Originaltitel: Crocodile Dundee II
Produktionsår: 1988
Längd: 107 minuter
Genre: Actionkomedi
Land: Australien
Regissör: John Cornell
Skådisar: Paul Hogan, Linda Kozlowski, John Meillon, Hechter Ubarry
Handlingen i ett nötskal: Den amerikanska tidningsreportern Sues f.d make lyckas ta foto på när en ledare för en grupp knarklangare skjuter ihjäl en människa i Sydamerika, varpå filmrullen postas till Sue i New York. Detta leder till att bovarna ger sig på Sue och Mick "Crocodile" Dundee. Först i storstadsdjungeln och sedan på Micks hemmaplan ute i bushen i Australien.
Den spännande kärlekshistorien mellan "Crocodile" Dundee och hon den bruden fortsätter i denna direkta uppföljare från två år senare, men är detta en tillräckligt god anledning att se om den här filmen så här i samband med alla hjärtans dag? Fan vet. Jag knyter dock ihop lösa trådar och hade kvar denna i en slipcase ihop med ettan. Okej, den ledande mannen och kvinnan, Paul Hogan och Linda Kozlowski, blev faktiskt ett par på riktigt i samband med att den här filmen gjordes. De gifte sig två år senare och förblev sedan gifta fram till 2014, så 24 år alltså, vilket inte är illa och det speciellt för ett kändisäktenskap.
Det här var i alla fall den sista. Den sista filmen jag inte redan hade sett eller sett om och skrivit om här för POPKORN som jag ändå hade kvar ståendes i en av raderna (för det har blivit mer än en rad vid det här laget) med alla de filmer som redan hade plockats ur hyllan och detta just för att den stod i samma slipcase som ettan som jag redan hade plockat, för #25 för snart tre år sedan. Hängde alla med så här långt?
Filmen sätter igång och man kastas rakt in tillsammans med Mick i en rodbåt i New Yorks hamn, vid Hudsonflodens mynning. Där fiskar han genom att kasta dynamit i vattnet. Ingen backstory här inte, utan filmen förutsätter att tittare är bekanta med och minns den förra filmen, vet vem den här Mick är och följaktligen är med på att det är just den sortens "wacky" situationer som han skulle kunna tänkas hamna i... Kustbevakningen är snart där men det är ingen fara. Mick får bara lite skäll typ. "Mick, är det du? Åh, du din rackare, stick härifrån!" eller något i den stilen. Okej, vi säger väl det. Kul scen dock.
Filmen rullar vidare (eller snurrar vidare i mitt fall) och 80-talsmodet är högst märkbart. Inredningen och så.
Mick och Sue har alltså blivit ett par sedan händelserna i den förra delen. Och uppenbarligen bor de båda i Sues lägenhet i New York.
Sue jobbar också medan Mick spenderar dagarna med att tjuvfiska, titta på såpoperor, leka med dagisbarn (det var 80-tal) och sitta och dricka på barer... Okeeej... Det är två år senare och först nu börjar han att tänka på att kanske leta jobb? Måste vara gott att ha en sugar mommy. ;p
Musiken är också äkta 80-tal... Inte mig emot egentligen men tittar man mycket på nyare filmer med och sedan återser en gammal, hederlig 80-talsrulle så reagerar man faktiskt lite på sådant.
Fish out of water-shticken med bushmannen i storstaden är hur som helst fortfarande lagom skoj men Mick är ju inte längre direkt ny i New York City så att... Borde han trots allt inte veta bättre efter två år..? Eller lär han sig långsamt bara..?
Också, Sue har en ex-make nu? Ja, ja. En del exposition framförs genom att ex-maken pratar högt för sig själv. Det är lite dumt.
Och hur exakt lyckas skurkarna spåra honom så snabbt? Och när hann han posta brevet om allt gick så fort?
Storyn sätter i alla fall igång på riktigt med att han skickar en fotorulle till ex-frugan med bilder på när en knarklangarboss, Rico, dödar en snubbe utanför sitt plantage i Sydamerika. Skurkarna vill åt negativen såklart.
Sedan är det över till Micks pågående storstadslivsäventyr. Känns lite slice of life. Nästan som att detta kunde ha varit ur avsnitt i en TV-serie. Innan den riktiga ploten kickar in då... Den drivande ploten är alltså den med knarkfolket.
Ute på en åktur.
Här är en del skämt som kanske inte har åldrats så jättebra, men inget egentligen över gränsen. Ett väldigt milt bögskämt, turistande japaner som tar foton med risk för sina egna liv, den sortens grejer.
En del minnesvärda scener. Den med skurken i tunnelbanan, den med snuten vid pissoaren, det är scener man minns helt enkelt. Första filmen hade egentligen ingen antagonist förresten... Denna har det. Mick är även mycket mer en actionhjälte i denna. Detta är dessutom mycket mer av en actionfilm än den förra. Det är många fler slagsmål, mycket mer skjutande och regelrätta eldstrider dessutom. När filmen kommer igång så kommer den minsann igång på allvar. Jag gillar räden med punkarna på lyxvillan. Det är mer av en stealth mission egentligen. Det är snyggt gjort.
Jag gillar också det här att första halvan av filmen utspelar sig i New York och har liksom sin egen story som faktiskt får sin upplösning där och då. Inte en hel timme in och det känns som att filmen är på väg in i tredje akten och den stora finalen men då är det bara New York-ploten som kommer till sin ända.
