Originaltitel: Who Framed Roger Rabbit
Produktionsår: 1988
Längd: 100 minuter
Genre: Action, komedi
Land: USA
Regissörer: Robert Zemeckis
Skådisar: Bob Hoskins, Charles Fleischer, Christopher Lloyd, Kathleen Turner
Handlingen i ett nötskal: Tänk en värld där tecknade figurer lever sida vid sida med vanligt folk. De flesta tecknade varelser jobbar i underhållnings- branschen, t ex inom tecknad film. Kaninen Roger är en sådan figur när någon sätter dit honom för mord. Privatdetektiven Eddie Valiant är på fallet som leder till en större komplott och frågan är då: Vem satte dit Roger Rabbit?
Glad påskafton! Inte för att detta är en påskfilm direkt, men Roger Rabbit får allt ändå duga som stand-in för påskharen här på POPKORN i år... Och hare eller kanin, det är sak samma!
För påskharen är alltså en kanin i engelskan och det är då knappast så att det rör sig om en annan mytologisk figur. Nä, det handlar om samma påskhare även om det sägs vara en kanin på engelska.
Vem satte dit Roger Rabbit börjar hur som helst med en tecknad kortfilm i filmen som om gamla klassiska Looney Tunes... Bara för att zooma ut och visa att det hela var en filminspelning i filmen, där de filmar tecknade figurer på en scen som om det hela vore verkligt och det är så tecknad film blir till.
Ingen förklaring ges heller till hur tecknade figurer kan existera i verkliga världen... De bara gör det i den här verkligheten och det är inget konstigt med det. Moving on liksom, inget att se här, bara livs levande tecknade figurer som ränner runt...
Detta är alltså en värld där såväl helt random okända generiska som utvalda välkända ikoniska tecknade figurer, framför allt Disney- samt Warner Bros-kreationer så som Kalle och Musse kontra Bugs och Daffy, lever sida vid sida med alla livs levande människor. De flesta tecknade varelser jobbar inom underhållningsbranschen, på nattklubb t ex, och inte minst som skådespelare i just tecknade filmer... Roger Rabbit är en sådan figur men när han sätts dit för mord så blir det upp till den tuffa privatdetektiven Eddie Valiant gestaltad av Bob Hoskins, även känd som självaste Super Mario och Smee i förra månadens Hook, att ställa saker till rätta. Att blanda tecknad film med spelfilm på det här sättet framstår kanske inte så märkvärdigt idag, men för nästan 40 år slogs världen med häpnad över hur otroligt välgjort och sömlöst kombinerat som de fick till det i den här filmen. Detta var verkligen helt otroligt liksom. Och inte för att tecknad film aldrig förr hade blandats med spelfilm, se t ex Mary Poppins från 1964, men ingen hade någonsin gjort det bättre eller lika "verklighetstroget" som i Vem satte dit Roger Rabbit.
Roger Rabbit själv är ingen sedan tidigare känd tecknad figur utan påhittad för denna deckare men inte för filmen från början utan för boken för att ja, filmen är alltså baserad på en bok, Who Censored Roger Rabbit av Gary K. Wolf, där kaninen i fråga inte är från tecknade kortfilmer utan från serietidningsstrippar, dagsstrippar, och t o m kommunicerar med pratbubblor. Filmen tar sig alltså stora friheter från källmaterialet, ändrar i storyn och karaktärerna och lägger till en hel del egna idéer. Det är inte direkt en trogen adaption alltså.
Film-Roger är väl hur som helst som en blanding mellan Kalle Anka och Daffy Duck men mindre arg, medan den påhittade kortfilmen i början, som väl ska representera vad för slags tecknade filmer som denna Roger är känd för här, spelar väldigt mycket som något ur gamla klassiska Tom & Jerry från Hanna-Barbera.
En ironisk fotnot med tanke på att titeln till bokförlagan är Who Censored Roger Rabbit är att senare DVD-utgåvor är just det, censurerade, då den "sexiga" Jessica Rabbit ursprungligen kunde skymtas utan trosor och andra karaktärer gjorde andra "olämpliga" saker... Kulturstympning!
Vem satte dit Roger Rabbit är i alla fall en klassiker och det främst för alla välkända tecknade figurer från framför allt Disney och Warner Bros som delar skärmen. Disney, som hade mått bra av att äta ödmjukhetspaj i dagens läge förresten, var nära att gå omkull i mitten av 80-talet och man gjorde allt för att rädda studion undan undergång, vilket tydligen var enda anledningen till att de gick med på en sådan här crossover mellan främst dem och konkurrenterna Warner Bros. Men det var tydligen ändå väldigt noggrant att diverse Disney-figurer och Warner Bros-figurer skulle ha lika mycket skärmtid, framstå lika bra och att ingen sida fick "överglänsa" den andra. Detta märks tydligt när såväl Kalle Anka och Daffy Duck som Musse Pigg och Bugs Bunny delar scener och ända fram till slutet då både Porky Pig och Tingeling avrundar hela föreställningen på sina egna ikoniska respektive sätt. Att jag refererar till Disney-karaktärer med deras svenska namn, som Kalla Anka och Musse Pigg, men till Warner Bros-karaktärer med deras orignalnamn, som Daffy Duck och Bugs Bunny snarare än Daffy Anka och Snurre Sprätt på svenska, är för att jag tillskillnad från Disney-gänget är så van vid Looney Tunes på engelska från barndomen, eftersom dessa sändes på Cartoon Network som jag tittade på varje dag och ursprungligen var det bara på engelska då.
