Originaltitel: Dragon: The Bruce Lee Story
Produktionsår: 1993
Längd: 121 minuter
Genre: Drama
Land: USA
Regissör: Rob Cohen
Skådisar: Jason Scott Lee, Lauren Holly, Robert Wagner, Michael Learned
Handlingen i ett nötskal: Bruce Lee föddes 1940 i San Fransisco i USA men växer sedan upp i Hongkong. I början av 1960-talet reser han dock tillbaka till Amerika för att söka lyckan. Och där finner han den också i form av kärleken, sin väg till den genskjutande nävens väg och framgång i TV-rutan, innan han reser åter till Hongkong där han blir internationell filmstjärna.
För exakt ett år sedan plockades Enter the Dragon ur filmhyllan. Detta följer jag nu upp med Dragon. Ingen Bruce Lee-film men en film om Bruce Lee i alla fall. Som undertiteln fötäljer så är detta alltså historien om Bruce Lee. En dramatiserad historia då. En biopic mao.
Denna film fyller för övrigt 30 år senare i år. Och jag kan knappt fatta att det redan har hunnit gå 30 år sedan den här först kom ut...
Dragon är en film som jag minns tydligt från barndomen som något av en stor grej, inte minst då det gjordes ett hyfsat väl mottaget licensspel till SNES också. Hyfsat väl mottaget i svenska dåtida speltidningen Super POWER åtminstone. Släpptes 1994, året efter filmen. Ah, det var tider det...
Vi ser hur som helst Jason Scott Lee i huvudrollen som Bruce Lee och nej, det finns inget släktband dem emellan i verkligheten.
Filmen börjar med ett citat av Brue Lee själv och sedan en relativt lång inledning av Linda Lee Cadwell, Lees änka, som välkomnar oss till den här speciella Laserdisc-utgåvan och försäkrar oss om att filmen är baserad på en verklig person och pratar på om vad som var viktigt för Bruce Lee, som kinesisk kultur, österländsk och västerländsk filosofi osv, osv. Och visst är det fint och så men denna film är faktiskt ingen dokumentär och det blir lite väl långdraget... Vi snackar mer än åtta minuters snack. Filmen är inte över två timmar lång om man bortser från denna inledning, utan närmare 1 timme och 53 minuter.
Denna DVD är baserad på Laserdisc-utgåvan förresten? Ok, kul.
Filmen börjar propert som en äkta actionfilm och övergår genast till vad som förfaller vara en övernaturlig skräckis, kuriosa nog, fastän det alltså är mest ett drama egentligen och i stora drag verklighetsbaserat. Lustigt, men underhållande. Och ja, Dragon är en biopic med en nypa inslag av mörk fantasy för att konstnärlig frihet tydligen.
Filmen drar i alla fall in en direkt och håller ens intresse genom hela speltiden. Det hela är kompetent filmat med fin scenografi, spännande musik och bra regi. Storyn börjar med Bruce Lee som litet barn i Hongkong på 40-talet men vi är väldigt snart inne på 60-talet och Lee som ung vuxen. Rätt som det är ser vi Bruce Lee spöa skiten ur en gäng amerikanska sailors. Denna fight är med i SNES-spelet!
Snygga slagsmål är det i vilket fall.
Lee gör ett övertygande jobb med att gestalta Lee... Ehm, eller ja... Hm... Jason Scott Lee gör ett övertygande jobb med att gestalta Bruce Lee menar jag alltså. Kommer jag nu att behöva skriva båda herrarnas fullständiga namn varenda gång för att undvika förvirring? Kanske det. Vi får väl se. Jason Scott Lee var en ganska het skådis vid den här tiden och året efter såg man honom även i en spelfilmatisering av Djungelboken gentemot Lena Headey, Sam Neill och John Cleese. Han var även ursprungligen tänkt som Lui Kang i Mortal Kombat-filmen från 1995 men tackade (dumt nog?) nej till den rollen och därefter tappade hans karriär tyvärr fart.
Bruce med Linda och Brandon.
Lee, Bruce Lee i filmen, är snart på väg från Hongkong till Amerika i alla fall och finner sig i San Fransisco 1962. Där jobbar han till en början på en kinesisk restaurang och pluggar filosofi på universitetet där han även träffar sin blivande amerikanska hustru Linda, som för övrigt har svenska rötter också.
Vardagslivsdramat, där man t ex ser Bruce Lee plugga i sängen, varvas dock med rena rama actionscener. Som sig bör i en film om Bruce Lee så blir det alltså många fighter. Kreativa fighter är det med. Mycket underhållande.
En fight fortsätter uppe på stålbalkar över en gatugränd där Lee slåss mot flera kökskockar beväpnade med köttyxor. Det är kanske köksknivar egentligen men så feta att det ser fan ut som små yxor. Och bakgrundsmusiken därtill under tiden gör verkligen detta väldigt underhållande. Men det är inte bara de hissnande slagsmålsscenerna som underhåller eller engagerar. De vardagliga delarna och dramatiska bitarna håller också en fast vid skärmen.
Vi ser en del rasism som Bruce Lee fått utstå och hur han trots det är öppen för alla människor oavsett etnicitet. Kryddat lite med mannens filosofi, om hur man bör vara som vatten, improvisera, kunna anpassa sig och sånt. Det är bra grejer.