Så att ja... Det blir ju lite som två kortare filmer som hänger samman mer än en sammanhängande långfilm. Det hade kunnat vara två avsnitt av en TV-serie som satts ihop. Likt The Flash II från 90-talet som egentligen alltså var två stycken 44 minuters avsnitt av TV-serien som satts ihop. Och 57 minuter in, med 50 minuter kvar, klipper den här filmen över tillbaka till Australien. Bara så där. Det känns som två separata delar.
Crocodile Dundee II är allt en charmig film allting betraktat. Första filmen hade mer novelty value. Denna har dock mer in da plot department. Även om den skippar lite, tar genvägar typ. Exakt hur Rico plus anhang försvann spårlöst från villan ser vi inte. Exakt hur de får ord om Mick och Sue ute i bushen sedan får vi heller inte reda på. Det är som det är bara.
Mick äger förresten mark får man reda på nu. Mycket mark. Som han fått ärva av någon släkting. Och en guldgruva. Bokstavligt talat. Detta leder ingenstans. Det är inte så att skurkarna får nys om det här och vill åt guldet eller något. Nej, det bara kommer på tal i en scen för att aldrig komma på tal igen. Märkligt. Lades detta till filmen bara för att Mick inte skulle framstå som en slacker som gjort sig själv beroende av Sue tro? För vi vet ju redan att han är arbetslös. Detta skulle förklara varför det är typ "okej" för honom att ha en sådan bekymmersfri livsstil.
Rico får i vilket fall reda på att Mick och Sue for ut i bushen. Han får reda på det av någon, det är en liten värld tydligen, och resten av filmen handlar om att skurkarna bara vill hämnas för vad som hände tidigare i New York. Och nu är det gamle gubben, John Meillons karaktär som återvänder från första filmen, som hålls gisslan som ska räddas. Meillon är lika karismatisk i rollen som tidigare och får faktiskt ganska mycket att göra den här gången, om än bara under den andra halvan av filmen då. Andra karaktärer från första filmen återvänder också som hastigast.
Mick beundrar utsikten.
Jag gillar faktiskt också det här hur den första filmen börjar i bushen och sedan tar oss vidare till storstadsjungeln i Amerika medan tvåan gör det rakt motsatta, dvs börjar i storstaden och tar oss sedan tillbaka till vildmarken i Australien. Det funkar. Och det funkar väldigt bra för en duologi. Ja, det gjordes en tredje film långt senare men denna behöver man inte bry sig om.
Den mer actionorienterade storyn här i tvåan gör även att det blir mer än bara en upprepning av första filmen. Också, Sue får faktiskt mycket mer att göra under andra halvan av tvåan. Hon får t o m springa runt och skjuta på skurkarna. Hon är inte längre bara damen i nöd utan något av en actionhjältinna själv. Det är bra.
Likt rovdjuret i Rovdjuret från året innan tar vår hjälte sedan hand om skurkarna en efter en. Vi snackar sneaky stealth gerillataktiker tills det bara är de två största bovarna kvar. Mick tar inte livet av dem alla dock. Han är inte den som tar livet av någon egentligen även om hans handlingar leder till att de två sista biter i gräset. Han tar hur som helst alla andra levande och får det bara att se ut som att de dukat under, som att de blivit tagna av krokodiler och grejer. Hade han velat se dem döda så hade han lätt kunnat skjuta ner dem på avstånd praktiskt taget när som helst annars. Det är att överlista dem och ta dem levande som är utmaningen typ. Det är det som gör det hela så underhållande.
Den stora stygga sista bossen, Rico gestaltad av Hechter Ubarry, är faktiskt väldigt karismatisk på ett lagom sliskig vessla-aktigt sätt, men underhuggaren nummer ett, bossens högra hand typ, är banne mig ännu bättre. Juan Fernández de Alarcón i rollen som Miguel är en fröjd att beskåda alltså. Vilken utstrålning. Vilken skärmnärvaro.
Och den här snubben har då inte alls fel i att Dundee skulle kunna ta dem när han vill. Men bossen har ändå ett knep kvar i ärmen som han utan att tveka plockar fram för att röka fram Mick, så att känslan av fara ändå infinner sig. Medan Mick kontrar med ett lagom fyndigt sätt att i sin tur bildligt talat röka fram de båda sista skurkarna. En av de mindre framträdande underhuggarna, den sista att gå ner innan de två stora, ser jävlar mig precis ut som en lite mullig Chris Pratt förresten. Det är bra grejer, det här. Underhållande action och inget som man såg i var och varannan annan actionfilm på den tiden.
"Det är en riktigt rolig rulle" enligt Entertainment Tonight står det på baksidan av fodralet. Okej.
Men jo, jag har en rolig tid med den här filmen. Jag kan t o m tycka snäppet bättre om den här än den första. Ja, faktiskt. Det är helt enkelt mer underhållande att följa vad som händer i denna. Ettan är kul och funkar mer självständigt men storyn är också lövtunn. Jag har inget emot att se om båda från tid till tid, men rent spontant så ser jag nog hellre om tvåan mer ofta än ettan faktiskt.
Tvåan hade högre budget än ettan och spelade inte in lika mycket pengar men det var ändå en framgångsrik film. Bara inte lika lönsam som originalet.
Trean kan väl också nämnas. Den var okej för vad den var men den har jag inte direkt lust att se om fler gånger. Den kan jag vara utan.
Men tvåan här är alltså en uppföljare som jag inte har något emot. En bra uppföljare, möjligen t o m snäppet bättre än den första filmen. Betyget blir dock ändå detsamma. Tre av fem.
Betyg: Tre stycken Crocodile Dundee-aktiga hattar av fem möjliga!
|
