Format: Wii
Utvecklare: Sega Sports R&D
Utgivare: Sega (2009)
Genre: Sport
Det är videospelvinter-OS-dags! Med det första vintersportspelet i serien som numera lagts på is med Mario och Sonic plus vänner!
Och detta naturligtvis i samband med årets olypiska vinterspel i Milano och Cortina d'Ampezzo i Italien som avrundas just idag, den 22 februari.
Och dessutom fortfarande under vecka 8 som är den vanligaste veckan för sportlovet i Sverige.
Mario & Sonic at the Olympic Winter Games från 2009 till Wii är tredje spelet där Mario och Sonic figurerar tillsammans, efter deras gemensamma sommar-OS 2008 och Sonics medverkan i Super Smash Bros Brawl samma år. Numera är det väl inget men det kändes mäkta episkt bara det på den tiden.
Det gjordes för övrigt en parallell DS-version som kom ut samtidigt och var väldigt mycket sin egen grej men Wii-spelet var ju såklart vad som gällde liksom och inget DS-BS.
Sega utvecklade även en jävla app-version för dumma smartphones där däremot endast Sonic-karaktärer ingick och som därmed fick titlen Sonic at the Olympic Winter Games, men det behöver vi ju verkligen inte tala mer om.
Någon random-röv vinterspelsamling med anledning av ett vinter-OS som inträffade är detta icke, utan denna maskot-crossover är faktiskt DET officiella OS-spelet för året i fråga, licenserat från Internationella olympiska kommittén och allt. Mario & Sonic at the Olympic Winter Games bygger mer specifikt på de olympiska vinterspelen 2010 som hölls mellan 12 och 28 februari 2010 i Vancouver, Kanada, där dock vissa grenar avgjordes i Whistler men whatever. Tidigare videospel som hade den officiella vinter-OS-licensen var ju bara helt vanliga, gravallvarliga sportspel; Nagano Winter Olympics '98 (just det gjordes av Konami förresten), Salt Lake 2002, Torino 2006 och så kommer Sega som utvecklare med Nintendo som utgivare med Mario och Sonic på de olympiska vinterspelen för Vancouver 2010. Vilket var väldigt ovanligt och allt lite häftigt skall medges. Det skall även nämnas att Sega själva stod utgivare för ett vanligt, tråkigt vinter-OS-videospel för PS3, Xbox 360 och PC också, med den pisstrist intetsägande titeln Vancouver 2010.
Men nu hoppar vi rakt in i vinterspelen med Mario och Sonic plus vänner och ovänner! Som man väl kunde ha förväntat sig är detta uppdelat i minispel och gjort för att spelas flera i TV-soffan.
En till fyra mänskliga spelare kan välja mellan vinterspel och partyspel där vinterspel såklart är huvudläget. Däri kan en till fyra mänskliga spelare välja direktspel i singelmatcher eller festival vilket är da main event liksom... Singelspelare kan dessutom välja träning, som är en smula överflödigt i vår mening då man lika gärna kan träna direkt i singelmatchläget, och också att spela med Wii Balance Board... Vilket vi undvek. Man spelar med Wiimote och nunchuk annars.
Olika grenar att välja mellan är alpin skidåkning, backhoppning, freestyle-åkning, snowboard, hastighetsåkning på skridskor som inte låter alls lika coolt på svenska som "speed skating" på engelska, konståkning, bob (den med släden ni vet), isockey samt curling.
Man får dessutom vara redo för att välja gren i grenen för vissa grenar. Först väljer man t ex alpin skidåkning och där väljer man i sin tur mellan störtlopp och storslalom. Så spelet är en bit mer omfattande än det först ger intryck av att vara. Det är mer än ögat kan se kan man säga, ho, ho... Man kan också välja sk drömevent som är mer spejsade hittepå.
Minst lika viktigt och kanske mer intressant än vad man ska spela är vem man ska spela som, dvs valet av spelkaraktär. Hela 20 stycken mer eller mindre bekanta ansikten får man att välja mellan, tio från Mario-lir och tio från Sonics värld. Dessa är uppdelade i fyra kategorier; snabba typer, välrundade typer, kraftfulla typer och öh, skickliga typer.
Alla har egna mer noggranna stats också vad gäller fart, acceleration, kraft och skicklighet men kom igen... Vill man vara Sonic eller Mario eller någon så väljer man ju den karaktären bara för att man vill vara den oavsett typ eller stats.
