Aktuellt

Arkiv

Fakta för fan

Lekcenter

Perspektiv & Retrospektiv

Topplistor

Framgrävt ur spelkistan #65
Super Monkey Ball



Text och sånt: Jan M. "Baby" Komsa & G.W. "AiAi" Kong, 2022-05-03

Format: GameCube
Utvecklare: Amusement Vision
Utgivare: Sega (2002)
Genre: Öööh..?

Idag kära läsare, dvs den 3 maj 2022, fyller Segas kronjuvel nummer ett hela 20 år här i Europa. Och vi pratar inte om Sonic eller Shenmue eller, öh, Space Harrier, utan nu pratar vi alltså om Super Monkey Ball!!! Enligt somliga här bakom kulisserna ett av världens bästa videospel genom tiderna... Enligt andra som har varit med och spelat kanske inte riktigt uppe i den nivån men likväl ett väldigt underhållande, skojfriskt och överlag välgjort och helt enkelt roligt spel. Ja, det är så här vi väljer att inleda denna framgrävning. Finns ingen poäng med att dölja hur mycket vi alla faktiskt gillar detta lir då den som har läst på på POPKORN nog redan vet om det. Spelet tog trots allt förstaplatsen på vår GameCube-topplista för några år sedan och utnämndes som årets bästa spel år 2002 här om året på vår årets bästa speltopplista åren 1986-2020. Mm, exakt. Vad vi har här är en riktig vinnare alltså. Oavsett hur mycket kärlek var och en själv har för spelet får även alla medge att detta var ett av de mest ikoniska titlarna för sin tid.

Super Monkey Ball fyllde egentligen 20 förra året. Arkadoriginalet, som bara hette Monkey Ball, kom ut 23 juni 2001 i Japan och GameCube-portningen följde samma år i Japan och Nordamerika i samband med konsolens premiär i respektive världsdel, dvs 14 september i Japan samt 18 november i Nordamerika. Men nu går vi efter Europapremiären och i vår del av världen lanserade Nintendo GameCube först våren därpå, närmare bestämt 3 maj 2002, och då kunde ju inte något av spelen till formatet komma ut här innan... Även här var Super Monkey Ball en av releasetitlarna dock. Så idag är dagen då Super Monkey Ball fyller 20 år i Europa, som sagt var redan i den första meningen i det första stycket ovan. Givetvis ett ypperligt tillfälle som vi mer än gladeligen tog i akt att sätta oss ned med spelet igen för första gången på åratal och bara ha barnsligt roligt med det. Och detta är inget som vi satt endast en kväll eller bara en helg med. Åh, nej. Vi har faktiskt suttit och lirat detta mest för skojs skull de senaste två veckorna på raken!

Att hemversionen av Super Monkey Ball gavs ut i samband med GameCube-lanseringen i alla delar av världen innebär ju såklart att idag är dagen då även konsolen i fråga fyller 20 år här i Europa. En topp-20 GameCube-spellista, vilket väl vore det mest logiska att komma med idag, har vi dock redan gjort alltså. Men att uppmärksamma det bästa spelet till konsolen är ju också ett sätt att uppmärksamma själva konsolen tänker vi då! Så ett stort grattis önskar vi på den här europeiska 20-årsdagen åt GameCube i allmänhet och Super Monkey Ball i synnerhet! Och ja, ett Sega-spel var alltså en av releasetitlarna till Nintendos nya konsol för 20 år sedan, låt det där sjunka in en stund. Nintendo själva hade inget nytt Mario-spel färdigt vid release, inget Zelda-spel heller. Mediokra Luigi's Mansion och Wave Race: BS var helt seriöst det bästa som det stora N hade att bjuda på själva i tid till sin egen nya flaggskeppkonsols premiärer. Patetiskt. Sega räddade i mångt och mycket GameCube-lanseringen åt Nintendo med just Super Monkey Ball. Med senare titlar så som Beach Spikers och F-Zero GX som Sega utvecklade åt Nintendo var det dessutom lustigt nog just Sega som kom ut med de mest intressanta spelen till kuben under de första åren av konsolens livstid. Mm, det är ju sannerligen både lustigt och ironiskt hur det kan gå ibland här i livet.

