Framgrävt ur spelkistan
Wave Race: Blue Storm

Format: GameCube
Utvecklare: Nintendo Software Technology (2002)

Allt medan sommaren faddas ut och så sakteliga övergår i höst har jag bara suttit inne och slösat solskenstimmar på ett lika bortglömt som bortkommet vattensportspel, Nintendos eget lilla magplask Wave Race: Blue Storm, som också får avrunda vår lilla odyssé av framgrävda sommarspel... Wave Race har alltid varit en av Nintendos mer kuriosa spelserier. Det började 1992 med ett monotont Game Boy-spel ur översiktsperspektiv som typ ingen kände till och än mindre brydde sig om, det gick via det högst otippade men vida hyllade och sedermera kärt ihågkomna Wave Race 64 från 1997 och slutade sedan just med detta 2002, som ett i raden av Nintendos magplask i början av GameCube-tiden. Vem vet, hade Blue Storm sett ut och/eller tagits emot annorlunda ja, då kanske vi år 2007 hade fått ett nytt Wave Race att kunna styra med Wiimoten?

Men nu gick det dessvärre som det gick och råttorna på Nintendo valde att överge det sjunkande skeppet på en gång och inte se sig om. Det närmaste vi nu har kommit ett nytt Wave Race är det där minispelet med vattenskoter i Wii Sports Resorts. Hur som helst, tillbaka till år 2002 och Nintendos dåvarande nya konsol. Det är lätt att förstå vad Nintendo säkert tänkte sig med ett nytt Wave Race bland det första urvalet spel till kuben. Wave Race 64 tog ju spelvärlden med storm i begynnelsen av Nintendo 64-eran så det var väl heller inte överraskande att man ville upprepa samma succé på GameCube på precis samma sätt eller hur? Den fräcka titeln till trots blev Blue Storm ingen vidare storm utan snarare en liten sjöbris i sommarvärmen. Frågan vi då ställer oss är såklart exakt vad som gick fel?


En av de ny karaktärerna heter Serena. Hon är 19 år och kommer från Brasilien och därmed är det självklart att hon ska identifieras med ett par maracas. Mästerskap är f.ö uppdelade i dagar med skiftande väderförhållanden.

Tja, det näst största blundret var väl att gubbehippa Nintendo uppenbarligen försökte fräsa till det hela aningen för mycket bara för att slå omkull med ett magplask... Vilket den förskräckligt smaklösa figuren på logotypen är ett nog så tydligt exempel på... Den där raka fina arkadkänslan från Wave Race 64 är som bortblåst. BS försöker verkligen att vara typ arkadhäftigt men är mest bara rörigt och fjantigt. Ta bara spelkaraktärerna t ex. Här har vi åtta stycken personligheter att välja mellan istället för fyra som i föregångaren och visst, så långt allt väl. Men för att riktigt få oss som spelare att identifiera med dessa karaktärer ansåg Nintendo i deras bubbla det vara nödvändigt att utsmycka textrutorna runt om figurernas namn med "ball" rekvisita. Exakt hur nödvändigt det är att visa att den fete amerikanen gillar hamburgare eller att den där söta japanskan är synonym med rosa nallar som skriker "Kawaii!!" det undrar jag... Där Wave Race 64 kunde tilltalade de flesta med dess rakt på sak, no bullshit utan nu kör vi-känsla och upplägg så är BS proppat med just BS.

Alla dessa försök till att tuffa till spelet misslyckas. Man spexar till det i onödan dessutom. För det är inte så att spelkonceptet skulle vara så pass urvattnat att ett nytt spel i serien hade varit dömt att misslyckas. Ett snyggare Wave Race 64 med några nya banor och gasen på den tryckkänsliga axelknappen istället för A-knappen hade räckt GOTT OCH VÄL... Det allra största felet med BS ligger dock exakt i spelbarheten... Närmare bestämt svårighetsgraden, bandesignen och den överdrivet känsliga spelkontrollen. Där banorna i föregångaren lyckades vara varierande trots att alla utspelade sig på vatten känns banorna i BS som tillgjorda kopior där man endast placerat ut diverse hinder och snäva svängar mest för sakens skull. Där kontrollen tidigare var enkel samt oerhört följsam är den nu relativt svår att ta till sig och på tok för jävla skarp i svängarna. Så spelet blir svårt av helt fel anledningar. Istället för att kämpa med vågorna som i föregångaren kämpar man här med den överkänsliga spelkontrollen och den ojämna bandesignen.


BS kör sitt eget race med väldigt skarpa svängar. Att komma först är inte lätt, ens på de tidiga banorna.

