Plockat ur filmhyllan #32
Att ha och inte ha

Originaltitel: To Have and Have Not
Produktionsår: 1944
Längd: 96 minuter
Genre: Romantisk drama
Land: USA
Regissör: Howard Hawks
Skådisar: Humphrey Bogart, Lauren Bacall, Walter Brennan, Marcel Dalio

Handlingen i ett nötskal: Fort-de-France, längst västkusten i Martinique, sommaren 1940 under den nyligen bildade Vichyregimen efter Frankrikes fall. Kapten Harry Morgan och hans försupne skeppskamrat Eddie livnär sig på att hyra ut Morgans fiskebåt. Samma dag som en viss ung dam kliver in i bilden hamnar de alla mitt i en konflikt mellan regimen och motståndsrörelsen.

Så Humphrey Bogart-följetongen fortsätter med en double feature då jag nu täcker ytterligare två stycken 1940-talsfilmer med karln i huvudrollen... Att ha och inte ha samt Utpressning. Båda mot Lauren Bacall och båda i regi av Howard Hawks för övrigt. Vadan denna Bogart-inriktning? Det är så att jag har en hel samlingsbox med just Bogart-filmer från 1940-talet... Både Casablanca och Riddarfalken från Malta, dvs de föregående två rullarna på skiva som plockades ur filmhyllan, ingår också i denna box så jag beslöt för att göra det enkelt för mig. Genom att bara plöja rakt igenom resten av titlarna i boxen alltså. Jag ville dock inte dra ut på det hela för mycket, och nu bidde det ju ingen filmkoll förra månaden heller, så därför fick det bli ett dubbelnummer för den här månaden. Att jag plockar de här filmerna ur en box är just varför det dessutom fick bli bilder på filmaffischerna snarare än DVD-omslaget här ovanför invid handlingen i ett nötskal och allt det där... Ifall någon nu undrade. Filmen är förresten exakt 01:35:58 dvs 96 minuter i PAL.

Det är han, Humphrey. Den här gången ute på det blå havet under den blå himlen.

Gamle Bogie i svartvita filmer från 40-talet alltså... Vilket brukar innebära romantiska draman, inte sällan med anknytning till kriget, och sk "film noir" som i stort sett populariserades av tidigare både nämnda och framplockade Riddarfalken från Malta. Att ha och inte ha hör mer till den förstnämnda kategorin. Filmen är baserad på romanen av Ernest Hemingway från 1937. Hawks och Hemmingway var tydligen goda vänner och det finns en kul historia bakom denna filmproduktion. Hawks ska ha sagt till Hemmingway att han kunde få till en bra film av Hemmingsways sämsta bok, som han menade var Att ha och inte ha. Och Hemmingway lät honom bevisa det. Tur var väl det för en bra film blev det också. Även om slutresultatet skiljer sig en hel del från källmaterialet. Boken handlade mer om klasskillnader, de som har och inte har (därav titeln) och hur de som inte har måste leva av de som har och om nödvändigt på bekostnad av andra som inte har. Detta framgår inte direkt i filmen. Eller inte alls snarare... Titeln hängde bara med från boken till filmen utan att filmen egentligen gör skäl för den. Själva titeln på filmen blir därmed en huvudkliare för den som inte känner till boken.

Ah, den gamla gamla goda tiden då alla alltid rökte överallt.

Ändringar från romanen gjordes av olika skäl... Boken utspelade sig i Kuba vilketmåste ändras pga dåtidens politiska omständigheter. Handlingen flyttades dock inte bara från Kuba men därtill fram några år till Vichyregimens Martinique. Vilket såklart gjorde filmen högst aktuell året den hade premiär. Och Västindien som Västindien antar jag. Likheter med Casablanca finns och de var av allt att döma väldigt medvetna också. Vi ser Bogarts karaktär som försöker hålla sig utanför konflikten mellan regminen och Fria Frankrike. En stor bar som agerar samlingsplats komplett med en framstående pianospelare. Kärleksintresset som en dag bara råkar kliva in där och delar flera trivsamma scener även med pianospelaren i fråga. Hawks ville onekligen göra en ny Casablanca med den här. Riktigt lika bra som Casablanca är Att ha och inte ha inte. Men den är faktiskt inte så jättelångt ifrån heller. Sedan har Att ha och inte ha en del som talar för den i dess egen rätt. Baren i Att ha och inte ha må inte ha i närheten lika gemytligt mysig atmosfär som Ricks ställe i Casablanca, men här tillkommer flera scener som utspelar sig på båten ute på havet vilket gör att den här filmen å andra sidan känns mer direkt äventyrlig.

Allt som allt är Att ha och inte ha en ganska anspråkslös historia. Lauren Bacall är bra men hon är ingen Ingrid Bergman... Likaså faller filmen kort i flera andra avseenden direkt jämfört med Casablanca. Inte minst sångnumren. Även om Hoagy Carmichaels Hong Kong Blues faktiskt är en rätt cool melodi. Och där det i Casablanca känns att slutet på den filmen var något som hade byggts upp till så slutar Att ha och inte ha bara. Den slutar superabrupt. Ungefär som den här texten antar jag, för den här gången fick det verkligen bli kortare än vanligt med tanke på att jag kör en dubbel och alltså har en till film att skriva om nu direkt. Att ha och inte ha är i alla fall riktigt bra. Föga förvånande är den inte lika bra som Casablanca men den är definitivt bättre än Riddarfalken från Malta. Slutbetyget hamnar därmed däremellan, dvs på tre och en halv av fem.




Betyg: Tre och en halv av fem guldvisslor. En trevlig gammal goding.