Vi ser Mario och Luigi, Peach, Daisy, Yoshi, Donkey Kong, Wario och Waluigi, samt Bowser och Bowser Jr från Nintendo
samt Sonic, Tails och Knuckles, Amy Rose, Metal Sonic och Dr Robotnik, Vector the Crocodile, Blaze the Cat och såväl Shadow som Silver the Hedgehog från Sega... Och kom igen, flera av dessa från Sega är definitivt vad vi vill kalla ut som utfyllnadskaraktärer bestående av vad som utanför den tokiga Sonic-fanskaran är mycket mindre kända personligheter. Man ville väl förvisso ha det jämnt fördelat mellan Mario- och Sonic-karaktärer så vad annat fanns det å andra sidan att göra, men ändå. Det är ändå något som är svårt att inte lägga märke till och anmärka på. För nej, sorry Sonic-fans, men fucking Vector the Crocodile är INTE lika känd eller populär som t ex Wario...
Man kan vara sina alldeles egna Mii-gubbar också annars, vilket är kul. Och det hörde ju den här eran av Nintendo-spel till med.
Men det här var la inte så tokigt ändå. Även om det hela, inklusive huvudläget med vinterspelen och inte bara de också inkluderade partyspelen, känns mer som just partyspel, mer hopp och lek bara, och inte lika mycket som Track & Field från Konami om ni förstår. Men konstigt vore kanske annars med ett mer seriöst sportspel med Mario och Sonic som frontfigurer. Kontrollen är olika beroende på gren såklart men spelet är hyfsat pedaogiskt på den punkten. När man har valt en gren så illustreras det exakt hur den grenen ska spelas, t ex om man ska hålla i både Wiimote och nunchuk, och man kan välja att gå till eventet direkt eller att först gå in på mer utförliga instruktioner också direkt där i spelet. Något annat som man man inte kan undgå att lägga märke till är laddningstider. Mm, det här var på skiva minsann så ibland får man luta sig tillbaka och låta den snurra i väntan på nästa spelmoment.
Det här är i alla fall roligare än Winter Olympics som vi grävde fram inför de förra olympiska vinterspelen 2022 och föga förvånande är det också roligast när man är flera och då helst fler än bara två med...
Apropå vilket så har GW faktiskt suttit med och spelat flera vintersportspel med oss genom åren, bl a Snowboard Kids och Snowboard Kids 2, och backade upp oss även den här gången.
Därmed var vi hela tre pers här på redax när vi t ex spelade det här spelets version av ishockey i samma lag mot datorn och då hade vi en datorstyrd Mario som målvakt. Det här hade vi riktigt roligt med. Att spela ishockey ā la Ice Hockey till NES, med fyra spelare per lag, där man däremot kan spela på ett och samma lag och fler än två samtidigt och med Mario och Sonic bland spelarna. Detta var verkligen kalaskul. Och spelkvällen därpå, för att vi lirade detta mer än under bara en dag, så hade vi t o m fullt lag. Fyra pers. Men då var det dessvärre inte längre lika roligt för den som tvingades vara målvakt... För tillskillnad från Ice Hockey på NES så har man alltså fyra spelare INKLUSIVE målvakter per lag här, vilket ju inte är helt optimalt då... Nåväl.
Vi kommer inte att gå igenom varje inkluderade gren här, men vill i alla fall passa på att nämna att bobslädåkandet fungerar faktiskt förvånansvärt väl och är likaså rätt så skoj. Men återigen är det team-work mänskliga spelare emellan som gör det så roligt. Att sitta själv med tre dator-styrda lagkamrater vore då ingen höjdare... Så det krävs faktiskt nästan att man är åtminstone två och allra helst tre snubbar och/eller snubbinnor som spelar samtidigt för att få ut något av det här liret. Skidhopp ska också nämnas såklart... För vad vore ett vinter-OS utan det liksom? Det funkar bara sådär dock och känns mer som just ett obigatoriskt moment mest för sakens skull. Skidåkning är då betydligt roligare att ägna ens speltid åt. Men dessa förbannade viftkontroller alltså, ibland så funkar detta bara inte... Man svänger, man svänger klart och tydligt med både Wiimote och nunchuk, "Titta!" skriker man i frustruation till medspelaren som sitter bredvid i soffan, "Titta, jag SVÄNGER JU FÖR FAN ELLER HUR?!" men likt förbannat så registreras det inte alltid så man får bara hoppas på det bästa. Dessa förbannade jävla viftkontroller, detta var en dum jävla trend och må eländet aldrig någonsin komma tillbaka!
