Aktuellt

Arkiv

Fakta för fan

Lekcenter

Perspektiv & Retrospektiv

Topplistor

Framgrävt ur spelkistan #50
Sonic the Hedgehog 2 x 5



Text och sånt: Jan M. Komsa & G.W. Kong, 2020-11-24


Året var 1992 då Sega utropade tisdagen den 24:e november, dagen för releasen av Sonic the Hedgehog 2 i Nordamerika och Europa, till "Sonic 2sday". En dag att minnas... Och i år sammanfaller veckodagen med datumet igen. För bara femte gången sedan dess. Spelhistoriens femte Sonic 2sday inträffar alltså idag, tisdag den 24:e november år 2020. Ett tillfälle definitivt värt att uppmärksammas! Så hur ska vi då uppmärksamma denna händelse den här gången i ordningen? Tja, vad sägs om att vi gräver fram fem andra versioner av Sonic 2 istället för liret till Mega Drive igen? Det blir alltså hela fem stycken Sonic 2-spel i samma svep denna femte Sonic 2sday som nummer 50 av framgrävt ur spelkistan och detta fem år efter att Sonic 2 grävdes fram här till Megan!

Och ja, det är väl klart som korvspad att den 24:e november har inträffat fler än fem gånger sedan 1992. Faktum är att den 24:e november inträffar varje år... Duh eller vad? Haken är dock den, om det inte redan framgått tydligt nog ovan, att det handlar ju inte bara om datumet utan även om veckodagen. Det ska ju vara en TISDAG den 24:e november. Därav ordleken som kombinerar two med tue för att bilda Sonic 2sday, dvs Sonic tvåtisdag typ. Och i år är det blott den femte gången sedan 1992 som den 24:e november faktiskt inträffar på en tisdag. Som sagt var... Och så det så!

Så för att fira denna femte ever legitima Sonic 2sday gräver vi alltså fram fem stycken spel med Sonic the Hedgehog 2 som titel (eller i titeln om man vill vara petig). Fem stycken Sonic 2-spel som släpptes mellan då och nu, mellan 1992 och 2020... Vi snackar Sonic the Hedgehog 2 till Sega Master System, Sonic the Hedgehog 2 till Sega Game Gear, Sonic the Hedgehog 2 till Android alt iOS-anordningar, 3D Sonic the Hedgehog 2 till Nintendo 3DS samt Sega Ages: Sonic the Hedgehog 2 till Nintendo Switch. Fem olika versioner... Av två helt olika spel egentligen. Mer om det snart. Innan vi hoppar rakt in i smeten kan det vara lite kul att påpeka att undertecknad nummer 2, GW, dessutom blir den femte här på POPKORN att bidra med eller till en Sonic 2-text. Efter Janmans topplistestycke för Sega Mega Drives del, "För eller emot Sonic 2" av den gamla räven Måns och den gamla röven Thomas samt senast då Sonic 2 grävdes fram ur spelkistan av Janman och Taala... Räknar man med att Mega Drive-toppen omvisiterades två år senare och då lades upp en andra gång så är det här därtill den femte gången som vi lägger upp något Sonic 2-relaterat på förstasidan. Man hade ju inte kunnat planera detta bättre, eller hur? Men nog med förspel! Nu kör vi igång!

Sonic the Hedgehog 2

Format: Sega Master System
Utvecklare: Aspect
Utgivare: Sega (1992)
Genre: Plattform

