Originaltitel: Barbarella
Produktionsår: 1968
Längd: 94 minuter
Genre: Erotisk sci-fi-actionkomedi
Land: Frankrike, Italien
Regissör: Roger Vadim
Skådisar: Jane Fonda, John Phillip Law, Anita Pallenberg, Milo O'Shea
Handlingen i ett nötskal: Året är 40 000 när jordens president ger den till synes inte alls kvalificerade rymdfararen Barbarella i uppdrag att bege sig till någon planet och hitta Duran Duran för att bevara freden och kärleken i hela universum. Spritt språngande naken nog accepterar hon uppdraget utan en aning om vad som väntar eller egentligen förväntas av henne...
Barbarella är en serietidningsfilm. Visst, det kan jag väl lika gärna börja med. Det är också en gammal film och kanske den första i genren med en hjältinna i huvudrollen. Nu ämnar jag inte att ägna kanske en timme extra bara för att dubbelkolla saken men Barbarella föregick t ex Supergirl (som var den äldsta engelskspråkiga spelfilmen baserad på en amerikansk serietidning på min egen serietidningshjältinnetopplista förra året) med drygt ett och ett halvt årtionde... Den kom ut ganska exakt tio år innan självaste Superman-filmen med Christopher Reeve t o m. Och anledningen till att jag då inte hade Barbarella med på den där listan var att serietidningen som filmen är baserad på inte är amerikansk utan en fransk sådan. Själva filmen är heller inte amerikansk. Den må vara engelskspråkig, den versionen jag har åtminstone, men var faktiskt en fransk-italiensk produktion. Så det så. Föga förvånande vad gäller fransmännen är Barbarella lagom porrig i såväl serietidnings- som spelfilmformat. Det är inget grovt, man får aldrig se några manslemmar t ex, men här är en hel del sexscener, kvinnlig nakenhet och andra eh, låt oss säga "erotiskt laddade" scener. Nästa varenda ny scen med Barbarella verkar då sluta med att hennes kläder rivs sönder.
Ja, det är en "sådan där" film alltså. Bara snäppet under för vad som hade kunnat vara en genuin mjukporrfilm i stil med de senare, också franska för övrigt, Emmanuelle-filmerna. Låt oss snacka längden nu. Den svenska DVD-utgåvan som jag har är 1 timme, 34 minuter, 00 sekunder jämnt. Exakt 94 minuter lång alltså. Enligt både imdb och wikipedia så ska filmen dock vara 98 minuter lång. Oh, well. Som vanligt verkar det alltså saknas några minuter från den vanliga svenska utgåvan. Det finns annars en klippt version av filmen från 1977 som klippte bort all nakenhet och senare släpptes på hemvideo med undertiteln "Queen of the Galaxy" men detta är uppenbarligen inte denna (trots att samma undertitel pryder DVD-omslaget) då man redan i inledningen här ser Jane Fonda i all hennes härlighet med båda tuttarna framme och da nipplesen tydligt i bild. Mm, filmen börjar nämligen, ryktbart nog, med en striptease i nollgravitation och gemytligt porrig musik till. Om det är något som filmen faktiskt blivit känd för så är det just denna inledande sekvens. Och ja, jag får ju själv medge att det ser inte dåligt ut direkt. För att vara en praktisk effekt från 1960-talet ser det t o m ganska bra ut. Även om jag kunde gissa rätt på hur de gjorde det.
Men den där titelsången sedan...
"It's a wonder. Wonder Woman. Wou're so wild. And wonderful." Låt mig översätta. "Det är ett under. Underkvinnan. Du är så vild. Och underbar." Så jävla B... Och så "Barbarella, psychadela. Never can a fella name or clone you. Barbarella, ba-Barbarella, Barbarella, ba-Barbarella, Barbarella, ba-Barbarella". Alltså, what da actual fuck?! Aldrig kan en snubbe namnge eller klona dig, vad fan är det här för sångtext egentligen? För att vara helt ärlig så hade jag tydligen helt förträngt den här låten. Och ja, större delen av hela den här filmen faktiskt. Inte för att jag har sett den särskilt många gånger. Av alla de filmer som jag hittills har plockat ur hyllan att skriva om här för sidan är nog Barbarella den jag sett minst gånger totalt. Vänta lite, ska dubbelkolla... Ja. Jag såg den en gång när den gick mitt i natten på någon kanal på TV runt mitten på 90-talet och sedan en andra gång när vi hade köpt in den på DVD runt mitten på 00-talet. Och nu, ett och ett halvt årtionde senare, såg jag alltså den för tredje gången i mitt liv. Och det enda som jag kunde komma ihåg av den sedan tidigare var också just den inledande sekvensen med stripteasen bakom förtexterna.
