Format: SNES
Utvecklare: Natsume (1996)
Då gräver vi återigen fram något till en Nintendo-konsol minsann. Fast med tanke på att det trots allt har gått snart ett helt år sedan vi bestämde oss för att ta en break från det stora N i just den här delen av sidan (se Exit från förra sommaren) och vi under året som gått lyckades att i alla fall nästan hålla oss till bara andra format (för GC åsido har här handlat om spel till PSP, PSX, 32X, PS2 och Nokia 3310 för 17!) så får den där breaken faktiskt vara över nu. För nu kände vi bara för att panga loss lite i den här vilda rymdvästern. Vi snackar Wild Guns från 1990-talet till SNES:en. Inte den digitala rereleasen via Virtual Console alltså, utan originalet som släpptes på kassett på 16-bitstiden.
Wild Guns är ju faktiskt det nästbästa skjutarliret till konsolen enligt POPKORN:s egen gamla SNES-topplista i 16 delar (scrolla till shoot 'em up-genren längst ned). Såhär beskrevs det då:
"En positiv överraskning var f.ö Wild Guns, en slags blandning mellan förstapersonsskjutare och actionspel i rymd/western-miljö som knappt någon alls hade spelat tidigare men som många direkt tog till sina hjärtan."
Året var 2007 då den där listan sattes samman. Det var ganska exakt tre år innan lirets första digitala rerelease i Europa varpå det började uppmärksammas för att sedan prisas i efterhand som en klassiker. Här på POPKORN hann vi alltså före massorna med hyfsat god marginal. Och det känns ju rätt så kul. Helt plötsligt var gamla Wild Guns det senaste nya heta och då hade vi liksom redan "varit där, gjort det" så att säga.
Denna sci-fi-western utvecklades och gavs ut av Natsume i Japan 1994 och Nordamerika 1995. Samma företag som tidigare gjorde bl a Pocky & Rocky-spelen till SNES. Till Europa och Sverige kom det inte förrän ytterligare ett år senare. 1996 gav Titus ut det här. Titus satsade stort på SNES:en på den här tiden, runt omkring konsolens sista levnadsår 1996-1997, med titlar som Realm och... Power Piggs of the Dark Age. För att nämna några. Och Piggs med två G är ingen felstavning från vår sida förresten. Det är hur de självade stavade det. Vi som var med på den tiden minns väl Wild Guns från gamla Super PLAY. Även om vi själva inte lirade det då det begav sig så känner vi åtminstone till titeln sedan dess. Wild Guns släpptes sedan åter via Nintendos Virtual Console till Wii 2010 och därefter även till Wii U 2014. En remake, Wild Guns Reloaded, kom ut till PS4 och PC åren 2016-2017 och bara häromåret kom denna även till Switch och det var faktiskt kul att återse Wild Guns på en Nintendo-konsol. Det kändes som att spelet hade hittat hem igen liksom.
Välj karaktär och pang på rödbetan bara! Träna prickskyttet i VS-läget eller sätt igång liret på liv och död.
Wild Guns är som en arkadskjutare. Pang på. Bara håll dig vid liv medan du siktar och skjuter. Riktigt i förstapersonsperspektiv är spelet dock icke. Det känns snarare bara som det i och med att man styr siktet över hela skärmen. Det är då SOM OM det hade varit förstapersonsperspektiv. Kameran är däremot placerad direkt bakom ryggen på spelkaraktärerna i fråga och man ser alltså alltid dem i bild.
Och när vi ändå gått in på karaktärerna... Välj mellan Annie och Clint, helt uppenbarligen döpta efter Annie Oakley och Clint Eastwood förresten, eller spela två samtidigt och samarbeta. Spelet är uppdelat i banor med olika bossar som dyker upp i slutet på varje bana. Väldigt simpelt upplägg. Man bara pangar loss bana efter bana. Det här är dock ett svårt spel. Svårighetsgraden är hög även på lägsta nivå. Här får man se GAME OVER-skärmen relativt ofta. Ja, det är ett sådant spel alltså. Det är också ett sådant spel där det händer en jävla massa saker på skärmen samtidigt... Det kan bli rörigt så man får hela tiden hålla koll på vad som är vad.
Kontrollen är bra men tar en stund att vänjas vid. Man skjuter såklart med grön och siktar med styrkorset. Men man springer även med hela sin karaktär med styrkorset. Så what's up with that? Jo, när man inte skjuter kan man nämligen springa höger eller vänster med sin spelkaraktär, fast liret är inte sidoscrollat utan man skjuter alltid inåt skärmen och blir själv beskjuten inifrån utåt liksom. Håller man däremot in skjutknappen så står ens karaktär fast på stället och då styr man siktet med styrkorset. Håller man in skjutknappen och hoppar samtidigt höger eller vänster slänger sig karaktären åt sidan. Annars hoppar man som vanligt med gul och man kan dubbelhoppa här med. Håll inte in direkt utan tryck ett par gånger i snabb följd på grön för att kasta lasso och man kan även slå närgågna busar på truten med samma knapp. Den gröna knappen har alltså hela tre olika användningsområden. Blå används också för att med dynamit eller nåt spränga skiten ur allt på skärmen men den röda knappen gör ingenting. Det är lite skumt. Varför ha så många olika funktioner förlagda på en enda knapp när det finns ytterligare en knapp på kontrollytan som inte alls kommer till användning liksom. Lassona borde vara på röd helt enkelt. Ett till önskemål vi har är att man borde få springa höger eller vänster med axelknapparna istället för styrkorset. För hade utvecklarna bara tagit vara på axelknapparna för detta så hade man ju kunnat springa åt sidan SAMTIDIGT som man siktar och skjuter på allt framför en. Nåja.
