Originaltitel: Tang shan da xiong
Produktionsår: 1971
Längd: 96 minuter
Genre: Action
Land: Hongkong
Regissör: Wei Lo
Skådisar: Bruce Lee, James Tien, Maria Yi, Han Ying-Chieh
Handlingen i ett nötskal: Det pågår skumraskaffärer i isfabriken där Cheng Chouen precis fått anställning efter att ha flyttat från Hongkong till sina kusiner i Thailand. Folk försvinner dagligen, vilket inte direkt passerar obemärkt då det rör sig om hushållets egna familjemedlemmar. Ett alternativ i denna situation vore väl att gå till polisen men äsch, dags för slagsmål!
Mortal Kombat från 1995, som plockades ur hyllan förrförra månaden förresten, får ofta cred för att man lyckades fånga äkta Hongkong-sparkarövaction i en västerländsk produktion. Då den filmen också var väldigt mycket som Bruces Lees Enter the Dragon med övernaturliga element fick det mig att snöa vidare in på just Hongkong-kampsportfilmer med ingen mindre än mannen, myten, legenden själv. Vilket är vad jag avser att täcka nu under sommarlovsmånaderna, Bruce Lee-filmer alltså.
Först blir The Big Boss från 1971 för #51 här och nu samt Way of the Dragon från 1972 för #52, som alltså plockades fram i samma veva som 51:an inför dagen idag.
Okej, pang på. The Big Boss brukar räknas som Bruces Lees första film. Fast det var den inte. Faktum är att Lee hade hunnit medverka i massor av andra filmer fram till 1971. Hans första roll var redan som spädbarn 1941. The Big Boss var Bruce Lees första stora film däremot. Det var mao filmen där han först spelade huvudrollen och det var även hans genombrottsfilm.
Storyn är simpel. Strul uppstår när Bruce Lees karaktär, Chen Chouen, ska bo med sina kusiner, åtta bröder och en syster, och jobba på samma fabrik som dem, minus systern, då han åker till Thailand av någon anledning. Exakt varför han åker till Thailand förtäljer historien icke men det är faktiskt inte viktigt. Om något så är det faktiskt till filmens fördel att Lees bakgrund förblir oviss. Att det pågår mer än vad som visas eller uttryckligen framkommer ger filmen ett extra lager liksom.
Chu-Cheng, eller Chen enligt sluttexterna, gestaltad av James Tien är den mest framträdande av de många kusinerna. Han är den som också sparkar röv och den som mest står i strålkastarljuset under första halvan av filmen då Lee faktiskt är mest i bakgrunden. Maria Yi spelar systern Chow-Mei och Han Ying-Chieh är den stora bossen i titeln. Ja, den till engelska senare fritt översatta titeln då... Originaltiteln Tang shan da xiong betyder tydligen snarare The Big Brother from Tangshan rakt översatt, vilket jag antar syftar på Bruce Lees karaktär och varifrån han egentligen kommer. Ursprungligen kallad Fists of Fury i Amerika annars.
Fight!
Detta är en kampsportfilm. Vad det innebär är att hela filmen kretsar kring slagsmål. Det finns egentligen inte mycket utöver det att tala om faktiskt. Väldigt många får på truten. Folk slåss och slås medvetslösa till höger och vänster. Det förekommer mycket slagsmål och det är ingenting alls konstigt med det.
Jag är i alla fall såld direkt på den funkiga 70-talsstilen. Bildspelet, ljudet, musiken... Groovy grejer liksom.
Detta är dock en Hongkongrulle för en Hongkongpublik från början. Det betyder att många ändringar till filmen gjordes när den sedan blev aktuell på andra håll i världen.
Den hopplöst hippa 70-talsmusiken som jag är så förtjust i var t ex inte med ursprungligen av vad jag har läst. Vilket försätter mig i ett lite knepigt läge. Det mest ideala vore väl om jag såg en version med den ursprungliga musiken samt de ursprungliga rösterna och inte den kassa engelska dubben. Detta är dock den versionen jag har sett helt enkelt då det är den jag råkar ha på DVD och då jag inte är något megafan, mer ett casual fan, av Bruce Lee så nöjer jag mig liksom med det.
Denna version är från 1993 tror jag. Det är det årtalet som finns att utläsa i de väldigt knapphändiga sluttexterna i alla fall.
Jag älskar dock den här musiken. Enligt mig filmens största behållning utöver Lee själv faktiskt.
Ingen bakgrundsmusik här inte, detta är fucking förgrundsmusik!
Storyn är rätt dum egentligen. Eller rättare sagt så är folket rätt dumma. Allt hade inte behövt eskalera som det gör. Det var totalt onödigt och hade väldigt lätt kunnat undvikat.
