Plockat ur filmhyllan #96
Terminator 2 - Domedagen

Originaltitel: Terminator 2: Judgment Day
Produktionsår: 1991
Längd: 131 minuter
Genre: Action, science fiction
Land: USA
Regissör: James Cameron
Skådisar: A. Schwarzenegger, Linda Hamilton, Edward Furlong, Robert Patrick

Handlingen i ett nötskal: 3 miljarder människor dog av kärnvapen år 1997 i vad som kom att kallas domedagen. De överlevande kastades in i ett krig mot maskinerna. Som motdrag skickar den självmedvetna datorn Skynet en av sina "terminatorer" tillbaka i tiden för att eliminera ledaren för den framtida mänskliga motståndsrörelsen, John Connor, medan han fortfarande är ett barn.

Det är den, T2 som den kallas eller Terminator 2 som den heter, med undertiteln Judgement Day, dvs Domedagen på svenska, och inget "The" i början denna gång för här går det undan. En sann klassiker i action- och sci-fi-genrerna, från den tiden då regissören James Cameron fortfarande gjorde bra filmer. Opopulär åsikt här men Cameron är helt seriöst en föredetting. Karln har ju inte regisserat en enda bra spelfilm sedan Titanic för snart 30 år sedan för bövelen! Med tanke på att han dessutom började som regissör redan under första halvan av 1980-talet är Terminator 2 även en av Camerons till dags dato relativt FÅ spelfilmer. Mannen var i rullning fram t o m just den nyss nämnda Titanic 1997, som var hans sjätte bra film av sju totalt fram till dess, men har sedan dess endast gjort pisstrista Avatar och dess totalt ointressanta uppföljare från årtionden senare. Snark. Hur bra hans tidiga filmer från mitten av 80-talet till mitten av 90-talet än var så kommer man ju heller inte ifrån att han lever enbart på dessa 30-40 år gamla meriter numera. Det är allt synd på en sådan lovande och träffsäker regissör som han var för länge sedan. Nåväl.

Kanske karln var för rädd att han aldrig skulle bräcka fucking Titanic för att våga göra några fler försök på en seriöst bra spelfilm? Vem vet. Camerons bästa och kulturellt fortfarande mest relevanta verk är dock just Terminator 2 här och det inte bara för regissörens räkning utan även för den ledande stjärnan Arnold Schwarzenegger. The Terminator anno 1984, som även var Camerons stora genombrottsfilm, definierade i princip Arnolds fortsatta karriär som mer specifict SCI-FI-actionskådis som pumpar bly lika mycket som järn. "I'll be back." lär också vara en av de mest välkända replikerna i filmhistorien. Denna korta berömda mening yttrades mekaniskt av Arnold som den första sk "terminatorn" och han var sannerligen tillbaka i den här direkta uppföljaren från sju år senare in på 90-talet. Ska man bara se en enda film med Arnold så är det Terminator 2 som gäller och fan, ska man bara se en enda actionfilm överhuvudtaget är det också denna som gäller! Detta är en modern klassiker helt enkelt och actiongenrens egen Gudfadern. Terminator 2 är en av de bästa uppföljarna tillika film-2:orna genom tiderna i sällskap av bl a just Gudfadern del II, samt en helt banbrytande film i sig och lätt en av de viktigaste filmerna från hela 90-talet.

Vår hjälte?

