Aktuellt

Arkiv

Fakta för fan

Lekcenter

Perspektiv & Retrospektiv

Topplistor

Framgrävt ur spelkistan
1080° Snowboarding



Företrädande snowboardåkare: Jan "Panda Bear" Komsa & Totaka-Hayami Talisa, 2018-02-22

Format: Nintendo 64
Utvecklare: Nintendo (1998)

Tredje gången gillt eller? Ja, det är alltså ÄNNU ett nytt år nu och ÄNNU en ny sportlovsvecka (tiden flyger eller hur?) och nu jäklar så tar vi allt tag i det här med 1080° Snowboarding till Nintendo 64:an, efter att ha skjutit upp det både förra och förförra året!! Fast att det då blev som det blev var nog ändå lika bra det för hade vi gjort som det från första början var tänkt så hade vi fått ihop en text om det här spelet för två år sedan och det vore inte mer med det liksom. Men nu sker det i samband inte bara med det i detta nu ännu pågående vinter-OS i Sydkorea men dessutom lagom till spelets 20årsjubileum (den 28 februari 1998 släpptes det i Japan). Mm, ibland löser det sig till det bästa helt enkelt.

En sak ska alla komma ihåg förresten, något som vi tog upp redan för ett år sedan och som är värt att upprepa eftersom det fortfarande är relevant, nämligen att snowboard aldrig har varit coolare än under den andra halvan av 90-talet när det även fick sitt slutgiltiga erkännande som "riktig" sport i och med vinter-OS i Nagano, Japan 1998. De som hängde med i svängarna på den tiden minns väl uppsjön Snowboard-spel som pumpades ut i slutet av 90- och början på 00-talet till typ alla format. Där fanns bl a Cool Boarders, Snowboard Kids, Amped, SSX etc och då snackar vi inte bara enskilda titlar utan hela spelserier. Och mitt i denna snöbrädspelyra kom alltså Nintendo själva ut med sitt eget alternativ i genren, vilket dels låg precis rätt i tiden och dels föreföll som en slags syskontitel till deras eget Wave Race 64 från året dessförinnan.

Båda titlarna mottogs nästan förvånansvärt väl på sin tid. Ja, faktiskt så väl att Nintendo sedan försökte återupprepa succén i början av GameCube-eran med Wave Race: BS följt av 1080° Avalanche. Vilket gick... mindre bra. Men nu snackar vi Nintendo 64-spelen och genast märker man likheterna mellan Wave Race 64 och "vintervarianten" 1080. Hur uttalar ni de här titlarna förresten? Här på POPKORN säger vi iallafall Wave Race "sextifyra" på ren svenska. Som tur är slipper man däremot omständigheten att behöva säga "ett tusen åtti graders snowbårding" då spelet, faktiskt tacksamt nog, låter oss både se och höra hur det egentligen ska uttalas, nämligen "Ten Eighty". Så det så. De där 1080 graderna syftar annars på ett trick (och detta även i skateboarding) då man kort sagt gör tre stycken 360 graders varv i luften (360 x 3 = 1080). Så det så. ;p


"Ten Eighty" basuneras kaxigt ut på titelskärmen och får oss ögonblickligen i rätt stämning. Inne i stugan får man sedan välja vem man ska spela som. 1080 är på tok för coolt för att bara ha en vanlig valmeny till sånt.

Det första som slår en är den tidstypisktuffa lätt skrikiga musiken. Året var sannerligen 1998... Sedan får man välja sin spelkaraktär och man måste bara älska Nintendos presentation för det här. Istället för bara någon sedvanlig karaktärsvalmenyskärm så väljer man bland karaktärerna som om man själv stod i mitten av skidstugan med folket runtomkring. Finns fem valbara åkare från första början plus tre till att antigen låsa upp eller fuska fram. Och så har man en massa olika brädor att välja mellan, alla med sina egna egenskaper. Brädorna kan vara mer eller mindre stabila och ge olika mycket acceleration osv, osv. Kontrollen är följsam. Grafiken är fin. Snön är fin att se på helt enkelt. Och när brädan skär genom snödrivor och snön liksom far upp och rakt in i kameran så känns det riktigt coolt. Att åka rakt ut i rena rama snöstormen är likaså sannerligen häftigt. Det blir en nästan svindlande känsla när kameran liksom verkligen följer efter ens åkare ned för backen så man får till dessa lutande kameravinklar. Bländande solnedgångar då man verkligen får solstrålarna i ögonen är ett annat gott exempel på ögongodis. Grafiken är bra mao. Ljudeffekterna är bra med. Hur "extremt 90-tal" musiken än är så är den ändå subtil nog för att man ska kunna höra och uppskatta ljudeffekterna med. Och vad nu gäller musiken i sig så är den väl antigen att älska eller hata. Vi snackar på gränsen till tönthäftig hip-hop-techno typ.

