Originaltitel: Crocodile Dundee
Produktionsår: 1986
Längd: 94 minuter
Genre: Actionkomedi
Land: Australien
Regissör: Peter Faiman
Skådisar: Paul Hogan, Linda Kozlowski, John Meillon, Reginald VelJohnson
Handlingen i ett nötskal: Den amerikanska storstadstidningsreportern Sue följer upp ett spår medan hon ändå är i Sydney av någon anledning. Spåret leder till Mick "Crodile" Dundee ute i bushen som tydligen har överlevt en krokodilattack då han... Fiskade. Honom bestämmer sig Sue för att ta med tillbaka till New York av någon anledning och komiska situationer uppstår.
Ok, som del av det internationella filmvalåret, internationella som i icke-Hollywood förresten, har vi hittills i år tittat på ett italienskt drama, en engelskspråkig franskitaliensk sci-fi, en engelskspråkig helfransk sci-fi samt en brittisk total tokfest... Främst med de tre senaste filmerna i åtanke fortsätter vi nu på temat med engelskspråkiga filmer som ändå inte är några amerikanska produktioner. Den här gången med en film från Australien.
Men jag hade faktiskt en till anledning att plocka fram just denna utöver att bara vara såpass lurig att det även bland icke-amerikanska rullar ändå mestadels blivit engelskspråkiga sådana. En anspråkslös liten film med den lustigt anspråksfulla titeln The Very Excellent Mr. Dundee skulle nämligen haft premiär nyligen, för bara två veckor sedan, i Australien. Detta verkar dock inte ha blivit av, trots att filmen uppges vara färdigställd sedan flera månader tillbaka. Antagligen blev detta ytterligare ett offer för det nuvarande läget i världen som kommunistskurkstaten Kina ställt till med. Detta är iallafall en av filmerna som jag ser mest fram emot för i år. Paul Hogan spelar en version av sig själv, Reginald VelJohnson är också tillbaka och spelar en version av sig och därtill får vi John Cleese och Chevy Chase och Wayne Knight som typ sig själva. Åh, vad jag vill se den här... Crocodile Dundee, originalfilmen från 1986, kändes alltså som ett givet val att plockas fram för den här månaden med anledning av den typ aktuella The Very Excellent Mr. Dundee också.
Crocodile Dundee är förstås DEN mest framgångsrika filmen att komma från Australien. Någonsin. Och innan han den där Chris Thor, innan han den där Huge Wolverine och ja, t o m innan den fagra Nicole Kidman så var faktiskt Paul Hogan den mest populära skådisen från Down Under. Eller okej, världen hade ju redan Mel Gibson. Fast Gibson fick sitt stora stora internationella genombrott mellan Mad Max bortom Thundersome 1985 och Dödligt vapen 1987, så mao just under samma tid som Hogan kom ut med Crocodile Dundee. Och ja, Crocodile Dundee var faktiskt mycket mer framgångsrik än någon av Mad Max-filmerna. Heck, den första Crocodile Dundee är alltså FORTFARANDE den mest framgångsrika australienska filmen någonsin. Inte någon Mad Max-film är med på topp-10 ens. Den här filmen var verkligen en big deal. Och mer än bara en film. Det här blev ett kulturfenomen.
Speltiden förresten. Bara för att få det ur vägen. Oh, boy. Den australienska helt oklippta och oredigerade originalversionen är 104 minuter. Den internationella bioversionen är 98 minuter.
Vad som verkar vara den internationella DVD-versionen är dock nedklippt till 93 minuter enligt imdb men ca 94 minuter enligt baksidan av själva fodralet. Ska man vara riktigt noga så är det exakt 93 minuter och 36 sekunder. Men okej, avrundat uppåt blir det ju 94 minuter så poäng till fodralet antar jag. Ay, caramba. Varför måste de hålla på och klippa i alla filmer och krångla?
