Aktuellt

Arkiv

Fakta för fan

Lekcenter

Perspektiv & Retrospektiv

Topplistor

Plockat ur filmhyllan #52
Way of the Dragon



Titt och text: Jan M. Komsa, 2022-07-14


Originaltitel: Meng long guo jiang
Produktionsår: 1972
Längd: 96 minuter
Genre: Action
Land: Hongkong
Regissör: Bruce Lee
Skådisar: Bruce Lee, Nora Miao, Wei Ping-ou, Chuck Norris

Handlingen i ett nötskal: När Chen Ching Huas far gick bort lämnade han en restaurang efter sig i Rom. Nu vill ett syndikat köpa ut henne och drar sig inte för någonting. Huliganer skrämmer bort gästerna och polisen gör inget. Omsättningen rasar och Chen pressas att sälja. Hon kontaktar sin farbror i Hongkong i tron att han skulle skicka en advokat. Han skickar Bruce Lee...

Way of the Dragon. Eller Way of the Dragon, THE Way of the Dragon, whatever. Titeln på omslaget till den DVD-utgåva som står i min filmhylla lyder bara Way of the Dragon, utan något The, så det är vad jag kallar den också. Om både bilden och stilen på omslaget starkt påminner om det till The Big Boss, som alltså plockades fram i samma veva som denna inför dagen idag, så är det för att båda var del av samma samlingsbox med Bruce Lee-filmer som jag köpte för länge sedan. Eller box och box, där fanns fyra individuella DVD-fodral med en sådan där billig slipcase till. Det här var hur som helst inte Bruce Lees andra stora film efter genombrottet med The Big Boss utan faktiskt hans tredje. Hans andra återkommer jag till nästa månad. Varför jag hoppar från första till tredje och sparar den andra till senare kommer jag gå närmare in på då jag plockar fram den filmen. Nummer två för idag blev i alla fall Way of the Dragon. Drakens väg på svenska. Tillskillnad från Lees båda föregående hitfilmer som båda regisserades av Lo Wei så stod Lee själv för regin i denna. I rollerna ser vi såklart först och främst Lee själv som Tang Lung, Nora Miao som fröken Chen Ching Hua, tjejen i bilden, Wei Ping-ou som Ho, underhuggaren med betydligt större skärmnärvaro än den egentliga storskurken, och inte minst Chuck Norris som amerikanske Colt som möter Lee i slutfighten. Vidare så spelar Wang Chung Hsin en viss fabror Wang som hjälper till i restaurangen och går mig på nerverna.

Filmen hade premiär i Hongkong 1 juni 1972, svensk premiär 2 mars 1974 och amerikansk nypremiär 7 augusti 1974, efter Enter the Dragon 1973, och döptes då tydligen om till Return of the Dragon där borta för att rida på vågen av Enter the Dragon och lura folk att detta var en uppföljare. Vilket liksom, allvarligt? Räckte det inte för dem att båda filmerna ändå redan hade "Dragon" i titeln och Bruce Lee i huvudrollen? Filmerna har i vilket fall som helst ingenting med varandra att göra... Way of the Dragon börjar betydligt mer stämningsfullt än den kitschiga The Big Boss. Åtminstone under förtexterna. Den spårar sedan snabbt ur i bisarr slapstickhumor när filmen väl börjar på riktigt. En tant stirrar på Bruce Lee för att han är kunes? Bruce Lee råkar beställa mycket soppa? Det är udda humor som inte riktigt landar. Den dåliga komedin görs komplett med den lika delar typiskt komiska som enerverande musiken. Ett återkommande skämt är att Bruce Lee behöver använda toaletten... Och så rolig musik i bakgrunden då, ja. Ha, ha. Det landar som sagt inte men man får ju tänka på att detta var trots allt in på 1970-talet... Det minst stilfulla årtiondet. Titta bara på Bond-filmerna från 70-talet... Diamonds Are Forever, The Man with the Golden Gun, The Spy Who Loved Me, Moonraker... Yeesh! Endast Live and Let Die var något att ha. Men nu avviker jag lite väl mycket från spåret.


Det är svårt att hålla sig för skratt vid åsynen av dessa tuffingar.


