|
|
|
|
|
|
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
|
10. Supergirl (1984)
Superman från 1978 med Christopher Reeve i rollen som mannen av stål var inte den allra första amerikanska superhjälteserietidningsspelfilmatiseringen, och faktum är att det inte ens var den första Stålmannenfilmen, men ärligt talat var det den första som spelade någon roll på riktigt. Det var liksom den första rullen i vad som då inte ens var en egen genre som filmskaparna i fråga menade allvar med. Vilket såklart reflekterades i rollistan med namn som Gene Hackman och självaste Marlon Brando i topp. Och storyn skriven av ingen mindre än Mario Puzo. Och med musik av John Williams. Det här var så långt ifrån Superman and the Mole Men som man kunde komma. Så det var väl både bara passande och föga förvånande att den första filmen med en superhjältinna i huvudrollen baserades på Stålflickan i form av en regelrätt spin-off till Christopher Reeve-filmerna. Stålflickan sågs först till i Action Comics år 1958. Filmen från 1984 släpptes mellan den ordinarie Stålmannen del III och IV, och dessvärre var det under denna tid som filmerna sjönk ordentligt i kvalité. Supergirl-filmen var inget undantag. Den känns helt enkelt billig jämfört med Superman I-II. Peter "Lawrence av Arabien" O'Toole gör en Marlon Brando men det räddar knappast filmen. Och Christopher Reeve skulle ha haft en cameo men vägrade till slut och är därför bara med på foto i bakgrunden. Supergirl var mao en besvikelse men det var trots allt den första amerikanska superhjältinneserietidningsspelfilmatiseringen.
|
|
|
|
|
|
|
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
|
9. Red Sonja (1985)
Red Sonja med j är, som tidigare nämnt i min "Topp-10:
Fler filmer som man kanske inte tror är
serietidningsfilmer men som faktiskt är det…", förvisso löst baserad på kiosklitteraturens Red Sonya med y men ändock tekniskt sett en originalkaraktär som Marvel-folket knåpade ihop. Hennes första framträdande var 1973 i #23 av Conan-serietidningen och det första numret av hennes helt egen pågående tidning kom ut 1977, efter att ha varit frontfiguren i Marvel Feature 1975-1976, efter The Defenders, Ant-Man samt The Thing med Hulk och Iron Man tidigare på 70-talet. Men ja, Red Sonja var alltså en spin-off till Conan Barbaren på samma sätt som Xena - Krigarprinsessan var en spin-off till Hercules senare på 90-talet. Likaså var Red Sonja-filmen från 80-talet, i Sverige känd som Barbarernas hämnd då det begav sig, med Brigitte Nielsen, i sin tur känd som Brigitte Stallone på den tiden då hon var gift med Sylvester Stallone, en spin-off till Conan-filmerna med Arnold Schwarzenegger. Och den må bara vara så dålig att den blir bra men är ändå ett roligare tidsfördriv än Supergirl. Då Red Sonja hör till Marvels universum gör det hur som helst henne till den första Marvel-hjältinnan att få en egen film. Så släng dig i väggen Brie. Brigitte var låååångt före.
|
|
|
|
|
|
|
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
|
8. Tank Girl (1995)
Tank Girl är en brittisk serietidning från 1988, från början publicerad i antologitidningen Deadline som gavs ut 1988-1995. Men det slutar inte där. In på 90-talet började amerikanska Dark Horse Comics publicera Tank Girl-serier samlade i volymer och nuförtiden är det brittiska Titan Comics som sköter utgivningen. De senaste trettio åren har det kommit ut nya miniserier med titlar som World War Tank Girl under 2017, The Wonderful World of Tank Girl från 2017-2018 och Tank Girl: All Stars vidare in på 2018. Och det bara för att nämna några av de senaste... Filmen från 1995 gjorde dock karaktären inga tjänster. Tank Girl: Apocalypse! gavs visserligen ut in på 1996 men sedan följde ett över tio år långt gap i utgivningen innan världen återsåg Tank Girl i serietidningsformat. Så länge dröjde det tydligen för den dåliga eftersmaken som skitfilmen lämnade att försvinna... Så den som är intresserad av Tank Girl rekommenderas att hålla sig till serierna och bara ignorera filmen.