Det börjar med att det visar sig vara koks i isen. Men de två första brorsorna som stryker på foten visste för fan inte ens om att det var koks innan chefen TALADE OM DET FÖR DEM varpå de "måste tystas". Så att... Allt som händer sedan, all blodspillan, hade kunnat undvikas om skurkarna själva inte avslöjade det de inte ville skulle avslöjas... Way to go dummies.
Idioterna dödar åtta pers från filmens start, de första fyra parvis. Och de tror inte det kommer att märkas när folk fortsätter försvinna spårlöst efter att ha gått för att prata med någon i ledningen på företaget? Resten av händelserna i filmen hade också kunnat undvikas helt om bossen bara svarade att han inget visste sedan. Hur svårt är det att liksom att säga ja, de var här och de gick härifrån och jag vet inte vad som blev av dem sedan? Istället för att vara dels väldigt kryptisk, dels öppet hotfull och agera extremt suspekt i största allmänhet.
Det här att Bruce Lee inte slåss i början för att han har lovat sin mamma att inte slåss är bara bullshit förresten. Bara slåss för fan! Dryga inte, bara slåss! Alla slåss ju ändå så! Varenda jävel verkligen. Vid något tillfälle rullar det en hel jävla buss in full med fiender som om detta var ett beat 'em up! Också nakna 70-talstuttar.
Final Fight!
En annan huvudkliare är hur snabbt Lees kusiner vänder sig mot honom och menar att en befordran han fått stigit honom åt huvudet. Känns som forcerat drama för dramats skull liksom.
Förmannen, direktören, bossen, bossens sliskige son... Och inte färre än åtta bröder plus systern, kusiner till Lee, att hålla reda på. Det är ju en hel del det.
Bruce Lee är ostoppbar men inte osårbar. Det gillar jag.
Filmen är lite långdragen ändå. Man börjar känna av speltiden lite mot slutet.
Trots många kvicka klipp. Just ett tillfälle sticker för övrigt verkligen ut som ett på tok för kvickt klipp. Eller ja, vad som föreföll vara ett extremt dåligt klipp från en scen till nästa som jag dock senare läste mig till beror på att hela scener däremellan är bortklippta i den här versionen.
Vilket liksom, hur ska man då bedöma den här filmen egentligen? Allra helst hade jag ju som sagt var sett en oklippt originalversion på något av originalspråken, inte den engelska dubben, och med originalmusiken då. Fast det är just det också. Filmen spelades in ljudlös och all dialog lades sedan till i efterhand så den är liksom redan dubbad från första början och dessutom verkar det finnas tusen olika versioner där antigen det ena eller andra eller tredje eller fjärde är klippt eller redigerat i den versionen men inte den och det är det i den men inte den osv, osv. Att sätta mig helt i detta hade krävt mer tid och möda än vad jag var villig att ägna för vad som "bara" skulle vara en film som jag plockade ur hyllan och såg om en kväll. Vad jag kan göra är alltså att ta ställning till just den här versionen som jag hade i hyllan. Bedöma den och bara den alltså.
"Nu helt oklippt" står det minsann på omslaget till denna DVD-utgåva. Vilket inte alls stämmer alltså. Den som verkligen är intresserad kan se http://bruceleelives.co.uk/missingboss.html för mer info om olika saker som har klippts bort i diverse utgåvor, däribland vad som förklarar det märkbart abrupta klippet som jag nämnde innan och varför Bruce Lee plötsligt hade med sig en chipspåse som han åt ur när han kom fram till bossens hus.
Läser man texten på baksidan finner man fler oriktigheter, som att bossen skulle ha låtit kidnappa Lees flickvän för att skrämma honom till tystnad. I själva verket är det bossens son som kidnappar tjejen, som också är Lees kusin och inte alls hans flickvän för övrigt, för att ha henne som sexslav eller nåt och detta helt oberoende av allting annat som händer i filmen. Det verkar inte som att de ens är medvetna om kopplingen mellan henne och Lee... Och ja, jag är väl medveten om att jag hela den här tiden har använt Bruce Lees verkliga namn istället för karaktärens namn i filmen.
Bilden på omslaget, på Bruce Lee med nunchakus, kan också diskuteras förresten. Detta är nämligen inte ens från den här filmen utan från Way of the Dragon. Nä, nu ska jag ju inte hålla på och recensera kvalitén på specifika utgåvor heller utan hålla mig till filmerna. Bara det att i just det här fallet så lämnar utgåvan en del att önska. Att skriva på omslaget att detta är en oklippt version när det inte alls är det är ju inte bara lite fräckt liksom, varför jag trots allt går in på det.
Men okej, för att sammanfatta det hela nu...
Lee har både karisma och en otrolig fysisk närvaro och detta är när allt kommer omkring en underhållande film. Betyg 2,5 av 5. Mer än godkänt mao.
Betyg: Två och en halv av fem stycken bilder på Bruce Lee när han hoppsparkar högt!
|