Bortklippta scener enligt imdb innefattar tjejen som tar ett blås av Micks handrullade cigg samt killen som snortar kokain på 80-talsfesten (då för tiden bara "festen"), då Mick skär sönder den färgglada 80-talsjackan (då för tiden bara "jackan") på rånaren och när den sliskiga hallicken säger det fula ordet "Fuck!" utanför baren. Alla de här scenerna är dock med här i denna utgåva. Så vad exakt som klipptes bort från DVD-utgåvan som gör den nästan hela fyra och en halv minuter kortare än den internationella bioversionen, det vete Taz själv. Det var ett Australien-skämt förresten. Nej, nu när jag själv läser det så inser jag också själv att det inte var särskilt roligt. Men jag behåller det ändå. Det är i den här sinnesstämningen texten är skriven liksom.
This is a knife.
När jag ändå är inne på, öh... Inte petitesser... Formaliteter? Teknikaliteter..? Whatever, den svenska titeln på filmen handlar det om. Ok, filmen döptes inte direkt om i Sverige men däremot lade man till en svensk undertitel. En storviltjägare i New York. Japp, den fullständiga svenska titeln på filmen lyder alltså "Crocodile Dundee - En storviltjägare i New York". Liksom... Jaha? Varför? En storviltjägare får det dessutom att låta som om han jagade buffel i Afrika. Och inte undra på. Jag kollade precis upp vad storvilt refererar till egentligen, precis som i just nu medan jag ligger och skriver detta stycke förresten (i soffan, på mobilen, för den som undrar), och enligt good ol' reliable wikipedia så är storvilt "en jägarterm för fem stora vilt som lever på Afrikas savanner. Dessa är leopard, lejon, elefant, noshörning och afrikansk buffel, vilka jagades med grovkalibriga vapen under så kallad storviltsjakt." På så vis. Så jag var då inte alls fel ute med vad jag associerade ordet till. Vem som än hittade på den svenska undertiteln var däremot fel ute. Okej, to be completely fair kan man också utläsa att "I allmän betydelse betyder storvilt större villebråd, även på andra kontinenter." men även om filmen tycks antyda att Mick måhända olovligen jagar krokodiler så är han ändå ingen storviltjägare i ordets rätta bemärkelse. Den svenska undertiteln är alltså ändå missvisande. Det får ju Mick att framstå som den där jägaren från Jumanji. Ja, jag vet att den filmen kom ut senare. Det var inte poängen.
Kan man kalla Crocodile Dundee för en modern filmklassiker? Eller kan, kan man men bör man dvs förtjänar den det? Hm, som en sk "actionkomedi" betraktad så skulle jag nog själv säga... Visst, varför inte. Den har en bra bit över 30 på nacken och är väletablerad inom populärkulturen. Både för titelkaraktären i sig men även för många ja, klassiska scener. "Det där är ingen kniv, det här är en kniv." den nog mest så. Då Mick glömmer kniven i fråga i limon och Reggie kommer to da rescue och använder prydnadsgrejen eller vad fan det än är från bilen som en makeshift bumerang, är en annan. Och så när Mick bokstavligt talat går över huvudet på folk i tunnelbanan. Bara för att nämna några. Reginald VelJohnson är med i den här filmen förresten och han spelar inte någon konstapel för ovanlighetens skull. Egentligen är det ju bara en biroll, han spelar limochaffis, men utöver Paul Hogan som Crocodile Dundee själv och Linda Kozlowski som Lois Lane Sue så är han förmodligen den med mest skärmtid. Större skärmnärvaro än flera av de som hamnar före honom i rollistan har han i vilket fall som helst. Därför räknar jag också med honom bland de fyra mest framträdande skådisarna i filmen. John Meillon spelar Alfred till Crocodile Dundees Batman där hemma i Australien förresten. Han är karismatisk i rollen men får inte mycket att göra.
Fuck yeah!