Liksom det första "Sonic the Hedgehog" till Master System är detta inte bara Mega Drive-spelet som portats och nedbantats till Segas 8-bitare utan faktiskt ett helt nytt spel med samma titel. Detta är mao inte alls samma spel som de flesta känner till som Sonic the Hedgehog 2. Alltså, verkligen inte alls. Detta är ett helt eget spel. Och lite ifrågasatte vi ju oss själva huruvida Sonic 2 i 8-bitsformat borde räknas då det ju inte på något sätt eller vis är samma spel som det "riktiga" Sonic 2. Men ja, så fick det bli. Alternativet var nämligen att ta en titt på Sonic 2 som del av spelsamlingar, t ex Sonic Jam till Saturn. Men det vore faktiskt att öppna upp en hel burk med maskar så att säga... För vilken mer samling skulle det då bli? Sonic Mega Collection, Sonic Mega Collection Plus, Sega Mega Drive Collection, Sega Classics Collection..? Dessutom så är varje sådan här samlingsalbumversion av Sonic 2, tillskillnad från vissa andra kanditater som har grävts fram till idag, praktiskt taget samma gamla Sonic 2 som redan finns täckt här på sidan till Mega Drive, utan några direkt märkbara variationer. Av dessa skäl bestämde vi oss trots allt att köra på denna 8-bitsversion blott titulerad Sonic the Hedgehog 2.

Detta kom i alla fall ut i samband med Sonic 2 till Mega Drive så det passar väl att tas upp nu av den anledningen också. Något rätt underligt apropå denna release förresten... Jo, faktum är att Sonic the Hedgehog 2 till Master System kom ut innan Sonic the Hedgehog 2 till Mega Drive! Redan månaden innan. Fan, mer än en hel månad innan t o m! Den 16 oktober släpptes spelet till Master System i Europa och Sydamerika. Och endast i dessa delar av världen. Det stämmer bra, Sonic 2 till Master System var alltså först ut och denna version var länge exklusiv för Europa och Sydamerika. Liksom, hur tänkte de då? Detta innebär ju även att Tails egentligen inte alls debuterade i Sonic 2 till Mega Drive utan just här i Master System-spelet. Lite kul kuriosa där. Men där slutar dessvärre också det roliga. Tillskillnad från både Mega Drive-spelet med samma titel samt föregångaren till Master System är det här spelet nämligen inte mycket att hurra över. Sonic 2 till Master System är förvisso fartfyllt och framstår vid första anblicken som välgjort men visar sig i slutändan vara förvirrande och buggigt, så till den grad att det nästan blir ospelbart. Synd för det kunde verkligen ha varit så mycket bättre. Så mycket, mycket bättre...

En av de första sakerna som slår en är att här har Sonic ingen spin dash. En vanlig spin attack kan man göra men det är inte samma sak som spin dash. Sonic saknar förmågan att "ladda upp sig" alltså, vilket ju var den nya häftiga signaturförmågan från Sonic 2 till Mega Drive. WTF liksom? Titelkorten mellan zonerna är väl en fin liten touch som särskiljer detta från Mega Drive-liret ännu ett snäpp. Som om det inte räckte med de helt olika banorna liksom. Det här spelet börjar underjord förresten. Vilket också känns lite konstigt... Ingen vanlig gräsvärld som första värld? Okej... Det är också väldigt korta banor här. Nä, det första Sonic the Hedgehog i Master System-kostym var ett så mycket bättre och finare spel än denna tvåa. Det här känns liksom blekare och mer framhastat i jämförelse. Och så släpptes det alltså t o m innan Mega Drive-spelet...

Vari låg denna brådska egentligen? Varför kunde de inte ta lite längre tid på sig till att polera spelet, speciellt med tanke på att det ändå inte var avsett för vare sig Japan eller Nordamerika när det begav sig? Och tack för den förresten. Så många bra spel som inte gavs ut i Europa på den tiden men Sonic 2 till Master System, DET fick vi hit minsann olikt jänkarna och t o m japanerna. Ja, tack för den. Eller var det just pga detta som de slarvade med spelet tro? "Äsch, det här ska ändå inte ut i Japan eller USA så vem bryr sig" liksom? Ettan var roligare att spela helt enkelt. Det är summan av kardemumman. Fastän det också var ett helt annat spel från dess 16-bitsförlaga så kändes det ändå som att de båda spelen hörde samman. Inte så med denna tvåa... Det här känns helt avskilt från Mega Drive-spelet. Och så de där buggarna...