|
|
|
|
|
|
|
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
|
7. Barb Wire (1996)
Barb Wire var en extremt kortlivad serietidningskaraktär från Dark Horse. Karaktärens största avtryck i populärkulturen var just spelfilmen med den tidigare Playboy-modellen och Baywatch-stjärnan Pamela Andersson, och på den tiden känd som Pamela Andersson Lee då hon var gift med Tommy Lee och in på 2000-talet även känd som Stan Lees Stripperella, i titelrollen. Barb Wires kompletta utgivningshistorik är så kort att jag lika gärna kan dra den här. Barb Wire #1-9 kom ut 1994-1995. Barb Wire: Ace of Spades #1-4 följde sedan under 1996. Karaktären gjorde också några gästspel i Ghost, en annan serietidning från Dark Horse, mellan 1995-1996. Dryga tio år senare återupplivade Dark Horse tidningen för ytterligare åtta nummer. And that's it. Det här var alltså ingen etablerad karaktär som de gjorde en långfilm av. Långt ifrån. De hoppades väl ha funnit det senaste nya heta eller något. Det här skulle också vara Pamelas stora genombrott som filmstjärna. Det gick inget vidare, nej. Jag
hyrde filmen på VHS-band då det begav sig på 90-talet och en liten överraskning fick man i alla fall. Det är nämligen mjukporr med Pamela med i slutet, efter eftertexterna. Jag skämtar inte. Hon hänger topless upp och ner för några kedjor medan en massa vatten sprutar över henne och sliskig musik hörs i bakgrunden. Oh, boy.
|
|
|
|
|
|
|
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
|
6. Witchblade (2000)
Witchblade publicerades i hela tjugo års tid, mellan 1995-2015, av Top Cow som är ett imprint av Image Comics, dvs det tredje stora serieförlaget näst efter Marvel och DC. Och från 2017 började man om från början med en ny huvudperson. Själv läste jag aldrig Witchblade för sig, men däremot var jag ett väldigt stort fan av Todd McFarlanes Spawn och slukade allt relaterat till den karaktären med hull och hår. Däribland den medeltida Spawn & Witchblade-miniserien från 1996. Så det var så jag först lärde känna Witchblade. Sedan hade vi sånt som Witchblade möter Tomb Raider som jag också hade ett exemplar av av någon anledning. Jag kände hur som helst till Witchblade när TV-filmen för TNT kom ut år 2000. Den fanns faktiskt att hyra i Sverige. Så det gjorde jag. Och tyckte den var helt okej med, kan ni tänka er. Och jag var tydligen inte den enda att tycka det heller då filmen ledde till en hel TV-serie på TNT. Två säsonger varade denna från 2001-2002. I början på 2017 sades dessutom en ny TV-serie vara på gång för NBC. Den som lever får se om det blir något av det.
|
|
|
|
|
|
|
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
|
5. Catwoman (2004)
Och så kommer vi till Halle Berrys helt fristående spin-off till styggelse i den sämsta möjliga bemärkelsen från 2004. Fristående som i att den inte har något att göra med de tidigare Batman-filmerna men det är ju liksom fortfarande en spin-off till Läderlappens serietidningsuniversum. Och gosse, vad den här filmen suger alltså. Trots Sharon Stone som skurk. Vad fan tänkte de med egentligen? Det här var "bara" tolv år efter Michelle Pfeiffers kritikerrosade framträdande som Catwoman i Batman återkomsten och DET HÄR var hur man på Warner Bros. valde att följa upp det?! Fast å andra sidan så följde man likaså upp Tim Burtons båda Batman-filmer med Joel Schumachers Batman Forever och Batman & Robin så... Nåväl. Catwomans första framträdande i serietidningarna var i vilket fall i Batman #1, 1940. Vilket för övrigt gör henne till den äldsta karaktären på hela denna lista. Riktigt lika ålderstigen som Fladdermusmannen själv är hon dock inte för han debuterade redan året innan i Detective Comics #27. Catwoman har i alla fall varit en stor del av Batman-berättelserna i princip från första början. Det dröjde dock ända till 1989 innan hon fick sin första egna (mini)serie. Sedan dess har hon såklart haft flera självbetitlade serier. Några fler solofilmer har det däremot inte blivit.
|
|
|
|
|
|
|
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
|
4. Elektra (2005)
Elektra. Ännu en breakout-karaktär, den här gången till Daredevil. Elektras första framträdande var i #168 av Daredevil-serietidningen år 1981. Hennes första filmframträdande var i Daredevil-filmen med Ben Affleck från 2003 till vilken Elektra är en direkt spin-off där Jennifer Garner repriserar rollen som just Elektra. Daredevil-filmen fick inte direkt något bra mottagande när den kom och Elektra har fått t o m ännu sämre kritik men jag gillar faktiskt den här filmen ska ni veta. Den påminner mig om Ninja Scroll-animén från 90-talet med de olika motståndarna. Som han snubben med de levande tatueringarna. Äkta Ninja Scroll. Jennifer Garner är rätt så bra i rollen och får framför allt till fighterna. Vad mer kan man önska liksom?
|
|
|
|
|
|
|
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
|
3. Painkiller Jane (2005)
Painkiller Jane är den enda titeln på listan som jag egentligen inte har någon erfarenhet av.
