Format: Game Boy
Utvecklare: Nintendo (1992)
Wave Race. Det första Wave Race alltså. Inte "64" eller "Blue Storm" utan bara Wave Race. Till Game Boy. Nintendos första Game Boy alltså. Inte "Color" eller "Advance" utan bara Game Boy. Den gamla tegelstenen med andra ord. Men varför, åh varför, skulle jag vilja utsätta mig för nåt sånt kanske någon undrar? Tja, förra april grävdes ju Wave Race 64 fram ur den metaforiska gamla spelkistan och med det senare Blue Storm sedan tidigare redan framgrävt, då återstår ju endast det här för att täcka hela serien så... Okej, varför inte tänkte jag. Som sidans mest bevandrade gamla Game Boy-lirare tog jag också på mig att själv sitta med denna uppgift. Av den och också den anledningen att multiplayer i detta inte direkt är något lättillgängligt och att sitta och turas om i ett färglöst gammalt Game Boy-spel som det här... Nej. Bara nej.
Wave Race släpptes sommaren 1992 i USA. Och till en början bara i USA. Fastän spelet alltså ändå utvecklades av japanska Nintendo så släpptes det bara i USA. Okej... Tja, tydligen var det inte helt ovanligt att man gjorde spel enbart för den västerländska marknaden på den tiden. Nintendos båda StarTropics-äventyr till NES är ett annat exempel på detta. Wave Race till Game Boy fick en rerelease i USA under 1997, till följd av Wave Race 64 som kom tidigare samma år, och då passade Nintendo på att släppa GB-spelet i Europa också. Borta i Japan kom det dock aldrig att släppas.
Wave Race har faktiskt stöd för upp till fyra spelare samtidigt via länkkabel men fastän vi här på redaktionen sinsemellan skulle kunna skrapa ihop lika många Game Boy-enheter så krävs det att man har fyra stycken exemplar av samma spel också... Och det har vi inte. Ett styck exemplar har vi till hands, som jag personligen köpte på mig inför den där gamla Game Boy-topplistan som jag ställde samman för en herrans massa år sedan. Och jag var heller inte direkt jätteimponerad av det här spelet då så det kom inte ens med bland de 20-21 bästa spelen till formatet enligt mig.
Fast det behöver ju inte betyda att spelet är dåligt bara för den sakens skull. Det kan ju ändå röra sig om ett bra spel även om det inte hör till just det absoluta toppskiktet till formatet.
En mening som jag dock droppar i den där topplistan antyder antagligen annat... "Efter att först ha provspelat det allra första Wave Race trodde jag inte det, men i och med Super R.C. Pro-Am blev jag snart övertygad om att racing visst kan fungera bra och vara riktigt underhållande även på Game Boy." Mm, nog verkar det som att jag med en enda mening menade då att Wave Race till GB vare sig fungerade eller var underhållande. Oops.
När exakt skrev jag det där egentligen? 2010. Drygt åtta år efter att spelet först släpptes. Kanske jag har ändrat åsikt nu, ytterligare åtta år senare?
Knappast. Måhända är jag lite mer förlåtande. Ödmjukhet och sånt kommer ju med åren och allt det där. Men att jag skulle göra en kovändning och nu hylla det allra första Wave Race som ett av de bästa eller mest underskattade spelen till Game Boy, det kommer helt enkelt inte att hända. Handen på hjärtat, i skrivande stund funderar jag på om spelet ens är värt omdömet "godkänt" eller icke. Något toppspel är det alltså ej.
Det betyder dock inte att spelet inte kan vara hyfsat kul för stunden eller nåt. Låt oss ta reda på det alltså. Nu kan jag inte skriva något i stil med att nu har jag inte spelat det här sedan sensommaren 2010 då jag satte ihop den där Game Boy-topplistan för helt ärligt så körde jag ett lopp eller två tidigare i år (i samband med att vi spelade 1080° Snowboarding till Nintendo 64) men bortsett från den trots allt korta spelstunden så har jag faktiskt inte kört det här sedan den där sommaren. Just nu medan jag skriver detta har jag inte spelet direkt färskt i minnet så att säga.
Så nu tänker jag följande. Nu tar jag händerna ifrån tangentbordet och slutar skriva, tar en stor klunk avsvalnat kaffe ur min Too Much Coffee Man-kopp, kör igång Wave Race till GB:n och lirar lite, tar eventuellt en kort paus medan jag går ut i köket för att koka en kopp kaffe till och sedan sätter jag mig här igen och fortsätter skriva på den här texten. Så får vi se vad jag nu tycker och tänker om Nintendos första vattenskoterlir, om jag finner mer spelglädje i det än tidigare eller om jag ställer mig precis lika likgiltig till det som för alla dessa år sedan eller vad. Okej, nu gäller det!