Master System-tagningen på Sonic 2 är buggigt. Och det inte bara lite heller. Här ovanför ser ni t ex första banan på andra världen och hur den kan bugga ur. Till att börja med ramlar Sonic ner i vad som förefaller vara en bottenlös avgrund men dör inte utan kan springa fram och tillbaka längst ner på skärmen, med bara huvudet kvar i bild. Därefter kan han passera rakt igenom väggen till höger som om han vore ett spöke bara för att sedan plötsligt dö där inuti. Det är alltså ingen gömd passage eller nåt sånt där nere. Nej, det är ju helt uppenbarligen inte meningen att man ska kunna vara där. Att man inte dör direkt beror på osårbarhetskraftfältet, en tillfällig power-up man finner strax innan avgrunden. Så fort denna är förbrukad, då dör man. Men ändå inte direkt för hinner man plocka på sig en guldring kan man liksom jonglera sig ut därifrån igen... Men gör man det här, DÅ fuckar spelet ur TOTALT... För då verkar det som att Sonic hamnar bakom självaste himlen i bakgrunden. Man ser inte var Sonic är men kan ändå styra och få skärmen att scrolla upp och ner och höger och vänster. Det verkar som att man är fast där. Vad fan händer? Ibland dör man bara helt abrupt där bakom och ibland får man starta om hela spelet. Lyckat.

Man behöver heller inte direkt finkamma banorna efter buggar. Åh nej, det räcker att man bara kör som vanligt för att stöta på olika buggar. Och inte bara någon bugg alltså utan buggar, i plural. Sonic 2 till Master System är fyllt med gruvvagnar, eller malmhundar som det tydligen också heter på svenska, av någon anledning och det kan även hända att en sådan buggar ur. Det var för övrigt pga alla dessa buggar som Janneman inte alls hade med det här spelet på Master System-topplistan, till förmån för dess föregångare. Sonic 2 till Master System är inget bra alltså. Spelet har ändå sin skara fans skumt nog, men vi finner det mest jobbigt att spela längre sträckor åt gången. För ju längre in man kommer i det, desto mer irriterad blir man. Det första Sonic the Hedgehog till Master System var ett mycket bra alternativ till Mega Drive-spelet. Det funkade som ett eget spel och det funkade som ett syskonspel. Den här delen fumlade de dock med. Exakt vilka "de" är tänker vi då inte ta oss tiden till nu att se vidare in i men det kan väl vara värt att notera att Sega lät visst en annan studio utveckla den här delen. 8-bitstagningen på ettan gjordes av Ancient, medan denna 8-bitstagning gjordes av Aspect. Spelet är ändå inte helt utan sina poänger. Som ni ser här nedan hela två stycken av dem till och med! Undviker man buggarna kan man säkert ha lite skoj med det här. Det blir ett godkänt slutbetyg alltså.



Det slutgiltiga omdömet: Två av fem guldringar. Spelbart (för det mesta).



Sonic the Hedgehog 2

Format: Sega Game Gear
Utvecklare: Aspect
Utgivare: Sega (1992)
Genre: Plattform

Det här är Game Gear-versionen av Master System-spelet med samma titel som Mega Drive-spelet... Game Gear var alltså Segas egna bärbara format under den första halvan på 90-talet. Och den här versionen släpptes då över hela världen. Men då fick vi i Europa det ändå först. Detta gavs ut den 17 november 1992 i Nordamerika, 21 november samma år i Japan, 30 november i Australien och här i vår del av världen kom det ut den 29 oktober redan, drygt två veckor efter Master System-spelet. Sonic 2 till Game Gear är mer eller mindre samma spel som till Master System fast med lägre skärmupplösning. Pga den mindre Game Gear-skärmen alltså. Huruvida man kan påstå att det skulle vara "anpassat" för Game Gear-skärmen vet vi i fan. Spelet är inzoomat för att kompensera för den mindre skärmen helt enkelt. Vilket mest får det att kännas lätt klaustrofobiskt bara... Ja, ni kan ju själva jämföra bilderna här nedan med de tre första bilderna från samma moment i spelet till Master System. Synfältet är onekligen mycket mer begränsat i bärbart format.

