Format: Mega Drive
Utvecklare: Toaplan
Utgivare: Sega (1992)
Genre: Shoot 'em up
Trots att det inte alls var länge sedan vi sist besökte det här formatet så återvänder vi till Mega Drive igen för att what the hell. Förra månaden lirade vi ju ett shoot 'em up till SNES så för den här månaden ville vi köra ett shoot 'em up till Segas 16-bitare och det var liksom hela vår motivering. Zero Wing är en tidigare kuriosa placering på Sega Mega Drive-topplistan
som vi åter vänder blickarna mot. Eller vi och vi, visserligen är det inte någon av oss som nu suttit framför spelet som täckte det då för listan men vi som i hemmalaget, vi som representerar sidan helt enkelt.
Okej, det blev kanske inte mycket till inledning den här gången så då kör vi bara. Zero Wing utvecklades 1989 av ett företag som hette Toaplan och var ett arkadspel från början. Våren 1991 gav Toaplan ut en Mega Drive-portning i Japan och under sommaren året som följde gav Sega själva ut en engelskspråkig version av Mega Drive-spelet runt om i Europa. Till Nordamerika hittade porten icke.
Toaplan var f.ö inte direkt ett av världens största spelutvecklare och var annars nog mest kända för Truxton i samma genre, som strax innan Zero Wing också gick från arkad till Mega Drive.
Det som det här spelet har blivit allra mest känt för är ju den för Mega Drive-versionen nya introsekvensen eller rättare sagt den engelska översättningen till introt. Det är alltså tack vare versionen som släpptes i Europa som Zero Wing blev världskänt in på 2000-talet. Det är nämligen från denna "ALL YOUR BASE ARE BELONG TO US" härstammar. Memet och den träffsäkra technolåten, Invasion of the Gabber Robots, som har blivit mer populära än själva spelet. Memet har t o m en egen sida på wikipedia som är nästan lika lång som den om spelet.
Ovan: Ja, det är samma bilder som användes till Mega Drive-topplistan för över 12 år sedan men det är liksom inte för intet. Det är trots allt detta som hela spelet blivit ökänt för. Klart att vi har bilder på det då.
Men nu ska det här handla om spelet, inte memet. Hur är själva spelet, va? Okej, Zero Wing är en sidoscrollad rymd-shooter. Tänk typ R-Type. Skjut ner alla fiender och andra hinder under tiden som du undviker att själv bli träffad eller krocka in i något.
Man får olika power-ups och bjuds på tre olika slut. Varva spelet tre gånger för att låsa upp dem alla.
Bakgrunderna är plottriga som fan. Det är det första som slår en. Men musiken är bra. Medryckande. Så man har inget emot att fortsätta. Och tur är väl det, att musiken driver en att fortsätta alltså, för det visar sig snart att spelet är helt OK på det stora hela. Skjut med A eller C. Rapidfire finns men det går ändå snabbare att peppra manualt. Detta funkar faktiskt bra för då kan man hålla in skjutknappen för rapidfire när läget är lugnt bara utifall och peppra på för glatta livet när det verkligen gäller. B-knappen är sugknapp. En dragstråle typ. Tractor beam alltså. Man kan nämligen suga åt sig fiender. Likt Kirby. Och sedan slunga iväg dem som projektiler. Likt Kirby. Ingen kopiering av krafter här så det är som i det första Kirby-spelet. Fast Zero Wing var ändå före. Osynliga checkpoints gör att man slipper börja om ända från början på en bana skulle man bli träffad. Och så har man continues också. Mojänger som flyger bredvid ens skepp känns i synnerhet som R-Type och det spelet kom ut innan iallafall. Ibland får man spränga och tränga sig fram igenom trånga passager. Vilket ser rätt så fräckt ut när de där mojängerna då drar ihop sig för att få plats.
De power-ups som finns tillgängliga här är väl förresten vad man kan förvänta sig i ett shmup, typ mer eldkraft och... Åh, så DET är vad de där ögonglobliknande grejerna på varsin sida av skeppet på omslagsbilden ska föreställa. Det är ju power-ups man får i spelet! Det är de där mojängerna som flyger jämte en! Och det fattar Jan först nu också. Precis nu när detta skrivs. Den 17:e maj år 2020. Efter att ha haft kassetten i sin ägo i över ett årtionde. Snacka om att inte vara uppmärksam... Whatever, vi kör vidare.