En lagom kul detalj är att man kan välja olika färger på sin gubbe och gumma med de fyra färgade knapparna på kontrollen i karaktärsvalmenyskärmen.
Att kvickt hoppa åt sidan för att undvika att själv bli träffad måste man hur som helst tänka på om man någonsin vill komma förbi första banan ens. Eftersom det här spelet faktiskt känns som om det vore ur förstapersonsperspektiv, ungefär som ett ljuspistolspel som man spelar med handkontroll där styrkorset styr siktet över skärmen, är det ju väldigt lätt hänt att glömma bort att ens egna spelfigurer faktiskt står där nere och själva kan bli träffade. Det blir liksom fel i hjärnan så att man får typ omkalibrera tänkandet. Hoppa undan ska man då ens spelkaraktär utbrister "Look out!" i en pytteliten pratbubbla och det här MÅSTE man hela tiden hålla koll på, annars kommer man inte långt alltså. En annan kul, eller bara dum, detalj förresten är att om den ena spelaren får game over och den andra fortsätter så kan den som har åkt ut fortfarande pausa spelet med sin egen handkontroll. Sedan tillkommer det olika power-ups så som hagelbössor, maskingevär, granatkastare osv. Vilket är ballt, ja.
Efter ett par game over-skärmar börjar man roa sig med att skifta mellan karaktärerna och färgerna på dem...
Första banan börjar ute i det öppna utanför det här spelets version av Carson City. Och efter en mellanboss fortsätter eldstriderna inne i en saloon. När nästa mellanboss är avklarad hamnar man uppe på hustaket där man möter den stora mechan med minigun som hand som är med på omslagsbilden och som alltså är den riktiga bossen för hela banan. Sedan får man själv välja i vilken ordning man vill göra de följande fyra banorna. Alla dessa banor, förutom tåget som bara rullar vidare hela tiden, är också uppdelade i tre styck delmoment med en stor stygg boss som väntar i slutet. När man har plöjt igenom alla de här väntar också den sista banan som även den är uppdelad i tre akter, plus den allra sista bossen därtill.
Allt som allt, om man inte räknar alla delmomenten som seperata banor (vilket de ju inte är), så består hela spelet av bara sex banor egentligen... Därför är det så svårt alltså. För hållbarhetens skull. Om det vore lättare hade man ju säkert fixat hela biffen på under en timme. Några fler liv per skalle hade dock ändå suttit fint.
Bonusbanor där man t ex ska skjuta ned måltavlor likt i Hogan's Alley till NES förekommer också. Och så är det bra musik som låter passande till hela vilda västern-temat.
På det stora hela är Wild Guns ett kul lir att bara plocka upp och lira lite, speciellt om man är två pers med varsin handkontroll inpluggad. Även om det förvisso blir ännu rörigare på skärmen då så känns det också som att man har något större chans. Spelet blir mao lite lättare och såklart mycket roligare när man är två samtidigt som skjuter för livet.
Hur detta sedan känns att spela på Wii eller Wii U kan vi inte uttala oss om. Men för er som har tillgång till en SNES med två kontroller till kan vi definitivt rekommendera Wild Guns för några fartfyllt explosiva spelomgångar. Det är alltså heller inget spel som varar särskilt länge, men säg över en helg t ex.
Om spelet är värt pengarna i dagens läge är helt upp till var och en. Priserna på SNES-utgåvan har ju verkligen skjutit i höjden på senare år, helt säkert pga de digitala återutgåvorna och remaken som har fått fler varse om spelets existens. De få PAL-utåvor som vi sett ute på ebay säljes i skrivande stund för mellan 400-2000 sek och på svenska Tradera kan man just nu köpa en kassett för ca 1000-3000 spänn. Wow. Som spel betraktat är Wild Guns INTE värt de pengarna även om vi alltså förespråkar liret till SNES. Gissa om Jan är glad att han köpte sitt exemplar av Wild Guns till SNES i samband med att de gjorde den där topplistan 2007, då knappt någon kände till det här spelet... Den som läste på POPKORN på den tiden visste dock redan då att detta är det nästbästa skjutspelet till konsolen. Räknar man inte med Battle Clash som är ett ljuspistol- (eller rättare sagt "ljusraketgevär")spel, som inte fungerar på moderna TV-apparater, då är ju Wild Guns t o m nummer ett.
Vårt slutgiltiga omdöme: Tre gamla sexskjutare av fem möjliga.
|
