Format: Sega Mega Drive
Utvecklare: Novotrade (1995)
Vi har nu hunnit avverka såväl det första Ecco the Dolphin och Tides of Time till Mega Drive som Defender of the Future till DreamCast men seriens ökända lågvattenmärke har vi däremot inte haft chansen att nämna ännu. När jag ändå var ute och fiskade efter nämnvärda sommarspel passade jag därför på att ta ett dopp med Ecco Jr. igen. Det var länge sedan jag spelade det här sist och kanske var liret inte så dåligt trots allt tänkte jag. Några framåtvolter av lycka blev det dock inte tal om. Snarare ytterligare ett magplask, om än inte ett riktigt lika stort som med King Neptune's Adventure.
Titeln till trots är det inte Eccos avkomma som det här spelet kretsar kring. Ecco Jr. utspelar sig före händelserna i det första Ecco the Dolphin och det är samma Ecco man får styra, fast som en ung delfin. Den som förväntar sig ett lika episkt äventyr som i de sedvanliga Ecco-spelen kan dock lugnt simma vidare. Det är inte bara Ecco som är yngre här, spelet i sig är även riktat mot en yngre målgrupp. Med Ecco Jr. försökte Sega låta göra ett sk utbildningsspel, speciellt avsedd för barn att tillsammans med sina föräldrar lära sig mer om delfiner. Det här är dock inget som genomsyrar spelet direkt... Faktum är att man lär sig absolut ingenting om delfiner genom själva spelupplägget. Ecco Jr. är i grund och botten blott en simplare version av Ecco-spelen där det enda man gör är att leta reda på en massa saker.
Storyn som den presenteras i Ecco Jr. är inte direkt något att hurra över.
Handlingen är som sådan att Ecco och hans två unga havsvänner, delfinen Kitnee och späckhuggaren Tara, en dag ger sig ut för att hitta den gamla visa valen "Den stora blå" och därför sätts de på prov av de magiska kristallerna (bara följ med strömmen här) att utföra en rad slumpmässsiga och i ärlighetens namn fullkomligt meningslösa sysslor. Spelet är därmed uppdelat i dessa korta små uppdrag där man ska hitta ett par vänner (typ sjöhästar), sjunga åt kristaller, hitta ännu fler vänner och leta upp försvunna bollar åt en säl för att nämna ett par exempel. Så i princip handlar allt endast om att simma runt i havet och leta reda på grejer... Och det är verkligen allt. Kontrollen är förenklad från de andra Ecco-spelen till Megan och eftersom det inte längre finns några fiender att ta kål på kan man inte längre stöta med nosen. Dessutom kan man inte längre använda ekolokalisering till att kommunicera med andra havsdjur. På första banan mötte jag t ex en vänligt sinnad delfin och hoppas på att, i sedvanlig Ecco-anda, få lite hjälp från den men icke. Ekolokaliseringen har blivit nedgraderad till att funka praktiskt taget som en bekräfta-knapp. Man hittar en pryl och trycker på ekolokaliseringsknappen för att "plocka upp" prylen typ. Suck. Jag nämnde precis att det inte längre finns fiender att ta kål på. Det betyder dock inte att det inte finns t ex hajar i spelet. Nej, nog finns det hajar alltid men de går ej till attack och kan inte skada en. Man bara simmar igenom dem som om de vore spöken, hajar ni? De tidigare fiendena agerar alltså endast bakgrund i det här spelet. Faktum är att det finns inget som helst sätt att dö på. Delfinen Ecco kan inte ens drukna längre om man stannar under vattnet för länge. Trist. Och det här ska alltså föreställa ett utbildningsspel där barn ska lära sig mer om delfiner..? Jo, jag märker det.
Vad gäller Eccos vänner, Kitnee och Tara, så är de faktiskt också spelbara. Detta hade ju kunnat tillföra något om det inte vore för en liten detalj... Det är nämligen ingen som helst skillnad mellan de "olika" karaktärerna. Ecco och den andra delfinen har inte ens olika sprites, bara en sk "palette swap". Jag ser ärligt talat ingen skillnad på dem. De andra spelbara karaktärerna har alltså ingen inverkan på spelet och är där egentligen bara för nyhetens behag, vilken varar i sisådär fem minuter. För att verkligen hälla saltvatten i såren har man t o m lyckas strula till något så enkelt som byte av karaktär. Vad som borde kunna skötas smidigt med ett enkelt knapptryck görs här via startmenyn varefter man tas till en seperat spelskärm där man ska simma in i den karaktär man vill byta till och sedan simma ut från skärmen med denna för att återgå till spelet. Fullkomligt onödigt omständigt. Varför kunde man inte skifta mellan karaktärerna med den extra knappen som nu är ledig pga avsaknaden av dash? Varför krångla till just en sådan här enkel sak på det viset?