Super Monkey Ball utvecklades av Amusement Vision inom Sega och gavs ut av Sega proper så att säga. Amusement Vision, numera Ryu Ga Gotoku Studio och numera nog mest kända för Yakuza-serien, var och är än idag om än under ett annat namn en division inom Sega själva. En konsolportning av arkadspelet Monkey Ball var ursprungligen tänkt för Segas egen DreamCast, men historien ville som bekant annorlunda. I början av 2001 lät Sega en omskakad spelvärld veta att man drog sig ut ur racet som konsoltillverkare och Super Monkey Ball till Nintendos GameCube blev därefter ett av de första Sega-spelen att göras och släppas för en konsol av annat märke än Sega. Vilka vilda tider, va? Eller det kanske inte verkar vara någon stor grej för er yngre läsare men tro oss, då på den tiden så var det verkligen en händelse som heta duga. Sega var trots allt en av de tre stora konsolföretagen fram till för 20 år sedan. Det var alltså precis som om Sony idag skulle hålla presskonferens och utannonsera att man lägger ner konsoltillverkningen och börjar göra spel för Switch och Xbox-serierna. Det var helt bananas alltså.

Apropå bananer så är Super Monkey Ball tydligen sponsrat av just Dole bananer. Och vi har inget emot det heller. Tvärtom tycker vi att det skänker spelet en viss charm. Det känns liksom mer på riktigt då på något sätt, mer som ett livs verkligt sponsrat evenemang liksom. Senare versioner av spelet saknar dessvärre detta. Okej, till saken då, vad går det här spelet ut på egentligen? Tja, för att citera ur allas vår Jannemans tidigare topplistetext: "Rulla bollarna med aporna från början till slutet av banorna utan att trilla över kanten. Använd styrspaken till detta." Mmhh... Ja, jo, det är allt egentligen. Allt man behöver veta. Visst, banorna går på tid också och med A-knappen kan man zooma in och zooma ut kartan i nedre högra hörnet av spelskärmen, men i grund och botten går spelet ut på att med styrspaken rulla bollarna med aporna däri i mål och that's it. Äkta arkad eller vad? Genialt enkelt. Toshihiro Nagoshi, som tidigare hade arbetat med Virtua Fighter-spelen, Daytona USA och Shenmue för att nämna några, agerade regissör och producent och uttryckte tydligen ambitionen att skapa ett spel som folk genast förstod sig på och kunde spela. Vi måste säga att han lyckades. Super Monkey Ball är genuin direkt arkadskoj.

Genren. Enligt Wikipedia är detta ett plattformspel. Ööh, nej. Bara nej. Det är det inte. Enligt GameFAQs är det i första hand ett spel i genren "Miscellaneous" dvs slumpmässig. Känns lite som en cop-out men okej. Enligt Sega Retro är detta däremot ett pusselspel. Eeh, vi gillar och litar faktiskt på Sega Retro i vanliga fall men nej... Återigen bara nej. Ett pusselspel är det inte. Super Monkey Ball är alltså ett spel som är lite svårdefinierat vad gäller genren. Såvida man då helt enkelt inte räknar rulla kulanspel som en egen genre (vilket man förresten kanske faktiskt borde göra). Vissa andra rulla kulanspel som brukar placeras i just pusselgenren förresten, så som Kula World och Mercury Meltdown, har ju väldigt tydliga inslag av pussel. Tillskillnad från Super Monkey Ball går de inte bara ut på att rulla kulan i mål alltså. Där är det inte själva kontrollen över kulan som är A och O mao. Nä, i de spelen så ska man liksom finna en lösning på hur man tar sig vidare. Någon problemlösning är inte direkt grejen med det här spelet däremot. Här gäller enbart fingertoppskänsla och nerver av stål. 100% skills alltså.