Filmen utspelar sig alltså i Italien och jag antar att man därför slängde in många icke-asiater som busarna. Resultatet är dock inte vidare lyckat. För det var då bara när filmen inte försökte vara rolig som jag faktiskt skrattade på riktigt. När tuffa gänget på bilden här ovan kliver in på restaurangen. Åh, jösses. Jag menar, titta bara på dem! Några hotfulla skurkar ser de icke ut att vara. Jag är ingen Bruce Lee men shit alltså, jag är rätt säker på att t o m jag hade kunnat spöa upp dessa pajasar. Snubben i mitten är herr Ho, storskurkens högra hand. Och bara spana in den där utsyrseln alltså. Hatten, skjortan, solbrillorna, västen... Har han klätt ut sig till en cowboy eller nåt? Ja, hela den här scenen är ofrivilligt komisk på riktigt. Jag får erkänna att det var så länge sedan jag såg den här filmen senast att jag nu mindes ingenting av den och mest satt och undrade typ vart sjutton är det här på väg egentligen? Jag kom faktiskt ihåg mer från The Big Boss som var mer rakt på sak. Way of the Dragon är en spretigare film. En massa småsaker som varken är särskilt intressanta i sig eller har något med storyn att göra bara händer. De går till banken, dricker te, Bruce Lee går på toaletten, en random kvinna raggar upp honom på gatan, vi ser västerländska nakna 70-talstuttar, vart är detta på väg? Kom igång någon gång filmjävel! Och det här soundtracket också som går mig inte bara lite på nerverna. Men ljudeffekterna under slagsmålen är åtminstone mindre irriterande här. Lite av Bruce Lees filosofi har strösslats in, och det är bra grejer. Men hur många gånger ska vi behöva se Bruce Lee behöva gå på toaletten..? Vad har han ätit egentligen?! Alltså, vi vet alla att Lee kommer att sparka röv i slutändan så sluta fördröj detta! Det dröjer fan mer än en halvtimma in innan karln släpper loss.

De anställda på restaurangen tränar i gränden där bakom och det är också där flera av de riktiga fighterna äger rum, inklusive den berömda scenen där Bruce Lee använder sina nunchakus, men jag vet inte alltså... Fighterna mellan Lee och västerländska huliganer där han med största enkelhet spöar skiten ur dem alla känns ju inte särskilt spännande. Jag gillade fighterna i The Big Boss mycket mer då de kändes mer jämna även om Lee likaså spöade alla motståndare till slut. Storyn är lite svår att köpa här. Så skurkarna kommer in med pistoler dragna och tar hela restaurangen gisslan under vapenhot men polisen kan inget göra? Verkligen? Dra den om rödluvan också. Varför är Lee inte alltid på plats förresten? Tjejen tar med honom ut för att gå och se sevärdheter under dagen? Jag förstår ju att man ville visa upp verkliga platser från runt om i Rom i filmen men inom storyn är detta inte vettigt. Är hon på riktigt? Hon kunde inte förutse att skurkarna skulle komma tillbaka dagen efter? Hur korkad är hon egentligen? Hur korkad är han? Nästan två tredjedelen in i filmen begriper man att det tydligen är meningen att Bruce Lees karaktär inte pratar samma språk som skurkarna, när en av hejdukarna, han Ho, måste översätta vad Lee säger till storskurken, fastän alla alltså är dubbade till engelska. Hoppsan. Farbror Wang irriterar mig som sagt var. Han bara öh, ni ska inte slåss, vi måste vara tålamodiga med dem... Eh, gubbe, är du dum i huvudet på riktigt? Ni har ju inget alternativ! Farbrorns lösning är att göra sig av med Lee och vänta? Vänta på vad? Är han så trögfattad på riktigt? Antigen är polisen så korrupta eller inkompetenta att de inget gör eller så är det ni själva som är för dumma för att vända er dit att det enda som återstår är att försvara er själva och Lee är era muskler. Det enda andra alternativet till att inte tvingas sälja stället är ju att kämpa emot. Fattar farbrorn inte att något samarbete med skurkarna som inte involverar att sälja allting till dem inte är aktuellt?