En verklig karaktär i en tecknad värld
Även om Vem satte dit Roger Rabbit bygger på en deckare så blir det trots allt mest actionkomedi av det hela i filmformat. Bob Hoskins är dock ändå skoj att följa i rollen som privatdetektiv, han går verkligen in i sin roll och det är mycket hans uppträdande som säljer föreställningen.
Joanna Cassidy har en hyfsat stor biroll som Dolores, Eddies forna flickvän som han fortfarande är på god fot med, och hon har också bra kemi med Hoskins.
Annars delar han mest skärmtid med tecknade figurer, främst Roger Rabbit själv och frun Jessica Rabbit. Komikern Charles Fleischer gör rösten till Roger medan Kathleen Turner av någon löjlig anledning är olistad som rösten till Jessica Rabbit.
Och den tecknade Jessica Rabbit framställs berömt nog som en pingla, men ärligt talat har hon så överdrivna proportioner, och då menar jag inte bysten utan främst den bisarrt tunna midjan och det i förhållande till resten av kroppen som är liksom sådär lätt "gummig" med, att jag skulle inte kalla henne värst sexig egentligen. Hennes status som sexsymbol har dock hållit i sig sedan 80-talet.
Jessica Rabbit är också liksom Roger påhittad för boken som filmen bygger på och inte känd sedan tidigare tecknade filmer.
Helt påhittad här är domare Doom. Denna karaktär var inte med i boken alltså... Med DET namnet, hela hans utseende och en fucking dödskallekäpp så... Ja, nog undrar man vem som den verkliga skurken egentligen är eller hur..? Likt i Columbo så är dock gåtan inte VEM som gjorde det utan mer varför. Domare Doom är dessutom lätt en av Christopher Lloyd mest minnesvärda uppträdanden bortom Doc Brown från Tillbaka till framtiden.
Och det hela är precis så välregisserat som man kan förvänta sig av en en Robert Zemeckis-rulle som han apropå Tillbaka till framtiden gjorde mellan den första filmen med Doc och Marty och delarna II och III.
Vi hör också högst gedigen filmmusik av Alan Silvestri och det är väldigt igenkännbart av honom... Jag hörde i alla fall direkt och kunde med stor säkerhet gissa mig till att det var han innan jag dubbelkollade saken inför den här texten. Bakgrundsmusiken i Vem satte dit Roger Rabbit låter stundtals precis som från Tillbaka till framtiden nämligen och jag menar inte det som något dåligt direkt.
Vår detektivhjälte har en del lager. Han är t ex bitter och gillar inte tecknade figurer längre. En tecknad figur dödade nämligen hans bror tidigare. Släppte ett piano på hans huvud. Och detta leveras med helt rakt ansikte så att säga, helt seriöst, vilket funkar väldigt bra för tonen i hela den här filmen. Det hela är ju egentligen löjligt när man tänker efter men det är ändå på allvar liksom. Vilket sammanfattar hela filmen; på löjligt allvar.
Det är en hel del smålustiga scener av det slaget. "Nice monkey suit" säger Eddie åt en gorilla i frack. Inte direkt ha ha- roligt men lustigt nog liksom. Likaså "toon-logiken" att omöjliga saker är möjliga att göra men bara när det är roligt... Givetvis.
Den stora pianoduellen mellan Kalle och Daffy är också en av filmens höjdpunkter.
Och vesslorna är härliga hantlangare för domare Doom. När de brakar in och håller i riktiga vapen, ej tecknade, så ser det så verkligt ut.
Jag har sett bakom kulisserna, bl a bland extramaterialet i denna specialutgåva på DVD, hur man gjorde den här filmen och det var verkligen otroligt. Helt sömlöst mellan spelfilm och tecknat som sagt var.
Eddie hyrs för ett enkelt jobb, som leder till en mycket större komplott... Från början ska han bara ta foton av Jessica när hon är "otrogen" mot Roger och det roliga med det är också att det är inte vad man kan tro.
Roger är ofta lite, ganska, mycket hyper och kanaliserar då sin inre Bugs Bunny trots att han egentligen alltså känns mer som en mix mellan Kalle och Daffy annars.
Alla tecknade figurer som befolkar denna värld till trots spelar filmen ändå lite som en gammal hederlig deckare, så props för det. Roger snärjs för mord. Någon sätter dit honom. Frågan blir då... Vem satte dit Roger Rabbit? Ooh!
Men det är trots allt uppsjön tecknade figurer som man känner igen som är den största behållningen.
