Format: NES
Utvecklare: Tose
Utgivare: Nintendo (1994)
Genre: Pussel
Smått deppad över hösten som väntar runt hörnet? Här är en god idé; baka och tröstät kaka efter kaka! Eller eh, spela Yoshi's Cookie till NES kanske? Ja, vilket som. Vi själva valde såklart... Att göra både det ena och det andra!! Läs vidare för vad vi då anser om spelet. Samt för att ja, se hur kakorna blev. Men ja, Yoshi's Cookie alltså. Vi trodde först att detta fanns tillgängligt på Switch, vilket hade gjort livet lite lättare för oss, men icke...
Där finns istället Yoshi, ett annat och äldre, mycket mer primitivt pusselspel med Yoshi till NES. Det spelet heter bara Yoshi alltså. Eller, det var åtminstone den stentrista amerikanska titeln. Här i Europa och där borta i Australien var det spelet känt som Mario & Yoshi när det begav sig. Dock var det den trista amerikanska titeln som hakade på till Switch även utanför Nordamerika.
Yoshi's Cookie är hur som helst något helt annat. Eller ja, något helt annat fast det är också ett pusselspel... Också med Yoshi... Och också till NES...
Men ja, Yoshi's Cookie till NES alltså! Som... Licenserades ut från Bullet Proof Software? WTF?! Det var ju knappast Yoshi och Mario som några andra än Nintendo licenserade ut åt Nintendo så vad falls liksom. Var det de som kom på själva spelidén eller?
Tja, det finns ett Yoshi's Cookie till SNES som faktiskt utvecklades och gavs ut av Bullet-Proof Software år 1993, och det kom även hit till Europa samma år, så verkar som det... Antar vi.
NES-spelet, utvecklat av Tose och utgivet av Nintendo själva, var dock ändå så först ut på marknaden då det gavs ut i Japan redan under 1992. Den nordamerikanska releasen av NES-spelet dröjde sedan till 1993 och den europeiska i sin tur till ända in på 1994. Ja, det var tider det. Det finns även en Game Boy-version som gjordes av Tose och gavs ut av Nintendo parallellt med NES-spelet. Och GB-versionen kom också till Europa innan NES-spelet. Men nu ska det här, såklart, handla om just NES-spelet.
Spelet inleds till en liten sekvens där Mario inte får upp locket på en kakburk och sedan kommer Yoshi och äter upp hela burken så att Mario börja jaga honom med en hammare för att... Slå ihjäl den lilla dinon antar vi. Okeeej, en spelare eller versus-läge, vi väljer enspelarläget till att börja med, då kör vi. Yoshi's Cookie är ett sött pusselspel. Likt i så många andra spel i genren går detta ut på att pussla ihop diverse bitar med varandra. Här utgörs de olika pusselbitarna av kakor. Inte Yoshis kakor men vad vi kan förmoda var Marios kakor som Yoshi försökte äta upp ihop med hela kakburken. Fem vanliga sorters kakor finns det. Hjärtan, blommor, ringar, ruter och de schackrutiga som är de allra godaste.
Det gäller att rensa skärmen på kakor, va? Para ihop hela led med likadana kakor lodrät eller vågrät för att få bort det ledet från spelskärmen.
Tryck A för att hålla ner markören på en kaka och använd sedan styrkorset för att flytta hela det ledet fyllt med kakor upp eller ner och höger eller vänster. Så länge man har kakor kvar på skärmen, då läggs nya rader eller kolumner med kakor på med jämna mellanrum. B accelererar den processen.
Något som man får tänka på är att markören flyttar inte med kaklinjen. Det innebär att man måste släppa taget om kakan i fråga och själv flytta markören med lika många steg till nästa kaka för att liksom hänga med i svängarna. Om man t ex vill flytta en schackrutig kaka några steg upp och åt höger så funkar det alltså inte att bara hålla ner markören och trycka uppåt och sedan höger.
Efter att ha tryckt uppåt rätt antal steg måste man släppa markören och sedan liksom följa efter lika många steg upp då den inte är nedtryckt för att där trycka ner den igen och först då flytta ledet med den kakan man vill åt höger. Vi anser ju att det vore bra mycket smidigare om markören flyttade med hela ledet ihop med den kakan man tryckte ner den på. Ibland blir man förvirrad då den inte gör det samtidigt som nya kakor trillar in på spelplanen och det går fort fram.
