Format: Sega Mega Drive
Utvecklare: Konami (1993)
Här om helgen tog vi vårledigt från nya uppdateringar då
hela avdelningen med topplistor ska ses över från grunden. Att det nu ändå kommer ett nytt inslag innebär inte att vi struntar i saken utan vi gör bara ett undantag just idag. Nej, det är inget första aprilskämt heller, men att den första april trots allt infaller idag gav oss i alla fall infallet att lira lite Teenage Mutant Hero Turtles: Tournament Fighters till Sega Mega Drive. Det stämmer bra. Inför dagens spelretrospektiv valde vi alltså Sega-versionen framför förlagan till SNES. Men varför skulle vi vilja göra något sådant? För att det är första april och det här är första
spelet där April är med som spelbar karaktär (första och oss veterligen hittills
t o m det enda). Dessutom är Turtlarna på tapeten igen i år i och med uppföljaren till den nya skitfilmen så då passar vi väl på med. Och Megan Fox som April O'Neil är dessvärre fortfarande inget aprilskämt det heller förresten... '-_-
Tournament Fighters är del fem i den gamla spelserien från Konami som började på Nintendo 8-bit parallellt med arkadspelet som kom till NES som Teenage Mutant Hero Turtles II: The Arcade Game varefter arkadtvåan blev SNES-fyran med undertiteln Turtles in Time medan NES-trean ej kom till Europa av någon idiotisk anledning. Fyran och femman gjordes också om för Mega Drive och det är en sak att spel konverteras från format till format med bara smärre skillnader men Konami gjorde verkligen om liren från grunden och det är en helt annan femma så ja; det är en helt annan femma som vi har suttit med både inför och under dagen idag än den de flesta väl känner till på SNES. Man kan ju undra om Konami verkligen var tvungna att ändra såhär mycket på spelet men det gjorde de i alla fall och den som sedan tidigare är bekant med SNES-versionen känner definitivt inte igen sig. Alls. Turtles V till SNES var i grund och botten Street Fighter II med Turtles vilket var bara toppen. Det funkade liksom. Turtles V till Mega Drive är däremot... mest bara konstigt.
Casey och April är spelbara, ja! Men varför är vi i rymden helt plötsligt? Och ska det där föreställa April?
SNES-upplagan hade sina tillkortakommanden. Bl a saknade vi Casey Jones. Killen slåss på gatan
för 17, han är bokstavligt talat en "street fighter" så varför, åh varför, tog de inte med honom i Street Fighter II-versionen av femman? För att strö salt i såren lät de honom stå i bakgrunden på en av banorna. Och varför bemöda sig med att skapa en helt ny karaktär som Aska istället för att bara använda April? Mm, som ni ser är både Casey och April med här i Mega Drive-versionen istället. Faktum är att deras medverkan som spelbara karaktärer är spelets största dragplåster. Casey Jones och April O'Neil är faktiskt det enda den här versionen har till sin fördel gentemot "den riktiga" versionen till SNES. Trist, men sant och April är inte ens sig lik. Alls. Hon är en av de bättre karaktärerna i spelet får ju
medges, inte för att man har många att välja mellan men ändå... Hennes kattaklösattack är mördande men också typexempel på button mashing. Hennes bana är ett rymdskepp förresten. Och det är heller inget aprilskämt. April har ett rymdskepp...
April har alltså ett rymdskepp medan de andra karaktärerna har egna planeter som hemmaplan. Det är ungefär här vi börjar ana ugglor i mossen. Vad är det som händer i det här spelet egentligen? Jo, så här är det: Den onda hjärnan bakom allting är ingen mindre än Krang (såklart) och han har skapat... Onda kloner av sköldpaddorna. Klonerna rövar bort Splinter från kloakerna samtidigt som Turtlarna själva är nere i kloakerna och sedan så kommer bara Casey, April, Rockan och någon nisse som världen aldrig skådat förr, men som enligt Konami tydligen är precis lika bundis med Turtlarna, och tillsammans så tar de rymdskeppet ut i rymden antagligen eller nåt för att rädda Splinter ur Dimension X... Låt gå för att handlingen i ett fightingspel egentligen bara är något svepskäl till varför alla slåss med varandra men kom igen... Snacka om långsökt och konstlat. Man kan ju anta att de hittade på historien med klonerna för att "förklara" hur det kan komma sig att Turtlarna slåss mot sig själva men, öh, ville de driva med oss eller? För så är det ju i alla fightingspel! Ryu kan möta en annan Ryu i Street Fighter-serien, Liu Kang kan möta Liu Kang i Mortal Kombat-spelen osv, osv. Det är väl ändå ett allmänt accepterat faktum, något som vi som spelare lärt oss att ha överseeende med och knappast något som behövde förklaras och det på ett så osmidigt sätt dessutom.