Några andra ändringar gjordes med. Introsekvensen är lite annorlunda, musiken matchar inte alltid Master System-versionen... Små ändringar alltså. Inget omvälvande direkt. Åtminstone vissa buggar har strukits ut här men vad spelar det för roll egentligen när spelet på det stora hela ändå blir så mycket jobbigare att spela på den mindre skärmen? Vi kan mao inte rekommendera detta över den stationära upplagan. På många sätt är det här ännu värre. Skärmen hänger inte alltid med Sonic. Hela spelet känns ryckigt. Så till den grad att man nästan blir åksjuk. Det mindre synfältet gör dessutom spelet svårare. Orättvist svårt på sina ställen. Att boss-fighterna äger rum på mindre yta hjälper då inte heller. Sonic 2 på Game Gear är alltså samma Sonic 2 som till Master System men inklämt i en liten skärm på ett sätt som inte alls är optimerat för det här bärbara formatet. Hade man redan sina tveksammheter och mindre roligt med Master System-versionen av Sonic 2, då hjälper inte denna portning.

Och vi har inte så värst mycket mer att tillägga. Det här är Sonic 2 till Master System igen fast snäppet sämre. Inte mycket att hänga i granen. Game Gear-liret håller inte riktigt måttet alltså. Och vi hade ingen som helst lust att spela det mer än nödvändigt. Slutbetyget landar någonstans mellan ett underkänt plus och ett högst ifrågasättbart svagt godkänt minus med frågetecken efter.




Det slutgiltiga omdömet: En och en halv guldring. Inte värt besväret.



Sonic the Hedgehog 2

Format: iOS/Android
Utvecklare: Sega, Christian Whitehead, Headcannon
Utgivare: Sega (2013)
Genre: Plattform

Den omtalade padd- och mobiltelefonversionen av Sonic the Hedgehog 2 som vi bäst minns det till Mega Drive. Verkar formellt vara utvecklat av Sega dock i väldigt nära samarbete med fristående utvecklarna Christan Whitehead och Headcannon. Denna digitala utgåva av Sonic the Hedgehog 2 är kort sagt en remake av Mega Drive-klassikern. Det släpptes i slutet av 2013, efter en remake i samma anda av det första Sonic-spelet från Mega Drive som ett sk appspel tidigare samma år och dessförinnan det digitala släppet av en remaster av Sonic CD och det då inte bara till Android- och iOS-mojänger utan också PC samt Xbox 360 och PS3 via Xbox Live Arcade och PlayStation Network i slutet av 2011. Men nu ska vi inte gå närmare in på allt det heller utan nu riktar vi fokus på själva spelet. Grafik, ljud, musik, bandesign, allt det är välbekant om man spelat originalet.

Och hallå... "TOUCH TO START" var det här, ja. Vilket fick åtminstone en av oss att instinktivt vilja förkasta detta. Den andra halvan av vårt tvåmannalag var dock betyligt vänligare inställd. Rätt ska vara rätt för den delen så såklart spelade vi båda vidare. Var och en på sin egen mobila telefonapparat då. Sonic 2 da digital edition 2013 remake on stupid smartphones, eller vad man nu ska kalla det, har faktiskt en hel del som talar för det. En massa gotte finns här. Detta får vi båda medge. Mest märkbart från start är att spelet är i widescreenformat, och då menar vi inte att man bara sträckt ut originalupplösningen, utan det är bredskärm på riktigt. Man ser mer av banorna i den här remaken än i originalet. Knuckles är en valbar spelbar karaktär, som om man hade Sonic & Knuckles kombinerat med Sonic 2. Här har man också en anledning att spela som Tails då den tvåsvansade flygande räven faktiskt kan flyga på riktigt när man spelar som honom. Och en tidigare ofärdig zon, Hidden Palace Zone, finns med! Det finns sparfiler, vilket ju är väldigt behändigt, plus en hel del annat extra godis. Denna digitala utgåva av Sonic 2 har vida hyllats som den bästa, mest definitiva versionen av Mega Drive-spelet. Och visst, det kan man ju tycka... Fast tydligen bara om man också kan komma förbi det här med pekskärmkontrollerna...