Huvudsakligen går spelet ut på att åka en mot en ned för backarna och visst kan man utföra olika tricks på vägen men det är helt enkelt först i mål som gäller. En fördel med datormotståndet är här att CP-spelarna gärna åker upp för ramperna för att styla och på så sätt förlorar värdefulla sekunder och skulle man ligga lite efter har man då sin chans att hinna ikapp och förbi rakt in i mål! En grej med det här spelet är för övrigt att man har en skademätare och det är således fullt möjligt att slå ihjäl sig på vägen ned för backen! Skulle man slå ihjäl sig eller bara inte komma först in i mål så får man göra om banan. Just här är det alltså inte som Wave Race 64 där man kunde "ha råd" att inte vara först någon enstaka gång men ändå vinna hela turneringen. Här racear man trots allt bara mot en motståndare åt gången och då gäller det ju att komma etta helt enkelt.

Annars finns här en hel del spellägen att välja och vraka bland. Huvudläget är "Match Race" och därefter har vi "Time Attack" och "Trick Attack" ā la Time Trial och Stunt Mode i Wave Race 64 och precis som i Wave Race 64 finns här ett VS-läge för två spelare samtidigt och med på ett hörn finns även ett träningsläge. Mittibland allt detta finner vi dock även det lite mer kuriosa sk "Contest". Det är ett läge där man åker slalom ensam nedför backen, vilket faktiskt känns ganska så rogivande jämfört med den mer hektiskt tävlingsinriktade huvuddelen av spelet. I matchracen är det inget slalomåk alltså, till förmån för möjligheten att kunna ta lite alternativa vägar fram till mål. Träningsläget är bra framförallt för den som vill lära sig att bemästra trickåkningen. Det finns en rätt så lång lista med tricks att lära sig för den som gillar sådant.


Det är skönt flyt i kontrollen och i huvudsak kör man en åt gången mot datorn ned för backen. När man är i ledning och den andra åkaren närmar sig bakifrån ser man det i form av den lilla gula pluppen i nedre delen av skärmen. Coolt. Att köra mot varandra på split-screen går också an. Och spana in pandabjörnen förresten!

Vill man bara åka bräda ned för backen behöver man inte hålla i kontrollen med båda händerna ens. Det "räcker" att man styr med tummen på den analoga styrspaken helt enkelt och huka för att t ex få mer fart eller bättre balans när man landar efter ett hopp gör man med pekfingret på Z med samma hand. Vill man däremot satsa på just det där med trickåkningen så får man faktiskt använda båda händerna och sätta sig lite djupare in i spelkontrollen. Man kan greppa brädan i luften, snurra med den från vänster till höger och vice versa samt få till alla dessa specifika tricks med olika styrspak- och knappkombinationer. Vi föredrar dock själva åkningen så det blir ju mest matcher en spelare mot datorn eller en mot en med två spelare samtidigt för vår del. Att köra med split-screen tycks faktiskt funka något bättre här än det gjorde i Wave Race 64 men ja, för den ultimata frihetskänslan är ju helskärmsläget för en spelare åt gången fortfarande att föredra.

