Originaltitel: The Big Sleep
Produktionsår: 1946
Längd: 109 minuter
Genre: Film noir
Land: USA
Regissör: Howard Hawks
Skådisar: Humphrey Bogart, Lauren Bacall, Martha Vickers, John Ridgely
Handlingen i ett nötskal: Privatdetektiven Philip Marlowe anlitas av en gammal välbärgad herre att hantera ett utpressningsförsök mot den yngsta av sina två döttrar. Genast lägger sig dock den äldre dottern i det hela. Allt eftersom mister allt fler inblandade livet och Marlowe pressas från olika håll att lägga ner sin utredning men gräver ändå envetet vidare...
Humprhey Bogart-följetong var det här alltså.
Detta är den fjärde Bogart-filmen på raken som jag plockat ur hyllan att se och skriva om för POPKORN, den andra gentemot Lauren Bacall, den andra i regi av Howard Hawks och den andra i dag näst efter Att ha och inte ha, efter Casablanca och Riddarfalken från Malta sedan tidigare i fjol och i år. Ja, jag ville bara ha det nämnt här med, så att den som vill kan klicka sig vidare till de andra filmerna med direktlänkarna. Och som jag också nämnde tidigare då jag var inne på Att ha och inte ha så fick det bli något kortare texter om de här filmerna med tanke på att jag gör ett dubbelnummer den här gången. Och heck, inte nog med det men jag knåpade dessutom ihop ett nytt inlägg i leksaksbloggen till dagens datum och med dagens datum menar jag såklart datumet då detta kommer upp på nätet. Utpressning ska det hur som helst handla om nu... Filmen från 1946 baserad på Raymond Chandlers deckarroman Den stora sömnen från 1939. Den stora sömnen, dvs The Big Sleep, är också vad titeln på filmen blev i USA. Vilket är lite mer logiskt då det visar sig att det hela handlar egentligen om mer än bara utpressning.
Den hårdnackade privatdeckaren i hatt och trenchcoat ute i ösregnet.
Utpressning är dock vad de ändrade titeln på filmen till i Sverige. När den väl tilläts komma ut i Sverige... Ursprungligen blev filmen totalförbjuden av den svenska filmcensuren och det skulle dröja till 1961, dvs 15 år, innan rullen sent omsider fick rullas på de svenska biografteaterna. Och någon hemvideo existerade ju inte heller på den här tiden, nej. Det var sannerligen en annan epok. Numera är det helt annorlunda. När jag t ex fick reda på att Wonder Woman 1984 trots allt inte kommer att visas alls på bio i Sverige, då tjuvtittade jag helt enkelt på den på nätet. Den var inget vidare förresten. Ganska utdragen var den också. Två och en halv timma. Och det kändes också just då filmen inte var något vidare. Utpressning är också en ganska lång film. Speciellt för sin tid. Det är faktiskt den längsta av de Bogart-filmer som jag hittills plockat fram. Med hyfsad råge med. Exakt 01:49:15 dvs 109 minuter klockar den in på i PAL-format... Och jag kan ju lika gärna gå lite närmare in på det här för den som måhända missade den uppenbarelsen när jag täckte Pans labyrint i höstas. Jo, PAL-skivor är visst ca 4% snabbare än NTSC-skivor. Och fastän det inte direkt är märkbart då man tittar på filmerna resulterar det ändå i att filmlängden blir kortare utan att några scener saknas och då det oftast är svenska/europeiska utgåvor som jag har ståendes i hyllan så är det längden på dessa som jag skriver upp.
Bogie och Bacall.
Men ja, detta är relativt lång film som sagt var. Som tur är var den här gamla klassikern också betydligt bättre än fjolårets snoozefest Wonder Woman 1984. Då känner man heller inte av längden lika mycket. Bra filmer får då gärna vara lite längre. Något jag speciellt gillar med denna är att Bogarts karaktär, som är privatdetektiv, faktiskt ägnar en massa tid åt just detektivarbete. Det var något som jag egentligen saknade i Riddarfalken från Malta. Den filmen kändes liksom ej riktigt som en deckare eller mordgåta. Det gör däremot denna. Här verkar saker inte bara hända huvudpersonen... Här är det huvudpersonen som verkligen får saker att hända. Och det gillar jag. Det här är för övrigt också en film som jag inte redan hade sett sedan tidigare. Jag blev glatt överraskad. Och första halva eller så av filmen tänkte jag att det här är ju hur bra som helst. Hela fyra av fem i slutbetyg var jag inne på... Men sedan tappade filmen faktiskt bort mig. Mm, det blev lite för mycket. Lite för långdraget och lite för många olika trådar och karaktärer att behöva komma ihåg och hålla reda på för att inte tappa bort sig i storyn. Och i slutändan tycker jag nog att detektiv Marlowe låter sig överrumplas minst en gång för mycket faktiskt... Och lite undrar jag allt varför han fortsätter med fallet även efter det att han egentligen har löst hela den delen som han fått betalt för... Verkar vara mest för sakens skull.
Bogart är i vilket fall riktigt bra i rollen och Bacall har stark kemi med honom. Kanske inte så konstigt då de var en grej i verkligheten och gifte sig med varandra året innan. Hela grejen med "Bogie och Bacall" var ju något som slogs mynt av såklart och just denna rulle klipptes om och fick nya scener filmade endast med fokus på de båda stjärnorna. Tydligen på bekostnad av en mer sammanhängade story men nåväl. En väldigt kul grej med de båda i åtanke är förresten inledningen på filmen... För där står bara Bogart och Bacall, man ser dem i siluett från midjan och uppåt, och så håller Bogart upp en tändare åt Bacall och tänder hennes cigarett, och så kommer deras namn in i bild, "Humphrey BOGART" och "Lauren BACALL" och där står de kvar bakom sina egna namn och medan Bacall tar ett bloss och blåser ut röken så tänder Bogart sin egen cigarett. Härligt. På det stora hela en mycket bra film som dock tappar lite mot slutet...
Betyg: Tre och en halv av fem helt lagliga Chun-Li-klänningar...
|
