Originaltitel: The Fifth Element
Produktionsår: 1997
Längd: 121 minuter
Genre: Sci-fi
Land: Frankrike
Regissör: Luc Besson
Skådisar: Bruce Willis, Milla Jovovich, Gary Oldman, Ian Holm, Chris Tucker
Handlingen i ett nötskal: Var femtusende år kommer ondskan till jorden för att förinta allt liv i universum. Eller något i den stilen. För att hindra detta använder någon ras utomjordingar i sann Captain Planet-anda de fem elementen; eld, vatten, vind, jord och kärlek... Till att skjuta ondskan? Det blir hur som helst upp till Bruce Willis att rädda dagen. I framtiden!
Vi hoppar från en fransk science fiction, förra månadens Barbarella för den som undrar, till en annan. Det femte elementet. En i raden av nya storfilmer i genren som kom på 90-talet. Stargate och Starship Troopers är två andra framträdande exempel från den här tiden. Och det var en kul tid att växa upp i, ja. Just på 90-talet var det inte lika mycket delar i pågående filmserier, delade cinematiska universum eller nyinspelningar och dylikt. Då var det mer helt nya och helt enskilda filmer som gällde. Trenden vände väl först från 1999 i och med Star Wars episod I och den första Matrix-filmen, sedan X-Men år 2000 och så såväl Sagan om Ringen- som Harry Potter-filmerna som började komma fr o m 2001. Större delen av 90-talet handlade dock till största del om enskilda filmupplevelser som sagt var. Det var liksom aldrig något snack om Titanic 2 eller Armageddon 2 eller Air Force One 2 eller något sådant. Nya filmer kändes mer ofta som just nya filmer. Något man tog för givet då och som man kan sakna nuförtiden. Eller är det bara jag som blir överdrivet nostalgisk här kanske?
Ja, hur som helst, Det femte elementet alltså.
Och man kan lätt låta sig luras att detta är en amerikansk produktion men nej, fastän filmen är engelskspråkig och har välkända Hollywood-namn som Bruce Willis och Gary Oldman i rollerna så är det faktiskt en fransk film. Gjord för den om inte amerikanska så åtminstone engelskspråkiga internationella marknaden måhända men ändock en fransk film. Vilket märks också. Jag tyckte inte det märktes när jag först såg den i tonåren då på 90-talet, men nu, efter mer än 20 år av ytterligare filmtittande, märkte jag minsann av det.
Kort om längden först bara.
Filmen ska vara 126 minuter lång. Den versionen som jag har är dock bara 121 minuter och låt oss lämna det vid det liksom. Bland de sakerna som klippts bort är mig veterligen t ex när Milla Jovovich, som då var strax över 20 år, byter om och blottar tuttarna i närbild. Okej, whatever. Det är inte så att de klippte bort allt naket. Nej, nej, nog får man se henne helnäck även i den här versionen. För året var 1997 och sådant här gick liksom fortfarande an i vanliga filmer på den tiden. Det var en godare, gladare tid. Det var... 90-talet.
Så ja, likt förra månadens franska sci-fi Barbarella är även denna rulle lagom erotiskt laddad. Liksom Barbarella handlar även denna egentligen om en naiv tös, trots att Bruce Willis tekniskt sett spelar huvudrollen. Liksom Barbarella är den lagom ostig också. Olikt Barbarella är det här ingen skitfilm dock. Detta är förvisso heller inte vad jag skulle kalla en riktigt bra film men vad vi får är åtminstone underhållande och fint att titta på även om en del scener rent visuellt helt uppenbart snor rakt av från gamla Star Wars-filmer. Men det är välgjort får man ändå medge. Regissören, Luc Besson, var tidigare känd för betydligt mer jordnära filmer såsom Det stora blå, Nikita och Léon med en väldigt ung Natalie Portman i en av de ledande rollerna. Här lyckas han någorlunda... Manuset började han tydligen skriva på redan vid 16 års ålder. Frågan är ju då hur mycket han egentligen bearbetade det hela fram tills han faktiskt fick möjlighet att genomföra sina barndomsidéer. Till och från känns den här filmen nämligen som något ur en tecknad TV-serie som gick på lördagsmorgnarna. Visserligen en av de mer ambitiösa sådana men ändå.
Någon mer som blir pumpad inför Cyberpunk 2077 av att se det här?
Storyn är egentligen mycket simpel. En stor ondska är på väg. En hjältetyp och "den utvalda" ska få tag på några magiska prylar med vars hjälp nämnda ondska kan bekämpas. Fin. Vad man kan kalla "twisten" här är väl att denna plot är för en sci-fi och inte fantasy-film. Men exakt vad denna ondska är för något, varför den återkommer just var femtusende år, varför den inriktar sig just på jorden av alla bebodda världar i universum, för det är en massa olika utomjordingar med i den här filmen, vad denna ondska har för samband med just den rasen av utomjordingar som bara råkar ha det ultimata vapnet att bekämpa ondskan med, hur de överhuvudtaget utvecklade detta vapen och hela grejen med de fem elementen... Inget av detta får vi som tittare några svar på. Det är bara att gilla läget och njuta av åkturen liksom. Något som stör mig och gör att jag inte riktigt kan njuta av hela åkturen är dock vad som verkar vara ett slarvfel med tidsräkningen. Filmen börjar i Egypten år 1914. Sedan förflyttas vi 300 år senare i tiden. Till vad som klart och tydligt, då kameran t o m fokuserar in på det, framgår vara den 18 mars år 2263. Eh? 300 år senare från 1914 vore 2214, inte 2263. Det är bara att plocka fram en miniräknare och slå in 1914 + 300 = för att få fram det svaret. Och visst, man kan väl argumentera för att det ska vara "ca 300 år senare" men ändå nej för om regissören väljer att vara så specifik med årtalen som 1914 och senare 2263, då kan han inte också bara avrunda 349 år hela vägen ner till 300 däremellan. Dessutom säger en av utomjordingarna i Egypten år 1914 uttryckligen att de kommer tillbaka 300 år senare.