Konamis egen lilla klonsaga från 1990-talet väcker fler frågor än den besvarar... Som hur kommer det sig att Casey och co också har onda kloner av sig själva att kämpa mot? Hur kommer det sig att sköldpaddorna inte märkte när deras onda tvillingar rövade bort Splinter? Varifrån fick de rymdskeppet? Kan man verkligen åka till Dimension X i ett rymdskepp? Är det inte just en annan dimension det rör sig om? Casey Jones, April O'Neil och Rockan känner de flesta Turtles-fans till men vem i helvete är den här Sisyphus-karaktären egentligen? Han dyker bara upp ur tomma intet och liksom "Hej, hej, ni kan räkna med mig!" och vi bara "Ööh, vem fan är det?!" liksom. Vi fick kolla upp typen på nätet och inte undra på att ingen kände igen honom! Det är ju för bövelen ännu en av Konamis originalkaraktärer! De skapade Aska speciellt för femman till SNES och de gjorde det här krypet enbart för Mega Drive-liret. Men varför? För detta är ju ändå ett Turtles-spel och i ett sådant vill vi framförallt se Turtles-karaktärer! Konami hade ju säkert ett hundratal olika mutanter och andra coola snubbar att välja och vraka mellan, så varför var de tvungna att strula till det?
Casey Jones hemmaplan är isplaneten förresten. Varför skulle detta vara Caseys bana egentligen? För att det är "coolt" eller? Trams. Det enda som är rätt passande är väl framtidsstadsplaneten som Donatellos bana. Leonardos bana tar dock priset som den mest konstifika mardrömskreationen den här sidan om Kuiperbältet. Smultronplaneten kallar vi den. Den fula äckliga smultronplaneten t o m. Det här med planeter istället för bara banor känns helt urflippat. Varför spexa till det? Framstår endast som krystat. Fast tokstollarna på Konami var ju mer än 20 år före Michael Bay med dylikt rymdtrams så... En eloge där antar vi. Att vissa banor är flervåniga/skärmiga får vi dock lov att medge är lite häftigt och likaså före sin tid.
Klonerna anfaller! Ja, verkligen toppen, eller hur?! Under tiden tittar Turtles på Turtles på TV och märker ingenting. Okej... Utöver sköldpaddskvartetten tillkommer både Casey och April samt Rockan och en ny karaktär, Sisyphus, och då en och samma karaktär möts i en fight ska det alltså vara som så att "den riktiga" individen möter sin onda klon. Gissa vad Sisyphus onda klon heter förresten. Clone Sisy. Allvarligt.
Allt som allt är det dock bara dessa åtta kämpar man har att välja mellan. I singelplayer möter man sedan ett par "bossar" ā la Street Fighter II. Rymdtriceratopsen från omslaget håller till på dinosaurieplaneten, Krang är hemma i Technodromen och Karai, vars inkluderande f.ö också hör till sådant som Konami var före sin tid med då det skulle dröja till den nya tecknade TV-serien in på 2000-talet innan hon blev vida känd bland fansen, hon håller till i en dojo minsann. Här är haken dock. Man kan inte välja att spela som någon av bossarna. Det är inte så att de låses upp när man varvar spelet eller något sådant. Nej, de är bara inte spelbara. Alls. Bra jobbat Konami! Okej, men hur är själva spelet att spela liksom? Tja, det känns lite segt. Genren troget ger spelet visserligen möjligheten att ändra hastigheten och lite skillnad gör det väl men saken är den att man även kan ändra styrka på gubbarna och April och då valde Konami att vara så där konstiga igen så... Jösses. Alltså, ju mer styrka man ökar på, desto långsammare blir karaktären trots att man därtill även ökar snabbheten till max verkar det som. Nej, det går ju inte ihop men så är det. Konstigheterna upphör inte där heller.