Liksom förra månadens Zorro är Dragon en alltigenom bra film och jag tycker helt enkelt om den. Om man verkligen letar så finner man ju såklart också en del tillkortakommanden i filmen. En del saker är ju lite fåniga egentligen. En del ganska märkbart överdrivna ljudeffekter t ex. Tydliga "swoosh-ljud" och sånt när Lee hoppar högt och gör bakåtvolter och grejer bland annat. Men detta är ändå en stor del av charmen och liksom troget Lees äldre filmer. Den verklige Lees alltså... Eller båda är ju verkliga... Bruce Lees äldre filmer alltså. Det är hur som helst en sådan där sak som man kan anmärka på som gör att man kanske inte alltid kan ta den här verklighetsbaserade filmen på riktigt så stort allvar, men som man ändå inte har något emot egentligen eftersom det passar liksom ändå in och inte minst med den verkliga historiska kontexten i åtanke. Och det är ju roligt också. Och underhållande. Ja, är det ett ord, ett enda ord, som bäst och mest korrekt sammanfattar hela den här filmen så är det underhållande. Det är en mycket underhållande film. Det är kanske inte en mycket bra film, allt betraktat, men det är ändå en bra film och mycket underhållande framför allt annat. En mycket underhållande bra film alltså.
Enter the Dragon.
Historien om Bruce Lee är också lagom romantisk så här finns en del att hämta för damerna också. Här finns t o m en duschsexscen, om än en väldigt kort och inte alls avslöjande sådan men ändå. Duschsex är alltid kul. Jag tror att den här filmen passar de allra flesta faktiskt. Det är nog svårt att ogilla den. De romantiska scenerna mellan Bruce och Linda var förresten tydligen vad som gjorde att Brandon Lee själv inte ville spela sin egen far i den här filmen, eftersom det hade bara varit för konstigt. Och ja, jo. Sedan har vi i alla fall de oförklariga övernaturliga inslagen också. Är detta bara i Lees huvud? Drömmer han? Men hur var det med hans egen far då, upplevde inte han detsamma? Egentligen så kan man ju argumentera för att detta var fullkomligt onödiga inslag. Filmen hade fungerat kanon och varit spännande, rolig, dramatisk och överlag underhållande nog som den är även utan dessa övernaturliga inslag. Man skulle kunna kalla dem skohornade in. Men på något konstigt sätt så funkar det ändå. Det är så mycket på gång i storyn, som går rätt raskt fram också, och det som händer är intressant nog så att man hinner faktiskt glömma bort den övernaturliga mardrömssamurajen som jagar Lee och rätt som det är så påminns man när han plötsligt dyker upp igen från tomma intet. Åh, just det. Eller tja, en samuraj i ordets rätta bemärkelse är det väl inte men vad än den kinesiska motsvarigheten var då.
Men det funkar. Ja, en spökdemonsamuraj eller något, en representation av Lees inre demoner kanske eller dittan och dattan, whatever, man köper det bara. Det funkar bara.
Bruce Lee stöter på livs levande motstånd
bland de etablerade kinsesiska kampsportskolorna då han är villig att träna alla som vill lära sig, även svarta och vita som anses vara "fienden". Lindas mor är emot att hon gifter sig med en guling men Lees far är tydligen likaså emot att han gifter sig med en gweilo, dvs en viting... Filmen är tydlig med att rasism inte är enkelriktad.
En väldigt intressant historia allt som allt. Matnyttig. Och Jeet Kune Do är ju coolt som inget annat. Denna film är definitivt sevärd för fans av Lee, båda Lee. Och Lee gör ett bra jobb som Lee som sagt. Lauren Holly som spelar Linda Lee är också bra.
Alla slagsmål till trots så är filmen i slutändan trots allt ett drama vilket blir mer kännbart en halvvägs in då slagsmålen inte längre avlöser varandra lika frekvent som i början och Lindas roll i storyn blir större.
Tempot igenom hela filmen är ändå bra.
Med lite mer än en halvtimme kvar av speltiden finner vi oss i Hollywood 1966 då Bruces Lees TV- och filmkarriär tog fart i och med TV-adaptionen av Green Hornet då Bruce Lee berömt spelade Kato. Härifrån blir storyn ännu mer intressant för oss filmfans.
Filmen berör hela Kung Fu-missödet som slutade med att Bruce Lee själv snuvades på rollen och han Kill Bill gjorde Kung Fu... Jag som följde både Green Hornet och Kung Fu på TV som barn, repriser ni vet, finner allt detta väldigt intressant.
Och sedan tar filmkarriären vid på allvar i Hongkong på 70-talet med The Big Boss. Från 1971 då The Big Boss har premiär till stående ovationer till inspelningen av Enter the Dragon och jag kan liksom inte få nog av detta.
Dragon är en tänkvärd samt upplyftande film rakt igenom. Kanske bara lite väl sentimental mot slutet men jag tycker ändå bra om filmen och hade en riktigt trevlig tid nu när jag såg om den.
Betyg: Tre glödheta märken i drakens tecken av fem möjliga som jag
bekvämt nog återanvänder här från förra januaris framplockade film.
|