Det att årtalen inte stämmer överens med hur mycket tid som ska ha förflutit mellan inledningen och då filmen sätter igång på allvar är heller inget jag uppmärksammade först nu i mina något äldre dar. Detta är faktiskt något som jag noterade och störde mig på redan då jag såg filmen för första gången i tonåren.
Det vore så lätt att fixa detta med. Fan, bara ändra dialogen lite till "in about 300 years" och ha sedan inte alls med textraden som visar att det är just jämna 300 år senare. Klart. Fixat. Nåja. En annan sak jag stör mig på, och som jag likaså har stört mig på ända sedan jag först såg filmen då det begav sig, är att fastän Milla Jovovichs karaktär Leeloo inledningsvis inte alls förstår det engelska språket så klarar hon ändå av att läsa och uttala ord på engelska. Att hon för det första ens kan tyda skriftspråket... Hur sjutton kan hon veta att ett H uttalas som H liksom? Och att hon sedan också kan uttala "please" ungefär så som det ska uttalas på ren engelska... Nej. Bara nej. Jag köper det inte. Och jag köpte det alltså inte ens som barn. Och så i slutet, för att rabbla upp en för det tredje också... Okej, så hon läser igenom typ wikipedia och fram till den tidpunkten i filmen säger hon sig bara ha kommit till bokstaven V. Sedan kommer hon fram till bokstaven W och får då lära sig om "War" dvs krig och blir helt chockad. Nej. Det finns inte en chans i kosmos att hon inte skulle ha lärt sig något tidigare om krig om hon verkligen absorberat allt från A-V. Vietnamkriget? Koreakriget? Kalla kriget? Dagen D? Jag menar, kom igen! Hur dum kan en film vara egentligen?
Chris Tucker à la Ulala! Och Bruce Willis är också med på ett hörn, ja.
Hur dum den här filmen än är så är det dock ändå en underhållande, visuellt relativt imponerande och överlag välgjord film som tidigare nämnt. Skådespelarinsatserna är bra. Stabila. Det här var mitt under höjdpunktperioden av Bruce Willis karriär tillika startskotten för Jovovichs. Detta var innan hennes Resident Evil-dagar alltså. Innan hon var det femte elementet var hon mest känd för nakenscenerna i Tillbaka till den blå lagunen. För henne var detta bara början på karriären alltså. Och nej, det är inte direkt någon spoiler att det är Millan som är det femte elementet i Det femte elemetet. Det framgår liksom direkt i början av filmen. Exakt hur hon är det är väl snarare kluringen. Luc Besson kör alltså en Captain Planet där det femte elementet var "hjärta". Ja, det är tramsigt men filmen är ändå hyfsat kul. Som rymdframtidsactionfilm betraktad är den hyfsat kul. Mindre kul blir det dock när filmen faktiskt försöker vara rolig. För till och från försöker den vara haha-rolig nämligen. Detta märker man inte minst på musiken som då blir... Ja, sådär komeditramsig. En sådan här scen korsar t o m gränsen till humor likt tecknad film. WTF?
Jag vet inte, kanske är det någon form av fransk humor helt enkelt? Men även utöver just dessa väldigt utmärkande scener som försöker vara roliga inger den här filmen en underliggande mycket underlig känsla. En skum snubbe som försöker råna Willis t ex... Sättet han beter sig på, hans kroppsspråk... Är poängen att han är hög eller att han stod utanför Bruce Willis dörr så länge att han verkligen, verkligen behöver kissa? Eller när en militärnisse säger åt presidenten att han hellre skjuter först och ställer frågor sedan och kameran skiftar till tre andra militärer som alla samtidigt nickar instämmandes. Sådana små detaljer liksom. Överlag är den här filmen rätt så bra ihopklippt. Händelseförloppen flyter på bra och dialogen flyter liksom ihop med vad som händer i storyn från scen till scen på smått fyndiga sätt. Gary Oldman är för övrigt bra i skurkrollen, även om man kan ifrågasätta hans motiv, och Chris Tucker funkar också i rollen som en excentrisk pratshowvärd. En viss rymdoperascen är rätt fräck. De sista 20 minuterna är sedan äkta enter Die Hard-mode med Bruce Willis. Allt som allt är Det femte elementet en tillräckligt säregen film för att vara sevärd, även om slutbetyget är medelmåttigt.
Betyg: Två och ett halvt av de fem elementen! Ööh... Spoilers..?
|