Den största skillnaden gentemot arkadoriginalet, och något som gör det än mer lite knepigare att placera Super Monkey Ball i en enskild genre, är de sex stycken extraspelen i spelet uppdelade i så kallade minispel samt partyspel... Minispelen består av Monkey billiards, Monkey bowling och Monkey golf. Monkey billiards är vad det låter som. Biljard alltså. Detta kan spelas i VS. mode där 1-2 spelare turas om eller Tournament mode för bara en spelare mot fyra datorstyrda spelare. Exakt varför turneringsläget inte kunde vara tillgängligt för flera riktiga spelare att spela mot varandra på precis samma sätt som när en spelare spelar mot datorn kan man verkligen undra. Biljard är så så i vilket fall. Bowling och golf är mycket, mycket roligare däremot och två av det här spelets tre stora höjdpunkter utöver själva huvudspelet. Monkey bowling kan spelas i Standard mode (kallat Normal mode på Highscore-skärmen för övrigt) då 1-4 spelare turas om eller i Challenge mode för en spelare bara. Återigen en sådan där grej där det egentligen inte borde ha funnits några hinder för flera spelare att kunna turas om i det läget också men nåväl.

Monkey bowling är så jävla bra alltså. Så jävla fantastiskt bra... Med en GameCube-kontroll då. På en Switch är det däremot helt jävla ospelbart med såväl Joy-Con- som Pro-handkontrollernas jämförelsevis fjuttiga axelknappar. Man får kort och gott inte alls den precisionen med Switch-kontrollerna som man får med GameCube-kontrollen i originalspelet. Vad vi nu dillar om är att Sega släppte ju Super Monkey Ball: Banana Mania här om året just det japanska och amerikanska 20-årsjubileumet till ära. En sorts remake av Super Monkey Ball Deluxe till PS2 och Xbox som i sin tur var en sorts samlingsskiva av Super Monkey Ball och Super Monkey Ball 2 till GameCube. Tyvärr lämnade Banana Mania som kom ut i början på oktober här om året till alla aktuella format mycket att önska. En trogen eller värdig representation av det utmärkta originalet var det icke. Och det från början så utmärkta bowlingminispelet var alltså just en av de sakerna som föll kort så att säga. Vi är inte direkt några stora förespråkare av GameCube-kontrollen överlag. Vi anser att styrkorset suger, att den högra anologa spaken suger, att både utformningen och placeringen av ansiktsknapparna suger samt att avsaknaden av en till andra axelknapp suger. Vad vi däremot gillar är greppet, den vänstra styrspaken och de huvudsakliga skönt tryckkänsliga axelknapparna.

Det är just de tre sakerna som spelar någon roll i Monkey bowling. Ja, A-knappen används också i alla mini- och partyspel vilket, då den inte används i kombination med någon annan knapp, funkar finfint. Bara emellanåt kommer någon annan knapp eller C-spaken till någon använding... Greppet och styrspaken är allt i huvudspelet. A-knappen används sedan i samtliga mini- och partyspel då det är med den man t ex slår eller kastar i sportminispelen. Och just bowlingen tar då tillvara på axelknapparna också. Så här går det till. Först så väljer man varifrån man ska kasta klotet. Man placerar markören längst linjen, från vänster till höger, med styrspaken och trycker på A. Därefter siktar man med en stråle som går från klotet mot käglorna och rör sig kvickt nog i en radie från vänster till höger, fram och tillbaka. Man får några sekunder på sig att sikta in sig och åter trycka på A. Sedan fylls kraftmätaren från noll till max då man såklart återigen ska trycka på A för att få iväg klotet med önskad styrka. Och här är det riktigt fina. Med L och R så kan man vinkla kasten fram till att man kommer till linjen. Något som är väldigt användbart ifall man skulle totalfumla och helt missa banan medan man siktade in sig men även annars för att få till ännu bättre kast. L- och R-knapparna är alltså tryckkänsliga på GameCube-kontrollen. Ju längre ned man trycker ned någon av dem, desto hårdare skruvas kastet. Det är äkta finlir som gäller här. Enormt tillfredställande när man lyckas skruva ett kast precis så att man slår ned den sista käglan. Oavsett om man spelar själv eller flera så kan man sitta i timmar med detta.