Terminator 2 tillsammmans med ettan utgör dessutom den perfekta duologin. Sarah Connor, som har blivit en av de mest ikoniska kvinnliga actionstjärnorna, gestaltad av Linda Hamilton och hennes tvillingsyster, följer ungefär Alien-filmernas likaså ikoniska Ellen Ripleys karaktärsutveckling mellan ettan och tvåan. Och det var även Cameron som tog över och gjorde den andra Alien-filmen, så mannen hade tydligen känsla för vad som gör både utmärkta uppföljningar och starka kvinnliga karaktärer som faktiskt utvecklas mellan delarna och därmed inte bara sparkar röv på tufft sätt utan är framför allt trovärdiga som personer som kan sparka röv på tufft sätt. Något som högst märkbart saknas bland de allra flesta av dagens tråkiga kvinnliga karaktärer... Olikt Alien och Aliens som utgör en utmärkt duologi men där serien ändå lämnar utrymme att fortsätta utan Ripley så är hela storyn för övrigt fullföljd med Terminator och Terminator 2. Det finns mao ingen som helst anledning att gå runt den perfekta avslutningen här i Terminator 2. De första två filmerna som båda både producerades och regisserades av James Cameron själv är helt enkelt fulländande. Storyn cirkulerar tillbaka felfritt och sätter framför allt en definitiv PUNKT med tvåan. Här borde det alltså verkligen, VERKLIGEN ha slutat. Del tre från 2003 tillför ingenting och sedan dess har det bara gått mer och mer utför... Och nu har vi dubbelt så många dåliga Terminator-filmer gentemot de bra helt plötsligt. Tragiskt. Sannerligen ett mörkt öde för denna filmserie.

Linda Hamilton sparkar hur som helst röv här som ingen annan och ingen klagade över det heller på den tiden, för hela 35 år sedan, utan alla var ombord för det. Mycket märkligt, nästan som att det bara är skitsnack, rena rappakaljan, att manliga tittare, som trots allt är den största målgruppen för just den sortens underhållning som action- och sci-fi-filmer, inte vill se eller inte "klarar av" att se eller är "rädda" för att se en stark kvinna som får jobbet gjort i en ledande actionroll. Med filmer som just Terminator 2 med flera årtionden på nacken i åtanke så måste man ju verkligen vara lågbegåvad för att tro något sådant. Sarah Connor är tuff, smart, kapabel, handlingskraftig och alltigenom en väldigt välrundad karaktär. Hamilton får verkligen till det och hennes utveckling sedan originalfilmen är sannerligen anmärkningsvärd. När den första terminatorn slog till år 1984 så var det mot henne innan John var född. Hon var då bara en helt vanlig ung servitris som behövde skyddas då hon hade varken träning eller erfarenhet. Den andra terminatorn skickades för att slå till mot John själv när han fortfarande var ett barn här i uppföljaren, men trots att den framtida motståndsrörelsen även denna gång lyckas skicka tillbaka sin egen krigare för att möta hotet är också Sarah redo att både ta vara på sig själv och själv skydda sin son. Och Hamilton är så jävla bra i den här rollen alltså!

Edward Furlong är också bra i rollen som en ung John Connor. Mänsklighetens räddare är inte för ung här heller... Trots att det i verkligheten skiljer bara sju år mellan den här delen och den förra där Sarah blev gravid så är inte John 6-7 år gammal här utan snarare tio. Vilket är varför Terminator 2 från 1991 utspelar sig 1995. Bara fyra år framåt i tiden från dess samtid verkar ju ganska meningslöst egentligen, men det är alltså bara för att förklara hur John kan vara snäppet äldre än vad han annars hade varit om filmen utspelade sig samma år som den kom ut. Och de ville ju förståndigt nog heller inte att John Connor skulle vara ett lågstadiebarn så... Tidsskuttet fram till år 1995 märks inte direkt annars, annat än att de nyaste spelen som kan skymtas i den stora arkadhallen är från 1991. Så inget Virtua Racing, inget Virtua Fighter, inget Virtua Cop, inget Daytona USA och inget Sega Rally här inte. Arnold är i alla fall bra han också i rollen som en till terminator av samma model, 101, i samma serie, 800, som den han spelade, den som var ute efter att döda Sarah och som själv förstördes, i originalfilmen från 1984. Detta är ju hans livs roll och ska man se en film med Arnold är det alltså Terminator 2 som gäller som sagt var.

Vår hjälte!