Att man måste spela och spela och spela och spela bara för att låsa upp alla extra spel, det är heller inte roligt... Det känns mest omständigt.
Och om man väljer att spela igenom alla grenar ā la carte liksom så lär man sig ju hur hela spelet spelas på det sättet, så om man sedan väljer story mode typ, hela OS-eventet alltså, då är det ju rent ut sagt helt jävla idiotiskt att man inte kan skippa tutorials som avbryter spelet titt som tätt, bokstavligt talat pausar spelet, för att "lära en" hur man ska spela... Det är sååå segt och tråkigt. Kom igen Sega!
De tidigare nämnda sk drömspelen är för övrigt egentligen mer spännande än vår världs vanliga vinterspel, i Dream Alpine åker man t ex nedför Seaside Hill rakt ur Sonics värld komplett med rutiga berg och allt...
Men vissa drömspel har inte ens något direkt med vintersport att göra så WTF? Skidhopp genom Good Egg Galaxy från Mario t ex, vi är liksom inte riktigt ombord för avsaknaden av snö i sådana här fall. Då känns det mycket mer passande att åka skidor nedför faktiskt snöiga backar med prinsessan Flugsvamps slott nere på jorden. Att ha en isrink omringad av lava i Bowsers slott funkar också för oss. Men att sedan typ poppa ballonger med glidflygare högt, högt uppe i skyn, vad sjutton har detta med vintersport att göra? Det känns mer hemma i Super Monkey Ball!
Partylägen sedan då? För det finns minsann sådana med. Meh. Detta är hit or miss. Det känns som en nedbantad tagning på Mario Party. Lagom kul bara en gång eller två kanske och därtill endast om man spelar flera mot varandra. Man måste nog vara minst två och helst tre för att ha kul med det här spelet överhuvudtaget som sagt var. Fyra funkar också men inte alltid lika bra dumt nog.
Att spelet trots allt är bundet till ett specifikt evenemang ett specifikt år, vinter-OS 2010, och att man följde upp det med vinter-OS fyra år senare, gör annars att det känns mer åldrat, som i mindre relevant många år senare, än om det trots allt bara hade varit en allmän samling vintersportspel med Mario och Sonic till Wii. Oavsett vilket så är detta inget som man har lust att sitta och spela själv direkt, vilket är spelets största tillkortakommande utöver de inte alltid så responsiva viftkontrollerna. Detta stödjer Wii-balansbrädan med som tidigare nämnt. Som vi alltså INTE hade vare sig ork eller lust att rota fram ur garderoben bara för det här spelets skull. Vi kan dock inte tänka oss att brädan hade gjort spelet mycket roligare heller.
Det blev inget Mario & Sonic at the Pyeongchang 2018 Olympic Winter Games förresten. Nej, 2014 var det andra och sista sportspelet kring vinter-OS med Mario och Sonic i, är ni redo för detta; Mario & Sonic at the Sochi 2014 Olympic Winter Games som släpptes exklusivt för Wii fucking U, utan någon tillhörande 3DS-version. Därefter följde ytterligare ett spel för sommar-OS, för vad som skulle ha varit i Tokyo 2020 men fick skjutas upp pga Kinasjukan, så att man hoppade alltså över ett vinter-OS mellan Rio 2016 och Tokyo 2020. Det sistnämnda, som kom ut på Switch, blev dessutom det sista i serien överlag.
Så allt som allt blev det bara två Olympic Winter Games kontra fyra vanliga Olympic Games i serien samt sex spel totalt sommar- och vinter-OS emellan.
Allt som allt så hade vi hur som helst tillräckligt roligt att spela flera i det här spelet att slutbetyget hamnar ett snäpp över bara godkänt. Slutbetyget blir därmed två och en halv av fem guldringar. Och ringar för att OS, ni vet? Och just guldringar för att Sonic, ni vet?
Vårt slutgiltiga betyg: Två och en halv av fem guldringar. OK.
|
