Originaltitel: Gwoemul
Produktionsår: 2006
Längd: 115 minuter
Genre: Monsterskräck
Land: Sydkorea, Japan
Regissör: Bong Joon Ho
Skådisar: Song Kang-ho, Go Ah-sung, Byun Hee-bong, Bae Doona, Park Hae-il
Handlingen i ett nötskal: I början på 2000-talet hälls en stor mängd giftiga kemikalier ner i avloppet och hamnar i floden Han som rinner rakt igenom den sydkoreanska huvudstaden Seoul... Detta får ödesdigra konsekvenser några år senare, när ett muterat flodmonster med smak för människokött dyker upp och attackerar invånarna. Mitt i det här kaoset finner sig familjen Park...
Är ni redo för en dos sydkoreansk-japansk monsterskräck för denna Halloween? Eller ja, det är en sydkoreansk-japansk samproduktion i den bemärkelsen att ett japanskt företag, Happinet som ägs av Bandai Namco, hade investerat nästan fem miljoner dollar i den här sydkoreanska produktionen, nära hälften av den totala budgeten, men det är i princip en sydkoreansk film annars. I regi av han Bong Joon Ho, senare ännu mer känd för den sydkoreansk-amerikansk-fransk-tjeckiska långfilm-adaptionen av Snowpiercer, baserad på en fransk serietidning, den som senare blev en TV-serie också, och inte minst den helsydkoreanska Parasite, den som vann alla priser och däribland fyra av dess sex Oscarsnomineringar och det inklusive för bästa film överlag och för Bong som bästa regissör. Hans senaste långfilm, den amerikansk-sydkoreanska samt engelskspråkiga Mickey 17, blev dock ett stolpskott och hans bästa film hittills i min egen mening är just The Host här, som för övrigt fyllde 20 år nu i våras sedan världspremiären på Filmfestivalen i Cannes 2006.
Shit, har det redan gått hela 20 år sedan den här filmen var ny..? Jösses, vad tiden går fort.
Jag som har så tydliga minnen från när vi i kompisgänget hyrde denna film på Videomix, som det fortfarande hette på den tiden, och såg den i vår gamla föreningslokal... Ja, det var tider det.
Och jag har fortfarande kvar en plastkasse med The Host som man fick på Videomix då, som omnämnt i fjolårets första inlägg av PS-bloggen här på POPKORN.
Och som också nämnt då men som gott och väl kan nämnas igen så är
fucking Netflix och chill inte samma sak... Det är inte samma sak som att faktiskt ta sig hemifrån till en fysisk plats, antigen träffas i förväg med vänner och ta sig dit tillsammans eller bestämma att mötas på plats, och väl där kunna gå runt bland hyllor och välja och vraka mellan filmer som man aldrig hade kommit på tanken att söka efter digitialt, som inte hade fångat ens uppmärksamhet i form av en liten ikon på en skärm men som gjorde ett helt annat intryck i fysisk form som man kunde sträcka ut armen mot och plocka från hyllan och titta närmare på, ja, det var jävlar mig tider det!
Sedan köpte jag filmen på DVD och äger den, så jag kan alltså se den när fan jag vill. Allt var kanske inte bättre förr, men mycket var det.
Hej hopp!
Handlingen, som sammanfattat i ett nötskal, tar oss tillbaka till början på 2000-talet då en stor mängd giftiga kemikalier hamnar i floden Han som rinner genom den sydkoreanska huvudstaden Seoul, vilket leder till att ett muterat flodmonster dyker upp några år senare och attackerar stadens befolkning.
Och det här är direkt baserat på den verkliga sk McFarland-incidenten som ägde rum år 2000 då en amerikan inom den amerikanska militären i Sydkorea beordrade en anställd under honom att dumpa ca 90 liter formaldehyd i just floden Han nära Seoul, eftersom han menade att flaskorna samlade damm, som i stort sett alltså är exakt vad som händer här i filmen också.
Större idiot får man fan leta efter...
Filmen drar inte ut på det stora avslöjandet heller. Man får se hela monstret redan blott ca tolv minuter in och inte en hel minut senare inträffar den första attacken på allmänheten.
Att Bong Joon Ho, som både regisserade och skrev manus baserat på sin egen story därtill, går så pass rakt på sak är dock uppskattat. Vi är här för att se en monsterfilm och här är det heller inget jävla tradigt trams kring huruvida monstret är verkligt eller inte utan nästan direkt från start står det tydligt, bortom tvivel, att JA, monstret är verkligt och allmänheten är varse. Filmen slösar inte tittarens tid mao, vilket sannerligen är uppskattat. Bong bygger ändå upp stämningen på ett bra sätt, trots en så tidig, så adrenalin-pumpande och så stor händelse i princip precis i början av den nästan två timmar långa rullen. Ingen dålig balansgång.
Varelsen sägs förresten vara värddjur för ett dödligt virus dessutom, så därav titeln The Host? En invänding jag har är faktiskt mot just denna titel, som är så slentrianmässig i allmänhet och endast verkar anspela på en enda replik som refererar till bara en liten del av den övergripande storyn, dvs en subplot, vilket är väldigt långsökt och som det visar sig direkt felaktigt då det (spoiler) inte alls handlar om ett värddjur för något virus, det är bara båg och heller inget som filmen kretsar kring eller fokuserar på eller ens spenderar mycket tid på... Däremot kan jag inte direkt kritisera filmen för detta eftersom The Host är blott den engelska titeln som inte översatts utan ändrats från koreanskans Goemul vilket egentligen betyder "Monster". The Monster vore alltså den riktiga titeln rakt översatt. Fan, t o m The Creature vore bättre än The Host.