Robert Patrick är iskall som T-1000 annars. Och det är väl ingen spoiler numera att det är han som är flytande metall-terminatorn här, vilket verkligen var något extra med den här rullen... Detta spolierades dock av dåtidens trailers, men om man bara ser filmen utan hänsyn till denna information utifrån så spelar den faktiskt i högsta grad med detta som plot twist. Den som såg denna efter ettan kunde ju rimligtvis förvänta sig att Arnold spelade samma roll som dödsmaskin här också, gentemot en mycket tanigare människa till hjälte. Och när T-1000 först dyker upp och har ihjäl sitt första offer, polisen vars roll han antar, så ser man inte honom döda människan, dödsstöten är precis ur bild, som det är filmat ser det ut som att han bara slår ner snubben med ett välplacerat slag i magen. Och man ser heller inte T-1000 metallmorfa till snut, utan det är meningen att man ska anta att han tog snutens kläder av kroppen. Och dessutom är det en del av twisten att vi redan från början ser ur T-800:s perspektiv, Terminator-vision liksom, vilket var en twist tidigare i första filmen, men aldrig ur T-1000:s... Det är ju såklart för att man från början ska tro att Robert Patrick är människa och hjälten gentemot stora stygga Arnold som skurk igen. Twisten kommer först när John Connor finner sig mitt emellan dem båda och den nya T-800 skjuter inte på honom utan på Robban som först då även visas inte alls vara mänsklig. Fiffigt.

Detta är förresten originalversionen av Terminator 2 som jag plockade ur min egen filmhylla och bedömer här, inte den nya förlängda versionen som bl a kunde ses på Netflix och som jag anser inte bara inte tillför något utan tvärtom förtar från filmen. Det är t ex inte för att John ser att T-1000 glitchar som han förstår vem som är den verkliga Sarah i slutet. Nej, det är för att han själv borde veta att den verkliga Sarah aldrig skulle utsätta honom för fara genom att ropa på honom i den situationen. Det är SÅ John vet vilken Sarah som är hans riktiga mor och vilken som är falsk. Det var alltså helt rätt beslut från början att INTE visa T-1000 glitcha utan bara ta bort det helt ur filmen. Kyle Reese i en smörig drömsekvens var också ett väldigt onödigt inslag som dessutom fick Sarah att framstå vekare, mindre självständig. Det pajade även tempot. Likaså den längre sekvensen då Sarah syr ihop en blödande T-800. Den ursprungliga klippningen var utmärkt medan den förlängda versionen pajar bara tempot återigen. För att inte tala om hur overkligt dåligt det "extra" slutet är i den längre klippningen. Fy. Det hela slutar så mycket, mycket bättre i originalversionen. Den nya förlängda versionen borde fördömas. Den ursprungliga versionen av Terminator 2 från 1991 är den enda rätta. Det är inget snack om saken.

Terminator 2 ger oss på det stora hela blytung action, snabbt tempo som var nästintill perfekt så som filmen ursprungligen var ihopklippt, spännande story med unika idéer som kittlar särskilt oss med förkärlek för tidsresor och tidsparadoxer, träffande dialog och är i slutändan en mycket bra film. Lägg till banbrytande datoranimerade specialeffekter, från tiden innan CGI helt tog över och likt Skynet bara förstörde allting. Nominerades för sex Oscars och vann fyra av dem, även om det bara var i rent tekniska kategorier som ljud och ljudredigering. Och ja, nog är det bra ljud i den här filmen. Verkligen. Det är ljud som känns liksom, inte bara hörs. Man tänker faktiskt på det under filmens gång, hur bra ljudet är alltså, vilket knappast är något man kan säga om de flesta andra filmer. Oscarn för bästa specialeffekter är likaså väldigt passande och välförtjänt för sin tid. Enligt mig är detta dock även årets film 1991, inget snack om den saken heller. Terminator 2 är verkligen en av de mest betydelsefulla filmerna genom tiderna, så stort intryck den gjorde, så stort avtryck den lämnade. Mycket underhållande, mycket högt se om-värde (jag vet inte hur många gånger som jag har sett den sedan då det begav sig i början på 90-talet, runt 20 kanske och ännu har jag ej tröttnat), så allt som allt en mycket bra film som sagt var.




Betyg: Fyra av fem tidssfärer, dvs lika många som någonsin förekom
i de två första filmerna och det borde aldrig ha kommit fler heller.