Monkey golf är också kalaskul. Ja, det kallas Monkey golf men är ju minigolf egentligen. Något som nu när vi tänker efter nog faktiskt också framgår i själva spelet... Jodå, visst fan, det är någon kort beskrivning av varje läge där det står skrivet rakt ut att detta rör sig om minigolf egentligen. Men vem bryr sig, Monkey golf låter "sexigare" än Monkey minigolf och varför krångla till det med namnen när enkelhet är spelets namn typ. Beroende på vem man frågar så är bowling eller minigolf hur som helst det roligaste av minispelen i spelet. Liksom i bowlingen så finns det två lägen att spela här också. Stroke play där 1-4 spelare turas om samt Match play som lite udda nog endast kan spelas med två mänskliga spelare där man dock likväl turas om. Att spela mot en datorstyrd spelare går alltså inte i Monkey golf. Är det något vi saknar? Hm, tja, egentligen inte i Stroke play där det, liksom i bowlingen, räcker gott och väl att man spelar mot sig själv för att slå sina egna rekord men det hade nog ändå varit välkommeet med en möjlighet att spela mot datorn i Match play. Det är det enda läget i alla extraspelen som inte går att lira singel.

Nå, i vilket fall som helst bjuder Monkey golf på ett elegant minispel, minst lika elegant som bowlingen. Man kan välja att spela alla 18 hålen, bara de nio första eller bara de nio sista. Sedan är det bara att sikta och slå. Eller det är ju inte bara så bara då, va? Sikta gör man med vänster styrspak men med den banangula högra C-styrspaken så kan man sikta längst med ett rutnät där man även får upp siffror för exakt avstånd från bollen till hålet. Innan man slår så kan man också växla mellan fyra klubbor, beroende på hur hårt man vill slå. Och sedan så ska man såklart tima styrkan i kraftmätaren också. Riktigt, riktigt roligt är det här och likaså något som man kan sitta som fastklistrad vid i flera timmar åt gången. Ja, så kul är det att spela om och om igen. Minigolfen i Super Monkey Ball är liksom enkelt nog för att man väldigt snabbt ska kunna komma in i det men samtidigt utvecklat nog för att ge spelet ett riktigt djup. Detta handlar liksom inte om att slå planlöst i riktning mot hålen. Man måste se över hela banan, tänka efter, sikta rätt, välja rätt klubba och slå iväg bollen inte för hårt och inte för löst men just rätt.

Raskt över till partyspelen. Vad skiljer partyspelen från minispelen egentligen? Tja, alla tre minispel är direkt baserade på befintliga sporter, medan alla tre partyspel är rent hittepå så därav mer "whacky" och därmed mer "party" antar vi? Tre partyspel finns i alla fall att tillgå. Monkey race, Monkey fight och Monkey target. Ett mönster som vi ser är förresten att dessa hör ju vanliga multiplayer-genrer till. Racing, fighting och shooters alltså. Typ. Monkey target är mer som dart faktiskt. Fast istället för att kasta pil så glidflyger man med sina apor i bollar fram till måltavlan. Underbart knäppt nog, ja. Men annars så. Monkey target är ju bäst alltså. Monkey target är på fullaste allvar fenomenalt bra. Det finns bara ett spelläge där 1-4 spelare spelar sina rundor i tur och ordning, men man kan dessutom välja om man vill spela 5, 10 eller hela 15 rundor och varje typ matchlängd har sin egen highscore-lista i spelet. Och spelar man själv säger det också sig självt att då behöver man aldrig vänta på sin tur för då är det ens tur varje gång, liksom när man för den delen apbowlar eller apgolfar själv.