Man börjar med bara tre sk "vanliga" banor tillgängliga och sedan så finns det tre till att låsa upp. Liksom i Wace Race 64 finns här tre stycken svårighetsgrader och så låser man upp en ny bana för varje svårighetsgrad... Och så finns det två banor till reserverade för själva trickåkningen. Må kännas lite lite allt som allt men det funkar. Vad 1080 framförallt vinner på är ju, och återigen liksom i Wave Race 64, själva spelkänslan. Där kändes det liksom att man åkte på vatten. Och här känner man liksom skillnad på vad för slags underlag man åker på t ex, om det är hård eller mjuk snö, is, grus, asfalt eller annat. Och när man ändå kör två samtidigt är det så mycket smidigare mellan loppen här än i Snowboards Kids som vi lirade den förra sportlovsveckan. Efter varje avklarat race ges man här valmöjligheten att köra igen direkt eller om man vill ändra bana eller bräda eller karaktär eller gå tillbaka till titelskärmen. Det är så mycket mer flyt MELLAN själva racen här alltså. Inga irritationsmoment alls. Och ja, sånt spelar faktiskt också roll!

När vi betygsatte Snowboard Kids förra året skrev vi i princip att det spelet skulle fått fyra av fem poäng om det bara hade något propert turneringsläge och mindre bök i menyerna just mellan racen. För när Snowboard Kids är som allra roligast så är det också snäppet mer skoj att spela än 1080, fast haken är den att det ÖVERLAG känns som ett mindre välgjort spel än Nintendos titel... Snowboard Kids är dessutom mer av ett partyspel där figurerna bara råkar åka bräda medan 1080 är mer seriöst just som snowboardspel betraktat. Någon tidlös klassiker likt Wave Race 64 blev detta visserligen inte och snarare bleknar det i direkt jämförelse med det strålande vattenskoterliret. Men 1080 var trots allt riktigt bra för sin tid och nu, 20 år senare, så håller det ändå måttet. På det stora hela är det här alltså en stabil trepoängare. Ett "bra" spel helt enkelt som vi även får medge gör att man känner sig sådär lagom cool. ;)



Vårt slutgiltiga omdöme: Tre glada pandabjörnmasker av fem möjliga.

- - - - - - - - - - - - - - - -
< Förra sidan | Förstasidan | Nästa sida >

Till arkivet!
Spelrelaterat
Framgrävt ur spelkistan
|- 1080° Snowboarding
|- Bubsy
|- Bucky O'Hare
|- ClayFighter
|- ClayFighter 2
|- ClayFighter 63 1/3
|- Claymates
|- Crystal Warriors
|- Ecco Jr.
|- Flower
|- Ghostbusters
|- Ice Hockey
|- King Neptune's...
|- Monkey Island
|- Monkey Island 2
|- Moonstone
|- Mario & Luigi PIT
|- Pirates! Gold
|- Rygar
|- Sin & Punishment
|- Snowboard Kids
|- Sonic the Hedgehog 2
|- StarTropics II
|- Super Mario All-Stars
|- Super Mario Maker 3DS
|- Turtles V (MD)
|- Wave Race
|- Wave Race 64
|- Wave Race: BS
|
Frispel

|- Black Mages! Hör! Hör!
|- Pac-Man Fever!! Hörni!
|- Secret of Mana-helgen
|- Vård av SNES-kontroll
|
För eller emot

|- Final Fantasy VIII
|- Mega Man 9
|- Nintendo Wii
|- R.C. Pro-Am
|- Sonic 2
|- Super Mario Bros.
|- Toki: Going Ape Shit

Säsongsspecialare
|- Årets tomtevalde 2006
|- Årets julkalender 2007
|- Årets julkalender 2008
|- Årets julkalender 2009
|- Årets jultomteval 2010
|- Årets sena tomte 2011
|- Årets sena tomte 2012
|- Årets sena tomte 2013
|- Årets sena tomte 2014
|- Årets jultomteval 2015
|- Årets jultomteval 2016
|- Årets julkalender 2017
|- Årets jultomteval 2018
|- Årets jultomteval 2019
|- Årets jultomteval 2020

Övriga överblickar
Arkiv X
Plockat ur filmhyllan

POPKORN bedrivs som en helt fristående ideell sysselsättning och är inte del av något
annat samfund, samarbete eller liknande. Ansvarig uppläggare för sidan är Jan Komsa.