Musse och Mimmi, Bugs Bunny, Kalle, Daffy, Långben, Snövit, Bambi, Dumbo, Pluto, Roadrunner och Willy Coyote, Hacke Hackspett, Marvin the Marcian, Sylvetster och Tweety, Foghorn Leghorn, Porky Pig, Yosemite Sam, Speedy Gonzales, Betty Boop i svarvitt, vilket är lagom lustigt bara det, med flera och t o m någon som
Chilly Willy omnämns! Chilly Willy!
Det är heller inte bara tecknade levande karaktärer vi har att göra med här utan rekvisita också, tecknade objekt och en hel tecknad stad därtill.
Tecknade karaktärer i en verklig värld
Jag har alltid tyckt att detta är en bra film. Men humorn, när filmen väldigt uppenbart försöker vara rolig, är faktiskt krystad, likaså att man spelar upp det som att alla toons är si och så, komiska fåntrattar i stort sett, vilket liksom... Jag växte ju upp med Disney-dags på 80-talet och i början på 90-talet, Duck Tales och Piff och Puff - Räddningspatrullen och sånt, då dessa tecknade figurer var mer seriösa äventyrshjältar liksom, inte bara fåntrattar, så jag har bara lite svårt att köpa hela premissen här utan invändningar.
Men denna "komiska" arketyp skär sig även med gamla Hanna-Barbera, för sånt som Space Ghost och Galaxy Trio var på fullt allvar och detta var tecknade kortfilmer från 60-talet (som jag för övrigt likaså växte upp med tack vare Cartoon Network i början på 90-talet) så jag har alltid, ända sedan jag först såg Vem satte dit Roger Rabbit på antigen hyrvideo eller när den gick på TV i början på 90-talet, tagit den här filmen med en stor skopa salt liksom... Jag har alltid uppskattat den men inte utan förbehåll.
För att ja, ja, "toons" är på det sättet, visst, visst, vi säger väl det...
Toons ska roa folk, toons ska göra folk glada, alla toons är komiska, ja, ja... Detta är ju inte ens konsekvent här i filmen då Jessica Rabbit knappast är någon komisk personlighet och folk tittar inte på hennes föreställning för att bli roade, de skrattar inte åt henne, de trånar ju efter henne, hon är ett sexobjekt. Så hur ska vi ha det egentligen, kan toons vara annat än fåntrattar eller är Jessica Rabbit det stora undantaget?
Jag har lite problem med narrativet här alltså. Det är en del som man bara får ha överseende med. Detta förtar inte från att filmen är ett tekniskt under dock. Den belönades med fyra Oscar, en extra för "Special Achievement" och så tre ordinarie årliga; för bästa klippning, bästa ljudredigering samt bästa specialeffekter. Samliga av den tekniska arten och filmen är sannerligen värd dem alla. Den är ett tekniskt under alltså och enbart ur det perspektivet så är det absolut en mycket bra film. Men sett till story, dialog och sånt... Då är det fortfarande en bra film men jag skulle inte kalla den mycket bra.
När handlingen sedan tar oss vidare in till Toontown, där de tecknade figurerna hör hemma, så blir det helt jävla knas också. Så jävla trippat. Mer som Cool World innan Cool World. Det blir allt rätt så inkonsekvent med att Eddie som vanlig människa plötsligt reagerar fysiskt som om han själv vore tecknad när han är i Toontown, vilket inte direkt var vad som hade etablerats tidigare i filmen. Enligt filmens egen tidigare etablerade regler och logik så borde det alltså inte spela någon roll var han är, varför hans bror kunde dödas genom att få ett piano på sig i Toontown, för som en vanlig människa borde han alltså fortfarande påverkas av omgivningen och andra som en vanlig människa. Nåväl. Den levande taxibilen Benny är cool i alla fall. Och det är kul när bilen sätter sig bakom ratten på en annan bil och kör iväg i den bilen. Bilen kör bil alltså. Sånt som jag inte direkt reagerade på som kid men som jag nu finner smått lustigt.
Men det är också det. Jag finner filmen smått lustig, inte ha ha-rolig. Alldeles lagom trevlig, dock inte direkt känslosam. Underhållande, dock ingen nagelbitare direkt. Intressant men inget som drar in mig så pass att jag inte kan dra blicken från det.
Välgjord som fan men när allting kommer omkring, det tekniska underverket till produktion åsido, så är det här en bra film men också just det, bara bra. En klar 3/5 i min bok. Mitt omdöme har omvärderats för vissa filmer sedan jag först såg dem, och ofta om och om igen, i barndomen och ungdomen fram till att jag plockade dem ur filmhyllan för att skriva om här... Hajen t ex är en sådan som jag kommer att tänka på. Det där var också en som jag alltid hade sett som "bara" bra tidigare, 3/5, men när jag plockade den ur hyllan nu på senare år så omvärderades det omdömet till en klar 4-poängare. Roger Rabbit däremot, där står jag fast vid min bedömning sedan 90-talet. Detta är en bra film, absolut, men också bara bra. Slutbetyget stannar därför på tre av fem.
Betyg: Tre av fem påskägg. En bra film.
|