Vad Monkey target, dvs Monkey darts with the monkey in a ball flying over the ocean, går ut på är att med apan i bollen pricka områden med så högt poäng som möjligt på någon av måltavlorna. Och måltavlor är egentligen hela dessa öar långt ute i havet. Med sin apa i dess boll så rullar man ner för rampen och upp igen sista biten mot slutet som slänger en ut över vattnet. Ett tryck på A medan bollen susar genom luften öppnar upp den så att de två bollhalvorna bildar typ vingar med vars hjälp man kan glidflyga framåt till sitt mål. Ett till tryck på A stänger bollen igen. Styrspaken styr färden genom luften. Trycker man ner så dyker man och får mer fart, trycker man upp så stiger man vilket sänker farten. Det gäller att inte ha för hög fart när man landar för då stundar man vidare och rullar utför ner i vattnet, men samtidigt kan man ju inte ha för låg fart heller för då når man kanske inte ens fram till den ön som man hade siktet på. Man får göra en avvägning alltså. Och man får göra det snabbt, instinktivt liksom. Diverse väderförhållanden och andra föremål finns men för en spelupplevelse mer rakt på sak kan man stänga av dessa.

Vinden är alltid en faktor dock. Det blåser ute till havs alltså. Ibland blåser det lite, ibland blåser det måttligt, ibland blåser det mycket och det kan blåsa åt olika riktningar varje gång. Något man också måste tänka på är att stänga bollen innan man landar. Detta blev Jan minst sagt bittert påmind om då vi spelade nu i veckorna och han inte stängde sin apas boll en gång när han skickligt nog lyckades landa rakt på 300 poäng. Glädjerop följt av ångestvrål. Monkey target är precis som Monkey bowling och Monkey golf så jävla bra och så jävla beroendeframkallande alltså. Det är de tre alltså. Monkey bowling, Monkey golf och Monkey target är det här spelets tre stora behållningar utöver själva huvudläget. Vi har verkligen suttit i veckor och balansrullat kula, spelat bowling och minigolf samt Segas sjukt snillrika variant på typ mänsklig dart men med apor i bollar glidflygandes över havet. Och det här 20 år gamla spelet känns verkligen precis lika fräscht och nydanande som det gjorde då, precis i början på 2000-talet... Helt otroligt.

Okej, kort om de andra partyspelen med. Monkey fight, finns bara ett spelläge för 1-4 spelare. Spelar man flera spelar man samtidigt då all action äger rum på en och samma skärm, som i ett fightingspel alltså. Man har boxningshandskar på fjäder fjättrade vid sina bollar och vad det här partyspelet går ut på är att slå ut motståndare ur ringen. Finns tre banor att fightas på; en vanlig jungelbana, en isbana och en rymdbana. Och så finns det prylar man kan få genom att slå sönder lådor som ibland dyker upp, tillfälliga power-ups som mycket större boxningshandske eller mycket längre fjäder. Den som har tagit flest poäng under en runda genom att ha slagit ut andra flest gånger och själv blivit utslagen minst gånger vinner en poäng för hela den rundan och den som är först till ett visst antal poäng, typ först till tre, vinner hela mästerskapet eller vad det nu är. Monkey fight är förvisso kaotiskt småkul men bara i små doser. Man blir alltså snabbt trött på det. Vi spelade ett varv först till tre och det räckte liksom för oss.

Monkey race är slutligen verkligen som ett helt eget spel i spelet. Det är ett racingspel. Duh. En typisk Mario Kart-klon i grund och botten. Komplett med prylar att plocka upp längst vägen som hjälper en själv och stjälper för de andra. Raketboost, bananskal och diverse projektiler att skjuta mot de framför en. Finns sex banor och det är olika många varv per bana som gäller. Bara tre av de sex banorna fann vi vara hyfsat roliga dock så i slutändan är det inte riktigt värt speltiden tycker vi. Inte när det finns flera andra så mycket roligare extraspel att ägna timmarna åt. För den som trots allt finner spelglädjen i Monkey race, som den där Tina t ex, host host, finns det många spellägen at välja mellan i detta läge. One Course race är för 1-4 spelare splitscreen och är vad det låter som. Kör bara ett enstaka race på någon valfri bana. Grand prix är för 1-4 spelare splitscreen och utgör hela minispelet, dvs man kör hela kupen på sex banor. Och Time attack för en spelare bara, är vad som brukar kallas time trial.