Medan Barbarella utan någon som helst anledning strippar svävandes fritt i luften flyger
förtexterna in i bild för att på ett smått lustigt sätt dölja en del av hennes nakenhet.
Hmm... Möjligtvis har jag heller inte sett De fem legenderna eller Super 8 fler gånger än så men båda de filmerna såg jag å andra sidan flera gånger väl in på 10-talet (konstigt vore ju annars med tanke på att det var då de gjordes och då jag skrev om dem). Det gick alltså inte 10-15 år emellan varje tittning i de fallen. Barbarella däremot... Ja, det är också en sådan där film som när man ser den så känner man sedan inte något behov av att se den igen någon gång snart liksom. Det finns ju bra filmer som har denna egenskap. Gudfadern t ex. Det är en riktigt bra film men lämnar en också så uttömd på energi att det räcker liksom att se den en gång var eller vartannat årtionde. För den filmen gör ett sådant intryck att den stannar ändå med en. Barbarella är dock tvärtom. Den är likadan men helt tvärtom alltså. Barbarella är likadan i den bemärkelsen att man känner inte något behov direkt att återvända till den som ovan nämnt. Men den är helt tvärtom i fråga om anledningen till detta. För det här är ingen bra film. Alltså, inte alls. Inte heller stannar den med en. Det är knappast en oförglömlig film mao utan snarare raka motsatsen. Och jag jämförde verkligen Barbarella med Gudfadern alldeles nyss förresten.
Barbarella har dock ändå lämnat sitt avtryck i såväl filmhistorien som populärkulturen i största allmänhet. Vilket väl gör det värt att se den åtminstone någon gång i livet antar jag. Om man är det minsta intresserad av film eller populärkultur i alla fall. Stan Lees Stripperella lär ju ha varit åtminstone inspirerad av Barbarella t ex. Och Duran Duran, popgruppen alltså, tog tydligen sitt namn från den här filmen. Och det var ju också en av Jane Fondas genombrottsroller. Vilket väl leder oss till just rollistan.
Vi ser alltså Jane Fonda i titelrollen som Barbarella. Sedan har vi John Phillip Law som den bevingade mannen Pygar, Anita Pallenberg som "the Great Tyrant" eller "the Black Queen" eller vad fan hon än kallas, Milo O'Shea som självaste Duran Duran och Marcel Marceau som professor Ping bara för att nämna några. Jag kan dock inte påstå att det är några skådespelarinsatser värda namnet.
Manuset skrevs av Terry Southern och Roger Vadim, den senare som alltså även regisserade filmen och som på den tiden för övrigt dessutom var gift med Jane Fonda... Och jag kom PRECIS på vem sjutton det var som jag blandade ihop Jane Fonda med... Det var inte Goldie Hawn. Det var inte Darryl Hannah. Nej, Bo Derek! Det höll på att driva mig till vansinne men till slut så fick jag fram det. Grävde fram det från djupt in i minnesbanken. Jag blandade ihop Jane Fonda med Bo Derek! Hon debuterade visserligen på 70-talet (men 60-talet och 70-talet, whatever liksom) och var likaså med i ostiga sexkomedier som var regisserade av hennes egen äkta make. Vilket var en del av min barndom liksom.
Jag läste någonstans om Barbarella, för ja, som filmintresserad läser jag gärna om film, att den andra manusförfattaren, Terry Southern, inte alls kom överens med producenten Dino De Laurentiis som han menade var mer intresserad av att filmen gjordes billigt än att det blev en bra film... Intressant nog verkar det som att det också var Southern som skrev några av de bästa scenerna i filmen, som stripteasen i början och en på gränsen till genuint obehaglig scen med onda dockor som är nära att äta Barbarella levande medan en grupp små barn tittar på och skrattar åt detta. Hade bara hela filmen hållit en lika hög standard som fram t o m denna scen, som för övrigt är rätt så nära början den med, då vore Barbarella allt som allt åtminstone godkänd men producenten fick visst sin vilja fram i slutändan. Han ville hellre ha en billig film och det är precis vad slutreslutat blev med. En billig film. Musiken pendlar mellan typiskt porrig, tidstypisk pinsam med sång till och... Ganska bra som för tankarna till typ Final Fantasy V från flera årtionden senare. Ja, när filmen är som bäst, om man bortser från den där stripseasen alltså, så förmedlar den faktiskt vad jag närmast kan beskriva som gamla hederliga japanska konsolrollspelsvibbar.