Fort fram går det inte i början. Men det går fortare och fortare fram allt eftersom helt oavsett vilken hastighet av de tre man får välja mellan i början som man spelar med. Vi lirade mestadels med medelfart. De olika hastigheterna ändrar för övrigt även bakgrundsfärgen när man spelar. Det är blå för låg fart, ljusgrön för medel och rosa för hög. Och då detta ska vara ett Yoshi-spel tycker vi allt att den ljusgröna bakgrunden, utöver att även vara den mest behagliga för ögonen, är den mest passande.
Men vilken hastighet man än kör med ökar ändå farten ju längre tid man är kvar på en och samma bana. Det gäller att inte fundera för länge. Ofta verkar det också finnas en slags "lösning" på hur man blir kvitt alla kakorna genom blott ett par snabba korrigeringar.
Varje rad, eller kolumn, med kakor som man pusslar ihop fyller på de olika kakmätarna i skärmens nedre högra hörn. Detta är dock mest för syns skull. Man behöver inte fylla varje mätare med den sortens kakor för att klara en bana. Inte heller gör det någon direkt stor skillnad då man fyllt en hel mätare. Efter nästa last med den sortens kakor så kommer en sjätte sorts kaka, en formad som Yoshi, in i bilden och den mätaren börjar om från noll igen. Det är inget man behöver tänka på alls. Vad man behöver tänka på däremot är att inte låta ytan med kakor växa så till den grad att kakorna krockar med antigen taket eller högerkanten av spelplanen. För då är det game över.
Men man har hur många continues som helst så det är bara att trycka start och prova igen direkt.
Att måste hålla koll på högerkanten såväl som höjden ger ju pusslandet en till dimension nästan. Och det är ju skoj. Och det här med att man får tänka på att det inte bara är den kakan man vill flytta på som flyttas utan att det är hela den raden eller kolumner med kakor ger det hela klara Rubiks kub-vibbar. Vilket också känns kul. I vanliga fall i pusselspel så är de bitar som redan nuddat marken så att säga liksom fast där på stället tills man pusslar ihop dem med andra bitar. Men inte i Yoshi's Cookie. Detta är tillräckligt annorlunda för att inte kännas överflödigt vid sidan om t ex Tetris. Musiken är inte på långa vägar lika "catchy" dock...
Tre låtar får man att välja mellan. Låt B är bäst. Lagom käck. Hyftsat trivsam. Och den enda man klarar av att höra om och om igen längre stunder utan att den går en på nerverna, enligt oss alla som spelat detta nu.
Visst, ja. Tvåspelarläget ska väl också nämnas, om än bara i förbifarten. Tja, det är rörigt och diffust. Och vi blir inte riktigt kloka på vad exakt det går ut på ens. Samma upplägg och regler som singelspelarläget följer detta i alla fall icke. Här är hela ens spelyta fylld hela tiden. Och vad i allsin dar det egentligen innebär när det står att en spelare är BLIND eller att en är SLAV har vi då ingen jävla aning om. Spelare 1: Minus 3. Spelare 1: PANIK. Time over. Spelare 1 vinner. Va?! Hur, varför, vad fan händer här?! Fort går det också. Så fort att ronderna ofta är över innan man hunnit orientera sig ens. Först till tre poäng vinner matchen. Inte bäst två utav tre utan först till tre. Bara det är skumt. Och när matchen är över får man inte välja att spela igen direkt eller nåt sånt utan då åker man hela vägen tillbaka ut till titelskärmen. Jahopp... Yoshi-kakorna fyller heller inte samma funktion här. Här ska de pusslas ihop med varandra som alla de andra kaksorterna.
Vi ger hursomhelst inte mycket för tvåspelarläget. Det enda positiva med detta läge är att man får välja mellan tre andra låtar än i singelspelarläget och av dessa låtar gillar vi både A och C, som för övrigt låter lite mysigt Halloweenig.
Okej, åter till singelspelarläget som vi alltså mycket hellre turades om att spela än att utmana varandra i VS-läget. Om det ej framgått redan så är Yoshi's Cookie inte oändligt så som Tetris utan uppdelat i banor.