Bruce Lee vs Chuck Norris.


Så att ja, handlingen är dum. Det återkommande skämtet om att Bruce Lee måste bajsa är kanske att han inte tål utländsk mat? Vilket, i så fall, jaha? Hur är det roligt? Den stora skurken i filmen är en jävla mes. De kunde bokstavligt talat ha slagit ihjäl honom vid flera tillfällen under filmens gång och varit klara med det liksom. Skurkens högra hand har som tidigare nämnt mer skärmnärvaro. Det är dock helt klart kampscenerna man vill se filmen för. Kampscenerna med Bruce Lee är ju verkligen något extra och höjer rullen förbi gränsen för godkänt, om än med nöd och näppe. Kunde ha varit utan de lustiga ljudeffekterna däremot. Som ballongljud när tjockisen blir slagen. Chuck Norris karaktär då, Colt från Amerika. Jo, de skulle ringa efter två mästare, en från Eruopa och en från Japan, men sedan ringer de en från Amerika istället verkar det först som men också visar det sig. Som i utöver de andra två då. Har jag nämnt att filmen är spretig? Den här storyn är inte bara lite dum om man tänker efter. Skurkarna har t ex redan visat att de är villiga att skjuta ner Lee så att... Varför inte bara möta dem med vapen och meja ner dem på avstånd sedan medan Lee och vänner fortfarande sitter i en bil? Men ja, ja... En maffiafilm är detta icke. Allt är en ursäkt för handgemäng.

En twist! Kniv i ryggen! Bokstavligt talat! Fucking farbror Wang! Och vilket elakt skratt också! Spoiler..? Nä, fuck that. Alltså, filmen är faktiskt 50 år gammal. Det är dessutom knappast för oväntade vändingar i storyn som man ser den här numera. Frågan är bara om farbror Wang varit i cahoots med skurkarna hela tiden eller om han bara är så delusional att han tror att om han gör det han gör så belönas han för det. Svaret kommer faktiskt under de allra sista minuterna av filmen men... Var denna twist verkligen nödvändig? För det gör liksom ingen som helst skillnad. Det vore väl bara för att förklara farbroderns tidigare tröghet. Slutfighten mot Chuck Norris i Kolosseum är en klassiker. Fram till den vore det rätt lätt att se filmen som en fåfängaprojekt för Lee men så åker han faktiskt på stryk i den fighten och måste verkligen kämpa. Det är bra gjort. Fast Lee kommer snabbt igen och får såklart övertaget till slut. Ja, spoiler eller nåt. Känns lite skumt att se Norris helt utan ansiktshår. Det är inga dåliga polisonger han har dock. Slutfighten mot Norris är helt klart filmens höjdpunkt. Att kostymbossen kommer körande i sista stund är ju bara för att knyta ihop lösa ändar. Allt som allt är det en okej film. Den allmänna uppfattningen verkar vara att detta var Lees bästa innan Enter the Dragon och att The Big Boss var sämst av hans tre tidigare, fast jag är av en annan åsikt och föredrar The Big Boss. Tycker den är mer underhållande och tycker bättre om miljöerna och stämningen där. Jag tycker den där filmen hade lite mer att erbjuda än bara en schyst slutfight och betygsätter den därmed snäppet högre än denna. Men den här får ändå godkänt alltså.




Betyg: Två av fem stycken kalenderbilder på en söt liten kissekatt!

- - - - - - - - - - - - - - - -
| Förstasidan |

Till arkivet!
Spelrelaterat
Framgrävt ur spelkistan
Frispel
För eller emot

Säsongsspecialare
2000-talets julspecialare
2010-talets julspecialare
2020-talets julspecialare

Vidgade vyer
Arkiv X
|
Plockat ur filmhyllan

| A-D
| E-J
| K-S
| T-Z
|- The Big Boss
|- The Good / Bad / Weird
|- The Lost World...
|- Tokyo Godfathers
|- Utpressning
|- Way of the Dragon
|
PS-bloggen

POPKORN bedrivs som en helt fristående ideell sysselsättning och är inte del av något
annat samfund, samarbete eller liknande. Ansvarig uppläggare för sidan är Jan Komsa.