Crocodile Dundee är en trivsam film. En nypa action, en nypa humor, en nypa sex appeal och så omkring en och en halv timme lång. Här finns heller ingen direkt konflikt, inte ens med Sues lagom uppblåsta pojkvän eller hennes far. De verkar liksom vara okej med allt som händer ganska omedelbart så... Ja. Här finns ingen direkt antagonist mao. Den största skurken à la "slutboss" är väl hallicken som vill spöa upp Mick för att vår hjälte gav honom en käftsmäll tidigare. Men inte ens detta görs det någon alltför stor grej av.
Detta är en väldigt typ... Trevlig film. Den närmaste jämförelsen jag kan komma på är tro't eller ej Studio Ghiblis Kiki's Delivery Service. Och ja, jag vet att den filmen också kom senare.
Crocodile Dundee må hamna inom ramarna för en actionkomedi men den är inte haha-rolig. Inte heller innehåller den särskilt mycket action i ordets filmtypiska mening. En krokodilattack. En väskryckare. Ett knivrånförsök. Ett slagsmål. Några andra käftsmällar här och där. Visserligen några skott avlossade också nu när jag tänker efter. Men aldrig något direkt livshotande. Ja, förutom det där med krokodilen. Men t o m det hotet är snabbt undanröjt. För det mesta känns det här alltså som en trygg film. En familjefilm. Hororna och knarket till trots. Ja, faktiskt. Detta var 80-talet då folk var mindre överkänsliga och hade mer sunt förnuft.
En dos romantik, en nypa drama. Romantisk actiondramakomedi? Tja, jo. Väldigt simpel premiss. Men charmigt som tusan. Den här filmen funkar helt enkelt. Och den känns alldeles lagom lång för det den gör. Nu har jag inte sett den längre australiensiska versionen men en timme och dryga tre kvart känns spontant som just 10-15 minuter för långt, så jag har då inget emot den kortare speltiden i det här fallet. De lustiga situationerna som uppstår handlar mycket om fish out of water-elementen. Första delen av filmen är det Sue som är bortkommen ute i bushen. Eller da outback. Och andra delen av filmen handlar såklart om bushmannen i storstaden. New York. Såklart. Detta var 80-talet.
Här är en random observation förresten. Sue lägger ju in en stöt på Mick fastän hon redan kilar stadigt med en annan karl. Hon är något av en bitch egentligen. Filmen behövde inte göra någon annan till hennes pojkvän, antytt sedan länge dessutom. Det tillför inte direkt mycket. Han hade helt enkelt kunnat vara hennes redaktör eller nåt sånt. När hon, han och Mick sedan går ut på middag en kväll så istället för att det ska vara som att hon och han går ut just som ett par och hon tvunget vill ha Mick där, praktiskt taget som det tredje hjulet vilket får henne att framstå som helt blåst, så kunde det vara som så att hon vill visa upp Mick som del av sin story för sin chef och att han, chefen alltså, gör obesvarade närmanden mot henne. Det hade liksom gjort honom en mer clear-cut asshole. Genom att däremot etablera den här typen som Sues pojkvän, och göra förhållandet så stadigt att nästa naturliga steg är förlovning, gör man istället henne tekniskt sett lite otrogen. Fast å andra sidan så kanske det funkar bättre så här trots allt, med henne inte helt oklanderlig. Om hon inte hade någon annan romantisk relation hade scenen i tunnelbanan heller inte fungerat så... Ja, okej då.
Crocodile Dundee var hur som helst Paul Hogans stora genombrottsroll, även om det inte ledde till mycket annat utöver just Crocodile Dundee. Förutom den direkta direkta uppföljaren från 1988 och den andra uppföljaren från långt senare, 2001, så var han mest märkbart med i Flipper i mitten på 90-talet... Meh. Den tredje Crocodile Dundee-filmen känns också mest meh. Men kanske jag plockar fram tvåan någon gång. Den gillar jag också.
Betyg: Tre stycken Crocodile Dundee-aktiga hattar av fem möjliga!
|