10 rundor, dvs världar, med 10 banor per runda så 100 banor totalt finns det att spela igenom för den som vill och orkar. Olika lustiga korta animationer med Mario efter varje avklarad värld ā la när man först klarar borgarna i Super Mario World har man att se fram emot. Detta är moroten. Om man däremot inte bryr sig ett skvatt om att se dessa mellansekvenser utan bara vill varva spelet fort så kan man välja att börja direkt på den 10:e och sista rundan. Fast hoppar man rakt in i sista rundan utan att gradvis ha vant sig vid spelets utmaning så går det kanske mindre bra. Det kan mao vara en god idé att börja lågt för att komma in i rätt rytm liksom och arbeta sin väg uppåt.
Yoshi-kakan är som en joker förresten. Man kan pussla ihop den med vilken annan sorts kakor som helst för att den ska räknas som en del av den raden eller kolumnen kakor.
Eftersom Yoshi-kakan endast dyker upp då man har fått bort sex led av någon annan kaktyp är det ganska sällan man ser mer än en sådan åt gången i enspelarläget. Speciellt för att man ofta hinner klara en bana långt innan man har fyllt ut någon mätare...
Men det är väl väl att den kakan ändå är med så att Yoshi liksom trots allt är en del av spelet på något sätt. Annars är det ju Mario som bagare som står där till höger och trampar på pedalen (när man trycker på A) och drar upp och ner och höger och vänster i spakar (när man trycker i de riktningarna på styrkorset). "Mario's Cookies" vore väl en mer passande titel på spelet då egentligen. Fast Yoshi är ju gottegris så det var väl därför man ville ha ett kakspel med honom i smeten. Hajar ni, smeten, som i kaksmeten då, va, ha ha...
Och här ser ni även vårt första försök till att baka egna kakor som de i Yoshi's Cookie. Verkade väl vara vettigt. Alla hjälptes åt med kakbaket men Talla tog täten. Så fort vi var klara med detta hade vi såklart idéer på hur vi skulle kunna göra kakorna bättre till nästa gång. Vem vet, kanske detta blir en ny POPKORN-tradition? Den som lever får som vanligt se. Detta var i vilket fall som helst riktigt roligt att göra nu, parallellt med att spela NES-spelet. En kul grej helt enkelt. Gott blev det också. Klicka på bilderna ovan för att förstora dem förresten.
För att sammanfatta är Yoshi's Cookie-kakor kul att göra och goda att äta bara det inte är i för stora mängder åt gången. Och likadant känner vi för Yoshi's Cookie-spelet. Det är kul att spela och upplevelsen är god nog.
Bara man inte spelar för mycket.
Det blir mao lite väl enformigt att spela hela detta spelet från början till slut. Det är samma grafik, dvs inga riktiga bakgrunder utan bara olika bakgrundsfärger beroende på vilken hastighet man valde. Det är samma animationer med samma karaktär vid sidan av under tiden man spelar, dvs Mario vid spakarna. Det är samma fem kakor om och om igen. Och det är samma musik om och om igen. Och detta i hela hundra banor.
Tetris är det här inte. Andra pusselspel som Puzzle Bobble, som gavs ut ungefär samtidigt till SNES:en här i vår del av världen, hade ju åtminstone vett nog att både ha proper bakgrundsgrafik samt byta musik och bakgrunder efter ett antal banor. Inte här. Och hela hundra banor med bara samma hela tiden... Blir lite tjatigt. Man blir ju mätt långt innan spelet är över. Detta kunde faktiskt ha varit hälften så stort. Det vore alldeles lagom. Fem världar med tio banor per värld alltså. Fast okej, lite kul är det ju att se alla de olika lustiga kortfilmerna med Mario mellan världarna... Så tvärtom då, tio världar med fem banor per värld. Det hade varit helt utmärkt.
Yoshi's Cookie till NES är åtminstone mycket roligare och charmigare än det där SNES-spelet som släpptes snäppet senare. Detta är alltså bättre än Bullet Proof Software "egna" Yoshi's Cookie. Och då NES-spelet såg dagens ljus först på butikshyllor i alla fall någonstans ute i världen så räknar vi detta som både den definitiva och "rätta" versionen av Yoshi's Cookie. Så varsågoda!
Betyg: Två och en halv kaka av de fem olika vanliga sorterna i spelet.
|