Och vi vill inte ens höra om diverse handkontrollslösningar! Dels för att det ska inte behövas, dels för att det inte behövs heller, spelet går helt utmärkt att spela som det är på telefonen. Eller gör det det..? Ja, det gör det. Nej, så fan heller att det gör det! Gissa vad kära läsare? Här är vi inte överens alls alltså. Sonic 2 på moderna mobiltelefoner är hittills det enda spelet där vi inte kunnat helt enas om ett, öh, enat betyg. GW finner inga besvär med att spela detta på en pekskärm och tycker att spelet är minst lika bra som originalspelet, kanske t o m bättre tack vare bredskärmen och de extra inslagen. Fyra av fem guldringar ville han dela ut. Janman däremot kan bara inte komma förbi pekskärmkontrollen. Det klickar bara inte. Och inte undra på menar han, för hur kan det klicka utan en enda knapp att trycka på! För honom spelar alla extra features därmed ingen roll. So what att det är bredskärm säger han, när man ändå inte ser mer än vanligt åt endera riktning då ens egna tummar är i vägen. Två av fem guldringar ville han därför dela ut. Det blev patt. Det enda som återstod var ju en direkt kompromiss. Och rakt mellan fyra av fem och två av fem hamnar vi såklart på tre av fem i slutbetyg. Detta kan faktiskt potentiellt vara den bästa versionen av Mega Drive-spelet men för vissa kan också själva formatet vara en dealbreaker.




Det slutgiltiga omdömet: Tre av fem guldringar. Bra, men inte för alla.



3D Sonic the Hedgehog 2

Format: Nintendo 3DS
Utvecklare: M2
Utgivare: Sega (2015)
Genre: Plattform

Och nu kommer vi till vad GW låter hälsa trots allt är hans favoritversion av spelet. Om inte annat så för att han faktiskt föredrar att spela på 3DS:en framför mobilen. Då det är mysigare. "Aha!" var Janmans svar på detta. Whatever. 3D Sonic the Hedgehog 2 släpptes som del av 3DS:ens 3D Classics-grej sommaren/hösten 2015. Jo, förstår ni, 3D Classics var alltså en grej på 3DS... Det hela började som ett av Nintendos egna påhitt. Nintendo 3D Classics kallade de det och vad exakt det då handlade om var remakes av äldre spel med diverse extra funktioner inslängda utöver att spelen nu var i 3D. Mest nämnvärt såg man Kirby's Adventure, Kid Icarus och Excitebike bland sådana här klassiker omgjorda i 3D från Nintendo. Mm, just det. Från Nintendo då, ja...

Sega ville väl inte vara sämre för de kom ut med sin egna 3D Classics. Sega 3D Classics kallade de det. Och Sega menade fan allvar alltså. De menade business. Nintendo gav nämligen upp denna idé väldigt snart. Fem spel släppte de 2011 och det sjätte och också sista 2012. Men då hakade Sega på direkt efter med en hel uppsjö egna titlar 2013-2016. Även om en del av spelen stannade på den japanska marknaden gav man ändå ut nästan 30 spel, däribland arkadversionerna av Out Run, Super Hang-On och Space Harrier samt de första två Sonic the Hedgehog-spelen från Mega Drive... Och i detta nu har vi inga andra medel att ta skrämbilder från 3DS så fuck it, foton på själva konsolen med spelet igång fick det alltså bli. Inte första gången vi kör den nödlösningen.