Åter till huvudspelet som absolut inte går av för hackor heller. Det finns flera lägen här med. Normal mode är för 1-4 spelare att turas om i. Man kör varannan gång alltså. Practise mode är för en spelare bara och är vad det låter som. Välj vilken bana som helst som man har tillgång till, dvs som man redan klarat en gång och därmed låst upp, och öva på den för att bli bättre. Och Competition mode är för 2-4 spelare att spela samtidigt i splitscreen och går ut på vem som kommer i mål först. Och nog får man tydliga Sonic 2-vibbar i det här först i mål i splittscreen-läget. Ganska charmigt är det. Fyra apor har man att välja mellan i alla lägen. Standardapan AiAi, hans flickvän MeeMee, babyn Baby och sist men sannerligen inte minst den stora gorillan GonGon... Vilket, hm... En stor gorilla, en mindre apa, en andra mindre apa tillika flickvän till den föregående mindre apan och en bebisapa... Donkey, Diddy, Dixie samt Kiddy Kong någon? Eller är det bara vi jungeltokiga DKC-fanatiker som gör den kopplingen?

Olika svårighetsgrader finns det. Beginner har 10 banor plus 3 extrabanor. Advanced har 30 banor plus 5 extrabanor. Expert har 50 banor plus 10 extrabanor. Därtill finns ytterligare 10 stycken extra extrabanor. Extra extra svåra alltså. För att låsa upp extrabanorna så måste man klara sig igenom alla vanliga banor på en svårighetsgrad utan att dö spel över. Vilket är lättare sagt än gjort. Sannerligen lättare sagt än gjort... Tidspress har man också på sig och ofta är det just det som ställer till det, antigen man stressas och åker över kanten eller att tiden bara löper ut. Visserligen är just denna stressen en del av spelet men ändå. Vi har klarat det här spelet. Beginner mode, Advance mode och Expert mode. Så det handlar inte om det. Vad det handlar om att det vore väl kul att kunna lira och chilla lite. Att kunna slöspela och inte bara stresspela, även om vi medger att det rör sig om positiv stress i det här spelet. Två lösningar kan vi tänka oss på detta. Lösning nummer ett är att dela upp Standard mode i ytterligare två lägen; Arcade samt Casual, där Standard mode arcade alltså kör på tid som vanligt medan Standard mode casual är exakt likadant fast utan tidsbegränsningen. Och då med separata highscore-listor givetvis.

Lösning nummer två är ett enda läge som går på tid men där man inte förlorar automatiskt och måste börja om från start på en bana ifall tiden går ut. Vad då tiden ens hade fyllt för syfte undrar kanske en del av er kära läsare? Jo, poängen såklart. Super Monkey Ball går inte bara ut på att klara banorna utan i högsta grad om att komma högt på highscore-listorna i spelet. Arkad-rötterna är starka här. Man får redan tidsbonuspoäng för väldigt snabbt klarade banor. De kunde ha gjort så att om klockan når noll så fortsätter den ticka men åt andra hållet istället. Så att timern blir röd och börjar räkna minussekunder alltså. Och då kunde det ha varit som så att inte nog med att man inte får några som helst extra poäng för tiden om man inte klarar en bana i tid utan att man dessutom får poängavdrag för varje hel, tiondels- och hundradels sekund som man kommer i mål över tidsgränsen. Det stämmer, vi har verkligen begrundat vad gäller det här liret. Man hade t o m kunnat ha båda lösningarna i spelet och kallat lösning två för Casual arcade...

