Originaltitel: V for Vendetta
Produktionsår: 2005
Längd: 127 minuter
Genre: Action, drama
Land: USA, Storbritannien, Tyskland
Regissörer: James McTeigue
Skådisar: Hugo Weaving, Natalie Portman, Stephen Rea, John Hurt
Handlingen i ett nötskal: I en alternativ verklighet till vår egen har hela världen gått åt helvete. USA har i stort sett kollapsat medan Storbritannien styrs av en totalitär regim. En dag visar sig någon som väljer att stå emot förtrycket. En maskerad man med en personlig vendetta som identifierar sig själv endast som bokstaven V och avser flera sprängdåd för den 5:e november.
Remember, remember the 5th of November. The gunpowder treason and plot. I know of no reason why the gunpowder treason should ever be forgot.
Vi får minsann en kort historielektion här om en viss Guy Fawkes som år 1605 ämnade att spränga det engelska överhuset, den ena av parlamentets två kammare, även om filmen förenklar det hela med att han försökte spränga hela parlamentet. Denna verkliga historiska kontext, den sk krutkonspirationen 1605, är vad som inspirerar vår hjälte att i princip göra detsamma, samt fler sprängdåd plus mord, iklädd en Guy Fawkes-mask.
Och så välkomnas vi till V för Vendetta, som för den svensköversatta titeln bara behövde sätta dit två prickar över o:et i for. Något som jag är glad över att man faktiskt gjorde också och jag hade ju lätt kallat den för V för Vendetta i vilket fall som helst annars.
Filmen fyller förresten hela 20 år senare i år och har lyckats hålla sig kvar i det kollektiva medvetandet under alla dessa år. Inte illa.
I regi av James McTeigue efter manus av syskonen Wachowski och de gjorde detta strax efter Matrix Reloaded och Matrix Revolutions så det gjordes verkligen en stor grej av att V för Vendetta var "deras" nästa film fastän de själva alltså inte regisserade utan endast var medproducenter utöver att ha skrivit manuset.
Fan, t o m DVD-omslaget mitt bär taglinen "Från skaparna bakom Matrix-trilogin" och innan jag nu såg om filmen för just denna framplockning var jag själv bombsäker på att detta var en av deras regisserade rullar, mellan Matrix Revolutions och Speed Racer, men nej... Jag hade fel. Och jag dubbelkollade t o m saken i eftertexterna där det står "Screenplay by the Wachowski Brothers" och enbart screenplay då. Huh. Där ser man hur lyckad marknadsföringskampanjen med deras namn i fokus verkligen var fastän de alltså bara skrev manus för denna.
Något originalverk som Matrix är detta dock icke. V för Vendetta är faktiskt baserad på en serietidning skriven av Alan Moore som ursprungligen publicerades i svartvit mellan 1982-1985 i den brittiska antologitidningen Warrrior av Quality Communications. De sista delarna av serien såg dock aldrig tryck i Warrior då utgivningen av den tidningen upphörde 1985. Serien publicerades sedan i dess helhet och då i färg av DC, som sin egen självbetitlade miniserie i tio nummer mellan 1988-1989, och har sedan dess sett nytryck framför allt som del av Vertigo, som var ett imprint under DC fram tills 2018.
Ut ur skuggorna
Vad vi har att göra med här är en alternativ verklighet där det gått väldigt galet med världen, USA har kollapsat och UK, där hela handlingen utspelar sig, är 1984 typ.
Kort sagt är det här syskonen Wachowskis egen tagning på Alan Moores tagning på George Orwells 1984, som vid tiden för när idén för V som serietidning kläcktes var den nära framtiden vilket tydligen också var ett medvetet val, mixat med en helvetes massa annat; från Robin Hood till Judge Dredd. Okej... Mest av allt är det dock likheter med Orwells dystopiska verk som står ut. Man skulle väl kunna kalla V för 1984 Light.
Dialogen är... Väldigt mycket Matrix. Bara ett exempel: "Who? Who is but the form following the function of what... And what I am is a man in a mask."
Okej, visserligen har jag själv inte läst serietidningen om V men jag vågar tvivla på att detta är taget därifrån. För är det inte som rakt ur gapet på han Merovingian? Lagom krystat, lagom pretto och tveklöst med Wachowski-stämpel.
Också väldigt många V-ord i dialogen. Exempel: "Verily, this vichyssoise of verbiage veers most verbose." Det här lät så mycket coolare för 20 år sedan vill jag minnas, då jag ganska nyligen själv hade passerat 20 bast. Nu när jag har passerat 40 däremot känns det snarare smått tillgjort och tröttsamt bara. Vichyssoise är en sorts fransk soppa förresten.
En del dialog klickar: "And the truth is there is something terribly wrong with this country, isnt there? [...]
And where once you had the freedom to object, to think and speak as you saw fit, you now have censors and surveillance coercing your conformity and solciting submission."