Denna version av spelet utvecklades alltså för 3DS åt Sega av M2. Så det så. M2 har sedan länge starka band till främst, om än inte bara, Sega och har gjort sig kända för sina många portningar och re-releaser. De skötte t ex det allra mesta åt Sega vad gäller Virtual Console till Wii och nu senast Sega Ages-utbudet till Switch. Och så utvecklade de faktiskt samtliga 3D Classics åt Sega för 3DS:en. Digitalt släpp är vad som gäller i det här fallet med. Den enda fysiska utgåvan av den här versionen av Sonic 2 var som del av samlingen Sega 3D Fukkoku Archives 3: Final Stage, som kom ut strax innan julen 2016 i Japan. Och bara i Japan. Som ni kan se på bilderna ovan är spelet inte i bredskärmsformat ā la 2013 års version men det beror antagligen mest på att själva 3DS-skärmen inte har just de måtten så det är inget som vi finner konstigt eller saknar.

Grejen med denna version är såklart 3D-gimmicken. Och 3D-gimmicken är ju mest just det, dvs en gimmick. Men låt gå för det, för om inte annat så tillför det åtminstone NÅGOT mer från alla andra versioner av spelet, inklusive Whitehead-tagningen. Det är alltså något som är unikt för den här versionen. Även om man i ärlighetens namn spelar med 3D-funktionen avstängd för det mesta. Faktum är att vi fick plåta om bilderna här då vi upptäckte att vi hade 3D-läget av och då det är liksom en del av den här versionens identitet så ansåg vi det vara passande att ha 3D igång om än för syns skull på bilderna. Vad mer..? Varvar man spelet låser man upp Super Sonic. Som i att man kan spela som Super Sonic redan från början, från första banan på första världen. Och några behändiga feautures är att man väldigt enkelt kan byta bana samt skapa save states.




Det slutgiltiga omdömet: Fyra guldringar. En välgjord version av Mega Drive-liret, väl anpassat till formatet.



Sega Ages: Sonic the Hedgehog 2

Format: Nintendo Switch
Utvecklare: M2
Utgivare: Sega (2020)
Genre: Plattform

Och så kommer vi till den allra senaste versionen av Sonic the Hedgehog 2 som vi minns det från Mega Drive-spelet. Detta är purfärskt nästan. Det kom ut genom eshopen på Switch tidigare i år. Den 20 februari närmare bestämt. Dock en vecka tidigare i Japan bara för att tydligen. Detta blir hur som helst härmed också det nyaste spelet att någonsin grävas fram här på sidan. Mer aktuella än så här har vi aldrig tidigare varit och försöker inte vara heller. Men det passade ju bra just denna gång, så här med den femte tisdagen 24:e november sedan den ursprungliga releasen i åtanke. Denna Sega Ages-version är återigen utvecklat av M2 och som sådant inkluderar det de mesta extra tilläggen från 3DS-versionen. GameFAQs listar förresten Sonic Team som utvecklarna och det körde vi faktiskt igång spelet på nytt bara för att dubbelkolla. Men nä, det är ju M2! Dels visas deras logga när man sätter igång spelet men vi gick t o m in i staff credits för att kolla och där står det också klart och tydligt att den här versionen utvecklades av M2. Måhända så skedde just denna produktion i ett närmare samarbete med Sonic Team? Whatever, vi tänker högt bara.

Något som förresten som slog oss, nu när vi ändå tänker högt och inte bara håller det mellan oss själva utan faktiskt skriver dessa tankar här för alla att läsa, är att samtliga Sonic 2-spel som vi grävt fram till idag kan spelas handhållna. Switch är ju en hybrid, 3DS:en är helt handhållen, mobiltelefoner och paddor med uppenbarligen, Game Gear likaså och Master System-spelet kan spelas som det är på just Game Gear ihop med en Master Gear Converter, även om det kanske inte direkt är nådigt för ögonen. Ja, det är en massa olika alternativ att spela två olika Sonic 2-spel mobilt. Liksom Sonic 2 årgångarna 2013 och 2015, och alla andra Sega Ages-titlar tillgängliga på Switch för den delen, så rör det även återigen sig endast om ett digitalt släpp i detta fall. Men något annat förväntade vi oss heller inte år 2020.