Nu kör jag detta på en Game Boy Advance SP. Ser ingen vettig anledning att gräva fram min gamla grönmonotona, ej bakgrundsupplysta och därtill fyrfaldigt AA-batterislukande tegelsten bara för sakens skull liksom. En GBA SP ligger lättare i händerna, har inbyggd bakgrundsbelysning och man kan ställa ner konsolen på bordet och vinkla upp skärmen vilket faktiskt är rätt smidigt att göra medan man sitter och skriver vid datorn. Dessutom kan man med axelknapparna skifta mellan bredskärm och kvadratskräm så som det var förr i tiden. Och nästan direkt när jag satt igång liret började den gröna lampan lysa rött... Jag kom inte längre än till titelskärmen. Jag fick stänga av igen och nu får jag leta fram en strömsladd till mojängen. Argh... Okej då. Underbart. Nu kan jag köra igen. Men först... En kopp kaffe till. ;p
Ah, min magiska Too Much Coffee Man-kopp (dödskallen syns bara då det är varmt kaffe i) och min trogna GBA SP. Med laddaren i konsolen och nytt kaffe i koppen kunde jag köra igång på riktigt. Några smidiga fördelar med GBA SP gentemot den ursprungliga Game Boy-modellen är att man kan välja att spela gamla GB-spel med bredskärm och bakgrundsbelysning samt inte behöva oroa sig över batteritiden medan laddaren är i. En nackdel är dock att då de gamla GB-kassetterna var större än de nyare till GBA så sticker de ut likt en utsträckt tunga mot en...
Okej. Liksom i de kommande delarna i serien finns här ett träningsläge och så kan man välja att köra circuit eller slalom. Dumt nog finns det inte alltid ett sätt att gå tillbaka i menyerna (B-knappen backar en men inte hela vägen åter till titelskärmen) och inte heller kan man avbryta ett pågående lopp utan att raskt stänga av strömmen och sätta på igen. Fast på den här tiden tog detta typ en sekund så whatever liksom. Men vänta, man kan faktiskt soft-reseta genom att trycka in A, B, Start och Select samtidigt! Den "klassiska" metoden alltså. Man gasar med B. Select skiftar man mellan att kartan och varvtiden är transparenta eller helt ifyllda. Vilket faktiskt är kul att de ens tänkte på det. Lite "extra effort" liksom. Inte för att det överhuvudtaget är nödvändigt då varken tiden eller kartan någonsin är i vägen för vad som än händer på skärmen men ändå. Pausar man upptar den fula paus-remsan halva skärmen. Vad då för? Nåja. A-knappen används som tillfällig turboboost. Boostmätaren fylls upp igen automatiskt och syns strax över den lilla kartan i hörnet nere till höger. So far, so good...
Men ändå inte. Det är nämligen förskräckligt skrälligt ljud i det här spelet. Jag fick faktiskt sänka volymen. Ingen bakgrundsmusik spelas under själva loppen, bara det konstanta jädra surret från motorerna och de alarmerande pipen från när man kör fel eller nåt. Och det förfärligt kassa ljudet av vad som ska låta som vågorna. Det med. Musik är det bara mellan loppen. Dumt val.
Slalomåkningen är dessutom en riktig plåga. Det utspelar sig inte på de vanliga banorna utan på speciellt utformade sådana där det är meningen att man ska pricka mitt i ett antal mål... Bah... Wave Race 64 inkorporerade slalomåkningen med huvuddelen av spelet, dvs själva racingen runt om banor mot datorstyrda motståndare. Här känns det bara kasst. Värst av allt är att slalommomentet blir så plottrigt... Här tittar man mest på den lilla kartan tillika radarn för att orientera sig snarare än håller ögonen på själva spelskärmen. Nej, tack. Slalom i Wave Race till Game Boy är inget för mig.
Det finns allt som allt 16 banor, åtta vanliga sådana och åtta ämnade för slalomåk. Får man time over eller inte kommer på en bra placering gör liret narr av en med na na na na na-musik och ens åkare åker fram och tillbaka och lipar över det. Får mig att tänka på när hundjäveln skrattar åt en i Duck Hunt och man kan ju undra exakt varför Nintendo tyckte att det var en bra idé att göra narr av sina egna spelare men nåja. Hursomhelst finns här power-ups! En bläckfisk och en delfin närmare bestämt fast exakt vad de gör vet jag i fan. Jag tror iallafall att bläckfisken stjäl de andra åkarnas turbokraft om man kör in i dem medan man har den. Så ja, det blir ju allt lite som Super Mario Kart med. Eller rättare sagt som Rares R.C. Pro-Am och då komplett med körkänslan av radiostyrda bilar. Men på vatten. Ja, detta första Wave Race känns faktiskt lite som R.C. Pro-Am på vatten. Några fler olika power-ups hade ju inte skadat då. Eller kanske det hade det ändå... Kanske spelet trots allt tjänar på att vara så pass simpelt och primitivt. Hmm...
