Format: NES
Utvecklare: Tecmo (1987)
Är det något jag rakryggat kan säga mig minnas från mina yngre dagar, så är det Rygar. Alla mina dåvarande kompisar hade Rygar. Ja, ALLA hade de Rygar, men inte jag såklart. Det som såg så lovande ut och jag som då så gärna ville ta del av detta och komma vidare med livet i behåll men hur ofta jag än hade chansen att spela det kom jag aldrig någon vart. Oftast klarade jag mig bara förbi de första två skärmarna (mer eller mindre >_<) och fick sedan höra att jag bara drygar på Rygar... Sedan kom dagen då jag inte längre hade chansen att spela det mer, inte hos någon!! Vad skulle jag ta mig till nu då? Tja... Ingenting visade det sig. Tiden gick. Jag hade nästan helt lyckats förtränga alla mina misslyckade chanser. Drygt två årtionden gick utan Rygar i mitt liv och så visar det sig att en av mina nya gamla vänner, Janne här på POPKORN, som jag inte kände sedan barndomen men ändå har känt i nära ett årtionde och därför kan räkna som en ny gammal vän, såklart, också har Rygar. Självklart.
Egentligen är det väl inte så konstigt. Det är som man säger: "Lika barn leka bäst!" och så fort jag upptäckte att han hade Rygar ryggade jag mållöst undan en bit och förbannade min egen dumhet att jag bara inte tänkte så långt tidigare... Jag visste om att han hade en väska NES-kassetter! För med emulator är det ju inte samma sak. För den rätta spelkänslan ska det vara kassetten som man måste blåsa hårt i för att få igång och jag visste ju om att han hade en hel sådan där svart Nintendo-väska full med NES-kassetter och eftersom många med NES verkar ha Rygar och vi även har lika intressen som sagt (för det är inte så att Jan mest köper sportspel t ex och skyggar undan action, äventyr eller rollspel direkt) så är det inte alls konstigt att han också råkar ha Rygar så varför tänkte jag inte så långt, det kan man ju undra.
Spelhistorik: Rygar, Argos no Senshi som det egentligen heter i Japan, kom först som arkadspel och bjöd på sidoscrollad action med rötter i gamla tider. Typ ungefär i stil med Ninja Gaiden, ett annat, bland spelare vida känt, varumärke från Tecmo. När Rygar sedan konverterades till NES blev det däremot som ett helt annat spel i form av ett äventyr mer i stil med Metroid. Ja, man väl säga att det blev drygare då antar jag, att "Rygar" blev "D/Rygar", haha, kan jag fortsätta med resten av texten nu Dylan? Utforskande och sk "backtrackande" blev den nya formeln för Rygar alltså och detta kantades med ett rollspelsliknande level up-system ā ju fler sänkta fiender med sköld-jojon desto mer liv åt spelfiguren. Ja, gubben har en sköld som han knutit ett rep till (eller något, det vete fan) och så kastar han skölden precis som en jojo, oj vad löjligt, haha, kan jag fortsätta nu? Så alltså... Genom att plocka upp stjärnsymboler får man tillgång till tre olika power-ups som alla fyller en specifik funktion. Vad jag mer ville ha sagt med den meningen var säkert relevant (eller nåt, det vete fan) och det får vi aldrig veta för jag tappade tråden.
Ovan: Från titelskärmen börjar äventyret direkt. Inga lösenord eller andra former av sparfunktioner alltså. Merparten av spelet ses ur ett klassiskt sidoscrollande perspektiv, där man bankar monster för fullt och hoppar runt på plattformar.