Det finns ett antal spellägen att välja mellan som stunt, time, tutorial och frispel. Dessa är dock faktiskt ingenting att bry sig särskilt mycket om. Jag kan inte låta bli att tänka tillbaka på Wave Race 64 där tutorialen var en del av frispelet som man kom till i början av det enklaste mästerskapet. Där kändes det som en naturlig och faktiskt välkommen del av spelet. Det var kul att bara glida runt Dolphin Park och på köpet lära sig alla tricksen... Men här i BS har man av någon anledning delat upp allt detta som tidigare funkade så bra. Frispelet känns därmed helt meningslöst då det står helt för sig, tutorialen med och varför är det ingen musik i dessa lägen för den delen?! Därtill verkar tricksen vara på snudd till omöjliga att utföra numera, alltså, vad är det här för BS?! Lagom irriterad över hur man lyckades att krångla och klanta till det så mycket bestämde jag mig för att helt skita i de andra lägena och bara köra mästerskap.

Även mästerskapen är dock lite klurigare än man vill minnas dem från förr. Loppen är uppdelade i dagar och så kan man för varje ny dag själv välja vilken bana man vill köra på. Kommer man sedan inte upp till de poäng man behöver för att ta sig vidare till nästa dag i mästerskapet så är det kört... Game Over direkt. Precis som i föregångaren ska man köra typ slalom mellan röda och gula ankarbojar. Missar man fem bojar åker man ut från loppet. Om man dock passerar på rätt sida av bojarna tillräckligt många gånger belönas man inte längre med högre maxfart som i Wave Race 64. Nej, nu får man tillgång till en turbo-boost istället. För det första, det här är väl fan inte F-Zero heller? Och för det andra, så som banorna är uppbyggda, med väldigt snäva svängar och det t o m på de få raksträckorna i och med slalomåkningen, är det ytterst sällan som boosten kommer till någon vettig användning. Mer ofta än sällan resulterar en boost i att man åker rakt in i en vägg eller annat hinder!! Dessutom borde det väl räcka med att man har vågorna, sina motståndare samt bojarna att tänka på... Varför, åh varför, Nintendo kände behovet att slänga in ytterligare en faktor i loppet och det en sådan som direkt skär sig med resten av spelet, det är ännu en sak som jag ställer mig väldigt fundersam kring.


En del banor känns igen från föregångaren, andra är helt nya. Gemensamt för de allihop är en uppsjö av diverse hinder som oftast bidrar mer till störningsmomenten än till utmaningen men som mest, och värst, av allt bara förstör helhetsintrycket... Men grafiken är rätt så snygg åtminstone. För sin tid iallafall... Om man nu ändå ska titta på glaset halvfullt efter ett dränkande kallsup.

Flera av banorna är förresten uppenbara kopior från Nintendo 64-spelet men lyckas ändå inte vara lika minnesvärda och musiken lämnar heller inga bestående avtryck... En annan sak som stör mig apropå ljudet är att man har olika kommentatorer beroende på vilken karaktär man väljer. Varför? Ingen av dem kommer heller ens i närheten av den ack så tönthäftiga speakern från föregångaren. De olika kommentatorerna i BS irriterar mer än något annat. Varenda gång man missar en boja ska detta kommentaras, gärna spydigt eller stroppigt, håll käften för fan!!! Jag VET ju för helvete att jag ska köra höger om de röda bojorna och vänster om de gula. Jag behöver inte påminnas om detta hela jävla tiden. Ibland knuffas man ju ut på fel sida av motspelarna, ibland slinter man väl bara och ibland missar man med flit för att gena och på så sätt komma i ledning, det kallas taktik så håll käften för fan! Hindren är också ett irritationsmoment mer än en utmaning i BS. Här snackar vi om stora stenblock som sticker rakt upp ur vattnet likt ömma enorma tummar, fallande saker ur skyn som ska hindra ens framfart, WTF?! Återigen, grejen med Wave Race 64 var just racet på vågorna, inte en massa trams som enbart (för/)stör racet... Det finns heller ingen direkt inlärningskurva. BS är istället svårt direkt från start. Och kombinerat med den rörigare estetiken och det mer omständiga spelupplägget gör det här att spelet är inte lika lätt att ta till sig som sin föregångare.

Grafiken är i alla fall rätt så snygg, de mindre lyckade estetiska ambitionerna åsido. Skiftande väderleksförhållanden är ett välkommet plus... Att det inte alltid är samma väder på samma banor är bara det en bra idé och när det då blir stormigt och regnigt är det faktiskt riktigt kul att åter få fara fram på vågorna som helt plötsligt kommit till liv igen. Dessvärre så är det oftast soligt och vattnet är då stilla och nästan livlöst. Visst har jag lyckats ha ganska kul med det här spelet till och från men frågetecknen och irritationsmomenten är många och allra helst vill man bara återvända till gamla goda Wave Race 64. Trots all kritik kan jag ändå inte säga att BS är uruselt, bara att den som förväntar sig ett spel i klass med det nu klassiska Wave Race 64 kommer att bli djupt besviken. Det brukar ju vara så när ett mästerverk till spel följs upp av något som är ganska bra bara. Slutomdömet stannar därmed på ett tämligen likgiltigt godkänt.



Mitt slutgiltiga omdöme: Två solblekta BS-loggor av fem möjliga.