Jag har bara skummat lite genom något nummer av serietidningen och inte sett varken TV-filmen från 2005 eller något av TV-serien som följde två år senare. Så jag känner alltså till titeln men är inte alls närmare bekant med den i någon form... Men så är ju en av Painkiller Janes skapare Joe Quesada och alla äkta Spidde-fans vet att Quesada är djävulen själv. Och av bara den anledningen väljer jag att inte se vidare in i den här titeln. Jag vill helt enkelt inte stödja något som Quasada haft att göra med. Jane skapades hur som helst för Event Comics som var ett oberoende förlag åren 1994-1999. Janes första framträdande var i 22 Brides #1, 1996. Under 1997 fick hon sin första egna miniserie och har sedan dess haft flera sådana och även medverkat i diverse crossovers genom åren, med t ex Hellboy och Punisher.
|
|
|
|
|
|
|
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
|
2. Atomic Blonde (2017)
Två TV-filmer och två spin-offs var allt som dubbelnollatalet hade att komma med i fråga om serietidningshjältinnor i egna filmer. Ett tidshopp mer än tio år framåt och läget ser helt annorlunda ut. Och då räknar vi alltså inte ens med spelfilmatiseringen av Ghost in the Shell med hon Black Widow i huvudrollen. Först ut år 2017 var som ni ser Atomic Blonde. Titeln må föra tankarna till Atomic av Blondie men nej, Atomic Blonde är baserad på en "grafisk roman" (vilket såklart bara är prettospråk för en tjockare serietidning); The Coldest City från 2012. Jag gav serietidningen, eller "serieboken" eller vad man än vill kalla det, en chans. Att den är i svartvitt gör mig absolut ingenting, gammal manga-läsare som jag är... Serien, publicerad av oberoende Oni Press för övrigt, var dock smått trist tyckte jag. Filmen med Charlize Theron och James McAvoy är däremot skitbra verkligen. Vilket ös! Sannerligen en av årets trevligaste överraskningar. Den som inte redan sett filmen; GÖR DET.
|
|
|
|
|
|
|
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
|
1. Wonder Woman (2017)
Den kom till slut. Filmen med Mirakelkvinnan alltså. Eller Wonder Woman som de flesta väl bäst känner till henne även i Sverige nuförtiden. Det här var förvisso inte riktigt första gången som Wonder Woman gjordes till film. Där fanns ju en TV-film 1974 samt en tecknad film 2009... Men självklart är det ju biolångfilmen från 2017 med Gal Gadot i titelrollen som räknas mest. Och kan ni tänka er att den äldsta superhjältinnan på listan skulle bli den allra senaste att väl få en egen film på bioduken. Ja, Catwoman var förvisso året före men hon började då inte sin karriär som hjältinna, eller ens anti-hjältinna för den delen, utan som regelrätt skurk. Wonder Woman kan alltså ändå sägas ha varit först lite beroende på hur man ser det. Catwoman var före som karaktär, medan Wondie var före i rollen som just hjältinna. Wonder Womans första framträdande var i All-Stars Comics #8, 1941. Trist nog var hon dock inte ens med på omslaget. Av den anledningen valde jag omslaget till Sensation Comics #1 från 1942 på bilden här nedan. Sensation Comics var liksom för Wonder Woman vad Action Comics var för Stålmannen.
|
|
|
|
|
|
|
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
|
½. Ant-Man and the Wasp (2018)
Och sist men inte minst... Eller tja, kanske ändå minst... Men ändå..? Eller något. Wasp fick ju ingen egen film och därav också bara en halv placering här. Ant-Man and the Wasp från 2018 handlar det om. Wasps första framträdande var i Marvel-seriernas Tales of Astonish från 1963. Och även om hon delar på rampljuset med Ant-Man är detta ändå den tredje filmen från idéernas hus med en hjältinna i en titelroll, och den första i deras egna cinematiska universum. Och utöver Evangeline Lilly som nya Wasp bjuds vi ju även på Michelle Pfeiffer i rollen som den ursprungliga Wasp. Dessutom är det den tredje riktigt bra superhjältinnefilmen på raken från bara de senaste två åren. Kanon!
|
|
|
|
|
|
|
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
|