Och regissören själv stack minsann inte under stol med att detta var en monsterfilm och inget annat, något som han tydligen länge hade drömt om att göra, inspirerad av japanska monsterfilmer som Godzilla.
Man kan rationalisera den engelska titeln bäst man vill men faktum kvarstår att man rationaliserar i så fall. Den riktiga anledningen är ju bara att producenterna ville ändra titeln till något som de trodde kunde marknadsföras bättre internationellt. Man hade ungefär samma anledning som den där studioslipsen som ville byta namn från klockrena Back to the Future till Spaceman from Pluto. Fuck that.
Ligg lågt...
Vad som står i fokus för hela berättelsen är däremot en hel familjs kamp för att finna och rädda den yngsta av dem. Flodmonstret tar nämligen inte bara död på folk på en gång och förtär alla omedelbart, nej, en del stackars satar tar den även, döda eller levande, med till sin lya nere i kloakerna under en bro.
En ung flicka är en av de första som blir tagen av monstet som sedan tar många andra också och samlar där nere som föda för ännu senare. Vi följer främst hennes eget och hennes familjs öde. Och hela efterspelet sedan, då hon är borta och de andra först tror att hon är död allt medan myndigheterna samlar alla överlevande från den första attacken på en plats och försöker bibehålla ordning, så verkligt, så mänskligt.
Men låt oss möta hela familjen...
Vi ser Song Kang-ho som Park Gang-du, den klumpige, klantige ensamstående pappan med bloderat hår som är något av en slacker samt den de facto huvudpersonen.
Go Ah-sung som Park Hyun-seo, som hans minderåriga tonårsdotter och alltså flickan som blir tagen. En mycket bra prestation av den då blott 13-åriga tösen.
Byun Hee-bong som Park Hee-bong, far till Gan-du och hans två vuxna syskon samt farfar till Hyun-seo. Han äger även ett mathak tillika kiosk/snabbköpställe nära floden.
Och till sist Park Hae-il som Park Nam-il, den andra vuxna brodern i familjen, samt Bae Doona som Park Nam-joo, deras syster som även är olympisk bågskytt.
Det hela handlar alltså om far och dotter samt hans egen far, hennes farfar, och hans syster och bror, flickans faster och farbror.
Fem i familjen, som den serien med Michael J. Fox, fast där var det mor, far och deras tre barn, här är det mycket mer intressant familjedynamik med farfar och hans tre barn varav en själv är far med egen dotter.
Tösen togs i alla fall levande och lyckas ringa ett samtal till sin far från nere i kloakerna, då detta var eran när mobiltelefoner hade blivit så vanliga att varenda människa hade en, men ingen tror dem så familjen Park tar saken i egna händer, smiter iväg från sjukhuset där de hölls under observation och ger sig ut på uppdrag att hitta flickan själva... The Host är faktiskt i stort sett ett familjedrama som råkar vara monsterfilm med. Det är även en överlevnadshistoria och unge Lee Dong-ho spelar för övrigt Se-joo, en liten pojke som också blir tagen sedan.
Storyn fortsätter en tag med bara brodern, som hittar en ny vän i form av en lodis som hjälper honom, parallellt med systern och filmen drar verkligen in en. Det är så bra.
Ett litet irritationsmoment med just den här DVD-utgåvan är dock detsamma som jag hade med den japanska Lady Snowblood i vintras, nämligen att det bara finns text på svenska, danska, norska och finska medan engelsk text saknas som alternativ. Vilket väl inte spelar stor roll för mig personligen, men om jag någon gång skulle vilja se den här filmen med någon som kanske inte kan svenska så bra men däremot inte har några problem med engelska så är det ju mindre lyckat. Som nämnt då finns det helt enkelt ingen god anledning till att svenska eller nordiska DVD-utgåvor inte alltid har engelsk text också som valmöjlighet, utan det borde vara en självklarhet. Nåväl.
Filmen i sig är hur som helst bra. Det är ingen dum action/horror heller bara för att det är i genren monsterfilm, nej, detta är på fullt allvar, även om bitvis tragikomiskt, och som sådant seriöst bra.
En mycket bra film, som också har åldrats mycket bra.
De datoranimerade effekterna håller måttet än idag men det är framför allt en så cool design på monstret och så genomtänkt, hur det rör sig, hur det svingar sig fram med hjälp av svansen och liksom bakåtvoltar framåt under broarna över floden Han, så kreativt.
Och så mycket bättre än Q - The Winged Serpent som var den förra filmen jag täckte under en av våra nedräkningar inför Halloween som kan kallas "creature feature". Den där skitfilmen söööög verkligen.
The Host är däremot något helt annat.
En 20 år gammal film, men varelsen ser fortfarande bra ut minsann!
Det är också en stämningsfull film med bra musik, som hörs! Ingen bakgrundsmusik som i dagens tristare klimat, utan mer som något ur ett japanskt konsolrollspel. Fuck yeah!
Ett sådant mysigt litet mathak de har också, inte alltför litet och några i familjen bor tydligen där med, så himla mysigt. Tänk att ha ett sådant ställe som rymdskepp typ och fara till stjärnorna, som Nicko Ticko Tinn och jag liksom, och äta nudlar och mysa däri.
Det är mycket handling i denna i alla fall, mer än man kanske skulle förvänta sig av en monsterfilm, som i slutändan också är en tragisk historia. En blodig film och bitvis grotesk med och sannerligen annorlunda, för den som är öppen för det.
Nu är det bara två veckor kvar till pumpaafton och The Host här rekommenderas starkt för Halloween!
Betyg: Fyra av fem sydkoreanska yin och yang-märken. Mycket bra.
|