Nuförtiden (t o m nu medan jag skriver detta vilket gör att jag tappar bort mig, jävla Dylan!) får man ofta höra hur kasst, dåligt och uruselt Rygar är till NES, hur (suck) "drygt" det är och hur löjligt det är med en sköld som jojo och så att musiken är samma genom hela äventyret vilket bara gör det ännu drygare... Nu tänker jag inte försöka höja spelet till skyarna, men jag vill dock framhäva att det är ett klart godkänt actionäventyr som förtjänar att man ger det en chans. Jag får väl börja från början och förklara varför jag tror att nejsägarna gärna hävdar att det är inte värt besväret att blåsa i kassetten ens. För det första är Rygar är fruktansvärt svårt. Inte så svårt i avseendet att fienderna kan döda dig direkt men det är faktiskt svårt att hitta sig fram till rätt plats och ledtrådarna är ofta vaga och diffusa. "Go to Garloz" kan man t ex få till hjälp... Jaha? Och var ligger det? Och hur vet när jag har kommit dit? Jag vet inte om det fanns en karta i manualen eller nåt men rekommenderar i alla fall att leta upp en sådan på nätet innan man faktiskt börjar sitt äventyr. Samma problem är det med föremålen man hittar och som man måste ha för att kunna ta sig vidare. Det är i och för sig inte så svårt att lista ut men att det inte alls förklaras hur de används kan skapa problem. Ytterligare en svårighet är ju att man inte kan spara och det finns heller inget lösenordsystem... Det krävs alltså att man kör igenom hela spelet i en enda sittning som skulle kunna ta uppemot tio timmar. Och därför sägs det att Rygar är drygt, att det inte är lönt att ens försöka varva det osv. Bjäfs säger jag då.
Klagomål på musiken kan jag förövrigt avfärda direkt. Det spelas faktiskt en hel del låtar under äventyrets gång och de håller den rätta stämningen hela tiden. Det är dyster musik i grottor, upplyftande hjältemelodier till höga berg osv, osv. Det enda jag har att klaga på i musikväg är att det märkligt nog inte spelas någon musik alls under bosstriderna. Sedan är monsterdesignen, precis som i Ninja Gaiden, tyvärr ganska trist. Knasiga kreatur som man ofta inte vet vad de ska föreställa och även i det avseendet är framför allt bossarna väldigt tråkiga. Vilket också känns konstigt för i vanliga fall är ju bossarna det mest storslagna och visuellt imponerande i denna typ av spel. Det verkar ju inte bättre än att någon person som hade hand om den delen av spelet svek sina kollegor och bara drog sig undan utan att först fullfölja sina åtaganden... Det är väl inte otänkbart antar jag. Låter t o m vettigt för min del. De här missarna är hur som helst bara mindre fadäser. Du ska ju helst döda både vanliga fiender och bossar så snabbt som möjligt ändå.
Ovan: Vissa moment ses ur ett fågelperspektiv. Ett intressant inslag, men det är lätt hänt att man går vilse. Genom pausmenyn kommer man förresten åt spelets grundsten; level up-systemet! Här väljer du vilka power up's du vill aktivera och dessutom kan du se vilka föremål som du har plockat på dig.
Som ni läsare säkert har förstått dras Rygar med vissa brister men det är inget som jag tycker hindrar lite mer tålmodiga spelare från att, faktiskt, ha rätt kul med det. De flesta som klagar över hur dåligt det är har säkert bara provat det i knappt fem minuter och sedan bara gett upp. Gör ett allvarligt försök och sitt i ett par timmar med det istället och ni kommer att upptäcka själva att det inte är helt jävla åt skogen utan helt tvärtom ett klart godkänt lir för sin tid. Efter alla dessa år som gått kunde jag dock inte klara sista bossen och varva spelet nu heller eftersom Dylan drog ut strömsladden ["råkade dra ut sladden" enligt honom själv, reds. anm] just när jag hade lyckats ta mig ända fram till slutstriden!! Kan ni fatta hur många timmar det tog?! Hur många gånger jag tvingades börja om från start denna helg och så drygt det var till slut?! Nu missade jag chansen igen. Jag är rådlös. Det har jag varit sedan barnsben. Rygar-lös likaså. Men till er andra: Ge Rygar en chans! Har ni en kompis som har spelet så ta vara på möjligheten!
Mitt slutgiltiga omdöme: Tre mediterande jättar av fem möjliga.
|