Easy är den svårighetsgraden spelet börjar på
udda nog, inte normal. För att spela på normal, eller hard, får man alltså gå in i options och ändra i inställningarna. Det är väl ingen stor grej men udda är det som sagt var.
Totalt åtta banor finns det så t o m en bana mer än i Vortex. Medan det spelet osade höga produktionsvärden, och inte ett grammatiskt misstag i sikte i någon av dess många textväggar, så är Zero Wing raka motsatsen. Som en gammal Van Damme-film känns det. Men ändå på ett bra sätt... För ja, detta må vara ett B-spel men för att vara ett B-spel så är det faktiskt inte dumt alls. Se det som en de bättre, mer flashiga Van Damme-filmerna. Som Timecop. Ungefär den nivån håller det. Och Vortex var det där shoot 'em up-liret vi lirade till SNES här om månaden förresten. Därav jämförelsen.
Ovan: Och vi som tyckte att spelet såg redan rätt plottrigt ut när det upptog hela skärmen... Riktigt så illa som det verkar vara på bilderna ovan är det inte dock. Bilden längst till vänster visar sugförmågan förresten.
Zero Wing har fått oförtjänt dåligt rykte känns det som eller är det kanske bara vi som fått det intrycket? Och ja, översättningen under introt är skrattretande usel men om man bara ser bortom det så är hela introsekvensen snarare väldigt imponerande för att vara något i ett såhär gammalt lir.
Bakgrunderna under spelets gång är oftast jävligt plottriga men trots allt inte så till den grad att man inte kan urskilja vad som är vad och i övrigt är grafiken hyfsad fin... Kontrollen funkar bra och musiken är medryckande som tidigare nämnt. Och nu har vi inte suttit och räknat men här finns dessutom rätt många olika låtar som spelas i bakgrunden. Minst en ny låt för varje bana är det. Och sugförmågan tillför det lilla extra. Tänk om Kirby vore ett shmup-rymdskepp, då vore han som skeppet i Zero Wing. Och ja, återigen, vi vet att detta kom före Kirby. Men ändå.
Vi som spelade Kirby-spel innan detta tänker ju inte att den rosa degbollen är som ZIG-skeppet från Zero Wing utan just tvärtom.
Men om man som kid bak på 90-talet hade en Mega med inte många spel till och då fick Zero Wing, ja, då var man liksom helt okej ute.
Bara en sådan sak som att bakgrundsgrafik och låtar inte upprepas, och bakgrunderna skiftar dessutom under banornas gång, är smått imponerande. Det ska Toaplan ha båda tummarna upp för. Det är hyfsad stor variation på banorna med, på en bana flyger man förbi ett asteroidbälte och på en annan ovanför vattenytan på någon planet t ex. Bossarna vid slutet av varje bana pendlar dock mellan att vara ganska coola och totalt intetsägande. Och dessvärre är just sista bossen fullkomligt meh. Nåväl.
Ett tag var vi inne på att dela ut blott två av fem men sedan blev det hela två och ett halvt! Ja, detta rankar vi högre än det senare Vortex som vi tidigare skrev om. För vad spelar det för roll om det spelet är mer påkostat och välgjort när Zero Wing är roligare att spela. Men vet ni vad, fuck it, vi känner oss givmilda, eller kanske är det för att vi grävt fram halvdana lir den senaste tiden för jämfört med sådant som James Bond: The Duel till samma format eller Ski or Die till NES så är detta fan bra.
Eller kanske beror det bara på att vi som inte är några stora fans av genren (Geves favoritskjutspel är Cuphead till Xbox, Jans anm. [och Jannes favoritskjutare är Lylat Wars till Nintendo 64, Geves annm.]) har ganska skoj tillsammans med Zero Wing.
Tre av fem blir det alltså i slutändan. Som helhet är det här liret ojämnt och det känns tidvis billigt och alla låtar håller heller inte samma nivå men det klickar ändå... Det har definitivt sin charm... Och det är framför allt rätt roligt att spela. Vilket väl är det viktigaste. Så... Ja. Rätt ska ju vara rätt och tre av fem känns som ett rättvist betyg. For great justice!
PS. M2, som bl a har sysslat med Sega Ages-återutgåvor och samlingar som Castlevania Anniversary Collection, har tydligen utannonserat att de under 2020 kommer att släppa så gott som alla gamla Toaplan-spel på dagens konsoler i Japan. Vi håller såklart tummarna för Zero Wing och västsläpp.
Det slutgiltiga omdömet: Tre av fem vrålhäftiga ZIG-rymdskepp.
|