Hmm. Vad vill den här filmen vara egentligen? Skräckblandad erotisk sci-fi-actionäventyrskomedi?
Förtexterna skulle alltså dölja Barbarellas nakenhet... Det gick visst sådär med det.
Det är mycket i denna rulle som helt enkelt inte går ihop. Karaktären Barbarella skulle tydligen föreställa en oskuld när hon först kommer fram till den här avlägsna planeten där hon ska hitta den försvunna forskaren Duran Duran av någon dunkel anledning. Ändå "gör hon det" glatt och utan några som helst förbehåll med praktiskt taget vem som helst som hon möter på vägen. En burdus karaktär i början av äventyret säger rakt ut att han vill sätta på henne varpå hon svarar okej, varför inte liksom. Tidvis är handlingen lika tunn som i en porrfilm alltså. En kille med vingar gör hon det med också. Då är det t o m hon som tar initiativet, för att stärka hans moral eller något sådant. Men när den onda drottningen sedan försöker förföra samma kille så säger hon något i stil med att hon vill älska med honom... På vilket han svarar typ "an angel cannot make love, an angel is love" vilket hon i sin tur direkt tar som ett avslag på hennes närmanden. Say what? Killen protesterade väl inte? Hon hade kunnat rida av honom där och då. Vad är det som händer?
Fast en del av problemet hade säkert attt göra med språket. Filmen spelades in på både franska och engelska och alla skådisar pratade då inte samma språk... Fonda, som även är fransktalande, dubbade själv om sig till franska. Marcel Marceau tog sig däremot fram på bara franska och fick sedan dubbas av någon annan till engelska.
Duran Duran ska visst egentligen stavas "Durand Durand" förresten men jag hade satt på engelska subtitles till denna och i dessa skriver de klart och tydligt "Duran Duran" så då är det vad jag väljer att köra på också. Och det blir lite roligare så. Okej då, för att börja avrunda det hela här... Vi har rymdhippies som snackar om en "loving union of the universe" och vår rymdhjältinna praktiskt taget förorsakar allas undergång sedan. Ja, spoilers eller något, filmfan har ju mer än ett halvt århundrade på nacken så vem fan bryr sig. Någonstans går det en gräns för när man inte längre kan anses spoila något är allt jag säger. Ta Iliaden t ex. Troja förlorar. Spoiler? Och nu jämförde jag väl på sätt och vis Barbarella med Iliaden också. Det är jag det. Här kommer en till jämförelse. Insidan av Barbarellas rymdskepp ser ut som utsidan av Dum och Dummarebilen. Det märks verkligen när filmen spelades in. Och Barbarella framställs mestadels som ett dumt våp i filmen. Hon klarar ju knappt av att göra någonting själv. Saker bara händer och hon bara råkar klara sig på något vänster. Nu har jag inte läst serietidningen men jag har åtminstone bläddrat lite i den och kan därmed tala om att så var inte fallet i källmaterialet minsann. I en scen i filmen försöker Barbarella rädda sin befjädrade knullkompis genom att rikta en pistol mot den onda drottningen och hon misslyckas direkt. I serietidningen tar hon dock ett fucking stryptag på ondingen i fråga och får jobbet gjort. De gjorde mao inte karaktären rättvisa i adaptionen.
På det stora hela är Barbarella en dum jävla film. Ändå är glad att jag höll mig till denna, då det är den första filmen jag plockar ur hyllan som inte får ens godkänt i slutbetyg... Inte ett svagt godkänt och inte ens ett på gränsen till godkänt. Nä, den får kort och gott underkänt. Jag kan inte sätta ett högre betyg än ett av fem på denna. Så den fyller ju liksom det gapet också. För hur kul vore det egentligen om jag bara plockade fram bra eller iallafall hyfsat bra filmer?
Men fastän detta är en dålig film så är det en som man bör känna till tycker jag. Vissa filmer är förresten så dåliga att de blir bra. Den här... Är dock inte riktigt det heller. Den är mest bara dålig. Är den då alls värd att se? Tja, under rätt omständigheter och med rätt sällskap så visst, varför inte. Alternativt så kan man se hela introsekvensen med stripteasen på youtube för bättre än så blir filmen faktiskt inte. Och längre in än så pallade jag heller inte spola fram när jag sedan skulle välja ut ett par bilder till den här texten. Glad alla hjärtans dag y'all!
Betyg: En fritt svävande Barbarella som klär av sig naken av fem...
Vilket väl går ihop med att man inte kan klona henne antar jag. '-_-
|
