det blir att navigera i full 3D... Det går ju inte. Helt snurrig blir man då.
Ibland ser man inte vad fan som skjuter på en då en bergvägg skymmer utsikten utifrån det vanliga statiska perspektivet. Vilket inte är helt lyckat. Och det är väl främst i sådana lägen som man bör ändra till "följekameran" som de kallar det i manualen men... Nej. Vi vill inte. Apropå sådant man blir beskjuten av så behöver det inte bara vara andra fartyg. Utmed banorna är det fullt med typ fort och sånt med. Dessa kan man såklart också skjuta tillbaka mot. En annan grej med det här spelet är även att man ska inta hamnar där man sedan lägger ankar. Är det då några skepp och några fort som skyddar en hamn, ja, då får man ju både sänka skeppen och rikta kanonerna mot forten och spränga dem. Hamnarna under ens egen piratflagga agerar som checkpoints ifall man dukar under senare på banan.
Det mest iögonfallande är nog de förhållandevis gigantiska anordningarna som man stöter på som hindrar ens framfart. Vi snackar sånt som gigantiska eldkastare och roterande sågblad. Vilket känns mer hemma i ett Super Mario-plattformspel än ett båtspel. Därmed blir ju Overboard! också lite, lite som ett plattformsaktigt lir där man inte kan hoppa och spelar som ett transportmedel ur miniatyrperspektiv. Overboard! är knepigt att placera i en bestämd genre. Strategisk action?
När man med en hårsmån undviker ett gigantiskt sågblad eller plötsligt finner sig själv emellan två attackerande skepp, kvickt som tusan vänder skutan i rätt läge och inom loppet av en sekund eller så först avfyrar en salva kanonkulor mot skeppet till vänster och sedan mot det till höger och sänker båda, då känner man sig som havens okrönte piratkung minsann... Det är då Overboard! är som bäst och ja, det är väl lagom actionfyllt i dessa moment. Men något regelrätt actionspel eller shoot 'em up är det ju icke. Man kan heller inte bara panga loss hur som helst för då gör man slut på alla kanonkulor osv. Så strategi är i allra högsta grad en del av spelet.
Ok, vad mer..? Jo, det där multiplayer-läget påminner verkligen om Bomberman. Hur arenorna för detta battle mode är uppbyggda och allt, det känns verkligen som Bomberman alltså. Stöd för upp till fem spelare finns det alltså i detta läge. Med multitap då. Vi provade dock bara att spela en mot en, med två kontroller inpluggade i konsolen som vanligt folk. Och ja, det är vad det är. Battle Mode. Vissa diggar det, andra icke. Låten som spelas i bakgrunden i menyerna innan liret sätter igång på redigt ska också nämnas. En riktigt passande sjöfararlåt som sätter stämningen. Musiken under själva spelets gång däremot... Är inget att hurra åt. Utöver den där låten som spelas i menyerna är hela soundtracket väldigt klent. På det stora hela är spelet heller ingen fullträff. Långt ifrån. Allt går inte ihop liksom.
Lite känns det som att brittutvecklarna på gamla Psygnosis försökte efterlikna Monty Python eller Baron Münchausens äventyr. När "humorn" dock är begränsad till introfilmsnutten och den korta slutsekvensen man får se då eftertexterna rullar förbi får man väl dock säga att de lyckades så där med det. Eller vänta lite, to be fair, menyerna lyckades de ju med också! Och det inte bara med låten. Där är det faktiskt ganska nära Monty Python-stämning och humor. Med typ "gammaldags" tecknade bilder, stönande piratgubbar och lite andra skoj detaljer när man gör ändringar i inställningarna. Tummen upp för det.
Overboard! kan vara riktigt kul i korta stunder åt gången åtminstone. Nej, uppenbarligen är det inte stabilt nog för en plats bland de 25 bästa spelen till formatet men... Tja, topp-30 kanske? Förutsatt att man då inte delat upp och fördelat alla de där alternativen till egna placeringar. För i så fall... Topp-50 kanske?
Vi som minns detta från en av de gamla klassiska PlayStation-demoskivorna vill kanske tycka att spelet är skojigare än det faktiskt är får man lov att medge så här i efterhand. När vi nu sitter med hela spelet på skiva snurrandes i konsolen.
Ok, fine, detta kanske inte är någon stor förbisedd pärla till spel... Men... En liten pärla åtminstone? Spelet dras med en del problem. Som klumpiga designmissar. Och det känns inte helt realiserat, alltså från idé till färdigt spel verkar det fattas något på vägen. Men spelet är ändå relativt välgjort. Och det är ändå ett unikt koncept. Det är inte bara samma gamla som så mycket annat. Det är ingen Doom-klon, ingen generisk plattformare osv. Det är något eget. Spelupplägget är intressant och spelet har även sin charm. Vilket räcker för ett litet plus i kanten åtminstone.
Det slutgiltiga omdömet: Två och en halv tunnor med rom. Arr!
|