Småskavanker och mindre önskedrömmar åsido är Super Monkey Ball trots allt är ett praktexempel på en serie som fick till det rätt redan på första försöket. Det första konsolspelet, eller det första spelet bara om man räknar Super Monkey Ball som en version av arkadspelet vilket det ju trots allt är, var nära nog perfekt som det var. Inte riiiiktigt helt men nära nog. Uppsjön med uppföljare var därmed fullkomligt överflödiga och gjorde inget annat än att urvattna titeln... Spelvärlden behövde mao inte Super Monkey Ball: Touch & Roll till Nintendo DS eller Step & Roll till Wii, vi behövde inte Super Monkey Ball: Banana Blitz till Wii och Banana Splitz till Vita, vi behövde inte Super Monkey Ball Adventure till PS2 och GC, vi behövde inte en HD-version av tidigare nämnda Banana Blitz av alla möjliga titlar de kunde kommit på att släppa igen och nej, vi behövde faktiskt inte ens den direkta uppföljaren Super Monkey Ball 2 till kuben. Och detta bara för att nämna NÅGRA senare delar i serien... Fram till 2021 lyckades Sega med konststycket att släppa inte färre än 21 spel i serien under loppet av 20 år sedan arkadoriginalet 2001... Mer än ett spel i snitt om året alltså. Kanske bara lite överdrivet mycket?!

Super Monkey Ball: Banana Mania som gavs ut ifjol just för att fira seriens 20-årsjubileum, då såväl detta första GameCube-spel som arkadförlagan alltså släpptes 2001 i Japan och Nordamerika, lämnar som redan nämnt mycket att önska. Det känns när allt kommer omkring inte riktigt som det här gamla hederliga Super Monkey Ball! Bowlingminispelet är på snudd till ospelbart med Switch-kontroller, må det vara Joy-Cons eller Pro-kontrollern. Det var helt uppenbarligen utformat med GameCube-handkontrollen i åtanke. Annat fattas också. Så som originalmusiken! Ja, den får man minsann betala extra för att ladda hem. FFS Sega... Sedan t o m en sådan sak som Dole-märket... Detta gav faktiskt spelet en extra touch, det faktum att det var sponsrat av bananmärket Dole. Att deras logga sågs splashad här och var, att det var rakt från solen som strålar ut från O:et i "Dole" som aporna startar från i Monkey target, just sådana saker gav spelet det lilla extra. Summan av kontentan är att trots att Sega totalt misskött serien de senaste 20 åren så förblir det första Super Monkey Ball en riktig klassiker. Det är hur kul som helst verkligen. Det är också ett sådant spel som det är riktigt roligt att spela både singel och flera. Och fastän vi bara är två undertecknade där överst och vi hade bara två kontroller inpluggade samtidigt så var vi faktiskt fler än så att turas om att spela de här senaste veckorna. Ett extra plus i kanten är nämligen att spelar man flera i de lägen där man inte behöver spela samtidigt så kan man just turas om med någon av kontrollerna som är inpluggade. Vilken än som spelare 3 eller 4 trycker på att starta med. Äkta arkadupplägg. Äkta spelglädje. Videospel blir inte mycket bättre än så här.




Betyg: Fyra och en halv av fem icke värdiga 20-årsjubileumsmärken.
Det bästa GC-spelet, bästa spelet 2002 och ett nästan perfekt spel!

- - - - - - - - - - - - - - - -
| Till toppen av sidan |

Till arkivet!
Spelrelaterat
Framgrävt ur spelkistan
| 1-D
| E-L
| M-St
| Su-Z
|- Sunset Riders
|- Super Mario 64
|- Super Mario All-Stars
|- Super Mario Maker 3DS
|- Super Monkey Ball
|- Turtles V (MD)
|- Uncharted
|- Unirally
|- Vortex
|- Wave Race
|- Wave Race 64
|- Wave Race: BS
|- Wild Guns
|- Winter Olympics
|- Yoshi's Cookie
|- Zoda's Revenge...
|- Zero Wing
|
Frispel

För eller emot

Säsongsspecialare
2000-talets julspecialare
2010-talets julspecialare
2020-talets julspecialare

Vidgade vyer
Arkiv X
Plockat ur filmhyllan
PS-bloggen

POPKORN bedrivs som en helt fristående ideell sysselsättning och är inte del av något
annat samfund, samarbete eller liknande. Ansvarig uppläggare för sidan är Jan Komsa.