Spelet går i princip ut på att hitta saker. I rutorna uppe till vänster ser man vad man ska leta efter.
Överlag är Ecco Jr. ett betydligt gladare och mindre ödesdigert spel än de tidigare äventyren i serien. Jag skulle dock inte ens gå så långt som att kalla det här för ett äventyr när det inte finns några insatser. Här finns då ingen riktig motivation bakom storyn och utan dess faror är havet heller inte längre någon mystisk eller nervpirrande plats att utforska. Det blir snabbt långtråkigt just på grund av bristen på såväl spänning som utmaning. Det finns 18 banor allt som allt men så småningom tröttnar man bara... Det är inte roligt helt enkelt. Det första jag gjorde när jag nu stängde av Ecco Jr. var att sätta igång det allra första Ecco the Dolphin och jösses vad mycket bättre det spelet är... En positiv sak finns i alla fall att säga om Eccos barntitel och det är att musiken trots allt är bra och stämningsfull. Åtminstone ibland. Musiken varierar faktiskt mellan riktigt bra låtar värdiga de "riktiga" delarna i serien till trivialt tramsiga trudelutter som lika gärna kunde vara hämtade från någon dötrist serie på Barnkanalen (men som då i och för sig överensstämmer med spelets barnvänliga tema bör väl tilläggas '-_-).
Intressant nog, kanske mest för samlare, är att Ecco Jr. faktiskt är det mest sällsynta spelet i hela serien. Där ettan och tvåan finns i överflöd på auktionssidorna och Defender of the Future till DreamCast går att få tag på utan några alltför stora bekymmer så är minsann Ecco Jr. här (och då speciellt PAL-versionen) något av en raritet. Vilket kanske i sig tyder på att det inte är många som bemödat sig att gräva fram detta på nytt. Men så släpptes också PAL-utgåvan endast i Australien förresten. Sega kanske resonerade att det säkert finns många Flipper-fans där eller något... Däremot finns spelet numera på Virtual Console även i vår del av världen och som del av Segas otaliga Mega Drive-samlingar till diverse format likaså.
De andra två spelbara karaktärerna tillför inte mycket. Det känns precis lika "meningsfullt" att leta efter sälar och deras försvunna badbollar vilken karaktär man än väljer att spela med.
Jag kan förstå vad man ville åstadkomma med Ecco Jr. men jag förstår bara inte VARFÖR man ville göra det. En barnvänlig verion av Ecco-spelen där man har tagit bort all spänning och utmaning? Varför..? Vilket syfte fyller det..? Vilken målgrupp hoppades man kunna nå ut till egentligen..? Jag begriper alltså vad spelet försöker vara men inte varför! Exakt vad tänkte man med på Sega då det beslöts att en avskalad version av Ecco-äventyren skulle göra sig bra som utbildningsspel till deras svarta låda vilken för övrigt alltid marknadsfördes som det "tuffare" och "häftigare" alternativet till Nintendos grå familjepaket? Varför då låta göra något sådant här? Försökte man bredda målgruppen måhända? Hoppades man att alla förmodade unga Flipper-fans (den nya TV-serien kom samma år som det här och den nya långfilmen med Paul "Crocodile Dundee" Hogan hade premiär bara året därpå) skulle tjata till sig Ecco Jr. av sina föräldrar? Det enda man lyckades med var ju snarare att sänka hela spelserien... Efter det här fiaskot skulle det dröja fram till år 2000 och drömkastens Defender of the Future innan vi fick återse Ecco i ett riktigt äventyr, men då var det redan för sent. Ecco var inte längre något posternamn vid den tiden.
För vad det är så är Ecco Jr. faktiskt inte helt värdelöst men i ärlighetens namn så är det helt enkelt inte roligt. Dessutom tror jag inte att man riktigt uppnådde syftet med spelet. Föräldrar som ville lära sina barn mer om delfiner och liknande med hjälp av underhållningsmedium gjorde förmodligen bättre som gick och såg den där fördömda nyinspelningen av Flipper. Faktum kvarstår alltså att Ecco Jr. är ett riktigt bottennap. Trots vissa kvalitéer som att grafiken, kontrollen och musiken åtminstone till viss del fortfarande är bra, blir det alltså en tumme ner för Ecco i det här fallet. Det är knappast värt mödan att grävas fram ur djupet.
Mitt slutgiltiga omdöme: En försvunnen badboll av fem möjliga.
|