Standardläge i fightingspel är att matcherna är uppdelade i ronder och man kör bäst två av tre. Vanligt är också att detta framgår i form av ett simpelt "räkna till två-system". Båda spelarna må ha två blanka rutor som fylls i för varje vunnen rond och först till två vinner då matchen. Enkelt nog. Javisst. Men här räknar man istället... från 0/3 och uppåt? Vad i hel... Detta ger ju intrycket att det kanske är först till tre som gäller men nej, det är samma gamla vanliga bäst två av tre, dvs först till två det rör om. Så varför i allsin dar skriver man det "0/3", "1/3" osv..? Mycket märkligt. Rewind-funktionen ett litet plus i alla fall. Det är inte bara en kort repris som man lätt trycker förbi. Här kan man såväl pausa som spola fram och tillbaka i reprisen så ja, ett litet plus i kanten som sagt. Ett klart minus därtill är däremot att detta endast kan göras som spelare nr 1! Då man spelar två mot varandra och t o m då spelare 2 vinner matchen kan denna alltså inte varken sköta reprisen eller ens trycka förbi poängräkningen! Det var definitivt en stor miss från utvecklarnas sida. Och på så vis fortsätter det. För varje kul liten grej finns det en negativ motpol att upptäcka... Kul att det finns en knapp för att reta varandra med. Mindre kul då man inser att detta är på bekostnad av en till slagknapp. Därmed finns det bara två knappar att slåss med medan SNES-versionen åtminstone använder samtliga fyra av dess actionknappar.
Turtles V till Mega Drive är bara kul som något kuriosa för dem som sedan tidigare är bekanta med Turtles i allmänhet och Turtles V till SNES i synnerhet. I sådana fall fungerar det som ett litet extra påskägg, något kul att prova på mest bara för att se med egna ögon och känna efter med egna händer exakt hur det skiljer sig från den "riktiga" femman samt för chansen att för en gångs skull faktiskt spela som April. Som spel i sin egen rätt, ett fightningspel därtill, så är det betydligt mindre kul däremot. Faktiskt så är det nästan inget kul alls. Att vara en säg tre stycken mänskliga deltagare och då spela några matcher mot varandra där den som turas om att agera det tredje, stödjande, hjulet på Turtlecykeln får möta vinnaren i nästa match osv är väl det mest hållbara och då är det ändå ganska begränsat med spelglädje... Att bara vara två spelare är också gångbart men en kort stund. Utan en tredje spelare som stöd tröttnar man nämligen ganska snart för det är ärligt talat inte alls mycket till innehåll här. Matcherna en player mot datorn är hur trista som helst. Att då vara två och turas om gör det lite roligare men bara lite. Snart upptäcker vi dock att det är begränsat antal continues! Vad är det här, Mortal Kombat? Driver de med oss på riktigt eller? Spelet i sig driver oss då inte att fortsätta direkt. Snarare får vi kämpa för att låta bli att byta spel.
Den kanske allra största tabben som Konami gjorde kan dock användas till spelarnas fördel. Okej, så här går det till: Spela bara en player mot datorn och låt den andra spelaren trycka start på sin kontroll när som helst under matchen så att man då spelar en utslagsmatch mot varandra efter vilken vinnaren möter datorn i nästa match och här
är knepet; spelare 2 ska välja samma karaktär som spelare 1 skulle möta i matchen mot datorn. Nu kan spelare 2 lägga ifrån sig kontrollen och låta sin "motspelare" vinna matchen helt
enkelt. Efteråt får spelet för sig att spelare 1 redan klått upp den karaktären i fråga och spelet går bara vidare till matchen efter! Man kan alltså glitcha sig genom nästan hela spelet, ända fram till den första av de tre bossarna. Men inte ens det är riktigt värt besväret när t o m Shredder har tagits bort ur
titeln. Det är nästan så man hellre hade spelat NES-versionen (och ja, de gjorde faktiskt en sådan med), så ointressant blir det så smått. Men ärligt talat spelar vi hellre Turtles V till SNES. Till slut får vi bara nog. Och spelar hellre Turtles V till SNES. Ja, på riktigt. Trötta på skiten stängde vi av Megan och satte igång "samma" lir till SNES. Omdömet stannar därmed på ett klent godkänt, reserverat blott för fansen som något litet extra att smaka på. Tugga inte för länge bara då eftersmaken är kass.
Ett och ett halvt Turtles-skalmönstermålat påskägg på en skala från 1-5. Halvt om halvt godkänt med andra ord.
*Tillägg 2016-04-04: April, april? Nej, faktiskt så skrevs texten ihop den första april, dvs i fredags, och att den kommer upp först nu på måndag beror bara på att vi hade alla annat för oss under helgen helt enkelt. Ciao!
|