Lite reagerade vi dock på hur tidigt in på året som detta släpptes. När det stod klart, i slutet av 2018 redan, att 16-bits-Sonic 2 ā la Sega Ages var på gång till Switch och det sedan dröjde... Och dröjde... Och dröjde... Under tiden som gamla vanliga Sonic the Hedgehog 2 ändå inkluderades i Sega Mega Drive Classics till såväl Xbox One och PS4 som just Switch... Ja, då tänkte man att de nog skulle dröja ännu längre med denna utgåva. Förmodligen fram till hösten och det här årets Sonic 2sday, dvs just dagen idag. En teori vi har till att det verkar som att de släppte denna version hux flux i februari var kanske att kapitalisera på Sonic the Hedgehog-spelfilmen som hade premiär runt om i världen just mellan 12-28 februari. Och kanske därför hann de heller inte med att lägga till mer extramaterial till den här versionen. Hidden Palace Zone t ex...

För ja, denna Sega Ages-tappning av Sonic 2 har fått en del kritik för att inte vara bredskärm och för att det inte innehåller allt extra godis från mobilversionen, som Hidden Palace Zone, samt att det utan dessa inslag är ytterligare ett Sonic 2 i mängden. Och visst vore det trevligt med dessa inslag. Speciellt bredskärmen då, för att liksom, kolla själva, med tanke på Switch-skärmen då, va? Men när allt är sagt och gjort så är detta dels fortfarande samma gamla goda Sonic 2 och bara som sådant är det ju fortfarande minst lika bra som spelet till Mega Drive och dels är det ju ändå inte helt utan sina extra finesser. Det mesta från 3DS-versionen återkommer som ovan nämnt i den här upplagan också. Vi snackar Knuckles och lite annat. Det vi saknar mest är väl Tails flygförmåga från mobilspelet och denna saknade han förvisso redan i 3DS-spelet.

En nyhet här är dock Sonics drop dash-förmåga från Sonic Mania, Christian Whitehead helt "egna" del i plattformsserien som gavs ut både digialt och fysiskt (whoohoo!) 2017 till diverse format. Liksom i 3DS-spelet låser man upp Super Sonic när man varvat spelet och så kan man spara och ladda precis när som helst och t o m spola tillbaka spelet. Det är som gjort för casual lirare. Visserligen kan man både spara och spola i Sonic 2 som del av Sega Mega Drive Classics också... Ett argument emot den här versionen är då att det är överflödigt om man redan har den samlingen. Men icke så vill vi hävda och om detta är vi båda överens. För det går så mycket snabbare och smidigare att köra igång Sega Ages Sonic 2 än att behöva gå igenom alla laddningstider och bökiga menyer och hubrummet i Classics. Dessutom är ju den här versionen åtminstone något maffigare... Och för ett så relativt lågt pris som detta kostar är det helt klart värt slantarna.




Det slutgiltiga omdömet: Fyra guldringar av fem möjliga. Köpvärt!

- - - - - - - - - - - - - - - -
| Till toppen av sidan |

Till arkivet!
Spelrelaterat
Framgrävt ur spelkistan
| 1-D
| E-L
| M-St
|- Mario & Luigi PIT
|- Monkey Island
|- Monkey Island 2
|- Moonstone
|- Overboard!
|- Pirates! Gold
|- Q*bert
|- Rygar
|- Sin & Punishment
|- Ski or Die
|- Snake II
|- Snowboard Kids
|- Sonic the Hedgehog 2
|- Sonic 2 x 5
| Su-Z
|
Frispel

För eller emot

Säsongsspecialare
2000-talets julspecialare
2010-talets julspecialare
2020-talets julspecialare

Vidgade vyer
Arkiv X
Plockat ur filmhyllan
PS-bloggen

POPKORN bedrivs som en helt fristående ideell sysselsättning och är inte del av något
annat samfund, samarbete eller liknande. Ansvarig uppläggare för sidan är Jan Komsa.