Folket själva är skyldiga för att ha övergivit det sunda förnuftet mao. Så sant, precis som i vår egen samtid.
Annars är det mycket snack om sådant som har hänt i denna fiktiva alternativa verklighet. Referenser till påhittade historiska händelser som man som tittare upppenbarligen själv inte kan känna till, men ändå ana vilken bredd och betydelse de har haft i den här världen liksom. Det pratas t ex titt som tätt om Saint Mary's och Three Waters som om alla visste vad allt detta innebär. Det är som om man i en samtida film, som en Jason Bourne eller något, hade refererat till Corona eller Twin Towers som alla känner till. Det är bra världbygge helt enkelt.
Hugo Weaving, agent Smith i egen hög person, spelar V och lyckas jävligt bra med det trots att vi aldrig ser hans ansikte då han aldrig tar av sig masken. Han spelar gentemot Natalie Portman som också gör riktigt bra ifrån sig.
Och hennes karaktär heter Evey vilket V såklart dras till. För att E, femte bokstaven i alfabetet och fem som i V, och V då, E-V. Det är så dumt egentligen men whatever.
Stephen Rea gör för övrigt ett bra jobb som den ledande polisen på fallet då V genast blir efterlyst och filmen spelar delvis som en sorts deckare, lite som ett kriminaldrama, som första halvan av ett Law & Order-avsnitt liksom. Jag gillar det.
Det är alltså V, Evey och Stephen Reas kommissarie Finch som spelar de ledande rollerna. John Hurt spelar annars den stora stygga överstekanslern, eller vad han än kallas, i denna dystopi och Tim Pigott-Smith har även en stor roll som ledare för den hemliga polisen och har en härligt vedervärdig närvaro.
VTV, vilken lustigkurre
Alan Moore själv gillade såklart inte den här filmatiseringen av hans verk men vad mer är nytt? Gamle grinige Moore gillar nämligen aldrig adaptioner av hans serietidingar och ville t ex inte ens kännas vid filmversionerna av Constantine eller Watchmen. Moore menar i alla fall att hans serie egentligen handlade om fascism kontra anarkism, som dessa två extrema sidor mot varandra, snarare än den mer dagsaktuella amerikanska neokonservatismen kontra den aktuella amerikanska liberalismen som filmen framställer.
Moores V ska därtill ha varit mer moraliskt tvetydig då Moore säger sig inte ha velat tala om för folk vad de ska tänka, utan bara att man ska tänka. Vilket väl är mer än man kan säga om hur filmadaptionen blev. Denna är mycket mer svart och vit, det är ingen tvekan om saken vem som är hjälten och vem som är skurken, vilka som är "de goda" och vilka som är "de onda" eller vad som är rätt och vad som är fel. Föga förvånande verkar det som att storyn för filmen har fördummats för amerikanerna alltså. Typiskt Hollywood.
Och nog känns skalan ganska liten ändå när det är samma random människor, samma två barnfamiljer och samma lilla skara gubbar på puben, vars reaktioner på vad som syns i TV-rutan t ex, som man hela tiden klipper över till, som om det hela utspelade sig i någon by med ca 200 invånare liksom...
Det är ändå en bra film dock, bara inte så genomtänkt eller djup och tankeprovocerande som vissa så gärna vill tro.
Mitt tips är att inte se den som en smart drama eller thriller, för då kan man bli lite besviken, utan se filmen för vad den är; en actionfilm. Dramatisk, spänningsfylld, jovars, men i första hand ändå en actionfilm. För som sådan är den inte alls dum och faktiskt rätt bra. Filmen är underhållande framför allt och har återsevärde. Vad mer kan man egentligen begära eller förvänta sig av en actionfilm baserad på en serietidning?
Och vissa saker är ju bara rent ut sagt löjliga. Som blodspår längst väggen som bara råkar ha smetats ut i form av ett V eller ett stort V i CGI-flammor ā la 2005. Detta har man dock överseende med om man ser filmen som en häftig actionfilm snarare än ett djupt politiskt filosofiskt drama.
Och faktum är att för en actionrulle så är detta allt en välskriven, välregisserad, välspelad, välfilmad och överlag välrealiserad adaption. Storyn är intressant nog att dra in en och den sista stora actionscenen är sannerligen ā la The Matrix.
Den här filmen har dessutom utan tvekan haft sitt finger i att popularisera Guy Fawkes-masken i vår tid och har därmed förblivit populärkulturellt relevant de senaste 20 åren.
Visst kunde vissa saker kunde ha gjorts bättre. Vissa saker kunde ha varit mer genomtänkta, mindre ytligare, mer nyanserade, mindre ögonrullningsframkallade, men på det stora hela så gillar jag ändå den här filmen. Det här är en rätt så bra film helt enkelt.
Betyg: Tre av fem Guy Fawkes-masker. En bra film för vad det är.
|