Grafiken på en Game Boy var ju ursprungligen grönmonoton men fr o m Game Boy Pocket som kom 1996 så blev det åtminstone svartvit vilket ja, var en förbättring och klart behagligare för ögonen. I Japan släpptes dessutom Game Boy Light 1998 som hade svartvit skärm och bakgrundsbelysning! Här i väst vi fick däremot vänta ända till år 2004 och Game Boy Advance SP innan även vi fick någon bakgrundsbelysning i våra bärbara Nintendo-konsoler. Game Boy Color och den första Game Boy Advance-modellen saknade alltså detta.
Vidare finns här ramper och hinder i vattnet för åkarna att hoppa över. Ja, man ser ju klart och tydligt varifrån Wave Race 64 kom egentligen om man säger så. Liksom i det senare spelet tävlar man alltså mot tre motståndare här med. Havsströmmar att kämpa emot illustreras ganska bra med det uråldriga formatet i åtanke och viss slalomåkning förekommer väl i själva racingdelen med, men det har mest att göra med att man inte ska åka utanför tävlingsbanan. Håller man sig bara på banan och inte kör utanför för mycket så är det praktiskt taget omöjligt att inte köra på rätt sida om dessa slalom-smileysar eller vad det nu ska föreställa.
Banorna utspelar sig förresten på vatten runt ställen som Hawaii och Bahamas. Och återigen, kul att utvecklarna bemödade sig att lägga till sådana små detaljer.
Ett mindre irritationsmoment är att man utifrån titelskärmen väljer 1P eller Practice med antigen Start eller A-knappen, och om man gör det med A är det lätt hänt att man råkar trycka på A igen på skärmen direkt efter vilket gör att man byter ut första bokstaven i sin rider entry. Detta hade lika gärna lika lätt kunnat undvikas om man helt enkelt bara kunde komma vidare med Start i menyerna. Nåja.
Varför någon skulle vilja ta med sig detta ut i världen idag, det kan jag dessvärre inte riktigt föreställa mig. Spelet gavs ut på nytt 1997 och visst, så sent som mot slutet av 90-talet skulle jag ändå kunna tänka mig att t ex ha med detta på resande fot, men i dagens läge när precis alla har diverse märkvärdiga smartphones med sig överallt och det t o m finns spel som Nintendos eget Super Mario Run att ladda hem kostnadsfritt till mackapärerna ser jag absolut ingen mening med ett spel som första Wave Race till Game Boy. Med detta inte sagt att det inte längre finns någon som helst plats för gamla GB-spel. Nej, men det är liksom skillnad på detta och säg de första versionerna av Pokémon eller det fjärde Zelda. Eller Wario Land och Kirby's Dream Land-spelen. Eller Nintendos tagning på Tetris till Game Boy för den delen. Där snackar vi trots allt riktigt bra spel i deras egen rätt. Wave Race till Game Boy är däremot som mest bara kul för stunden och sådana spel gör sig bäst som små tidsfördrift just då man t ex sitter och väntar på tåget eller flyget. Och som sådant känns Wave Race till Game Boy fullkomligt obsolet numera.
Några bakåtvolter av glädje blir det alltså inte direkt med denna upplaga av Wave Race. Men ett ganska så hyggligt spel till urgamla Game Boy är det väl. Trots att jag alltså inte ser någon vidare mening med det idag kan jag inte förneka att lite kul hade jag ju ändå när jag väl satt med det. En kort stund i alla fall.
Bättre än Wave Race: Blue Storm är det ju inte. Men för att vara ett gammal Game Boy-spel är det faktiskt inte så mycket sämre hellre. Eller om man säger så här, om man tänker sig att allting är relativt är Wave Race ett ungefär lika bra Game Boy-spel anno 1992 mot vad Wave Race: Blue Storm är som GameCube-spel anno 2002. Så ja, två poäng av fem möjliga blir det alltså. Ett klent godkänt.
Mitt slutgiltiga omdöme: Två gamla grönmonotona Wave Race-smileys av fem möjliga.
|
